månadsarkiv: december 2011

Julöppet på Västanfors hembygdsgård

Lämna ett svar

Men nu tar bloggen julledigt till januari – jag har funderat klart och bestämt mig – och därmed vill jag önska er alla en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!

Emellertid ­– ni som är i krokarna runt Fagersta ska veta att Västanfors hembygdsgård är öppen i stort sett varje dag under helgen! Kanske inte just de tre juldagarna, nej då är det faktiskt stängt och likaså på nyårsafton men på nyårsdagen är det öppet igen mellan obs! kl 11-16 men sen kör de på igen varje dag som vanligt med kaffestugan mellan kl 9 – 18 och Ekomagasinet mellan kl 11-18. Det är fantastiskt! Det har blivit en fin mötesplats för Fagerstaborna och inte minst för oss andra utifrån, som gärna åker dit. Västanfors är räddningen för utflyktssugna människor för rätt mycket är stängt just denna tid. Att ta en fika i den underbara kaffestugan och besöka Ekomagasinet och julutställningarna är ett sant nöje. Området bjuder även på fina promenadstigar runt slussen och kanalen och alla husen.

Ha det så gott! 

Gryning över Ludvika Gammelgård

1 svar

Mörkaste natten kommer nu. Vintersolståndet. Midvinterblotet! Solen vänder därnere söder om Sahara just nu, den kommer inte längre, från och med imorrn så närmar den sig oss istället, visst är det en trevlig känsla?? Och tiden…..som den rusar fram. Vad menas?? Jag blickar uppåt ibland och frågar den store, men får aldrig svar. Har jag nu hunnit med allt här på kansliet före jul, bockar av på listorna – ja, listor krävs! Jag är lite glömsk av mig.

Snart kliver vi på år 2012 och jag minns plötsligt millennieskiftet för tolv år sen (!!) med alla fasor som utmålades, kraschade datorsystem och börser världen över – inget av det hände! Antiklimax. Minns ni? Det finns så många som gillar att måla fan på väggen och skrämmas i onödan. Jag går på mycket men inte allt.

Nu ger jag mig iväg till Jämtland för att kura i det jämtländska mörkret ett par veckor. Jag har jobb med mig och jag är anträffbar, för den som så önskar. Så underbart är det med tekniken nuförtiden och jag stänger inte av utom möjligen bloggen, ska fundera på det en dag till! Det kan ju dyka upp nåt intressant.

Bröd i Bergslagen ångar på

Lämna ett svar

I vårt brödprojekt med ABF Västerbergslagen står inget stilla, inte med Eva Långberg som projektledare! Hennes brödidéer sprider sig vida omkring och folk ringer från alla håll och kanter och vill att hon ska komma. Faktum är att jag aldrig skådat maken till människa! Nu är hon känd i hela Dalarna efter ett stort reportage i Dalabygden.

Det var den 16 december och den här gången for Eva till en bakstuga i Utsälje i Dala-Järna och lärde Kerstin Johansson att utnyttja den vedeldade ugnen fullt ut. Det betyder att man efter sedvanligt tunnbrödsbakande gräddar mjuka bullar och bröd och till sist gräddas surdegsbrödet.  Reportaget kommer nog på nätet framöver: www.dalabygden.se

Evas favoritbröd till julens ostar och skinka är annars ett bröd som heter Tofta, som även kan gräddas i vanlig ugn, jag har smakat det, det är knaprigt och jättegott! Så här gör ni:

TOFTA
1 liter röd mjölk
300 g smör
75 g jäst
0,5 dl socker
2 tsk salt
drygt 2 kg ekologiskt vetemjöl
(Jag ska nog prova med dinkelmjöl)

Dag 1: Blanda rumsvarm mjölk och smält smör med de övriga ingredienserna, arbeta ihop dem i assistent i 10 minuter. Vicka upp degen i en hink eller bunke med lock, låt stå kallt över natten.

Dag 2: Dela degen i dryga 20 delar (22-23 st kanske?) och rulla till ämnen, låt jäsa i 30 minuter. Kavla ut till tunna kakor, ev med pumpafrön, sesamfrön eller hackade valnötter eller annat. Värm plåtarna i 250 graders ugn och grädda sen kakorna i 200 grader – det gör gräddningen snabb! Men jag skulle tro att det går att grädda bröden utan förvärmda plåtar också, men att det då tar längre tid.

