Tiden – den som går när det händer något. Så heter årets Magasinet. Nästan 50 sidor intressant, tankeväckande och rolig läsning – som inte hade blivit till utan årets skribenter:
I år dyker Niklas Ulfvebrand ner i tidsuppfattningen under arbete och fritid, i dötid, långsamhet och leda i Bergslagen.
Thérese Kihlander kåserar om uret och andra finesser, om tidsmaskinen Ekomuseum Bergslagen och generationernas olika livsförhållanden.
AnnMarie Gunnarsson är fascinerad av byggnader och skriver här om vad de numera tomma och tysta kolhusen har att säga oss.
Per Helge berättar om en finnmarksskald som oförtjänt har hamnat i skuggan av Dan Andersson, nämligen Olle Svensson.
Kersti Kollberg tar oss med till köken, där sekunder är avgörande och Evert Taubes ”På kryss med Monsunen” kan vara till hjälp…
Om Per Stymne, konstnären som arbetar med ”fotografik” och förvandlar gamla industribyggnader till moderna linjer och ljusspel, skriver Bisse Falk, som är Ekomuseum Bergslagens ”husskribent”. Hon har skrivit artiklar i många Magasinet genom åren, och är författaren bland annat bakom den uppskattade boken Där eldarna dånade som Ekomuseum Bergslagen gav ut för några år sedan.Bisse har varit (med)redaktör för årets nummer och skrivit artiklar om hur Bergslagen ”började”, och i en artikel får Aspbenning visa hur utvecklingen sett ut på många håll, från små bergsmansägda hyttor till moderna bolag. Och vi får läsa om Bisses möte med Ella Wilhelmsson och Hannes Wilhelmsson, som sommarjobbar i en av museets miljöer.
Dessutom finns som vanligt boktips, smultronställen och annat smått och gott som förhoppningsvis ger några fina stunders sommarläsning.
Och inget Magasinet är komplett utan stilfull formgivning av Jenny Findahl, Snowtrail design och bilder från duktiga fotografer, i år bland andra Mikael Karlsson (bilden nedan) och Kent Kirjonen.
Magasinet finns att läsa här på hemsidan, under fliken ”Magasinet” och de finns nu ute i hela området; på besöksmål, bibliotek, info points och besökscenter.
Trevlig sommar!
månadsarkiv: juni 2024
Konstutställning på Skantzen i Hallstahammar.
Konstutställning på Skanzen i Hallstahammar.
Vernissage torsdag 6 juni kl 13:00.
Utställningen pågår 6 juni -18 augusti.
Öppettider: tisdag – söndag kl. 12:00 – 16:00.
Anna Törrönen — Mir
Hilda Ekeroth — evig kropp i upplösning fetish och fossil
Konstfrämjandet Västmanland presenterar i samarbete med Ekomuseum Bergslagen konstverk av Anna Törrönen och Hilda Ekeroth på Skantzen.
Skantzen är en slussmiljö från 1700-talet i Bergslagen, som har bevarats i det skick den hade när det intensiva arbetet på kanalen styrdes härifrån. Mellan museiföremålen har installationer och landskapsmålningar från icke namngivna platser kilats in, och när konsten möter den historiskt laddade miljön uppstår nya relationer i tid och rum. Eller som Hilda Ekeroth säger:
“Verken insisterar på relationer mellan platser som existerar samtidigt eller vid olika tider.”
Utställningen lyfter både den personliga reflektionen och ett allmänmänskligt perspektiv och speglar dem i relation till Skantzen och dess symbolvärde som historiebärare.
“För mig väckte det en koppling till min egen släkthistoria, till något djupt personligt och nedärvt som jag burit med mig från en annan plats.” säger Anna Törrönen.
Utställningen invigs i samband med nationaldagsfirandet på Skanzen, och pågår 6 juni -18 aug. Konstnärerna och Konstfrämjandet Västmanland finns på plats och berättar kort om sitt arbete.
The Risk of Collapse är Konstfrämjandet Västmanlands framväxande program som tar en utgångspunkt i Norberg och ortens relation till gruvras. Med en serie utställningar runt om i Västmanland vill vi konstnärligt ta oss an rädsla som bor i ett samhälle och titta på vad som döljer sig bakom. Därför har vi bjudit in konstnärer och skribenter med ett starkt samhällsengagemang och bett dem att fritt förhålla sig till den tid som efterföljde den akuta fasen av COVID-19 pandemin.
