Kategoriarkiv: Tips

Namsa – naturvetarna på museerna

Har varit i Stockholm i flera dagar och då kommer man av sig en smula – faktiskt! Namsa har haft årsmöte som den här gången för ovanlighetens skull var förlagt till huvudstaden. Och vad bjöds vi på där om inte en enastående natur?! Knappt så man tror det. Vi inledde med en tur till Tyresta nationalpark, ca 45 min från Söders höjder ner mot Brandbergen, buss ända fram, endast tre klipp på remsan! En nära vildmark med vacker skog och en urgammal by, Tyresta by, med rötter i järnåldern, nog även bronsåldern. Här fanns visst folk ganska snart efter inlandsisens avsmältning på det som stack upp ur ishavet.

Härute finns ett fantastiskt Naturum, ett Nationalparkernas hus, med fina utställningar, kartmaterial och en massa rolig information och bra tips på fina vandringsleder och rastplatser. Det är såna här besökscentra vi saknar i det industri- och kulturhistoriska Bergslagen. Man blir lite fundersam, därför att ambitionerna alltid är så höga i våra stora projekt och det skissas på olika lösningar men det blir liksom aldrig något av det. Och jag misstänker starkt att det beror på den totala bristen på naturvetenskaplig kompetens i projekten. När kulturen ska dra hela lasset funkar det inte och man bjuder aldrig in naturfolket.

När man nu ser vad natursidan kan ordna ute i landskapet av besökscentra, leder, skyltar, appar, mobilguider, kartor osv osv så slås i alla fall jag av deras kreativa och strukturerade framfart och jag ser att det attraherar folk. Natursidan öppnar även armarna för det kulturhistoriska och eftersom de hör så intimt ihop, fru Kultur och herr Natur, ett mycket passande par. Men kultursidan bjuder inte lika generöst på sig själva, de vill på något vis skapa kulturrevir – ja, vad ska jag annars kalla det? Man möter alltför sällan naturvetare i våra kretsar, det är lite som två skilda världar. I ett ekomuseum bör de två världarna i alla fall sammansmälta. Just det – fru Kultur och herr Natur bör bli eviga partners, det är så ett ekomuseum kan fungera på lång sikt. Det är vad jag tror. Jag återkommer till Namsas årsmöte.

Nu flaggas det inför sommaren

Det börjar dimpa ner turisttips i brevlådan. Dan Anderssonveckans folder har redan kommit och ArbetSams museikatalog för i år låg i brevlådan den här veckan. Den heter: Arbetsamma museer, Museiguide 2012, 360 skäl att upptäcka Sverige. Den är himla kul att bläddra i – om man nu gillar arbetsliv, prylar, mackapärer, maskiner och levande historia vill säga. Nu blir jag jättesugen på en tur runt Sverige! 431 arbetslivsmuseer är med i ArbetSam nu och alla presenteras. Längst bak finns innehållet uppdelat i kategorier så man snabbt kan hitta det man själv är särskilt intresserad av. Det är sånt som tryckerier, sjöfart och varv, personmuseer, skog och papper, sten och kalk, järnväg, skola, gruva, bruk  m.m. – ja det här var bara ett litet smakprov. På deras hemsida  www.arbetsam.com  kan ni själva ladda ner deras museikatalog.

För övrigt är alla museer uppdelade efter landskap. Jag kollade naturligtvis genast på Dalarna som har 25 arbetslivsmuseer med och 6 av dem är även besöksmål i Ekomuseum. Sen kollade jag Västmanland och där finns 16 st medlemsmuseer varav 7 är besöksmål i Ekomuseum. Då har vi alltså 13 st arbetslivsmuseer i Ekomuseum! Det borde jag väl veta kanske, men si det gör jag inte, jag vet inte allt! Ändå finns det platser i Ekomuseum som jag tycker borde vara med, som Karmansbo lancashiresmedja och Lokmuseet i Grängesberg.

Här är de sju i Västmanland:
Engelsbergs bruk (Världsarvet), Engelsbergs oljefabrik (Oljeön), Fagersta bruksmuseum, Kanalmuseet Skantzen i Hallstahammar, Myrbergs verkstad på Karlbergs hembygdsgård i Norberg, Norbergs Gruvmuseum, Trångfors smedja och kraftstation i Hallstahammar.

