Färna bruksmiljö
Färna Bruk ligger mellan Norrsjön och Lillsjön öster om Skinnskatteberg, omgiven av en vacker park. En solig sommardag är det lätt att strosa runt här och njuta av den sköna naturen. Annat var det förr i tiden. Då var det nog inte så många av arbetarna som trivdes. För som de flesta herrgårdar har även Färna en spännande historia.
I början av 1600-talet fanns här en hytta med en hammare som ägdes av kronan, men först när den företagsamma änkan Edla Widiksdotter tog hand om hammaren på 1630-talet, gjorde hon det så bra att hyttan fick privilegier att få tillverka 1.200 skeppund stångjärnsmide.
Under 1700-talet utvecklades bruket mer och mer och det fick flera smedjor där stångjärnet förädlades. I mitten av 1700-talet ägde Hindrich och hans syster Eva Margareta Wilkens Färna. De hade fin hjälp av den unge och duktiga bokhållaren och förvaltaren Jacob Ramsell. Han kom från ett fattigt hem men lyckades på egen hand studera bergsbruk.
Eva Margareta förälskade sig i Jacob, till hennes brors förtret. Men till slut vann kärleken och Eva Margareta och Jacob fick gifta sig.
Jacob blev så småningom en mycket skicklig affärsman och dubbades till riddare av Wasaorden. Det var han som uppförde den första herrgården på Färna.
År 1833 lyckades greve Carl Johan von Hermansson bli brukspatron på Färna Bruk efter en arvstvist. Carl Johan von Hermansson var en despotisk man som inte hade så mycket till övers för sina arbetare. Enligt myten försökte han driva igenom ett förslag i ståndsriksdagen, att gamla och orkeslösa arbetare som inte längre kunde delta i produktionen, skulle avlivas. Vad han inte hade räknat med var att smederna i Färna skulle ge igen genom att smida en halsring som de lyckades sätta runt hans hals.
Under grevens tid, räknades det som företagsekonomiskt lönsamt med stordrift. Till
Färna hörde redan några andra bruk och von Hermansson fortsatte i den andan. Ja,
Bockhammar, Trummelsberg, Finnbo, Björnhyttan, Virsbo samt många gruvor kom att tillhöra Färna vid den här tiden. Och han byggde även om herrgården till det utseende den har idag.
Men i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet såldes de olika egendomarna och 1930 lades järnbruket på Färna ned.
I kontrast till hur Carl Johan von Hermansson enligt myten tyckte att hans anställda
skulle sluta sina liv, var hans son, Carl Fredrik, mån om värdigheten inför döden. Med
stor omsorg valde han sin favoritplats vid herrgården, där han gav order om att en storslagen och unik byggnad i slaggmosaik skulle byggas som mausoleum för honom och hans familj. Mausoleet står ännu kvar, men Carl Fredrik ligger inte längre där utan är flyttad till Gunnilbo kyrkogård där han vilar bredvid sin hustru.
Fakta
Redan på 1500-talet var Färna bebott. Ortnamnet Fegernä har belägg från 1467. Färna Bruk var ett kronobruk och fanns med säkerhet 1607. 1617 överlät Gustav II Adolf nyttjanderätten till en Halfvar Olsson. Herrgården byggdes 1776.
Idag är här en vacker herrgårdsmiljö från 1857 med mausoleum i slaggsten.
I herrgårdsparken finns skyltad promenadslinga och ett berömt mausoleum.
