OBS: Kopparverket är tills vidare avstängt för besökare.

Kopparverket

I historisk tid och även i den svenska kulturen har koppar varit betydelsefullt. I mitten av 1600-talet var koppar tillsammans med järn landets viktigaste exportvaror. Den allra största koppargruvan låg i Falun, men det fanns andra koppargruvor också. I Riddarhyttan till exempel.
 
Riddarhyttan ligger i ett mycket malmrikt område och här har funnits både koppar- och järnhantering under årens lopp. Järnframställningen gav säkrare vinst, men koppar behövdes till kyrkornas och barockpalatsens tak, men också i hushållskärl och när man gjorde mässing och brons till bland annat kanoner.
 
Redan på medeltiden höll man på med kopparhantering i Riddarhyttan. Första gången som Gambla riddarehytthen omnämns är 1437, men man tror att verksamheten fanns här ännu tidigare.
Ett par hundra år senare, 1610, anlades en ny hytta och en fallhammare (en hammare med en tyngd på, som bland annat användes när man präglade mynt) på samma plats där den medeltida hyttan Munkhyttan, funnits. Och några år senare startade Riddarhyttans kopparverk vid vattendraget mellan Övre och Nedre Skärsjön. Malmen bröts i Östergruvan på andra sidan Nedre Skärsjön.
 
I flera hundra år producerade man koppar här i Riddarhyttan. Det nuvarande kopparverket strax söder om nedre Skärsjön började byggas 1804 och togs i drift av Riddarhytte bruk år 1819. På 1830-talet tillverkades hela 70 ton koppar här. En del av den råkoppar som kom härifrån gick till myntverket i Avesta. Men 1873 lades kopparverket ner då malmen hade för låg kopparhalt och det inte längre var ekonomiskt lönsamt.
Men fortfarande finns rester efter verksamheten kvar. Bland annat en gammal kopparbod byggd i sten och en förvaltarbostad i timmer med panel, båda byggda 1819. Resterna av rostugnar och av en vattentub kan man också se. Runt området finns en skyltad vandringsled att följa på egen hand, men för närvarande är den stängd.
 
Kopparmalmen från gruvan var en rikedom som fick en del svenskar att kunna leva i överflöd. Men de många som arbetade inom industrin slet ofta hårt. Samtida vittnesskildringar beskriver ett öde landskap förgiftat av kopparen som gjorde marken steril och där svavelröken låg tung över området. Träd höggs ner för att tillhandahålla bränsle till ugnarna och arbetet med att få fram färdig råkoppar från ett stycke malm kunde ta hela tre månader att utföra
 
Fakta
Gammal plats för kopparproduktion sedan medeltiden.
Vintern 2005 överläts Kopparverket till Riddarhyttans vikingaförening Tuhundra Naemdimpe, som nu sköter underhållet av anläggningen.
Besök på egen hand, men just nu är besök inte möjlig. Platsen väl skyltad. Vandringsled runt området.