Och de sex i Dalarna:
Arbetarbostäder i Stora Hagen i Grängesberg, Flogbergets besöksgruva, Gravendals bruk, Gruvcentrum Mojsen, Ludvika Gammelgård & Gruvmuseum och Smedsbostaden på Hammarbacken i Ludvika.

Just i år ståtar vi själva med en helsidesannons i Museiguiden, det var en ovanligt bra satsning. Vår logga skulle förstås ligga under samtliga 13 besöksmål också, det är att nåt att tänka på till nästa år.

Solen är en guldgruva!

Solen kan ge oss energi för alltid. Solrevolution! Om detta läste jag i DN Debatt den 10 april, skrivet av Christian Azar, professor Energi & Miljö, Chalmers i Göteborg. Jag satt i Jämtland och bläddrade i tidningen. Det handlade om solceller och den snabba utvecklingen.  I Jämtland står solen högt på himlen under sommarhalvåret, det väckte tankar… en egen liten solfångare kanske?

Sist jag såg solen omtalas i sådana positiva ordalag var på vårt Bergslagsting den 13 nov 2010, då Gunnar Asplund, fd chefsutvecklare på ABB var hos oss. Han har haft en betydande del i utvecklingen av ABB:s specialare: HVDC-tekniken (high voltage direct current = högspänd likström), dvs kraftöverföring på ett högeffektivt sätt över långa avstånd. Bilderna ovan kommer från hans föredrag. Där ser ni att 90% av jordens befolkning bor så pass nära öknarna att de skulle kunna få elektricitet från närmsta ökenområde med hjälp av HVDC-teknik. 250 mils överföring är inga problem. Då kan Paris, ja hela Frankrike få sitt behov av elektricitet via solceller i Sahara! Resten av Europa kan utnyttja vindkraft, havs- och landbaserad, och vi här uppe i Skandinavien kompletterar även med den rena vattenkraften.

Christian Azar skriver att satsningarna på sol- och vindkraft ökar starkt, att tekniken förfinas hela tiden. Men att den också måste gå snabbare för att gå om de fossila bränslen vi nyttjar då utsläppen av koldioxid förtsätter att växa. Tyskland är det land i Europa som kommit längst med att utveckla förnyelsebar energi. Och Kina är stort på solcellsindustri. Och vi härhemma uppfinner. Det verkar vara nåt i görningen. En tredje industriell revolution står för dörren! Den första var ju på 1700-talet då industrins vagga låg i England, i Ironbridge. Den andra var i slutet av 1800-talet när oljan och elektriciteten kom och förändrade allt! Och nu kommer den förnyelsebara energin.

Det är glädjande nyheter.  Och jag tänker att det är rätt fantastiskt att rötterna till det stora ABB (som grundar sig på behovet av elektricitet i gruvan i Grängesberg i början av 1890-talet) finns just i Ekomuseum Bergslagen och att ABB:s forskning och utveckling sen dess faktiskt skett i Ludvika. Ja, här bygger ABB fortfarande ut.

På vattenhjulens tid

Ja, tänk när det var det vanliga, att man byggde ett vattenhjul när man ville få kraft till ett verktyg som en hammare eller en malande kvarnsten eller nåt annat viktigt. Det blev som en naturlig maskin. På bilden ovan ses det gamla av eld och fukt förfallna vattenhjulet från Trångfors smedja i Hallstahammar. Och tänk er ett gäng herrar som ser det här hjulet och genast känner en obändig lust att bygga ett nytt! Visioner! Det kliar i deras fingrar och deras hjärnor sätter genast igång med att tänka ut ritningar till dess konstruktion.

Det var nog så det gick till en gång när Trångforsgruppen började jobba på sin smedja. Den skulle renoveras och kunna köras för visningar. Så var det och nu är de vid målet, men det har tagit många långa envisa år.  Det här totalt nedbrutna vattenhjulet har tjänat som modell, det har studerats in i minsta detalj och idag står ett nytt fullt fungerande likadant hjul med en fullt fungerande nybyggd vattenränna direkt från Strömholms kanal som passerar några meter från smedjan. Det här är imponerande. Och likadant är det i Karmansbo smedja. Den är renoverad på ett liknande sätt av en grupp lika passionerade herrar.

