Bastnäs gruvfält
Mineralrikt gruvfält med varphögar och unikt hakspel. Besök på egen hand. Möjlighet att se stollgången.
Bildningen av de speciella ceriummineralen vid det relativt lilla järnmalmsfältet Bastnäs gör att detta är en av världens mineralrikaste platser. Gruvorna nämns första gången 1692.
Det var år 1803 som två vetenskapsmän, brukspatronen på Skinnskattebergs bruk Wilhelm Hisinger (1766-1852) och kemisten Jöns Jacob Berzelius (1779-1848), upptäckte grundämnet cerium, och en tid senare grundämnet lanthan ur ”bastnäs tungsten”. Bastnäs är även typlokal för sex mineral, bastnäsit, cerit, lanthanit, ortit, törnebohmit och linneit. Bastnäsit är ett ceriumhatligt mineral som det finns mycket av i Kalifornien, men som allra först hittades i Bastnäs.
Vetenskapsmän och samlare från hela världen förser sina samlingar med mineral härifrån. Mellan 1875-1888 bröts ca 4500 ton högvärdig ceriummalm. Under andra världskriget behövdes cerium till krigsindustrin och den togs ur de kvarvarande varphögarna. Järnmalmen vid Stora Bastnäsgruvan uppfordrades först med hästvinda, men efter 1873 med ett hakspel av den typ som uppfanns av Christopher Polhem. Genom en fram- och återgående rörelse från en 2,5 km lång stånggång från Haggruvan överfördes kraften till ett roterande linspel. Detta är inrymt i en liten välbevarad byggnad och är det enda kvarvarande i världen på ursprunglig plats (ett annat som flyttades från Grängesberg finns på Ludvika Gruvmuseum).
År 1922 drevs den Nya Bastnässtollen, en gruvgång, för att undersöka kvarvarande malm i Ceritgruvan. Den drevs även till Knuts schakt där uppfordringen skedde. Längre västerut ligger Gamla Bastnässtollen, som leder till Kittelgruvan. Stollens äldre del från 1700-talet drevs genom tillmakning och har rundade valv. Visningar av stollen har förekommit i undantagsfall. Vägen till Bastnäs är inte helt lätt att hitta. Information kan fås på Skinnskattebergs turistbyrå.
