Strömsdal
Tackjärn från Strömsdals masugn blev stångjärn i Gravendals hammarsmedja. Cykelleder, vandringsleder. I juli: Strömsdalsdagen i Säfsen-veckan.
Strömsdals bruk är sedan 1720-talet ett av fem bruk i Säfsnäs socken och bildade tillsammans med Gravendal, och senare även Tyfors, Gravendalsverken.
Strömsdals masugn anlades 1727 och byn uppkallades efter finansiären Hans Olsson Ström (1684-1761). Det var bergsingenjören Sebastian Grave från Filipstad, som lät bygga hyttan i Strömsdal för att kunna förse Gravendals hammare med tackjärn. Förutsättningar för en lyckad industrisatsning var goda, här fanns både vattenkraft och rikligt med skog. Malmen kom från gruvorna i Grängesberg. Den transporterades över sjön Norra Hörken på forväg till masugnen där den smältes till tackjärn. Tackjärnet gick sedan vidare på forvägen till smedjan i Gravendal.
1873 kom nästa stora förändring till bygden. Då byggdes järnvägen mellan Hörken och Fredriksberg och Strömsdal blev en centralort för järnvägen och här uppfördes också en järnvägsverkstad med gjuteri och lokstallar samt lite senare även en såg. I och med järnvägen utvecklades driften av byns näringar och befolkningen i Strömsdal ökade från 22 till 250 personer. Det var en blomstringsperiod för Strömsdal, som varade fram till 1909 då masugnen blåstes ned för gott. År 1919 revs den. Därefter följde nedläggningar av den övriga industrin. Den arbetsföra befolkningen övergick till skogsarbete. En massaindustri hade vuxit upp i Fredriksberg och sågverket i Hällefors behövde timmer.
Så kom turen till järnvägen, där godstrafiken definitivt upphörde 1945. Därefter revs bandelen Hörken-Gravendal. Loket Sebastian Grave finns på Lokmuseet i Grängesberg.
Kvar i byn finns hyttruin, dammanläggning, klensmedja, herrgård samt Dagkarlsstugan, ett övernattningsställe för dagkarlar vid hyttan. Detta hus används idag av Strömsdals Hembygdsvänner, som håller öppet sommartid med café och utställningar.
Toppbild + små bilder: Per Stymne