Nu vill jag bara berätta att Arbetslivsmuseerna, www.arbetsam.com, en fantastisk förening som huserar på Arbetets museum i Norrköping, är arrangör för en tvådagars konferens 24-25 maj i Orrefors som heter : Vattenmaskiner II  – Dammar, vattenrännor, vattenhjul & maskiner. Det kostar bara 700 kr att delta och från Karmansbo kommer Tommy ”Tompa” Berglund och berättar. Dessutom kommer Nya Lapphyttans anläggning med ett vattenhjul i kontinuerlig drift att presenteras. Det är Norberg det. Och i Orrefors håller en grupp eldsjälar – herrar får jag förmoda – på att restaurera en hammarsmedja. Det blir erfarenhetsutbyte i två hela dagar, ett tillfälle! Alla intresserade är välkomna.

Mer information? Mejla till: info@arbetsam.com   eller ring 011-23 17 30.

Kattguld är dårarnas guld

Igår på geoföreningens möte i Riddarhyttan hade vår ordförande Ingrid Grusell med sig en i mitt tycke mycket märklig ”sten” som hon lade upp på bordet. Den kommer från hennes privata fina stensamling, den var rund och stor som en tennisboll, glimmade och glittrade som guld!! Den var en naturens skapelse, ihopsatt av en mängd guldblanka metalliska kristaller, lite avlånga kantiga som låg tätt sammanpackade. Och den var tung!! Och just det här guldlysande mineralet kallas kattguld och det är något som ser äkta ut men som inte är det, lite lurigt alltså. Fool’s gold på engelska. Dårarnas guld. Älskar vi inte att bli lite lurade?? Känna att vi hittat guuuld….ohh….en liten underbar stund prisar vi vår lycka.

Den här runda mineralbollen med sin vassa kristallina yta var ren svavelkis, pyrit på fackspråk, som består av svavel och järn, FeS2. Dubbelt så mycket svavel (S) som järn (Fe), två svavelatomer som hänger fast vid en järnatom, det är grundmineralet. Svavel hör till gruppen kalkogener (malmbildare) och bildar sulfidmalmer, mycket vanliga malmer. Syre hör också hit, det bildar oxidmalmer som är lika vanliga. Den här bollen har bildats någon gång för miljontals år sen när en smälta stelnat och byggt upp kristallstrukturer så vackra att vi blir hänförda, metall är kristall – nog är det märkligt! Ingrid berättade att den trillat ut vid en sprängning nere i Bäckegruvan som ligger en bit från Riddarhyttan mot Fagerstahållet. Ja, vilka skatter göms inte under marken vi trampar!

Bäckegruvan ligger inte långt från Bastnäs gamla gruvor, som är ett väldigt intressant besöksmål i Ekomuseum, men som kräver en bra guide för att förstås fullt ut. Och apropå Bastnäs är den platsen känd för de märkligaste mineral och även för de så begärliga jordartsmetallerna som exempelvis cerium och lantan, som tillsammans bildar mineralet cerit, som har brutits just här och det var på 1800-talet. Och säkert finns det mer kvar att hämta….det projekteras i Bergslagen ska ni veta.

Kanalutveckling på Västmanlands läns museum

Det var i fredags det! Att bänka sig till möte med Sven-Olof Juvas, kultur- och fritidschef i Hallstahammar, är något av en kick. Han driver projektet framåt med gott humör och mycket energi. Vi var tolv personer som möttes på Krlsg.2 i Västerås för att tala om Kanal- och Bergslagsutvecklingen och det är Sven-Olof Juvas som leder projektet. Det handlar om att utveckla Strömsholms kanal och kommunerna runt kanalen. Det är i princip samma område som Ekomuseum Bergslagen, det hela är mycket intressant. Hallstahammar kommun är ju en av Ekomuseums stiftare och även delägare i Kanalbolaget. I Hallstahammar ligger även Kanalbyggnadshyttan där bl.a. slussportarna renoveras varje vinterhalvår, några i taget. Den bygghyttan är jätteintressant, visste ni att en slussport väger ca sju ton? Eller var det nio? Det såg jag på TV som visade en snutt från Kanalbyggnadshyttan just igår. Jag har varit där på besök ett par gånger och tittat på de gigantiska portarna.

Och utvecklingsidén – jo den är stor och kulturell, innehåller musik, sång och teater med lite festivalkänsla … och mycket folk förstås längs hela kanalen och kringliggande bygder. Det kan verkligen bli ett lyft för området med långtgående effekter som vi inte ens kan ana idag, lite som en lavin ni vet. Något återkommande, något som tar fart och växer… Den känslan har jag.

