Bråfors, viktiga rötter.

På Bråforsdagarna i år fanns det flera anledningar att fira. Bråfors bergsmansby fyller 20 år som kulturreservat och Ekomuseum Bergslagen, som Bråfors är en viktig del av, fyller 40.

Margareta och Erik Brate tillsammans med landshövding Acko Ankarberg Johansson.

Till jubileet har boken ”Minnen och hågkomster” av Paul Brate tryckts i en ny upplaga. Paul beskriver i boken både sin barndom och vuxentidens arbete på gården med hytta, kolmilor och jordbruk.

Vid invigningen av dagarna höll Västmanlands landshövding Acko Ankarberg Johansson tal och pratade om vikten av goda rötter. Att vi människor likt träden behöver stabila rötter för att bättre klara av omvärldens turbulens, som nu med krig och klimatförändringar.

Bråfors, som är en av landets äldsta bergsmansbyar, är en sådan ”rot” som berättar om historien, om vikten av att behålla gårdagens kunskap och hur det går att leva med närvarande traditioner och ändå anpassad till det moderna livet, idag.

Länsstyrelsen Västmanlands hemsida finner du information om Brategården i Bråfors och om vandringslederna där. Och här på hemsidan finns mer information om platsens historia.

Årets Bråforsdagar var välbesökta trots lördagens starka värme. Hantverk, mat och godsaker fanns till försäljning, häst och vagn gick runt området, barnaktiviteterna var många. Nästa år kommer Bråforsdagarna igen och till dess kan du antingen boka visning av gården, eller strosa runt i kulturreservatet och ta del av informationen som finns på skyltar och i informationsrummet vid parkeringen.

Järnålder i Bergslagen och en pärla från Konstantinopel.

Västervåla hembygdsförening, som bland mycket annat har hand om det fina museet i Dunshammar, en plats där man gjorde järn i blästerugnar på järnåldern, berättar så här om en pärla som en gång hittades på platsen:

”Pärlan, en bysantinsk flussglaspärla, ca 10 mm i diameter, är det enda lösfynd som hittats vid de arkeologiska utgrävningar som gjorts här. Den har tre blommor med sex färgade glasbitar i varje, 18 olika inläggningar. Pärlan måste ha färdats från Konstantinopel, dagens Istanbul.

Den vanligaste handelsvägen på den tiden gick från Konstantinopel över Svarta havet till staden Cherson, via floden Dnepr norrut genom Ukraina till Kiev.
Vidare norrut genom dagens Belarus till Smolensk och Novgorod i Ryssland. Sedan till sjön Ladoga, via flogen Neva till Finska viken, över Östersjön mot dagens Stockholm och slutligen in i Mälaren till handelsstaden Birka.

Vi vet inte dom den som tappade pärlan var en man eller kvinna, hade köpt den i Birka eller i Konstantinopel. Men vad vi vet är att handelsmän för 1200 år sedan mer eller mindre fritt kunde färdas långt med sina varor via platser som vi idag mest förknippar med krig och elände.”

På kartan syns handelsvägen från varangerna till grekerna, enligt Marika Mägi (I Austrvegr: Östersjöns roll i vikingatidens kommunikation över Östersjön, 2018)

Pärlan finns nu på Västmanlands läns museum i Västerås.
Och Dunshammarmuseet finner du strax söder om Ängelsberg i Fagersta kommun. Det är öppet varje dag till och med sista september, för besök på egen hand.

Här finns hembygdsföreningens hemsida: https://www.hembygd.se/v-sterv-la-hembygdsf-rening

Och här läser du mer om Dunshammar på Ekomuseum Bergslagens hemsida: https://ekomuseum.se/besoksmalen/dunshammar/

 

En väskas hemliga innehåll.

I mitten av mars fick Malin och Lena från ekomuseets kansli vara med om något speciellt. Vi såg när en väska öppnades, som enligt ett beslut för länge sedan inte fick öppnas förrän tidigast den 1/1 2026.

