Landforsens hytta

Landforsens hytta, som ligger strax norr om Ängelsberg kom redan på 1400-talet att tillhöra Högfors och ägdes då av några av Sveriges högst uppsatta personer. I slutet på 1700-talet byggde man här den vackra mulltimmerhyttan som ännu står kvar, med sina kraftiga stenmurar och högst upp ett knuttimrat stockverk, som nu är skyddat som fornminne.
 
I slutet av 1600-talet övertogs Landforsens hytta av Per Larsson Gyllenhöök, som från början var bokhållare och kamrer åt brukspatron Ebba Brahe. Där lärde han sig en hel del om hur bruk skulle styras. När han själv fick möjlighet att köpa in den hytta som ägdes av bergsmän i Engelsberg slog han till. Han utvecklade snart verksamheten och bildade Engelsbergs bruk 1681. Där lät han bygga en mulltimmerhytta – kanske den mest kända i Sverige. Mulltimmerhyttan var en masugn som isolerades med sand och mull för att hålla värmen bättre och få det ännu varmare inne i ugnen.
När han senare köpte Landforsens hytta, lät han bygga en mulltimmerhytta här också. Hyttan hade stora bälgar som blåste in luft i ugnen för att få det så varmt att malmen smälte. De drevs med vattenkraft från Svartån där vattnet leddes i en ränna till ett överfallshjul – ett hjul som drevs av vatten som när det föll ner på hjulets översida fick det att snurra och på så sätt fick bälgarna att blåsa in luft.
 
EN SMEDS ARBETSVILLKOR
När järnet smält fick det rinna ner i formar och blev till tackjärn. Då fick hammarsmedens med hjälp av en vattendriven jättestor hammare bearbeta tackjärnet, så att innehållet av kol och andra slaggprodukter minskade. Så uppstod ett smidbart järn, så kallat stångjärn.
Det var ett hårt arbete som slet hårt på kroppen. Ofta var smedernas rygg krum och hörseln nedsatt.
De flesta smeder var män, men det fanns även kvinnliga smeder.
Många smeder var anställda av bruket. Men en del arbetade i små bysmedjor där de tillverkade liar, yxor eller nyttoföremål till hemmen och var ett viktigt inslag i samhället.
Smedernas arbete var ett svårt hantverk som tog lång tid att lära sig. De som ville bli smeder fick börja som lärlingar, eller smedsdrängar som det också kallades, hos någon smedmästare. Det vanligaste var att lärlingen bodde hos mästaren och hjälpte till med många olika sysslor.
De smeder som var anställda på ett bruk fick bara sluta sin anställning sista veckan i
oktober. Hade man inte sagt upp sig då, var man tvungen att jobba ett år till.
I smedskontraktet stod att smeden lovade att ha ett driftigt, redbart och nyktert uppförande, inte bara under arbetstiden utan även under den lilla fritid de hade – de arbetade ofta, som de flesta andra i bergshanteringen, från klockan sex på söndagskvällen till samma tid på lördagen. Söndagen var vilodag, men då måste de gå i kyrkan. Även om hammarsmederna hade hög status och bättre betalt än många andra på bruket, var deras arbetsvillkor hårda och gjorde dem nästan livegna.
 
Fakta
Välbevarad mulltimmerhytta från slutet av 1700-talet. Många prydnadsbuskar och trädgårdsväxter finns också kvar som vittnar om den vackra trädgård som en gång fanns.
Landforsens hytta kom åter att tillhöra Högfors Bruk, från mitten av 1800-talet, där
konstnärinnan Florrie Hamiltons farmorsfar just övertagit bruket. På 1840 talet lades hyttan ner, men järnframställningen fortsatte där ett tag till.
Besök omgivningen på egen hand. Väl skyltat.