månadsarkiv: december 2012

Juluppehåll på bloggen!

Ekomagasinet på Västanfors hembygdsgård är en rolig handelsbod, öppen varje dag mellan 11-18. Här står verksamhetsledare Malin Andersson och hälsar välkommen.

Ekomagasinet på Västanfors hembygdsgård är en trivsam handelsbod, öppen varje dag mellan 11-18. Här står verksamhetsledare Malin Andersson och hälsar välkommen.

Eftersom jag drar till Jämtland över jul och nyår så stänger jag både blogg och kansli till efter trettonhelgen i januari. Men allt är inte stängt. Något som inte gör uppehåll är Västanfors hembygdsgård. Där är både handelsboden Ekomagasinet och Kaffestugan öppna hela julen, ja kankse inte direkt på julafton men annars så…det kan vara bra att veta för er som har lust med en utflykt under helgen. Där är i princip öppet varje dag. Ni kan enklast gå in och spana på deras hemsida, där står det om öppettider och annat, www.hembygdsgarden.nu För övrigt önskar jag er alla som läser här:

                        en riktigt GOD JUL & ett GOTT NYTT ÅR!

Anna Falkengren i Kaffestugan på Västanfors.

Anna Falkengren i Kaffestugan på Västanfors.

Och så ses vi här igen efter trettonhelgen, härligt för då börjar ett nytt år….och förresten när jag ändå är i farten med det nya året så fyller jag snart 65, hur nu det är möjligt?? Känner mig som ett frågetecken, det är det här med tiden igen… Hur som helst så går jag i pension den 1 juli 2013 och efter mig kommer Anna Falkengren, som för närvarande är kulturchef i Smedjebackens kommun. Allt har ordnat sig till det bästa!! Skön julklapp för oss alla. Det blev klart i fredags i förra veckan. Och det blir mer om Anna efter jul. Som sagt – en GOD JUL till er alla!

En webbmakare på besök

Stefan Frick besöker Ekomuseums kansli, vi pratar webb och bilder.

Stefan Frick besöker Ekomuseums kansli, vi pratar webb och bilder.

I går eftermiddag klev Stefan Frick från Gonäs nära Ludvika in på kansliet, han är konstnär men även webbmakare. Han kan programmera och han ska nu göra om Ekomuseums hemsida till ett WordPressformat, så att det blir lätthanterligt, ja det skrev jag om i inlägget i går. Nu skulle vi pratas vid lite och kolla bilder. Den nya sajten kommer att integrera Ekomuseums blogg, som redan nu ligger i WordPress, på ett bättre sätt och jag tror att den blir mer synlig. Det ska som sagt bli jätteskönt att i framtiden kunna sköta både hemsida och blogg direkt från kansliet. Det hela kommer att bli lite mer levande. Den 1 mars ska det vara klart, så är planen, och det har jag sagt tidigare dessutom.

Stefan Frick har jobbat med finnskogarna.com här och byggt deras fina hemsida i nära samarbete med Landet Reklam i Björnhyttan. Det var genom ett tips från finnskogarna som hans namn dök upp. Och han är även involverad med Landet Reklam i ABB:s jätteintressanta projekt som heter High Voltage Valley Walk, här , där man kan se en kort film med en presentation. Det handlar om ett ca 2 km långt gångstråk i Ludvika som även inbegriper magiska Ludvika ström där allting började en gång i mitten på 1500-talet då Sveriges första kronobruk anlades vid strömmen av Gustav Vasa. Det här är goda nyheter, eller hur? Att nutida uppfinningar och stora företag så direkt kan kopplas till historia med ökade insikter och förståelse för processer som följd. Roligt att viljan finns hos ABB, att de tagit detta initiativ.

Och Stefan Frick finns här: Under korkeken och även här: cirfzen.com.

En morgon på Ludvika Gammelgård

Huset till vänster är Hällsjöns gamla gästgiveri som flyttades hit 1950 och det är där på nedre botten i bortre gavelrummet som Ekomuseum hyr för sitt kansli. I huset till höger finns hembygdsföreningens kansli och arkiv. Vattenhjulet från Östanberg ses i mitten, där ligger gruvmuseet.