På en lapp som satt fast i ringen till väskans nyckel står skrivet: ”Wirsbo Bruks arkiv. Detta är nyckeln till den stora vita (bruna kanter) resväskan i ”Vita magasinet” innehållande brev från medlemmar av Familjen Herman och Hedvig Lagercrantz, Virsbo och deras barn, barnbarn m.fl. huvudsakligast från tiden 1900 – 1960. Får ej öppnas förrän tidigast 1/1 2026 enl. §2 protokoll från sammanträde med ”Stiftelsen Familjen Lagercrantz Virsbo. Bror Lagercrantz 1/12 1978.”

Bror Lagercrantz var alltså den som förseglade resväskan. I den fanns material samlat av hans syster Mary Lagercrantz.

Brors son Jacob Lagercrantz var med på väsköppningen. Han inledde programmet med att berätta minnen från barndomen på Wirsbo herrgård och bruk och sin far, Bror och sin faster Mary.

Bror verkar ha varit en humoristisk människa, sällan på dåligt humör och det hände ständigt saker omkring honom. Han levde för bruket och verksamheten där, men älskade också skogen. När rörverket brann en natt 1953 tog det honom hårt, men tack vare ett erbjudande från Fagersta bruk som hade en produktionsrad ledig så att man kunde flytta en del av verksamheten dit, så klarade man att hålla ut tills ett nytt modernare rörverk kunde byggas.

Jacob berättade många fascinerande och intressanta saker och det gjorde även Brors barnbarn som berättade minnen från barndomen om allt från frälsningsarmén till snören. Turligt nog filmades hela ceremonin, så det går att få höra dessa fina berättelser själv: Lagercrantz resväska öppnas 50 år efter att den stängdes!

Det är väl värt att se på, berättelser om historien och om hur mycket vi människor betyder för varandra på olika sätt.

Tack till Virsbo-Ramnäs hembygdsförening som arrangerade det hela och till Wirsbo herrgård där evenemanget ägde rum.

 

Studieresa till Finland.

Tack vare medel från Leader Bergslagen och EU/Jordbruksverket har Ekomuseum Bergslagen genomfört en studieresa till Finland och ett relativt nystartat systermuseum där: Teollisuusperintöreitti.

Det var många olika intresseområden som sammanfogades fint i detta projekt.
Vi som reste ville utforska det industrihistoriska arvet i Finland. Vi ville se hur detta ekomuseum är organiserat. Och vi ville få veta mer om hur den stora arbetskraftsutvandringen från Finland påverkade Finland och mer om hur Sverige påverkades – detta för att vi vill utforska och lyfta det sverigefinska i Ekomuseum Bergslagens industrihistoriska miljöer mer, det språkliga och det kulturella.
Samtidigt vill vi se hur de finska förvaltningsområdena och kulturmiljöerna kan samverka kring kultur.

Information om studieresan spreds via Leader Bergslagen, Smedjebackens kommun som är finskt förvaltningsområde samt Ekomuseum Bergslagen och väckte stort intresse.

Deltagarna på resan är engagerade både i kommuner som är finskt förvaltningsområde, i Ekomuseum Bergslagens miljöer och i andra liknande miljöer. Alla valdes ut för att vi som organisatörer ser att det finns bra möjligheter till framtida samarbeten och kunskapsutbyten.

26 personer reste och fick några intensiva dagar som kort kan sammanfattas så här:

En vecka innan avresan fick vi en föreläsning via Teams, av Dr Tuire Liimatainen som har forskat just om finsk utvandring och svensk arbetskraftsinvandring. Hon gav oss fördjupad kunskap om fenomenen kring in- och utvandring.

På avresedagen gjorde vi ett studiebesök på Finska ambassaden i Stockholm, där vi fick träffa press- och kulturråd Pasi Myöhänen, som berättade om ambassadens verksamhet i Sverige.

