Ramnäs bruksområde

Ramnäs bruk grundades 1590 av en kvinna, Katarina Stenbock, änkedrottning efter Gustav Vasa. Katarina insåg att det var betydligt mer lönsamt med stångjärn än det gamla osmundjärnet. Därför investerade hon 1590 i en stångjärnshammare, Kungshammaren, i Ramnäs. För hon var noga med ett sköta bruket och se till att det inbringade bra med vinst. Pengarna använde hon bland annat till att finansiera sin kusin och styvson Johan III’s krig.
 
Katarina Stenbock hade ärvt området av Gustav Vasa. Kungen hade varit mycket engagerad i bergshanteringen och det hade smittat av sig på Katarina. Därför hade hon redan ganska mycket kunskap om hur bruk skulle skötas när han dog.
Hon var en omtyckt brukspatron och flera gånger skickade hon petitioner till myndigheterna för att protestera mot att godsets bönder beskattades för hårt.
 
Vid mitten av 1600-talet fanns hela fyra hamrar vid Ramnäs forsar. Kungshammaren var kvar ända in på 1800-talet. Ja, tack vare Katarinas kloka skötsel av bruken, fortsatte de att blomstra även efter hennes död.
 
På 1700 talet var det en annan kvinna som ägde Ramnäs. Magdalena Elisabet Söderhielm, kallad Lona Lisa, hade även hon ärvt bruket efter sin man. Hennes man Jacob Tersmeden den yngre, hade hastigt dött i giktfeber på en resa. Ensamstående med tolv barn fick hon ta hand om bruket, lånen, de anställda och allt annat som gällde Ramnäs Bruk.
Då mannen varit riksdagsman och befunnit sig i Stockholm långa tider, hade hon ändå en god insyn i arbetet och förstod även hon hur bruket skulle tillverka smide av god kvalité. För det belönades hon av kungen.
Hon förstod också vikten av att Strömsholms kanal byggdes och vad det skulle innebära för Ramnäs att få bättre kommunikationsvägar.
 
Den dag då kung Gustav III, under byggandet av Strömsholms kanal, åkte på en inspektionsresa av kanalen, var Magdalena Elisabet svårt sjuk. Kungen skulle stanna till vid Ramnäs brygga, då hon inte själv kunde gå ner till bryggan och hälsa kungen bad hon sina söner att ta hand om honom. De byggde upp en sal av granris nere vid kanalen och bar dit mat och förfriskningar.
När kungen fick höra att Magdalena Elisabet var dålig ville han ändå bege sig upp till herrgården för att tacka henne för att han blivit så väl förplägnad. Bara några dagar senare avled hon och bruket övergick i en av hennes söners ägo.
 
1834 löste Per Reinhold Tersmeden, en av sönerna, ut de andra och blev ensam ägare till Ramnäs. Han moderniserade bruket genom att införa lancashiremetoden och bygga till ett valsverk. 1870 var Ramnäs Sveriges största stångjärnsbruk som så småningom började tillverka kättingar.
 
Fakta
Vacker miljö med en lancashiresmedja och två välbevarade herrgårdar, Schenströmska och Tersmedenska. Här finns också ett hantverkshus.
1874 ombildades verksamheten till Ramnäs Bruks AB.
Under 1930 talet tillverkade man även diskbänkar. 2003 begärde den då norske ägaren Svana företaget i konkurs, men det räddades och ett nytt bolag bildades Ramnäs Bruk AB. Idag är produktionen delad på flera företag men fortfarande tillverkar man kättingar.
Spången över forsarna har bevarats. Via den tog arbetarna sig snabbt till arbetet i smedjorna. Resterna av två linbanor för transport av träkol från kolhusen är däremot borta. Det är även den 2,3 km långa torvlinbanan från Stormossen till sjön Nadden, där torv lastades på pråm för vidare transport på kanalen under åren runt 1920. Kanalen byggdes en bit bort från det forsande vattnet vars kraft gick till hammarsmedjorna