Huset till vänster är Hällsjöns gamla gästgiveri som flyttades hit 1950 och det är där på nedre botten i bortre gavelrummet som Ekomuseum finns med sitt kansli. I huset till höger finns hembygdsföreningens kansli och arkiv. Vattenhjulet från Östanberg ses i mitten bortom granen och där ligger även gruvmuseet.

Redan den 18 dec!! Och så här ser det ut när jag går till kansliet denna den mörkaste av årets veckor. Det är gryningskänsla och klockan är kvart i nio. Och på torsdag, den mörkaste av alla årets dagar, då kör jag norrut på splitternya dubbade vinterdäck, för vem vill halka runt som en vante på ispolerade vägar? Det gjorde jag i fredags när jag körde till Fagersta och det fick räcka! Baske mig. Så kansliet kommer som vanligt att vara stängt hela julhelgen.

Mörkret kulminerar nu, julen är nära, likaså nyår och sen, ja sen blir allt ljusare, denna tid är helt fascinerande med sina mörkerkänslor och ljusförnimmelser. Tänk att det känns så starkt i kroppen. Annars så jobbar vi just nu med Järnrutten och dess lite uppstramade utseende. Vi uppdaterar, nåt annat nytt blir det inte men den får ligga kvar. Sen blir det till eftervintern en ny hemsida också, en i WordPress-format som ska bli lite mer levande och lättskött framför allt. Den räknar vi med att sjösätta den 1 mars. Och se där!! Sjösätta!!! Nu var jag framme igen med en gammal sjöterm…..det svenska språket fullständigt kryllar av begrepp och metaforer från olika världar, det är riktigt kul.

För övrigt stökar jag runt här på kansliet och sorterar, slänger, staplar, flyttar runt grejer och hittar saker också. Det är rena rama julafton! Den här djupstädningen borde jag ha gjort för tio år sen….

Tänt var det här!

Språktidningen.Låter uttrycket bekant? Det kommer från gruvorna och indikerar att nu spränger vi oss vidare i jakten på malm. Och det färgade av sig i vårt vardagsspråk. Sånt där är lite roligt, visst är det? Ett annat gruvuttryck är ju det vanligare ”gå runt och skrota”, dvs göra just ingenting annat än att gå runt och fundera. Sånt som jag gör gärna och ofta.  Och ändå var och är skrotning en viktig syssla i gruvan, det handlar om att hålla orter och håligheter fria från lösa stenar, att knacka ner dem helt enkelt innan de faller av egen kraft och skadar folk och maskiner.

SpråktidningenNu läser jag i senaste Språktidningen om hästen och hur hästkulturen har färgat av sig på vårt språk. Det är också jätteroligt. Det är språkvårdaren Catharina Grünbaum som skrivit om det här. Vi är på bettet! Jajamen. Vi hoppar över skaklarna och vi gör snedsprång. Joo, visst gör vi det till och från. Kostnaderna skenar och inflationen galopperar. Vi kanske fattar galoppen själva. Och så travar vi runt lite – och skrotar kanske samtidigt? Och skygglapparna har vi på oss. Och ägnar oss åt högtravande svammel gör vi visst också!! Jaså? Vi stegrar oss och slår bakut och efter semestern är vi åter i sadeln. En hästkur är en rejäl omgång och nåt i hästväg glömmer man aldrig.

Efter mina år i Karlskrona på Marinmuseum så förstod jag äntligen varifrån uttrycket ”lösa boliner” kom. Bolinerna var rep som drog råseglens ytterkanter framåt. Ibland seglade skeppen för lösa boliner. Och att vara bred om häcken, ja det är ju häcken på segelfartygen som avses, dvs akterdelen. Och att något går av stapeln är ett uttryck jag själv ofta använder bara så där. Fartygen gick av stapeln ner i sjön när skrovet var färdigbyggt och kunde flyta. Sen riggades det med master, rår och spiror. Och vem vill inte vara snyggt riggad och ha välformade spiror? Det undrar jag…

Gruvor, hästar och fartyg har varit tre viktiga kulturområden och näringar i Sverige under lång tid, klart att det sätter sina spår och så lever vi med det i nuet i vår vardag utan att kanske reflektera så mycket över det. Men visst är det lite märkvärdigt ändå. Och skogen då, skogsnäringen? Jo, man faller som en fura och man är både seg och rak som en också.

