Lokstallet & KURJ

Järnvägen mellan Köping och Uttersberg var unik då den hade en alldeles egen spårvidd – 1093 mm. Men det var inte meningen, utan ett missförstånd när järnvägsbolaget beställde lok från Munktells Mekaniska Verkstad. De uppgav att de tre loken skulle köras på en järnväg som hade spårvidden 3,59 fot, vilket ju är 1067 mm om man menar svenska fot. Men lokfabriken trodde att det som menades var 3,59 engelska fot och konstruerade loken efter detta.
 
Järnvägen längs Hedströmmens dalgång mellan hamnen i Köping – Uttersberg började planeras redan 1856. Men då riksdagens statsutskott avslog låneansökan så lades planerna på en järnväg här ner. Vid den här tiden var det många som inte trodde på den nya uppfinningen med ånglok och tåg. Nej, det kändes alldeles för farligt.
Men sex år senare hade motståndet mot järnvägar börjat att släppa och de nya planerna gick igenom 1866, med ett statslån på 500 000 kronor.
Det enda problemet nu var att det blev ett litet misstag, eller inte litet, ganska så stort, även om det bara rörde sig om millimeter. Normalbredden på järnvägen var 1067 mm. Men genom hopblandning av måtten svenska och engelska fot, som är olika stora, råkade firman som tillverkade de tre beställda loken göra dem efter de engelska måtten, medan själva järnvägsspåren var byggd efter de svenska måtten.
Nu var goda råd dyra. Skulle man bygga om alla lok? Nej det måste ju bli dyrare än några kilometer järnväg. Efter många och långa diskussioner enades man om att låta loken vara som de var. Det billigaste måste vara att bygga om själva vagnarna och järnvägen som nu blev unik i sitt slag.
 
Några år senare insåg Riddarhytte AB vilken stor nytta det skulle vara att ha en järnväg ända till Riddarhyttan. Här fanns ju många järngruvor och tåget var bra mycket snabbare och enklare att forsla det tunga järnet med än de gamla hästfororna och ångbåtarna, när det skulle säljas ut över världen.
Bolaget beslöt att köpa ett lok och 20 godsvagnar.
År 1880 var allt klart och järnvägen mellan Uttersberg och Riddarhyttan kunde öppnas för allmän trafik.
Och det var inte bara järnverken som drog nytta av järnvägen. Nu kunde affärerna skicka sina varor till folket som bodde på bruken. Och människorna kunde ju också åka tåg när de kulle hälsa på någon eller handla något som inte fanns där de bodde.
 
Fakta
Enda kvarvarande lokstall längs banan Köping-Uttersberg-Riddarhyttans järnväg.
Det byggdes 1880, men tornet kom till 1930. Framför lokstallet fanns vändskivan, där loken vändes. 1952 gick det sista persontåget. Godstrafiken upphörde 1968.
Efter att järnvägen lagts ned användes lokstallet som bussgarage.
Längst upp i tornet, inuti vattentanken, finns en utställning om järnvägen och industrin i Riddarhyttan.
KURJ är en förkortning av Köping/Uttersberg/Riddarhyttans Järnväg