Vid terminalen i Åbo träffade vi Annamari Laine från resebyrån Magni Mundi, som har hjälpt till med bokningar och kontakter i Finland. Även Riina Lehti från resebyrån var där och hon följde med oss på resans första dag.

Guidningar dag ett.
I Kauttua ironworks village i Eura träffade vi guiden Eila Saarelainen som berättade om de historiska industrierna på platsen, om Alvar Aaltos ”Tertasshus” och om verksamheten på platsen idag.

Vid lunchen i Ulvila träffade vi Maarit Grahn som dels informerade oss om det finska ekomuseet Teollisuusperintöreiiti samt att vi fick se Friitala skinnberedningsmuseum.

På Rosenlewmuseet i Pori berättade guiden Marika Roininen om familjen Rosenlews alla intresseområden som investerare i många olika industrier och hur det inte finns ett hem i Finland som inte har något föremål som inte har producerats i någon av de fabriker familjen Rosenlew ägt.

På kvällen dag ett, trötta och fulla av intryck, hade vi fortfarande två och en halv timmes guidning kvar! Guide Juliaana Granholm lyckades trots vår trötthet hålla alla intresserade under rundvandringen på Ahlström ironworks i Noormarkku. Den här familjen är fortfarande viktig inom finskt näringsliv och på den här platsen, tidigare en livaktig industri, finns nu museer och ett hotell där vi övernattade till:

Dag två.
På första stoppet träffade en av våra guider från gårdagen igen, Maarit Grahn, som nu berättade om och visade Leineperi ironworks i Ulvila. Här blev den bergslagshistoriska delen av gruppen riktigt ivrig då vi bland mycket annat fick se vad som visade sig vara Finlands enda mulltimmerhytta!

Därifrån begav vi oss till två fristående kulturella platser, alltså icke-medlemmar i Teollisuusperintöreitti.
Den första var Tehdassaari, ”industriön”, i Nokia, där guiden Perttu Ketola, med hjälp av Tapio Rautjärvi visade oss runt i det tidigare industriområdet som nu blir ett kulturellt nav med målet att vara cirkulära vad gäller miljöpåverkan. Redan finns konstnärer och en restaurang inhysta på området, en bastu på en flotte och grillplatser – även i det kalla vädret såg vi människor flanera förbi och kunde se framför oss de visioner för platsen som Perttu berättade om.

Andra stoppet var stadsdelen Hiedanranta i Tampere, där guide Henri Holli berättade om hur staden och kommunen planerar för en ny stadsdel där gamla industribyggnader bevaras för att utgöra mötesplatser och lokaler för verksamheter som ska ge stadsdelens – och hela stadens – invånare hög livskvalitet. Man har lyckats få det svårfångade BREEAM-certifikatet för hållbarhet. Byggnader kan bli certifierade utifrån miljöprestanda utifrån till exempel energianvändning, inomhusklimat, vattenhushållning, val av byggnadsmaterial och många andra faktorer.

Efter detta besök var det dags för ett stopp vid ett varuhus där gruppen shoppade bröd, ost, godis och Iitala-souvenirer innan vi tog en kopp kaffe på bussen och så körde mot färjeterminalen för hemfärd.

Inom kort kommer gruppen att åter ha ett Teamsmöte då vi går igenom vad alla har fått med sig för tankar och idéer från resan, så att vi kan börja planera för framtida samarbeten. Vi hoppas få till en fysisk träff till hösten, dit vi även bjuder in personer som inte hade möjlighet att följa med på resan, eller som vi har kommit på under och efter resan att vi vill bjuda in till samarbeten.

 

Tack till Leader Bergslagen och EU/Jorbruksverket för möjligheterna att genomföra denna resa!
Tack också till Smedjebackens kommun för idén om att väva samman det industrihistoriska ekomuseitemat med det sverigefinska och kulturen och förvaltningsområdena.

