Oljeön
Ö utanför Ängelsberg med världens äldsta bevarade oljeraffinaderi anlagt 1875. Båten Petrolia utgår från bryggan intill stationen.
Världens oljeindustri föddes år 1859, då amerikanen Edwin L Drake genom borrning kunde hämta upp stora mängder olja ur jorden. Priset på råolja sjönk därefter drastiskt och raffinaderierna växte i antal. Lysoljor, framför allt fotogen, gav nya och kraftiga ljuskällor.
Pehr August Ålund anlade fabriken år 1875. Läget på ön var en medveten placering då brand- och explosionsrisken var stor. Han hade några år tidigare byggt en anläggning norr om bruket invid sjön Snyten som brann ner efter ett blixtnedslag. Det berättas att hela sjön stod i ljusan låga. Ålund importerade råolja från USA, fett och talg från Ryssland och tjära, så kallad goudron, från Galizien, norr om Karpaterna. Råvarorna fraktades med malmpråm uppför Strömsholms kanal.
Ålund var ursprungligen lantbrukare och det är okänt varför han slog sig på oljeraffinering, liksom varifrån han skaffade sig fackkunskaper. År 1874 inbjöd han emellertid till aktieteckning i sitt nya företag då han efter sju års experimenterande fått fram en ny metod för destillering. År 1876 fick han tillstånd att producera 1000 fat om året. Fabriken rymde tolv retorter för destillering, paraffinpress, ångpannecentral och magasin. Kapaciteten ökade till 1500 fat per år. Oljeraffineringen upphörde 1902, men tillverkningen av olika slags smörjoljor och fetter fortsatte fram till 1927.
Arbetet i fabriken var riskfyllt, men inga allvarliga olyckor är kända. Bland arbetarna fanns snickare, maskinister, fotogentvättare och fabriksarbetare. På 1890-talet bodde åtta familjer och ett par ungkarlar på ön. En arbetarkasern är bevarad. Till ön reser man med båten Petrolia från hamnplatsen i Ängelsberg. Visningar kan bokas av Fagersta turistbyrå på tider utöver de som anges varje sommar.