Kultur är visst lönsamt

SvD Kultur lönsamtSå självklart för några, men inte alls för andra. Jag läser i SvD Näringsliv sönd 9 dec om att ett samhälle som inte satsar på kultur snart är ett samhälle som tappar i konkurrens på världsmarknaden. En stark ”kreativ kärna” är A och O för en kunskapsbaserad ekonomi. Och den som påstår det heter David Throsby, australiensare och professor i ekonomi.

Konstnärernas galna idéer tänder gnistor och triggar igång innovationsprocesser. Sen sprider det sig som ringar på vattnet, tar sig in överallt i alla skrymseln i alla branscher. Ja, så kan man se det! Det handlar om ett fritt och gränsöverskridande tänkande. Den kreativa kärnan måste alltså stöttas. Och när idéerna sprider sig så så är det något som hela samhället vinner på. Men processerna är slumpmässiga och svårmätbara – ganska självklart om man tänker efter. Och vill man vara en del av innovationsprocesser, så måste man också släppa in de galna idéerna. Men visst är det väl lite som att vädra i ett unket instängt rum, fläka upp fönstren på vidaste gavel? Joo, absolut. Och det gäller väl egentligen precis allt, som om ett visst mått av galenskap krävs för utveckling.

Professorn läser just nu Sarah Bakewells bok How to Live: A Life of Montaigne in One Question and Twenty Attempts at an Answer. Den försöker svara på frågan om livets mening och varför alla svar är fel….hm, sånt är alltid intressant. Den boken borde man kanske skaffa sig. Men en bok jag definitivt ska införskaffa är Barbro Lindgrens senaste om filosoferna Även en ihålig nöt vill bli knäckt. Hon vandrar runt på Öland med gamla filosofer i fickan och funderar. Filosofer är också ett slags konstnärer som spränger gränser och ifrågasätter normer – tänk vad bra att det finns såna människor. Och har funnits! Uppfinningsrikedomen är vår starkaste tillgång. Professorn tror därför inte att hela världsekonomin kommer att krascha, nej – då uppfinner vi något nytt för det är så vi fungerar. Hoppfullt, eller  hur?

Föredrag tisd 11 dec i Ludvika inställt!

Yvonne Gröning

Yvonne Gröning

Ibland händer det! Föredragshållare Yvonne Gröning har drabbats av en praktförkylning. Lätt så här i vintertid. Hennes föredrag på Ludvika Stadsbibliotek om Mathilda, Maj och andra Järnladies i morgon kväll tisd 11 dec kl 18 måste därför ställas in!

Jag har flaggat för det i Ekobladet, ABF har skickat ut information, flyers och affischer och jag hoppas att några av er som tänkt gå dit, kanske ramlar in här på bloggen? Ni som gör det, ska i alla fall veta detta. Alla parter som är inblandade har meddelats. Ekomuseum samarbetar om denna kulturella händelse med ABF Dala Finnmark och Ludvika kommun, Kulturförvaltningen. Det här är sånt som händer, vi får återkomma efter jul och se om vi hittar en ny tid som passar.

Julmarknad i Ludvika

Julmarknad på Ludvika Gammelgård med gruvmuseet i bakgrunden.

Julmarknad i Ludvika på Gammelgården.

Ekomuseums kansli är öppet på Gammelgårdens julmarknad. Här sitter ordföranden Ingvar Henriksson och känner in julen med kaffe, pepparkaka och chokladbitar.

Det är julmarknad på Ludvika Gammelgård. Överst ses Gruvmuseet i bakgrunden med det fina Östanbergshjulet, 15 m i diameter. Ekomuseums kansli är också öppet i dag och här sitter ordföranden Ingvar Henriksson och känner in julen med kaffe och mjuk pepparkaka som husmödrarna bakat.

Platsen är Ludvika Gammelgård och det är nog den sista julmarknaden för året, åtminstone vad jag känner till. Och eftersom den går av stapeln här på Gammelgården, håller även jag kansliet öppet och det strosar folk in och ut mest hela tiden. Sen har jag en termos med kaffe för jag passade på att bjuda in min ordförande Ingvar Henriksson och han dök upp med sin sambo Stina Stenberg och vi satt en god stund med tända ljus och kände in julstämningen och pratade med folk som kommer in. Roligt med gamla Ludvikabor som kliver på och minns forna tider här i gamla Gästis, när kansliet var en festlokal! Många trevliga historier får man höra här.