Vi hoppas få välkomna en grupp från Finland framöver och ser nu fram mot att få bearbeta våra idéer från resan och tillsammans med alla nya kontakter skapa samarbeten och arrangemang tillsammans.

Utsikt över ett ekomuseum.

En mulen höstdag var det uppstigning i Mimerlaven i Norberg. En stor grupp människor, både vuxna och barn, samlades för att uppleva detta och fick tillsammans med Rolf Rydelius ta de 365 trappstegen upp till toppen.

Byggnaden är mäktig, cirka 65 meter hög. Den användes 1960 till 1981 och under en period togs all malm som bröts i Norberg upp via just denna lave.

Under den höga byggnaden finns ett gruvschakt, som går 325 meter ner i berget. Det blir 390 meter från ”tak” till ”golv” alltså. Från laven går hissanordningar ner i gruvan, som nu är vattenfylld. När verksamheten var igång hissades här personal och malm.

I laven finns också en krossanläggning och ett anrikningsverk. Från krossen transporterades den finmalda malmen till anrikningsverket där gråberg skiljdes bort. Via ett transportband togs allt material bort från laven, till stora högar på marken utanför. Intill den långa utstickande delen på sidan av byggnaden, där transportbandet finns, körde tåg, som skötte transporterna.

1981 upphörde all gruvverksamhet och järnframställning i Norberg. Nästan 20 år senare, 1999, tog Norbergs kommun över Mimerlaven. Den har sedan blivit en arena för kulturaktiviteter, bland annat för Norbergfestival, en elektronmusikfestival, som nu har hållits där i 26 år.

Den här dagen spejade vi som gått upp i laven ut över Norbergs omgivningar. Kyrkan syntes tydligt, liksom vägen mot sydväst mot Fagersta. Åt nordöst där vi trodde att de nya vindkraftverken stod var det bara dimma. Åt sydöst diskuterade vi om det var brandområdet i närheten av Ängelsberg vi såg och Norbergsborna hittade sina och sina släktingars och vänners hus.

På vägen ner konstaterade vi att det är bra att komma sig upp lite i tillvaron, för att få överblick och nya perspektiv.

Vi ska göra en studieresa till Finland.

Ekomuseum Bergslagen har fått medel från Leader Bergslagen samt EU/Jordbruksverket för att göra en studieresa till Finland.
Det hela startade hösten 2023 då ett finskt nätverk av industrihistoriska platser hörde av sig till ekomuseet för att höra hur det är organiserat, då man funderade på hur olika industrihistoriska platser i Finland, utspridda i hela landet, skulle kunna gå samman för att sprida information och locka fler besökare.
Malin på Ekomuseum Bergslagen hade ett tag mycket kontakt med projektledningen i Finland och deltog i januari 2024 i ett seminarium för att berättade om Ekomuseum Bergslagens organisation, dess fördelar och utmaningar.
Så småningom bildades ett finskt ekomuseum, med lite annan organisation, men med en egen hemsida: teollisuusperintoreitti.
Under de samtal som hölls under denna tid kom idén om att resa till Finland. Först bara för några inom ekomuseets industrihistoriskt intresserade nätverk, men så, i samtal med Anne Seppänen, som arbetar i Smedjebackens kommun dels med de industrihistoriska platser som är med i ekomuseet, men även som samordnare för Finskt Förvaltningsområde så kom nästa idé.
Varför inte slå samma dessa intresseområden och se om vi tillsammans kan lyfta det sverigefinska i de kommuner som ingår i Finskt Förvaltningsområde. I samtal med Leader Bergslagen växte idén ytterligare: varför inte bjuda in brett till kommuner utanför ekomuseet, men som tillhör Leader Bergslagens område och är Finskt Förvaltningsområde!

En ansökan gjordes och nu har vi fått bifall!
Det känns fantastiskt och information om resan samt möjlighet att anmäla intresse kommer att skickas ut via sociala medier och mail inom våra respektive nätverk framöver.

 

Kola, Leader Bergslagen och Ekomuseum Bergslagens nya filmer.