Vid mötesbordet bänkade sig AF Kultur & Media från Örebro med Mats Gustavsson, Kanalbolaget med Hasse Eriksson, ett nybildat båtbolag med Håkan Lindberg och Anneli Engstrand och med Björks buss i Västerås som delägare, Länsmuseet med Veronica Dahlberg, programansvarig, Länsteatern med nya chefen Kajsa Giertz, Västerås kommun med kulturstrategen Ulla Arvidsson. Av våra tjänstemän kom Anna Falkengren från Smedjebacken. Och från Ekomuseum kom både jag och Ingvar Henriksson, ordförande i vår stiftelse. Ja, det var ett bra möte, fyllt av energi och många roliga goda idéer. Efteråt rundande vi av med lunch, vi som hade tid, i det fina caféet på museitorget. Ja, detta artar sig, det vill jag bara säga!!

På Meken: MOMENT – åtta svenska grafiker

På Meken var det vernissage i går lördag 24 mars med en inspirerande invigningstalare, Jordi Arkö, grafiker och konstkonsulent åt Dalarnas län. Det är en skön blandning av konstnärer som visas och de hade alla fått Jordi Arkös stipendium i grafik, som delades ut för första gången 2010. Det blev en utställning tack vare Carl-Axel Valéns stiftelse och den producerades av Eskilstuna konstmuseum. Sen har den turnerat på flera platser och efter denna månad på Meken är det obönhörligen slut. Gillar ni grafik – då ska ni passa på!

Det var roliga verk som mötte besökarna, uppförstorade tryck och gigantiska färgstarka textila collage hopsydda av träsnittstryckta tygbitar, det var fantasifulle Fredrik Lindqvists verk, han syr själv. Där fanns stora roliga linoleumsnitt av John Rasimus som bor i Falun. Men granarna ville jag ta med hem, de var så fina, Gunnar Nehls granar. Jag trodde det var nån slags fototeknik ända tills Jordi Arkö berättade att de var gjorde med tunnaste torrnål på koppar men med hjälp av en ny uppfinning: en slags motoriserad turbonål på hjul. Det hade inte gått annars, för de var stora. Tekniken är ursprungligen anpassad för mindre format, där frimärken nog är det minsta. Granarna var uppbyggda av tusentals små små raka streck, lite senare gick jag fram och synade dem på mycket nära håll. Gunnar Nehls är konstgravör, han har graverat sedlar, Selma Lagerlöf på våra tjugor till exempel. Har just tittat på Selma med lupp, det är verkligen ett otroligt fint arbete. Av tunnaste streck har bilden byggts upp.

Utställningen ska stå till och med 1 maj, öppettider: tis-fre 12-16, lör-sön 11-14, mån stängt. Långfredag, annandag påsk och 1 maj: 11-14
Vill ni själva prova på grafik? Då är ni välkomna till drop-in på tisdagar. Det är ett samarbete med Grafikverkstan på Galleri Astley, med grafikerna Lina Nordenström och Lars Nyberg.

Meken ligger på Kyrkogatan 12 i Smedjebacken, tfn. 070-650 14 54, info@mekensmedjebacken.se
Hemsida: www.mekensmedjebacken.se

Bakstugan i Källfallet

Förra veckan känns redan långt borta men då hände det sig i alla fall att Eva Långberg, projektledare i Bröd i Bergslagen och jag for till Riddarhyttan för att inspektera bakstugan i ett område som heter Källfallet. Vi var lite tidiga så vi fikade på Galleri Astley först, som jag skrev om igår.

I Riddarhyttan väntade en hel hop med baklystna människor som ville lära sig mer och börja baka i mer organiserad form. Riddarhyttan är väldigt livaktigt måste jag säga. Vi träffade nästan hela gruppen, de kom nästan allihop för att möta Eva och planera kurstillfället. Och där var till och med en man som ville vara med och baka. Den här bakstugan är stor och rymlig, tämligen nyrestaurerad. Den har idag en privat ägare som är hygglig nog att låna ut den, familjen använder stället som fritidsbostad. Huset byggdes av Bolaget Riddarhytte AB en gång i tiden, jag tror runt förra sekelskiftet.