Turister och intäkter…

Lämna ett svar

Intäkter från turism och till vilket pris? Om detta delikata ämne läste jag i söndagens SvD, det var en krönika med rubriken: Trist med turist. Klart man läser! Bobo Karlsson skrev om turism, han har författat boken ”Urban Safari” som nu finns i pocket. Den vore nog kul att införskaffa och läsa. Har alltid tänkt att Sverige är underbefolkat vad gäller turism, vi är bara nio miljoner människor och kan omöjligt dra runt en hel turistindustri. Alla regioner i Sverige verkar dessutom vilja bli ett centrum för turism, inte bara Bergslagen. I så fall krävs ytterligare några miljoner besökare som alltså måste komma utifrån hit. Och vilka är de då? Ett par miljoner tyskar kanske? De är 80 miljoner i sitt land. Och vi som inte ens kan tyska längre…..schade!!

Bobo Karlsson skriver om platser som tröttnat på turister ”Get out of my town” och andra antituristiska uttryck som det rättframma ”dra åt helvete!” som ett helt café vid ett litet torg i Barcelona skrek åt överförfriskade brittiska killar. I Berlin finns det barer och butiker i de mest turisttäta stadsdelarna som satt upp dekaler ”Mot turism” i sina fönster. Men visst är det intressant? Det kan alltså bli för mycket!! Paris har visst 30 miljoner turister varje år (!!) och ändå vill de ha fler!! Och vem minns inte Vattenfestivalen i Stockholm, en plåga för stadens invånare. Ja, tänk om man bara kunde få pengarna, men slippa människorna?? Drömmen om lugna turister som förälskade par med feta plånböcker som bor på våra fina herrgårdar, äter och dricker dyrt  är mer en illusion än verklighet. Bobo Karlsson pekar på något vi andra helst inte vill se….avigsidorna, det överdrivna, det omåttliga.

I Ekomuseum är det mest hemvändare och deras familjer som turistar, så livet är ganska enkelt just här i alla fall – än så länge. Och vi kanske ska nöja oss?? Våra besökare har ofta starka lokala kopplingar, det är gynnsamt. Dock ser vi faktiskt en ökning av besökare från Holland, de t o m flyttar hit och får på sikt också kopplingar till våra platser. Snart dags att börja samla in statistiken för 2011 förresten. Vi brukar ligga på runt dryga 500 000 besökare totalt för hela Ekomuseum, som är stort till ytan och med många publika platser. Och det är besökare som hela tiden kommer tillbaka – stort sett.

 

Boken om Bergsbruk har kommit!

Lämna ett svar

Häromdan fylldes brevlådan av ett jättepaket. Jag hade glömt vad jag beställt! Det var den nya nationalatlasen om Bergsbruket, om gruvor och metallframställning. En fantastisk bok, jag är hänförd och bläddrar och bläddrar och läser lite här och där, roliga kartor och fina översikter. Det är ett gediget arbete som redaktörerna Jan af Geijerstam och professor em Marie Nisser, som tyvärr avled för inte så längesen, har gjort. Temavärd är Jernkontoret i Stockholm och boken ingår i serien Sveriges Nationalatlas och ges ut av Norstedts förlag.

Faktum är att jag blir rent barnsligt fascinerad av den här sortens faktaböcker, det är lätt att förlora sig i denna värld av järn från början till slut – ja, jag tänker mest på järnet, även om boken även handlar om andra metaller. Vi ska inte glömma den viktiga kopparn! Eller silvret. Vi har båda i Ekomuseum. Koppar i Kopparverket i Riddarhyttan och silvret i Väster Silfberg, det är gruvfältet runt Stollbergs gruva, ett av Sveriges rikaste mineralområde näst Bastnäs i Riddarhyttan och Långban i Filipstad, Värmland.

Jag läser om den förhistoriska metallproduktionen 2500 f.Kr. fram till ca 1100 e.Kr. och letar efter något om Röda Jorden, där det fortfarande görs järn fast bara i historiskt syfte: levande historia. Jodå, Röda Jorden är inte bortglömd, den är omnämnd. Den platsen grävdes ut av arkeologen Viking Wedberg på 1970-talet, ev även 80-talet men tyvärr blev det ingen ordentlig rapport från utgrävningen. Det gjordes emellertid vid några tillfällen C14-dateringar och det visade sig att järn gjordes här redan 800-700 år f.Kr (!!) och fram till ca 200 e.Kr – en period på ca 1000 år. Åh, att det inte gjorts en rapport om detta!! Och varför slutade folk göra järn där? Man blir ju fundersam….gruvbrytningen hade ju långt ifrån börjat. Fanns det enklare sätt att göra järn? Av sjömalm? Eller myrmalm? Det finns i alla fall stora depåer kvar av rödjord i skogen, som idag används av Riddarhyttans hembygdsförening när de gör järn på precis samma plats som då. Det här är en tidig plats för järnframställning. Riddarhytteborna har skäl att vara stolta.

Fin julmarknad på Skantzen också!