Det här året har mycket av verksamheten på ekomuseets kansli handlat om de guideutbildningsfilmer som vi har fått stöd från Leader Bergslagen och EU/Jordbruksverket för att göra.

Till filmare valde vi, bland mer än 20 intresserade, Kola Productions, Corina och Marco Glijnis, baserade i Orsa, som reser land och rike runt i sin husbil när de filmar och som i sitt senaste nyhetsbrev skriver så här om filmprojektet:
”Efter månader av möten och förberedelser kunde vi äntligen dra igång vårt filmprojekt för Ekomuseum Bergslagen. Ett ekomuseum innebär att saker inte är flyttade till en museibyggnad. Platserna ligger kvar i landskapet där de alltid har legat, vid ett besök befinner man sig exakt där historien har utspelat sig.

Ekomuseum Bergslagen handlar om Bergslagens historia, dess gruvor, hyttor och smedjor och hela människans liv. Kort sagt ”Kulturhistoria byggd på en grund av järn”.

Vårt jobb är att producera åtta filmer för ett guideutbildningsprogram, som hjälper föreningar, företag och kommuner att utbilda sina guider för att arbeta i dessa miljöer. Guiderna behöver inspireras att dela med sig av sin kunskap med självförtroende.

Våra inspelningsdagar tog oss till alla möjliga platser, tillsammans med vår kund. Längs vägen lärde vi oss massor om historia, järn, myter och mer. Vi fick också chansen att arbeta med skådisar från Norrby Teater, en passionerad och professionell grupp.

Just nu är vi upptagna med att redigera filmerna.”

Ja, nu redigeras filmerna, ännu en lång process som kräver fokus och sinne för detaljer. Under vintern blir det filmsläpp runt om i området och vår förhoppning är att filmerna ska visas på många håll både inom och utom ekomuseet under 2026, då vi firar att Ekomuseum Bergslagen fyller 40 år!

Stort tack till Leader Bergslagen och till Kola Productions för hjälpen med att äntligen både sjösätta och ro detta projekt i land.

 

Upplev Röda Jorden och Norbergs gruvlavar i ”förstärkt verklighet”.

I Ekomuseum Bergslagen har ett projekt ägt rum där konstnärer har skapat AR-upplevelser, alltså ”augmented reality-upplevelser” eller ”förstärkt verklighet-upplevelser”. Miljöerna var Röda jorden i Riddarhyttan och Norbergs gruvlavar. Nu presenteras verken på ett kulturlabb på Västmanlands läns museum, se informationen här nedan.

”Möt konstnärerna bakom verket ”Spöklika järnverk” och den nya AR-appen BergslagenAR!
Varmt välkommen till ett spännande Kulturlabb som blandar digitala och fysiska verkligheter! Träffa människor från förr!

Kulturlabbet arrangerar presentation, samtal och mingel med Artificial Ingenuity Artificial Ingenuity Creative Art + Tech Studio som består av konstnärerna Paola Torres Núñez del Prado och Jonas Jonsson. Vi pratar om hur dom arbetade fram BergslagenAR och verket ”Spöklika järnverk” som finns på Röda Jorden i Skinnskatteberg och i appen! Verket kan upplevas på Karlsgatan 2 under kvällen. Artificial Ingenuity bjuder in till samtal om konst och avancerad ny teknik, berättande utifrån plats och historia men också om framtida eventuella samarbeten, appen har plats för fler konstverk.

I BergslagenAR och invid Mimverlaven i Norberg finns också verket ”I lave you” av konstnären Yuvia Maini, även detta kan upplevas under kvällen.

Kulturlabbet hålls på svenska och engelska.

Vi bjuder på fika! Ytterligare servering är tillgänglig i cafét.

Tid: 29 oktober kl. 17.00-19.00 med möjlighet att stanna kvar till 20.00

Plats: Karlsgatan 2, Västerås, caféet.

