Ludvika gammelgård & gruvmuseum
I Ludvika på Nils Nils gata finns Sjöbergska bergsmansgården. Nils Nilsson och hans släktingar har bott i och ärvt vidare gården i 359 år. Även namnet Nils gick i arv. Redan i början på 1500-talet bodde det en Nils här. Först i slutet av 1600-talet föddes en son som istället fick heta Pehr.
Pehr gifte sig med Margareta och de fick nio barn. Men han dog ganska tidigt och då fick Margareta sköta gården och bergsbruket. Om henne står det att hon gick till tings med många tvister, och det var ingen som satte sig på henne.
Bergsmansgården som författaren Karl-Erik Forsslund redan på 1920-talet lyckades förvärva för Ludvika Hembygdsförenings räkning, har anor från 1500-talet. Fortfarande ligger den kvar på sin ursprungliga plats.
Direkt på salens timmervägg finns vackra barockmålningar. De är från tiden då Pehr och Margaretas bodde här.
Nu fungerar gården som hembygdsgård och museum med både en spännande inredning och bevarade ekonomibyggnader.
Författaren Karl Erik Forsslund föddes i slutet på 1800-talet, en tid då samhällsomvandlingen gick snabbare och snabbare och industrialiseringen var på väg att ta över. Akademiker oroades över att den gamla bygdekulturen skulle försvinna utan att lämna några spår efter sig. Andra var lyckliga åt de nya tiderna som gjorde livet lättare att leva
Det var de senare tankarna som Karl Erik Forsslund anslöt sig till. Första gången han besökte Skansen i Stockholm, som Afzelius just då höll på att skapa, sa han att detta var svenska folkets bankruttförklaring och att allt som visades där var dött ute i bygderna. Men några år senare, då han i hemlighet förlovat sig med sin kusin Sofia – Fejan – Öhman, påverkade hon honom att ändra uppfattning. När han nu besökte Skansen för att se Laxbrostugan, som kom från hans släkt på mödrasidan, skrev han att det var konstigt, för trots att han var emot idén så var det ändå riktigt roligt att gå omkring där och titta. Ja, med tiden vände han sig mer och mer mot det moderna livet.
När han gifte sig med Fejan 23 juni 1898 flyttade de in i den bergsmansgård som Fejans pappa gav dem i bröllopspresent, Storgården vid Brunnsvik och som gav boken, som blev hans stora genombrott som författare, namnet ”Storgården. En bok om ett hem”.
1920 var han med och bildade Ludvika Hembygdsförening. Tillsammans med ingenjören Gustaf Björkman började de samla in byggnader, maskiner och redskap från nedlagda gruvor i trakten. De flesta av dessa anläggningar räddades i sista stund. På så vis byggdes Ludvika Gruvmuseum, som när det invigdes år 1938 var världens första industrihistoriska friluftsmuseum. Här finns en komplett stånggång med flera olika vändbrott för att vinkla riktningen och grena ut kraften. De grova trästängerna drevs av ett vattenhjul att röra sig fram och tillbaka, och så överfördes till exempel kraften från vattnet till gruvans vattenpumpar.
Fakta
Ursprunglig bergsmansgård och industrihistoriskt friluftsmuseum grundlagt av Karl-Erik Forsslund. Gammelgården är ett Skansen i miniatyr, utan djur, men med ett rikt material från bergsmansliv, gruvor och hyttor – världens första industrihistoriska friluftsmuseum.
Museet har en hästvind med malmtunna till ett hisstorn av trä, en lave. Symbol för hela anläggningen är ett stort vattenhjul, diameter ca 15 meter. I bodar på området finns samlingar av gamla handverktyg för borrning och lastning.
Museet har även en samling av borrmaskiner, lastmaskiner, vagnar och lokomotiv för underjordstransport och en ny utställning om järnhantering och teknik.
Här finns Ekomuseums kansli samt ett Geologiskt mineralmuseum. Besök på egen hand, väl skyltat.
Lördagsloppis från maj till sep kl 9-15.
