Stora Hagen i Grängesberg

I slutet av 1800-talet var Grängesberg en av de viktigaste platserna i Sverige. Gruvarbetare strömmade till från hela landet för att söka arbete och byn tredubblade sin befolkning på tio år. Det var inte lätt att härbärgera alla dessa människor som kom.
 
Trångboddheten var stor och de flesta gruvarbetare fick bo i enkla baracker. De som bodde i närheten fick pendla. De gick hemifrån måndag morgon och vandrade hem igen efter arbetet på lördag eftermiddag.
Gruvbolaget insåg att de så snabbt som möjligt måste bygga drägliga arbetarbostäder. Gruvbolagets ritkontor satte igång och ritade. Påverkad av engelska hus blev de nya kvadratiska med fyra lägenheter som var och en hade egen ingång.
Det blev till slut två bruksgator med vardera 22 hus som hade fyra lägenheter i varje.
 
Norr om samhället i Källfallet byggdes den första bruksgatan med rödmålade hus som stod klara 1896 och två år senare var bruksgatan i centrala Grängesberg i Stora Hagen klar 1898.
Stora Hagens hus hade två våningar och var byggda av tegel som putsats med grovputs i en mörkare gulröd färg. Medan fönstren och dörrarna var putsade i en ljusare slätputs.
Bostäderna var 50 kvm med ett rum och kök. Varje lägenhet hade också en vedbod och en källare. Och så hade de en liten trädgård där de kunde odla lite grönsaker.
Hyran var 3 kronor i månaden som man kan jämföra med att en gruvarbetare tjänade någonstans mellan 600 och 1000 kronor om året
 
Arbetarbostäderna här blev omtalade i hela Sverige och liknande bostäder började byggas på flera andra ställen.
 
När gruvan så småningom lades ner 1989 flyttade många för att börja på en annan arbetsplats och många av husen blev tomma. Invånarantalet i Grängesberg har minskat ordentligt sedan dess.
 
Stora Hagen-området renoverades 1989-90 och är nu klassat som riksintresse. I ett av husen, nr 22, har hembygdsföreningen iordningsställt ett bostadsmuseum. Det kallas Gruvfolket och där kan man få en uppfattning om hur en gruvarbetarfamilj bodde och levde i slutet av 1800-talet.
Här finns också en lägenhet från 1963 som visar utvecklingen och hur de bodde drygt 60 år senare.
 
I huset finns även ett minnesrum för socialdemokraten och gruvarbetaren Bernhard Eriksson (1878 – 1952) som Hjalmar Branting, i sin första ministär, utsåg till statsråd och chef för sjöförsvarsdepartementet 1920.
 
De andra husen på bruksgatan i Källfallet, stod tomma och övergivna i massor av år och hotades till sist av rivning. Då folk i Grängesberg fick höra talas om detta bildade de ett byalag för att kunna köpa och rädda Källfallets hus. Nu är alla hus där sålda och byalaget har nått sitt mål.

 
FAKTA
Gammal bruksgata med arbetarbostäder från 1895 efter engelsk modell.
Museum i ett av husen med bland annat två gruvarbetarbostäder.