Kärrgruvans gruvmiljö

Förr sa man att i Norberg fanns så många gruvor att de inte gick att räkna. Och inte nog med det. Malmen i bergen låg grunt och var lättåtkommet. Vid 1600-talets början var de flesta gruvor här mindre än 6 meter djupa.
 

Svinryggen
I Svinryggen var det så lätt att komma åt malmen, att man övergav gruvhålen redan när man kommit ner till en nivå där vattnet började tränga in i den eller att malmen började bli för svår att frakta upp ur gruvan. Här använde man hästar med slädar för att forsla bort malmen, i stället för så som var vanligt i många gruvor, att gruvarbetarna måste bära den i tunga tunnor på ryggen eller på speciella malmbårar. I stället gjorde man ett nytt gruvhål intill det gamla. Därför ligger gruvhålen i Svinryggen, som är en bergskam, som ett pärlband på båda sidor den magiskt vackra stigen. Här finns hela 18 gruvhål från tidig medeltid.
 

Mossgruveparken
Ett av de rikaste järnmalmsfälten i Norberg ligger vid Mossgruvan, där finns också ett gruvmuseum. Här har man brutit malm från medeltid ända fram till 1900-talets början. Fortfarande finns byggnader kvar här sedan slutet av 1800-talet. Stigarna slingrar sig längs bråddjupa vattenfyllda gruvhål och dagbrott.
 

Risbergs konstschakt var från början ett vattenpumpsschakt för Mossgruvan, som restes 1876 över ett schakt som är 114 meter djupt.
Schaktet kallas konstschakt, inte för att det är vackert som en tavla. Ordet konst kommer istället från ”kunna” som blivit till ordet ”konst”, eftersom det krävdes stort kunnande och insikt för att lyckas pumpa upp vattnet ur gruvan.
Än idag har byggnaden som skulle skydda schaktet mot väder och vind, det mesta av den gamla inredningen kvar och är idag ett museum. Där kan man få en uppfattning om hur arbetet i gruvan gick till.
 

Polhems konstgång
När man bryter malm i en gruva och kommit ner en bit under marken och når grundvattnet så börjar det sippra in i gruvgångarna. Risbergsfältet var det första fältet i Norberg där man samordnade vattenpumpandet i gruvorna. År 1777 sprängde de det första schaktet där tre gruvor hade kopplats samman så att vattnet från alla tre gruvorna kunde föras upp genom samma schakt.
Hundra år senare tog de hjälp av Christopher Polhems geniala idé för att pumpa upp vattnet från gruvan genom att pumparna drevs av ett jättestort vattenhjul som fick sitt vatten från Bålsjön, tre kilometer bort. På vattenhjulets nav fanns en vev som i sin tur var kopplad till långa stänger på en hög ställning. Stängerna skarvades så att de sträckte sig från vattenhjulet ända till gruvan. När vattenhjulet snurrade rörde sig de långa stängerna fram och tillbaka. Med hjälp av kraften från stängernas rörelser kunde sedan pumparna i gruvan drivas och pumpa ur vattnet. Det stora vattenhjulet var igång natt som dag. På stånggången fanns en smal järnstång där en vällingklocka hängde och klämtade. Om stånggångens rörelser stannade slutade klockan att klämta och man kunde snabbt vara i gruvan för att se till att den inte översvämmades.

Fakta
Gruvorna här tillhör de äldsta i Norberg och omnämns i dokument redan 1440.
Här kan man gå längs en smal bergskam mellan två rader gruvhål från 1600-talet beläget bara ett par 100 meter från Polhemshjulet.
Gruvmuseum i Risbergs konstschakt från 1876. I museet kan du se borrteknik, verktyg och maskiner.
Vattenhjul från 1876 med del av stånggång, För Polhemshjulet kan nyckel till hjulhuset lånas sommartid i Storkiosken i närheten.
Mossgruveparken har anläggningar kvar sedan 1800-talet. Smedjan, raststugan, linspel, hissen och delar av pumpverket är något av det som bevarats
Den 13 januari 1734 besökte Carl von Linné Mossgruvan på sin Bergslagsresa
Besök omgivningen på egen hand.
Väl skyltat

Norbergs ljudmuseum – lyssna till platsens berättelser via ljudguider >

Foto: Toppbild + bilder höger 1 & 4 : Fredrik Findahl, bild höger 2: Malin Slotte