Kulturlabbet är en mötesplats för konstformerna litteratur, konst och film och är en dynamisk träffpunkt med presentationer, kurser, workshops och föreläsningar. Vi rör oss mellan det globala och lokala. Tar stora generella grepp och borrar in oss i detaljer. Vi väcker frågor och skapar debatt. Vill du arrangera Kulturlabbet eller har du frågor kring eventet – maila mig!

Verken och appen togs fram under ett residens hos Ekomuseum Bergslagen i samarbete med och med stöd från Resurscentrum Konst Västmanland.

Bjud gärna in vänner och sprid informationen till andra som ni känner som ni tror kan vara intresserade!

Aktivitetskalender regional utveckling – Region Västmanland

 

In English:

Meet the artists behind the work “Ghostly Ironworks” and the new AR app BergslagenAR!
Warmly welcome to an exciting Kulturlabb that blends digital and physical realities! Meet people from the past!

Kulturlabbet hosts a presentation, conversation, and mingle with Artificial Ingenuity Artificial Ingenuity Creative Art + Tech Studio, consisting of artists Paola Torres Núñez del Prado and Jonas Jonsson. We’ll talk about how they developed BergslagenAR and the artwork “Ghostly Ironworks”, which can be experienced both at Röda Jorden in Skinnskatteberg and in the app! The piece will also be on display at Karlsgatan 2 during the evening. Artificial Ingenuity invites you to a conversation about art and advanced new technology, storytelling rooted in place and history, and potential future collaborations—the app has room for more artworks.

In BergslagenAR and next to the Mimerlaven in Norberg, you’ll also find the artwork “I lave you” by artist Yuvia Maini, which can also be experienced during the evening.

Kulturlabbet will be held in both Swedish and English.
We’ll be serving fika! Additional refreshments are available in the café.

Time: October 29, 17:00–19:00, with the option to stay until 20:00
Place: Karlsgatan 2, Västerås, at the café

Kulturlabbet is a meeting place for the art genres literature, visual art, and film—a dynamic hub for presentations, courses, workshops, and lectures. We move between the global and the local, take broad perspectives and dive deep into details. We raise questions and spark debate. If you’d like to organize Kulturlabbet or have questions about the event—mail med back!

The artworks and the app were developed during a residency at Ekomuseum Bergslagen, in collaboration with and supported by Resurscentrum Konst Västmanland.

Feel free to invite friends and share the information with others who might be interested by charing the mail or the calender!

Aktivitetskalender regional utveckling – Region Västmanland

 

Järnladies och fruntimmersfika.

I boken Järnladies, som kom ut första gången år 2011 och som nu tryckts om fyra gånger, skrev Lena Engström om mjölkerskan Brita-Stina Rahm, tvätterskan Anna Nordell, direktörshustrun Ruth Randall Edström, prästfrun Eva Timm och åldfrun Ida Leuhusen.

Nu är vi intresserade av vad Lena, som beskrevs så här i Järnladies, har för sig nu för tiden: ”Lena Engström (född 1961) är museipedagog med inriktning på arkivpedagogik. Hon arbetade drygt 20 år inom barnomsorgen innan hon valde att ta tjänstledigt för att studera. Hon läste ämnen som byggnads- och industriminnesvård, ekonomisk historia och arkivvetenskap och började sedan arbeta som pedagog på Västmanlands läns museum. Hon läser mycket och fuskar även en del med akvarellmålning, och när hon inte är på museet är chansen stor att hon är i sommarstugan i Kärrbo utanför Västerås eller ute på resa i Europa.

Lena heter nu Lena Engström Englin efter att ha gift sig (med samme man som var med i bilden då), och hon berättar: ”Jag jobbar fortfarande som pedagog på Västmanlands läns museum och har ett stort intresse för arkivmaterial och gamla foton. Har sedan 2009 drivit vårt Fruntimmersfika som vi har första söndagen i månaden. Trots att det har hållit på så länge så växer intresset och vi har börjat med repris onsdagen efter för att efterfrågan är så stor. Vi fikar inte bara på museet utan åker också ut till andra platser i länet och håller föredrag om en kvinna med koppling till Västmanland.