Lämna ett svar

I söndags hann jag även med att besöka julmarknaden på Skantzen i Hallstahammar, jag började faktiskt med Skantzen. Det var mycket stämningsfullt med de trevliga marknadsstånden längs hela vägen mellan Mekanikus och Kanalkontoret ner till Kanalcafeet. Och där såldes mycket fint hantverk och god mat!

Först fikade jag på Kanalcaféet , www.ampans.se hos Ampan som har mycket gott till kaffet, bakverk och choklad,. Härligt café! Och Västmanland har goda matprojekt på gång, det märktes på marknaden där jag smakade de läckraste korvar och pastejer samt varmrökt lax med hjortronsås, mums! Det sista var Fiskarn i Borgåsund, www.fiskarn.se som bjöd på smakportioner, klart jag inhandlade både lax och sås på direkten, det var himla gott. Det jag köpte gick åt kvickt. Hjortron har jag i frysen så nu ska jag göra sås till jul och skaffa rökt lax också. Och sen korvarna! Det var Åsby Kött & Vilt, www.asbykottovilt.se som bjöd på sina produkter, där köades det! Jag smakade på lammkorven, jättegod. Älgkorven likaså. Sen smakade jag av alla de olika pastejerna i tur och ordning – man är väl ordningsmänniska! De har båda matleverantörerna går inte av för hackor, de är säkra tips och värda en tripp till Hallstahammar. Ni får titta på de respektive hemsidorna för öppettider så ni kan shoppa lite gott.

Jag måste också ge Svedvi Berg Hembygdsförening en eloge för den fina textilutställningen inne i Kanalmuseet bredvid kafeét. Där visade damerna från föreningen många textila skatter ur samlingen och de hade draperat hela utställningshallen med fina broderier, rena konstverken. ”Folk får ju aldrig se allt vi har” sa de. Det här var ett bra tillfälle att se något av det som finns, bra initiativ!

Lussebrud med följe i Karmansbo smedja

2 svar

Karmansbo vackra lancashiresmedja! Ja, den är så äkta, så genuin, så ruffig och inuti som ett tempel, högt i tak, rymd och luft, några fönster högt där uppe. Idag söndag hade någon ideell själ tänt tusen små ljus och placerat överallt längs alla kanter i smedjan och på maskineriet: ugnarna, valsverket, mumblingshammaren och på gamla hammarrester och städ som finns kvar från den gamla tiden när smedjan var igång. 1958 tog den tiden slut. Sen förföll allt. Men – ideella krafter tog vid 20 år senare och såg till att bygga upp smedjan igen till vad den är idag och nu kan vi njuta av miljön! Numera demonstreras ibland hur tackjärn förädlas till stångjärn. Det är en mäktig syn, ett skådespel, eftersom mumblingshammare och vattenhjul först får göra jobbet med tackjärnet innan det förs över till valsarna för att bli stångjärn. Det är lancashiremetoden som visas första lördagen i juli varje år för allmänheten! Lägg det på minnet! Vill ni se och höra något alldeles extra, så ta er hit den lördagen nästa år, det är värt resan, jag lovar. Den som inte sett och hört ett stort vattenhjul driva en sju ton tung hammare har missat nåt!  Läs om Karmansbo och smedjan här: www.karmansbo.se

Nu i igår tredje advent firades det jul med marknad och kaffe i kolhuset utanför och med ett underbart lussetåg i smedjan när skymningen föll utanför. Bergslagens folkhögskola ställde upp med körsång och lucia, med levande ljus kom de in i smedjan, ett skönsjungande ljuståg. Ja, de kunde sjunga! Behöver en människa mer för att betvinga mörkret? Nej, jag tror inte det. Lucia med ljusen lyser upp varje sinne. Nu är det som mörkast och om bara ca 10 dagar vänder solen….vi nordbor är väldigt präglade av det här med ljus-mörker, lucia med ljus i håret i smedjan var magisk.

En ljus och klar Nobeldag!

Lämna ett svar

Vilken skillnad mot igår! Ack detta underbara liv med sina växlingar – väderlek och humör följs åt. Läser i dagens DN om Tranströmer i min morronsoffa. På sid 10 i kulturdelen skriver Lasse Bergström en liten personlig text om Tomas Tranströmer och sig själv. Båda gick latinlinjen i slutet på 1940-talet på Södra Latin i Stockholm och de bildade en litterär förening i klassen, EV = Enighet och Vänskap, som gav ut den annonsstödda tidskriften Loke två gånger per år. Just då efter andra världskrigets slut var lättnaden förstås stor, en ny tid började, en ljus fredlig framtid med mörker i bagaget. Och Stockholms första Åhlénsvaruhus låg på Söder vid Skanstull, i korsningen Götgatan-Ringvägen. Där ligger det fortfarande.

