Västerkvarn med Kvarnmuseum
Innan elektriciteten var uppfunnen, var den bästa kraftkällan det rinnande vattnet. Och vatten finns det gott om i Bergslagen. Strax utanför Strömsholm har det funnits en vattenkvarn ända sedan 1399 – kallad Westerqwarn.
Gustav Vasa, som var noga med att kunna kontrollera så mycket som möjligt av naturtillgångarna, såg till att kvarnen övergick till kronan 1557. Lite senare utnyttjade man även vattenkraften här till en såg.
På 1800-talet byggdes kvarnen om och fick då fem stenar som kunde mala mjöl.
Fram till 1915 drev ett vattenhjul i Kolbäcksån de räfflade runda kvarnstenarna runt, runt. Det stora trähjulet hade som skovlar på sig, när det gick runt. När skovlarna var på väg uppåt fylldes de med vatten, för att sen hälla ut vattnet på vägen ner. På så sätt fortsatte hjulet att snurra så länge vattnet i forsen strömmade. Genom att det satt en axel på hjulet kunde den roterande rörelsen överföras till kvarnstenen, så roterade den ena kvarnstenen runt, medan den andra låg stilla. Mellan stenarna hällde man säden som man ville mala till mjöl. Om man ville ha ett finare mjöl gick det att ställa in stenarna närmare varandra.
Den säd som skulle malas hälldes ner i kvarntrattar högst upp på tredje våningen och föll till andra våningen där säden maldes till mjöl, för att sedan hällas ner i säckar på nedersta våningen och kunde då lastas och köras iväg till bonden som sått säden eller till någon som köpte mjölet. Här har massor av100 kilos säckar med mjöl fyllts och burits under tidens gång.
1915 övergick man till att driva kvarnen med elkraft.
Vi vet att vattendrivna kvarnar har funnits i Sverige sedan 1100-talet. Så småningom upptäckte man fler och fler saker som kunde drivas av ett vattenhjul. Utan vattenhjulen skulle vi till exempel aldrig kunnat tillverka så mycket järn som vi gjorde under de många hundra åren som järnproduktionen höll igång Sverige.
Och Tycho Brahe byggde en vattenkvarn att mala gamla tyger med för att omvandla dem till papper så han kunde ge ut sina vetenskapliga böcker.
Förr utnyttjade man de små vattendragen så mycket man bara kunde, för att få kraft därifrån. Men då blev det ofta bråk om utrymmet. Det kan man förstå när man läser landskapslagarna från förr. I Östgötalagen står till exempel:
”Om nu flera forsar äro samman och alla vilja bygga, då må man ej så sitt bygga att annan spilles; då äga de vitsord som skadalöst för androm gitta byggt. Om nu nytt vattenverk skadar gammalt vattenverk, då äger det gamla vattenverket vitsord att det nya verket riva.”
När adeln växte fram insåg de snabbt att det fanns ett stort värde i vattendragen. Så kunde de styra bönderna och tvinga dem att mala sin säd i deras egna kvarnar och tjäna på det.
Den nuvarande kvarnen i Westerqwarn fick fem kvarnstenar när man byggde den 1867. Då var Westerqwarn en av landets största kvarnar. Drygt hundra år höll den kvarnen igång och malde säden från området runt Strömsholm. 1974 lades kvarnen ner och den sista säden maldes till mjöl.
FAKTA
År 1915 uppfördes en dammanläggning och nuvarande Västerkvarn kraftstation. Anläggningen är fortfarande i drift och producerar elektricitet för Mälarenergi.
Idag är Westerqwarn ombyggd till restaurang, pub, festvåning, café, kvarnmuseum, utställningar, konferens- och aktivitetsvåning.
AB.Kvarnmuseet följer Westerqwarns restaurants öppettider.
I Västerkvarns herrgård finns vandrarhem.
Veteranbilsträffar månd kl 17 sommartid.