Sommarstugan finns kvar och jag åker gärna ut en tur på Mälaren med vår båt. Målar, läser och reser. Tycker mycket om att promenera i storstäder, gärna utanför turiststråken, gå på konserter och teater och träffa de vuxna utflugna barnen.”

På frågan om vilken kvinna hon skulle vilja skriva om nu, om det skulle bli en uppföljare till Järnladies, svarar Lena: ”Om jag skulle skriva om nya kvinnor, så skulle jag vilja berätta om kvinnor som inte är så kända sedan tidigare. Till exempel alla kvinnliga fotografer som var verksamma runt förra sekelskiftet och som fanns på så många platser i länet. Jag skulle också vilja skriva om kvinnor kopplade till industrin, både de som började arbeta som väldigt unga, och om de som kom inflyttande från andra länder för att jobba och om de kvinnor som var gifta med arbetarna och tjänstemännen. Tänk att bara få rota efter olika livsberättelser i vårt arkiv.”

Hur tänker då Lena idag om de kvinnor hon skrev om i Järnladies: ”Kvinnorna finns fortfarande med mig som fruntimmersfikor. Listan utökas ständigt med nya kvinnor. Arbetet med Järnladies har lett till större kunskaper om kvinnohistoria och till många spännande sammanhang. Efter medverkan i Järnladies medverkade jag i boken ”Älskade Mathilda”. Det ledde till ett nytt fruntimmersfika om Mathilda som boken handlar om och även om hennes dotter, författarinnan Maj Hirdman. När Västmanlands teater satte upp förställningen ”Asea- Här kommer framtiden” fick jag möjlighet att berätta för manusförfattaren om Ruth Randall Edström och andra kvinnor kopplade till Asea. Prästfrun Eva Timms fotografier får ofta illustrera olika företeelser jag berättar om i mina föredrag.”

Information om Västmanlands läns museums Fruntimmersfika finner ni på museets hemsida.

Nästa Fruntimmersfika blir söndagen den 5 oktober 2025 klockan 14.00, med uppföljaren på onsdagen den 8 oktober, samma tid. Det handlar då om Inez von Schoting, som i Norberg en gång skapade ett ”hemlikt hem präglat av omsorg och närhet” i en tid då människor som kallades ”sinnesslöa” ofta placerades på stora institutioner.

Bilden nedan kommer från Västmanlands läns museums hemsida.

 

Strömsholms kanal ställs ut i Hallstahammar.

En utställning har vuxit fram i Konsthallen, Hallstahammars Kulturhus. Temat är Strömsholms Kanal – från Segeljakter till Pokerrun.

Utställningen visar nedslag i 230 år av kanalhistoria, men inte någon heltäckande framställning av historien för det finns ju Kanalmuseet på Skantzen. Till utställningen har istället mycket tagits fram som inte har visats på länge. Idéerna har varit många och alla har kanske inte gått att genomföra.

Albert Ängvalds tablå över båtar som gått på kanalen, borde inte den få komma ut i ljuset efter 25 år på en vind? Tyvärr var det svårt att få ut, transportera och få in den nästan sex meter långa tavlan. Hoppas materialet går att tillgängliggöra på något annat sätt i framtiden.

Arrangörerna har letat fram nya och gamla foton, texter, föremål och modeller. Resultatet blev fint och nu pågår utställningen! Den invigdes 23 juni och är öppen vardagar 10.00 – 17.00 fram till 13 augusti.

Arrangörer är Strömsholms Kanals Historiska Förening i samarbete med Svedvi Berg Hembygdsförening och Strömsholms Kanal AB.

Arrangörerna hoppas att utställningen kan turnera vidare till övriga kanalkommuner i anpassad form under de kommande åren.