Anna Törrönen — Mir
Jag ser på slussen och kanalen, på hantverket och anar de liv som ägnades åt att främja en gemensam sak. Lidande, kärlek och historier som husens väggar andas. På ett vi och dem. Föreställningsvärldar och system. Allt det som varit viktigt att upprätthålla under de århundraden som vecklat ut sig, finns kvar som viskningar. Men aktionen, interaktionen med naturen och det jorden ger, att trampa leran eller i vattnet – det är vår direkta koppling till dåtiden.
Världen reser genom tiden och förändras med och utan våra handlingar. System upprätthålls och kollapsar på en och samma gång. Den enkla slussvaktarbostaden, det jordnära arbetet, har också ingått i ett större sammanhang. Allt andas samtidigt och smärtan går i vågor längs hela världens kropp.
Bevarandet av en plats frammanar en relation till dåtiden, som vi kan bevittna genom tidens grumliga lins. För mig väckte relationen en koppling till min egen släkthistoria, till något djupt personligt och nedärvt som jag burit med mig från en annan plats. Här sammanstrålar platser och skeenden nu genom min skapande hand. Jag söker efter svar på existensiella frågor genom det förflutna. För min inre syn kollapsar tid och rum och jag söker händer att hålla i från alla håll. Det finns minst en punkt där det varit på håret att din, min och deras släktlinje överlevt. För många är den punkten just nu. Motsatsen till att andas fritt och leva i frihet är förödande. Allt landar i ett enda utrop: Fred!
Anna Törrönen (f. 1983) är en konstnär baserad i Västerås (och i Nova Gorica, Slovenien??). Hon har studerat på Åbo Yh Konstakademi i Finland samt Academy of Fine Arts and Design i Ljubljana, Slovenien. Hennes konstnärskap berör frågor om identitet och det upplevda, det hemliga, det nedärvda, relationen till platser och saker som är laddade. Hennes konstnärliga grund finns i måleriet, samtidigt som konstnärskapet löper i parallella spår, i teckningar, installationer, skulpturer och video.
Annas sida finns här.
Hilda Ekeroth – evig kropp i upplösning fetish och fossil
Fossiler från tiden då livet först uppstod, vilar på altaret i kapellet på Skantzen. Stromatoporoidéer är massiva kalkskelett som vuxit fastsittande på hårt underlag. Fossilerna är lämningar från prekambrium, svampdjur som tillhör den mest primitiva flercelliga djurgruppen och de viktigaste revbyggande organismerna. Stenarna är rester från kalkproduktionen på Gotland som är omstridd och bland annat hotar grundvattennivåerna på ön, men som fortfarande pågår. Stromatoporoidéer är så hårda att de förr inte brändes upp i kalkugnarna och därför är de lätta att finna på ön och har ofta blivit till byggmaterial eller stenläggningar.
Landskapsmålningen är ett klassiskt format, en tillfällig avbildning av en plats, den resandes blick, ett utsnitt av en subjektiv upplevelse av ett sammanhang.
En teckning utförd i olja i stort format på segelduk är tredje delen i projektet, en anteckning, med text- och skissfragment.
Verken insisterar på relationer mellan platser som existerar samtidigt eller vid olika tider.
Verken kan ses som membran och lämningar, upprepningar som insisterar på deroute; på tankens, blickens och kroppens rörelse åt sidan, mellan, genom, åt ett annat håll. En taktändring, ett fall. Disruptiv betyder omvälvande, omstörtande, avbrott, upplösning och söndring. En stilla disruptivitet är ett mjukt motstånd, en lätt störning, ett skav; fragment och kilar som lockar en blick åt sidan.
Hilda Ekeroth (f.1979) bor och arbetar i Uppsala. Hon är utbildad på Det Kongelige Danske Kunstakademi, MFA 2011. Hon arbetar i egna och samarbetsprojekt i Sverige och internationellt. Hilda Ekeroth arbetar med måleriet i relation till material och en samtida kontext, hennes arbete är ofta platsrelaterat.
Hildas sida finns här.
Varmt välkomna!
Arbetet görs i samarbete med Ekomuseum Bergslagen & Malin Andersson, Mälardalens universitet & Simon Lindblom, Godsmagasinet Grafikverkstan & Lina Nordenström, Norbergs kommun & Ida Långbacka, Norbergs kommunbibliotek & Klas Olsson, Teaterbiografen & Rolf Rydelius, Aguelimuseet i Sala & Johanna Byström Sims m.fl.
Med stöd av Kulturrådet, Region Västmanland och Folkrörelsernas Konstfrämjande.