I huset finns två bakstugor och två tvättstugor på bottenplanet, en av varje i vardera gaveln alltså – som ett parhus. Bakugn och tvättkar delar skorsten om ni förstår. Man måste ju ha hetvatten till vittvätten. På den tiden fick folk från byn boka in sig både för bakning och stortvätt, vilket nog inte var helt ovanligt. En allmän bakstuga ihop med en lika allmän tvättstuga, det är en smart lösning. Jag får väl förmoda att det här var fruntimrens egna träffpunkt där de fick vara ifred med sina bestyr. Karlarna höll väl till vid gruvan. Idag används bara den ena bakstugan för bakning, i den andra kan man sitta samlade längs med ett långbord. I mitten på april ska det bakas i denna stuga med Eva. Sen kommer nog bakandet att fortsätta i kollektiv form!

Björn Brusewitz på Galleri Astley

Söndag den 25 mars kl 13.00 är det vernissage på Galleri Astley i Uttersberg!

Björn Brusewitz visar teckningar och grafik och utställningen pågår fram till och med 13 maj, också en söndag. Galleriet ligger en mil söder om Skinnskatteberg på vägen mot Köping. Jag var där med Eva Långberg en dag förra veckan, vi drack en kopp kaffe, vi var på väg till Riddarhyttan och en bakstuga. Galleri Astley håller öppet varje dag året runt mellan kl 10-18, precis som Västanfors hembygdsgård. Det är bra att veta om man är i närheten och är sugen på en kopp kaffe och om man dessutom vill ha en dos konst på näthinnan, då är Astley oöverträffat. När vi kom dit satt ett äldre par som bor granne med galleriet, Per-Olof och Elny Persson, och jobbade för fullt med att lägga vernissagekort i kuvert. Stora utskick görs inför varje vernissage. Ja, överallt i dessa trakter finns det ideell energi, människor som kan och vill vara med och stödja verksamheter – något kanske de får som tack förstås. Jag ville inte fråga men tycker att det är väldigt sympatiskt att se.

Sen ligger ju Grafikverkstan i det gamla godsmagasinet intill, där händer det mycket också.
Långfredag 6 april kl 15:  Brödrostens Dag
Då bjuder Grafikverkstan på te och rostat bröd, ta gärna med din egen brödrost!
Den 14-15 april är det Öppen Verkstad kl 10-17.
För en grundavgift på 100 kr får du möjlighet att själv prova på och arbeta med olika grafiska tekniker.

Galleri Astleys hemsida finns här!  www.galleriastley.com
Grafikverkstans hemsida finns här!  www.grafikverkstan.se

finnskogarna.com

I torsdags förra veckan hade finnskogsprojektet möte på mitt kansli och jag själv var i Riddarhyttan mest hela dan. Jag kunde därför låna ut mitt trevliga rum. Susanne Andersson från Fredriksberg är projektledare och hon lämnade en trave med fina nya foldrar som de tagit fram eftersom de satsade på en egen monter på Vildmarksmässan i Älvsjö alldeles nyligen. Finnskogsprojektet har jobbat hårt på att ta fram nytt material, ny logga och ny hemsida, www.finnskogarna.com, för när tiden går ut i slutet av året (?) så ska projektet överleva och stå på egna ben.

Finnskogarna breder ut sig över hela Bergslagen från norra Värmland till Gästrikland och sträcker sig även upp mot norra Hälsingland och Dalarna, går in även något i Medelpad och södra Jämtland. Det är med andra ord ett stort område som har en skogsfinsk invandring vilket förstås gett avtryck i den lokala kulturen.  Att vi har en stark finnkultur i Bergslagen är inte så väl känt, men ränderna går aldrig ur. Därefter har det kommit fler invandringsvågor till järnindustrin i Bergslagen just från Finland men det är en annan historia.

Den första skogsfinska invandringen skedde på 1500-talet under Gustav Vasa, då Finland och Sverige var ett och samma land. Han erbjöd ett antal skattefria år om man tog upp nya hemman i utmarkerna, dvs i de obebodda skogsområdena i både Finland och Sverige. De som antog utmaningen kom från Savolax i Finland, de behärskade svedjebruket. Det hela började i Finland men i slutet på 1500-talet koloniserades även de svenska utmarkerna av finska svedjebrukare. Deras ättlingar finns kvar och vill man få närmare kunskap om denna stora invandringsvåg, kan man med fördel besöka Finngården Rikkenstorp väster om Grängesberg och titta in i deras Finnmarksmuseum. Det är förstås ett besöksmål i Ekomuseum Bergslagen: www.rikkenstorp.se.