Grängesbergs gruvområde

Ibland behövs det nya ögon för att upptäcka någontings potential. I Grängesbergs gruvor har bergsmän brutit järnmalm sedan medeltiden. Men riktig fart på gruvbrytningen blev det inte förrän i slutet på 1800-talet då bankmannen Ernest Cassel från London fick höra talas om de runt 200 dagbrott och gruvor som fanns här. Han investerade i gruvorna och bildade Grängesbergs Grufve AB. Och vips hade Grängesberg blivit en av de viktigaste ställena i Sverige.
 
Allt hände i en rasande fart. Massor av människor flyttade hit, eftersom man skrek efter arbetare. Jobb gick alltid att få.
Cassels idé var att företaget skulle sköta alla led i produktionen. Ja, till och med transporten av malmen till utskeppningshamnen. Så startades Trafikaktiebolaget Grängesberg – Oxelösund Järnvägar – TGOJ – med en järnväg från Grängesberg till hamnen i Oxelösund.
 
För att snabbt kunna få igång hela denna verksamhet, måste inte bara gruvan utökas, utan det runtomkring också. Allt skräp som man ville ha bort slängde man i tjärnar och sjöar i närheten, då miljötänk ännu inte var påfunnet. Nu byggdes nya dammar, vattenmagasin och kanaler för att omvandla vattnet till all den vattenkraft som behövdes.
 
Under åren som kom fortsatte gruvan att växa. Folk som bosatt sig i närheten fick till
slut flytta med hus och allt, då gruvan expanderat så mycket att marken där bostäderna stod blev underminerad. Byggnader revs, och så småningom fick till och med den gamla järnvägsstationen, kyrkan och kyrkogården med alla dess gravar flyttas. Kyrkan återuppbyggdes i Orsa.
De sista husen i Grängesbergs gamla centrum flyttades 1976, då hade man fortfarande stark tro på framtiden i Grängesberg. Men drygt tio år senare var allt slut. Det sista malmtåget till Oxelösund gick 1990.
 
GRUVARBETARBOSTÄDER
Med så många människor som plötsligt flyttade in till Grängesberg, var det svårt att få
någonstans att bo. Därför byggde gruvbolaget tjugotvå hus med fyra lägenheter i varje, på två olika ställen i Grängesberg, dels i Stora Hagen och dels i Källfallet.
Husens planlösning var tagen efter engelsk förebild, där varje bostad var på 50 kvadratmeter om ett rum och kök och skafferi.
Liknande arbetarbostäder har senare byggts på många ställen i Sverige efter förebild från Grängesberg.
 
MOJSEN var från början en smedja som gjorde stålkonstruktioner till gruvan. När dessa var färdiga byggdes huset om till matsal för gruvarbetarna. Det var nya tider och företaget förstod vikten av att de anställda mådde fysiskt bra. Ja, efter doktorns rekommendationer byggde man även en vilohall, där arbetarna kunde vila efter maten.
 
http://www.mojsen.se
 
www.disponentparken.com >.
 
Fakta
Gruvmiljö från 1940-50-talen. Gruvor kända sedan 1500-talet. På 1800-talet fanns här ca 200 dagbrott och gruvor. 1975 arbetade 1 600 arbetare här. 1989 lades gruvan ner, men byggnader, miljöer och en märklig natur finns fortfarande kvar som ger en bild över hur området varit. Idag finns även ett gruvhistoriskt upplevelsecenter i Mojsen.