Birgitta ”Gigi” Karlestedt och Susanne Eriksson, båda kultursekreterare i Ludvika.

På kultur- och fritidsförvaltningen i Ludvika träffade jag Giggi och Susanne som båda på olika sätt är engagerade i Ekomuseum Bergslagens besöksmål, speciellt Hammarbacken och Klenshyttan. Ludvika är den största kommunen i Ekomuseum Bergslagen, både till ytan och befolkningsmässigt, med mer är 25 600 invånare och inte mindre än 16 besöksmål. Det betyder att Ludvika också är största bidragsgivaren i stiftelsen. Vi pratade vitt och brett om kultur och mer specifikt om besöksmålen. Jo vi var överens om att vår industrihistoria är mer tydlig idag, och mer självklar än för 25 år sedan när EmB var nytt. Industrihistoriska, (och även geologiska), besöksmål efterfrågas mer och mer i turistiska sammanhang. I Europa är det ett faktum. Vi konstaterade att många språk faktiskt talas på våra besöksmål under somrarna. Kul. Bra då att ekomuseums web, guidebok och skyltning finns på engelska. Skyltar och information. Ja, hur ska man förhålla sig till det? Inte för mycket och inte för lite, inte för antikt och inte för digitalt. Brevlådor med pappersbroschyrer, eller QR-kod, appar och GPS? Vi får se. Framför allt ska det vara enkelt att ta till sig.

Ludvika hembygdsförenings styrelse tittade till sitt gruvmuseum häromveckan och jag, som har mitt kontor på Gammelgården passade på att följa med på en liten rundvandring i det stora tekniska friluftsmuseet. Här finns gruvteknik från början av 1800-talet och fram till 1950 ungefär. Man kan se allt från stånggång, vattenhjul och hakspel till anrikningsverk, smedja och gruvarbetarbostad och förstås mycket, mycket mer. Ja det här museet borde kunna mätta den mest vetgirige besökaren. Väldigt mycket att titta på alltså, och att sköta om. Föreningen delar därför in sig i olika arbetsgrupper för att organisera allt arbete på bästa sätt. Byggnader ska underhållas, föremål vårdas, arkiv digitaliseras, gräs klippas, grupper guidas och evenemang planeras. Man kan inte annat än beundra allt arbete föreningen gör. På väg tillbaka till kontoret blev jag blev stående en stund framför en farkost vars funktion  en gång var att frakta gruvarbetare ner i underjorden. Nej, jag skulle inte vilja följa med.

Gruvarbetarhiss

Idag styrde jag kosan till Skinnskatteberg där jag hade stämt träff med kultur- och fritidschefen Staffan Bergman och turismsamordnaren Marléne Carlsson. Marléne har koll på de tolv historiska miljöer som är besöksmål i Ekomuseum Bergslagen. Vi träffades i Kulturhuset Korpen, mitt i byn, ett genomtänkt multifunktionellt arkitektritat hus, diskret på utsidan och färgsprakande inuti. Här inryms kulturskolan  gratis för alla barn och här bjuds på arrangemang som konserter, bio, digitala operasändningar, teater, fester, föredrag, ja allt. Det finns fler kulturscener i kommunen, Teatermaskinen i Riddarhyttan, Galleri Astley i Uttersberg och så inte att förglömma de industrihistoriska platserna som till exempel Röda jorden, Karmansbo smedja, Lienshyttan med många flera platser. Vi åkte till Bastnäs gruvfält, ett mineralrikt område med stenar skimrande i rött dit geologer ofta kommer för att leta. Idéer finns om en ”Geopark”, varför inte, det sägs att geologi och industrihistoria är två turistiskt växande områden. Jag var även lite nyfiken på ”hakspelet” och eftersom vi var i närheten kollade vi in det också. Just det här hakspelet ägs och sköts om  av Tekniska museet i Stockholm och är det enda  hakspel i världen på ursprunglig plats. Skinnskatteberg är visserligen en liten kommun, men med ett stort kulturutbud, faktiskt nästan mest kultur per capita i hela Sverige. Inte dåligt. Man blir lite avundsjuk.

Kulturchef Anne Lehnberg-Halén till höger och Raija Edvinson som ansvarar för turismen i Fagersta.