Men visst är det ändå rätt skönt att det här med marknader nu snart är till ända för i år, även om det är lite kul. Jag köper alldeles för mycket hemmagjord choklad! Och dricker alldeles för mycket kaffe….

I slutet på veckan som kommer har vi sista styrelsesammanträdet för i år och veckan därpå är sista arbetsveckan före jul och då vänder solen, men herregud! Är vi redan där? Ja det är vi! Jag vädrar vårvinterluft, ljus och talgoxekvitter…

Julmarknad på Meken

Kreativ julmarknad på Meken.

Kreativ julmarknad på Meken i Smedjebacken.

Kreativ julmarknad på Meken

I Meken stöter man på alla möjliga bekanta, som här Monica Borg rakt fram, f.d. kulturchef i Smedjebacken.

Joakim Frost vid sin monter flankerad av flickvän till vänster och syster till höger.

Joakim Frost vid sin monter flankerad av flickvän till vänster och syster till höger.

Klart jag for till Meken i Smedjebacken och kollade läget i går söndag. Där hålls en julmarknad av hög kvalitet varje år denna tid och det är alltid roligt att se fint hantverk. De kallar den också för kreativ julmarknad, det stämmer. Stannar alltid och beundrar Joakim Frosts järnsmide, www.smedjafrost.se….han har en så fin känsla för form. Snyggare järnkrokar har jag aldrig sett och jag skulle ha köpt på mig tre st till (jag har redan tre st sen i våras men det är fint att sätta upp en lång radda) och så for jag därifrån utan dem, rena glömskan. Man går runt och pratar och vips så åkte jag hem igen, attan! Nu får jag jaga fatt på honom, krokarna ska med till Jämtland i jul.

Meken är så fyllt av stämning, det är den lite råa industrilokalen som gör det. Det syns och märks att folk trivs att stå där och utanför eldas det i järnkorgar och grillas korv, det ryker och doftar från alla håll och kanter. Bäst är att gå på såna här arrangemang när skymningen faller för då blir upplevelsen starkare.

Fått Källfallet i gåva!

Visningshuset i Källfallet, Grängesberg.

Visningshuset i Källfallet, Grängesberg.

Ljus och varm glögg inomhus! Huset var förvånansvärt fint inuti.

Ljus och varm glögg inomhus! Huset var förvånansvärt fint inuti.

Ett mirakel har skett, nåt annat kan man väl inte säga när Grängesbergs Byalag alldeles nyligen och efter två ärs kamp fick hela Källfallet med alla hus och tomter i gåva! Rivningshotet är borta, puts väck! Kors i taket, säger jag. Det var en stor nyhet. Det var därför som man inbjöd till visning i ett av husen. Och hela tiden jag var där ramlade folk in, där var ljus tända, där var varm glögg och där var tipspromenad i huset och idel glada människor. Det är ett gäng ungdomar som nu till våren 2013 ska ägna sig åt uppsnyggning av området kring Källfallet. Trädgårdarna runt husen ska röjas och fixas till. Och samtidigt ska kommande arbete planeras. Hur ska byalaget gå tillväga för att bevara husen? En sak vet de redan och det är att all puts på fasaderna ska avlägsnas och husen ska återuppstå så som de var byggda från början 1896. Då hade de rödslammade liggande träpaneler med vita oljemålade knutar och fönster.  Jättefint!

Långa rader av hus...

Långa rader av hus…

Grängesbergs Byalag är en ny ungdomlig förening, det är bara ungdomar som har energi nog för ett sånt här jätteprojekt! Och så säger folk att det inte finns ideella krafter längre…?? Men det finns det verkligen! Det är bara det att de nya krafterna vill skapa sina egna mål och sina egna projekt och inte ärva en äldre förenings arbete och projekt. Var sak har sin tid! Och nytt uppstår hela tiden. Det gäller alltså att hänga med i svängarna….nu tänker jag på Ekomuseum!

Grängesberg Byalag har ännu så länge en enkel hemsida här:  kallfallet.weebly.com. Ni kan bli stödmedlemmar!