Flatenbergs hytta

Strax utanför Smedjebacken ligger Flatenbergs hytta, en av Bergslagens finast bevarade bergsmanshyttor. Ja, författaren och hembygdsvårdaren Karl-Erik Forsslund ansåg att denna bergsmansmiljö var den märkligaste som fanns i hela Sverige.
 
Den ligger vackert vid sjön Norra Barken, omgiven av gamla bergsmansgårdar. I dem bodde de åtta bergsmännen som tillsammans ägde och tillverkade sitt järn i Flatenbergs hytta under 1600-talet.
Nu är visserligen en del av gårdarnas byggnader förändrade. Men en, Jan-Ersgården vid vägkorsningen till hyttan, har fortfarande kvar ett kringbyggt gårdstun, loftbod och härbre och vid bäcken tvättstugor, precis så som gårdarna såg ut förr i tiden.
I den närbelägna skogen kolade bergsmännen sitt träkol, och i gruvorna från Humboberget, Nyberget, Håksberg och Gräsberg bröt de sin järnmalm, som sedan varje bergsman hade i ett eget upplag på malmbacken vid den höga platån vid sidan av rostugnen, innan det var dags att rosta malmen och sedan smälta den i masugnen.
 
De gamla kolhusen där all träkol förvarades är borta nu, men pelarna till ett av dem står kvar. Där kan man se hur enormt stort bara ett enda kolhus var, för det gick åt massor av kol i masugnen.
När järnet stelnat i tackorna var det dags att lasta det på båtar eller vagnar dragna av hästar och köras till bruken i närheten. Men en del kördes i slädar till Stockholm på vintern då de kunde åka på isen. Där lastades det om på båtar för att skickas ut i Europa.
 
Hyttan anlades på 1500-talet, och i början av 1600-talet fick hammarsmedjan sina privilegier. Strax innan första världskriget var slut minskade efterfrågan på järn, och den 20 augusti 1918 blåste man ner Flatenbergs masugn för sista gången.
I maskinhuset finns fortfarande flera äldre maskiner kvar, till exempel malmkross och blåsmaskin. Rådstugan och rostugnsbryggan är rekonstruerade.
När hyttan 1930 skulle rivas, lyckades Forsslund förklara den som museum.
 
FORKÖRARE – PÅ SKUMPIGA VÄGAR
Bönder drygade ofta ut sin ekonomi genom att göra körningar på vintern åt bruken. Många gånger startade de mitt i natten för att hinna så långt som möjligt. Mer än 20 hästar kunde då ge sig iväg i samlad trupp, men det var bara den som körde först som var tvungen att hålla sig vaken för att se till att hästen gick den rätta vägen över isar och frusna myrar, medan resten av forkörarna kunde ligga nerbäddade i hö eller halm medan deras hästar följde efter ledarhästen.
 
Fakta
Välbevarad bergsmanshytta från 1600-talet med rostugn, rådstuga och masugn. Det finns en vandringsled runt anläggningen med “Blickpunkter” där man med hjälp av äldre fotografier kan se hur här såg ut kring 1915.
Besök på egen hand.
Platsen väl skyltad. Hyttan öppen för visning sommartid, ring 0240 – 66 00 00 för information om tider.

 

Här laddar du elbilen >

 

 

Målning liten bild nr 2: Johan Ahlbäck