Jag är på turné. Träffar massor av folk. I tisdags var turen kommen till Fagersta kommun och i kommunhuset där träffade jag Anne och Raija. Anne Lehnberg-Halén är kulturchef och har att tampas med sparkrav denna höst. Ja det där känner jag igen, från mitt tidigare arbetsliv som kulturchef i Smedjebacken. Att föreslå nedskärningar är inte roligt. Detta drabbar dessvärre många småkommuner och kultur brukar då få stryka på foten. Det är en utmaning att beskriva konsekvenserna av det. Från Ekomuseums sida hoppas jag nu att besparingarna inte ska drabba detta gigantiska nätverk av tjänstemän, eldsjälar och politiker som startade för sådär 25 år sedan. Raija Edvinson och jag har ett gemensamt  förflutet i Ekomuseum Bergslagens tjänstemannagrupp sedan mitten av 90-talet. Hon arbetade då bland annat med ”Kanalsystrarna” , en grupp som samverkade och nätverkade utmed Strömsholms kanal. Det var faktiskt inte dumt alls. Kanalsystrarna kanske borde återuppstå. Tack för ett trevligt möte som gav mig både minnen, insikt och nya idéer. Jag håller tummarna för kulturen i Fagersta och ser fram emot fortsatt samarbete i tjänstemannagruppen.

Ingvar Henriksson, ordförande i Stiftelsen Ekomuseum Bergslagen.

Stiftelsen Ekomuseum Bergslagens styrelse samlades i Ahlbäcksalen i Smedjebacken  i fredags för höstens första möte. Själv var jag spänd och förväntansfull och  glömde helt bort att ta en gruppbild på de församlade ledamöterna. (Bilden ovan är från Maskinhuset i Grängesberg vid invigningen av sommarutställningen). Nåväl, de flesta kommuner var representerade på mötet och man diskuterade allvarliga frågeställningar som kommuners sparkrav med förslag om inställda betalningar till stiftelsen som följd och vikten av att hålla idén om Ekomuseum Bergslagen levande. Det är dags att åter besöka kommunernas styrelser för att lyfta fram Ekomuseum grundläggande idé och rapportera om verksamheten idag. Avslutningsvis konstaterades dock att sommarens alla hundratals aktiviteter runt  de 61 besöksmålen har varit ovanligt välbesökta, tack vare eller trots den fantastiskt fina sommaren är svårt att säga.

Ekorådet träffas

Idag har jag träffat Ekorådet. De hade sitt möte på Västanfors hembygdsgården där solen strålade och värmde som mitt i sommaren. Ekorådet är en mycket viktig del i Stiftelsen Ekomuseums verksamhet eftersom de representerar de ideella krafterna bakom  så många besöksmål i området. På mötet idag var det roligt att höra att sommarens  olika aktiviteter lockat väldigt mycket folk, kanske till och med mer än vanligt. Jag förundras och tänker att arrangemang som Röda jordens dag i Riddarhyttan, Järnests dag i Karmansbo, Trångforsdagen, Flogbersspelet i Smedjebacken, Hammardagen i Gravendal, berättarkvällar på Stollberg och alla hembygdsgårdars program och mycket mycket mer, helt enkelt inte skulle finnas utan engagerade människor i föreningar.

På bilden ses från vänster Lennart Lindgren från Hallstahammar, Svedvi-Berg hembygdsförening, Bertil Andersson från Ludvika, Gravendals byalag, Ekorådets ordförande Gunnar Ahl från Skinnskatteberg, Karmansbo, Lars Lysén från Hallstahammar,Trångfors smedja, Gun-Lis Gustafsson från Fagersta -Västanfors hembygdsförening, Sven- Olof Pettersson från Norbergs hembygdsförening och Karl-Erik Nohrstedt från Smedjebacken Väster Silfbergs vänner.

Anna Silfverin, Linda Lindblad och Markku Miettinen i MEKEN Smedjebacken

Hantverkslaboratoriet är ett centrum för kulturmiljöers hantverk, något som säkerligen kan intressera många föreningar och  kulturvårdare inom Ekomuseum Bergslagens områden och besöksmål. Själv stiftade jag bekantskap med verksamheten häromveckan när jag  besökte  byggnadsvårdshelgen i MEKEN, Smedjebacken. Linda Lindblad, som förresten är född och uppvuxen i Söderbärke och även känd som programledare i teverutan, var inbjuden för att berätta om Hantverkslaboratoriet, där hon arbetar. Verksamheten är knuten till Göteborgs universitet och har som uppgift att ta till vara, dokumentera och sprida kunskap om kulturmiljöernas hantverk. En mycket viktig uppgift anser jag. Hur restaureras till exempel våra unika slaggstensbyggnader på bästa sätt? Jag tänker på allt från ladugårdar, jordkällare, husgrunder och hela hus byggda i slaggflis eller gjuten slaggsten, ett byggnadsmaterial som troligtvis aldrig mer kommer att tillverkas. Hantverkslaboratoriet samlar in kunskaper från hantverkare som arbetar med traditionella hållbara metoder och sprider sedan kunskapen vidare in i framtiden, bland annat genom filmer och skrifter.

I oktober kommer ett stort konvent i Mariestad berättade Linda, det kan bli som en ny mötesplats för alla som berörs av kulturmiljöers  restaureringsbehov. Läs mer på Hantverkslaboratoriets webbplats.