Jag fastnade för dessa rader i dikten Bergslag från Loke, 1948. Då var Tomas Tranströmer bara 17 år (!) om jag har räknat rätt och han måste ha besökt Bergslagen även om jag vet att han mestadels höll till på Runmarö på sin fritid. Han fångade något om Bergslagen, en känsla, som om han såg in i framtiden…det här lite mörka och ensliga…och stigarna som söker sina mål, ja var mynnar de ut, vart leder de, vad såg han för sin inre syn? Gläntor, där de som går vilse kan hamna? Och alla nycklar…?

ensamt gruvtorn – ett finger av hin
och gruset svart av längtan efter vatten
och granen svart av längtan efter storm

jag går över rykande sår
som skrämda hästar flyr svedda moln över trädtopparna
stigarna söka sina mål
och skogen har tusen nycklar i bältet

En glåmig dag!

Lämna ett svar

Men vilket glåmigt väder, vilket snöglopp! Suck! Men ni ser granen på Ludvika Gammelgård i snöblasket, den lyser fint i alla fall. Just så här mulet och mörkt har det varit hela dan idag. Vi har haft möten idag i Västanfors, Fagersta. Styrelsemöte på förmiddagen och Ekorådsmöte på eftermiddagen och däremellan julgröt med skinksmörgås. Tror ni jag kom ihåg att ta upp kameran och fota lite? Ingalunda, den fick ligga i kassen! Blev sur på mig själv när jag kom hem igen. Tänkte ju ta en bild från vardera möte – typiskt!! Jaja….. ni får nöja er med en gran!

Styrelsemötet gick fint, vi klubbade budget och verksamhetsplan med ett tillägg: att utveckla arbetsformen vad gäller de ideella föreningarna i Ekomuseum. Det blev en bra diskussion kring förslaget som kom från Carl-Magnus Gagge, länsmuseichef i Västmanland och de jobbar mycket ute på fältet och lyssnar till föreningarnas behov. Så det ska jag lägga till! Och ekonomin ligger bra till, pengarna har räckt och det kommer att bli lite över att ta med till nästa verksamhetsår. Jag är mycket glad för det, bra hjälp från Karin som sköter redovisningen och jag kan känna mig som en duktig hushållerska! Vi har mycket på gång att stoppa slantar i. Nu ska det göras vandringsfoldrar till så många besöksmål som möjligt, det blir en av de stora insatserna för 2012 – förutom bokutgivningen. Och jag ska ta itu på skarpen med kanslifunktionen så vi blir lätt flyttbara om utifall att…….ja, det blir väl i så fall 2013 OM det blir överhuvudtaget. Men bra vara förberedd, bra att ha framförhållning. Jag själv trivs så bra med att blicka ut över Östanbergshjulet, som ni ser på andra sidan gärdsgårn bredvid granen!

Barnens Ekomuseum

Lämna ett svar

Vi jobbar med hemsidan just nu Jenny och jag. Hon har lagt om ”Barnens Ekomuseum”, den har fått bättre plats för att synas mer och nu måste texterna göras om för de har inte uppdaterats på ett bra tag. Ni vet – det är som när man börjar städa lite mer än vanligt, då ser man plötsligt allt som man måste göra också, det börjar lysa emot en.  Det får en följdverkan. Nu har Barnens Ekomuseum fått en sådan följdverkan.

Barnen är viktiga i Ekomuseum, alltmer viktiga faktiskt. Har vi försummat dem? Tjae, de har hängt lite på kanten – så är det. De har aldrig fått en central plats. Men när jag tänker efter så har Hammarbacken i Ludvika varje sommar uppskattade barnprogram en gång i veckan. Flogberget i Smedjebacken har varje sommar uppskattade barnvisningar en gång i veckan. I Norberg-Ängelsberg har man sista sommaren haft en uppskattad vecka för barn ”Barnens bergslag” och den veckan planeras även för 2012. Och på Nya Lapphyttan i Norberg har man varje sommar olika aktiviteter riktade till barn. De har ju också en fin ”gruva” speciellt för barn. På Skantzen i Hallstahammar görs även aktiviteter för barn. Även på Västanfors hembygdsgård. Säkert har jag glömt några platser nu där man jobbar med barn….men hur som helst – vi måste lyfta fram barnen mera och med dem barnfamiljerna!

Vi har Barnens Ekomuseum på hemsidan med gamla texter som ska uppdateras så snart jag bara hinner, det står på tur! Och vi ska efter jul komma med barnboken ”Från Berg till Spik”, som blir som en järnskola för barn. Den blir helt förnyad faktiskt. Och de texterna kan även bakas in i Barnens Ekomuseum på webben. Jodå, det ska bli ordning på torpet!