Malingsbo bruksmiljö
På 1500-talet när holländaren och vallonen Marcus Kock i sin ungdom reste runt i Europa för att lära sig så mycket som möjligt om bergsbruk och mynttillverkning verkade han ha fina framtidsutsikter, då han plötsligt fick problem med chefen för det polska rättsväsendet. Till slut kände han sig tvungen att ge upp den bana han stakat ut åt sig. Bättre var nog att försöka skaffa en annan inkomst, annars var nog risken stor att han kunde råka väldigt illa ut.
Just då befann sig den svenske kungen Gustav Adolf i Preussen. Marcus Kock kontaktade honom och snart hade han blivit lovad en tjänst som myntmästare i Sverige där var han nog säkrare.
I december 1626 seglade Marcus Kock iväg till Sverige, åtföljd av skickliga hantverksmän och utrustad med sina verktyg. Även om Marcus huvudsakliga sysselsättning i Sverige var som myntmästare, insåg han snabbt det lönsamma
i att investera i den svenska bergshanteringen. Inte bara med tanke på att göra sig själv rik, utan också för att han ville att hans söner skulle kunna bli brukspatroner.
Vid det vackra landskapet vid Hedströmmen låg Malingsbo, vars bygd varit bebodd av tidiga svedjefinnar och bergsmän som byggde den första hyttan här. Nu lyckades Marcus Kock få köpa hammaren i Malingsbo. Och även stora skogsområden, så han kunde vara säker på att ha kol till det järnbruk han ville skapa.
Med Marcus och senare också hans son Daniel Kock som ägare, övergick Malingsbo från att ha varit en bergsmanshytta till att bli ett bruk med stor aktivitet och många anställda och dagsverkare. Här lät han också bygga en ståndsmässig herrgård av trä åt sig och sin familj. Men som många trähus på den här tiden, brann den upp 1699.
Daniel dog redan 1650, därefter fick hans änka Anna Trotzig ta över driften och bli brukspatron.
Trots att tre generationers kvinnor under de 50 kommande åren var ägare till
Malingsbo Bruk är det deras män som blivit kvar i historiebeskrivningarna.
Anna Trotzig gifte om sig med drottning Kristinas livläkare och fick en dotter, Anna
den yngre von Wullen. När Anna Trotzig dog ärvde dottern Malingsbo Herrgård.
Anna den yngres man Petter Snack var landshövding i Nyköpings län och lät bygga
kapellet i Malingsbo, som fick namnet St Annas kapell efter bergsmännens skyddshelgon. Kanske tänkte han också på sin fru Anna i den namngåvan.
I början av 1700-talet byggdes en ny huvudbyggnad, röd med grå knutar i karolinsk
stil, den stil som var så populär vid den här tiden och fick sitt namn efter Karl XII som
regerade i Sverige då.
Fakta
Karolinsk träherrgård från år 1700 med flyglar, kapell och unikt kornmagasin. Vid 1800-talets slut såldes bruket till det engelska bolaget Thomson & Bonar, senare Klotens AB. Engelsmännens intresse kom att rikta sig mot järnmalmsgruvan i Grängesberg. Skogen jämte bruken Malingsbo och Kloten såldes till svenska staten. Malingsbo bruk lades ned 1891.
Förutom dammarna har inte många spår av järnhanteringen överlevt. Däremot är herrgården av timmer i karolinsk byggnadsstil mycket välbevarad och väl sammanhållen och anses idag som en av Bergslagens finaste.
Den äldsta bevarade byggnaden är ett timrat sädesmagasin från 1670-talet, som ensamt överlevde en våldsam brand år 1700.
Längre söderut, intill gamla landsvägen, står ett vitputsat magasin från 1849 med väggar av slaggflis. Det har inte mindre än 228 ventilationsgluggar täckta av varsin järnlucka. Inne i byggnaden finns en fristående kornskruv, en stolpställning med spannmålsfickor genomborrade av kanaler för luftning av säden.
Marcus Kock (1586-1657) omvandlade bergsmanshyttan här till ett bruk.
Besök på egen hand. Platsen väl skyltad. Vandrarhem, café, utställningar, loppis med mera sommartid. Populärt rekreationsområde med möjlighet till camping, fiske och skogströvande.
