Strax innan Fagersta får jag för några ögonblick för mig att jag ska lägga om planerna och bege mig mot Oljeön, belägen i sjön Åmänningen invid Engelsberg. En skylt om att guidningen börjat där inleder mig i frestelse. Men så slår jag bort de tillfälliga tankarna och håller mig till ursprungsidén vars innehåll är att ta mig till Strömsholms slott via väg 66 och sedan väg 252.

Det är en vacker majdag. En sådan där dag då det känns som om livet börjar om på riktigt. Gräset blir allt grönare, himlen är blå, solen värmer och vitsipporna är många. Ja, det är helt enkelt vår.
Strax efter Surahammar svänger jag in på 252:an, som snart löper parallellt med Strömsholms kanal, och kör mot Hallstahammar.
Tanken är inte alls att göra några stopp, men när jag får syn på skylten in mot Skantzen och slussarna kan jag inte låta bli att ta mig en titt. Det första jag tänker när jag ser de vackra omgivningarna är att hit ska jag åka tillbaka och titta länge på allt som finns att se.

Det här var det administrativa centrumet för Strömsholms kanal, invigd 1795, som förbinder Smedjebacken och sjön Barken och Borgåsund där den mynnar ut ett stenkast från det Strömsholms slott jag är på väg till.
Här fanns också ett värdshus där kanalresenärerna övernattade och just det ger ett spännande perspektiv på hur vår relation till tiden förändrats genom åren. Det som förr var ett mindre äventyr och ett projekt att planera genomförs idag med en axelryckning.
På muséet tillsammans med de kvarvarande husen och den imponerande dubbelslussen kan man skapa sig bild av all aktivitet som rådde i vad som kan beskrivas som transportnätets centrum och navet för den tio mil långa kanalen med en nivåskillnad på hundra meter som hanterades med sammanlagt 26 slussar.

Så fortsätter jag. I Kolbäck tar jag en omväg och reser genom en landsbygd med asfalterade vägar som skär genom det bördiga jordbrukslandskapet, så smala att jag med tankens hjälp gör ett hastigt nedslag i skånska Österlen och mina besök där.
Jag närmar mig Strömsholm med spänd förväntan. Visst har jag sett bilder, men verkligheten är en annan.
Beläget på en ö i Kolbäcksån ger slottet ett imponerade intryck som förstärks av den brusande forsen och en himmel som är så blå som en himmel kan vara.

Fem år efter att ha blivit vald till kung 1523, ärvde Gustav Vasa den mark där Strömsholms slott ligger idag.
Ja, det har alltså gått fem sekel sedan han kröntes till kung och det kommer att firas, inte minst på nationaldagen den 6 juni, på Sveriges 10 kungliga slott av vilka slottet i Strömsholm är ett.
En av de verkliga styrkorna med Ekomuseum Bergslagen anser jag vara att man inte stannar i stunden – nej, inte ens på platsen – utan snart hamnar på en resa som rör sig i både tid och rum. Som jag själv rest mycket i Syd- och Centralamerika, så kan jag inte låta bli att ta en vända dit för en tidlös jämförelse.
Ungefär samtidigt som Mölnetorp bytte namn till Strömsholm besegrade Hernán Cortéz och hans spanska här aztekerna i nuvarande Mexiko och längre söderut var det Inkarikets tur att gå under när Fransisco Pizarro anlände med sin trupper Cuzco i det som idag är Peru.
Det är en hisnande tanke att samtidigt som Sverige blev ett kungadöme och Bergslagen blev ett centrum för den första svenska industrialiseringen, bytte en hel kontinent borta i väster ägare och ett folkmord på urbefolkningen inleddes.
Om det var helt oberoende av varandra kan förstås diskuteras, men när de gruvor som öppnades så småningom, flera hundra år senare, moderniserades fanns det svenskt stål i de maskiner som användes.

Så återvänder jag till nuet och Sveriges bäst bevarande karlolinerslott som fortfarande disponeras av det svenska kungahuset. Sommartid är här öppet för visningar och året runt är den vackra naturen ner mot Mälaren tillgänglig för vandringar och kontemplation.
Ursprunget till själva slottet hittar vi i Nicodemus Tessin den äldres ritningar. 1660 fick han uppdraget av änkedrottning Hedvig Eleonora och 1669 satte bygget igång. Tre år senare stod den första versionen klar och därefter har förändringarna varit många med tillbyggnader, rivningar, anläggning av slottsträdgård och anslutande hus och ett kapell.
När arméns ridskola förlades till platsen 1868 blev slottet en förläggning, även om kungavåningen behölls intakt. När man nu reser i omgivningarna är det inte svårt att upptäcka spåren efter denna tid i form av stuterier och andra anläggningar där hästar tränar, betar och föds upp.

Även denna dag har sitt slut och när jag lämnar slottet och efter några kilometer svänger ut på den hårt trafikerade E18 och styr mot Västerås och Stockholm är utflykten slut och jag återvänder till nuet och den pågående vardagen.
Ett beslut är dock fattat. Snart ska jag återvända till Skantzen och i sommar ska jag paddla kanot i Strömsholms kanal.

Stefan Strömberg, författare

Ta sig dit
Här behövs inte någon närmare beskrivning. Leta
reda på väg 252 på kartan, så finner du både Strömsholms
slott och Skantzen. Och det går precis lika bra att resa
norrut som söderut.