Karmansbo smedja fylldes till bredden idag av besökare. Det var en upplevelse att vara där och ta del av festligheterna.Det var alltså dags för invigning av det nya vattenhjulet. Det förra byggdes nytt 1984 efter en brand men höll inte förväntad kvalité och gick helt enkelt sönder för en tid sedan. Det här vattenhjulet är däremot tillverkat med all tänkbar kunskap och noggrannhet. Det var mycket intressant att ta del av hantverkaren Mattias Hallgrens berättelse om hur det gick till. Inte mindre än 1176 olika delar av trä och 316 olika delar av järn har behövts, samt massor av hantverksskicklighet, precision och kluriga lösningar. Bara det faktum att det enda trä som kan användas är hundra procent kärnvirke, som dessutom ska ha torkat i minst ett år, är en höjdare i sig och ett problem. Träd som får växa länge och sakta är det ont om idag, men det är verkligen värt mödan och pengarna att vänta. Mattias berättade om en bit spillvirke han hade i sin verkstad efter en tidigare renovering av en äldre byggnad. Virkesbiten var från 16-1700-talet men i absolut toppkvalité. Kärnvirke verkar vara nästan omöjligt att bryta ner och därmed otroligt klimatsmart och ekonomiskt.
För att möjliggöra det här nya vattenhjulet har många samverkat. Länsstyrelsen i Västmanland har bidragit med den största summan pengar men även Skinnskattebergs kommun. Den ideella föreningen vid Karmansbo smedja och bruksmiljö har bidragit med massvis av arbetstimmar och stått för allt smidesarbete som behövts till hjulet. Bygget har utförts av några mycket skickliga hantverkare under ledning av Mattias Hallgren från ”Traditionsbärarna” som är ett företag med yrkesspecialister i samverkan för bevarandet av traditionella hantverk. All heder åt samtliga inblandade. Dagen till ära var smedjan festfin och invigningen ramades in av mässingsorkester och körsång. Själva invigningen gjordes högtidligen av Västmanlands landshövding Minoo Akhtarzand och fina tal hölls av kommunalrådet Carina Sandor och Länsmuseichefen Carl-Magnus Gagge. Även undertecknad sa några ord samt gratulerade till den fina miljön som verkligen är värd sin plats som besökmål. En pärla i ekomuseet. Karmansbo smedja är idag en viktig plats för kunskap och historia för alla att ta del av. Men livet vid ett bruk berättas inte bara i själva industrilokalen. Efter invigningen tog jag en tur till Långa raden, bostadslängan för smedsfamiljerna ett stenkast därifrån. Nästan alla arbetarbostäder finns kvar idag, moderniserade och bebodda. En lägenhet är dock bevarad från förr – och den kompletterar verkligen tekniken i smedjan. Smedsfamiljerna, särskilt mästersmeden och hans familj, bodde lite finare än övriga arbetare och drängar. Ett stort kök med kammare. Ljust och högt i tak. Visserligen med dagens mått mätt väldigt omodernt men ändå trivsamt. Självklart var det hustrun som stod för det mesta i hemmet. Smeden själv arbetade i skift, däremellan sov och år han. Hustrun och barnen skötte resten av familjens sysslor. Bära vatten, hugga ved, elda, väva tyger, sticka strumpor och koftor, sy, laga kläder, införskaffa, förvara och laga mat, städa, tvätta…