Bastnäs gruvfält – en av världens mineralrikaste platser
Vetenskapsivraren och brukspatronen på Skinnskattebergs Herrgård, Wilhelm Hisinger, strövade ofta runt i naturen på jakt efter spännande upptäckter. En dag hittade han ett mineral, som han inte kunde förstå vad det var för ett.
Det var på Bastnäs gruvfält år 1803 som Wilhelm Hisinger hittade stenen på en av, som vi nu vet, världens mineralrikaste platser och varifrån vetenskapsmän och samlare från hela världen förser sina samlingar med mineral.
Hisinger försökte på alla sätt analysera mineralet han hittat, men gick bet. Till sist visade han det för sin vän kemisten och naturforskaren Jacob Berzelius. Efter många försök, lyckades de båda tillsammans ta reda på vad den där märkliga stenen verkligen var. Den innehöll ett nytt grundämne, som de gav namnet cerium efter en nyupptäckt asteroid döpt till Ceres, en upptäckt som väckt stor uppmärksamhet hos mineraloger från hela världen.
En medarbetare till Berzelius, Carl Gustaf Mosander fortsatte undersökningen och fann att oxiden av cerium bestod av flera olika metalloxider som hade liknande egenskaper.
De hittade även mineralet bastnäsit som främst finns i Kalifornien, men det var här den hittades allra först. Den sammanfattande benämningen på dessa och ett antal andra mineral är Sällsynta jordartsmetaller, då den tidens kemister kallade de eldfasta och olösliga resterna efter förbränning eller annan sönderdelning, för jord.
Mellan 1875-1888 bröts ca 4500 ton högvärdig ceriummalm här.
Under andra världskriget behövdes cerium till krigsindustrin och den togs ur de kvarvarande varphögarna.
Idag används Sällsynta jordartsmetaller i den moderna teknologin för att säkra effektiviteten och tillförlitligheten hos moderna elektroniska enheter. Men lika viktig som dessa mineraler är i vårt moderna samhälle, lika stora negativa miljökonsekvenser har brytningen av dem. Idag forskas det därför mycket på att kunna återanvända så många elektroniska apparater som möjligt för att där återanvända de Sällsynta jordartsmetallerna.
Sedan 1600-talet har man brutit över 50 olika sorters mineraler i Bastnäs.
Men den dominerande malmen här är järnmalm. Järnmalmen vid Stora Bastnäsgruvan uppfordrades först med hästvinda, men efter 1873 med ett hakspel av den typ som uppfanns av Christopher Polhem. Genom en fram- och återgående rörelse från en 2,5 km lång stånggång från Haggruvan överfördes kraften till ett roterande linspel.
Hakspelet här är det enda kvarvarande i världen på ursprunglig plats (ett annat som flyttades från Grängesberg finns på Ludvika Gruvmuseum).
Faktaruta
Mineralrikt gruvfält med varphögar och unikt hakspel.
Möjlighet att se stollgången.
Besök på egen hand.
Visningar av stollen har förekommit i undantagsfall.
Vägen till Bastnäs är inte helt lätt att hitta. Information kan fås på Skinnskattebergs turistbyrå.
OBS Elbilslänken är över hela Sverige
