Trångsforsområdet
På 1600-talet blev det populärt bland köpmän och adelsmän att köpa en hytta och sedan bygga ut den till en liten industri – ett bruk. Ute i Europa skrek man efter järn och allt man tillverkade gick att sälja.
Men alla köpte inte redan etablerade hyttor. En del ville istället starta en helt ny hammare. Norr om Hallstahammar ligger Trångfors. På 1620-talet fick köpmannen Adolf Willemson från Västerås privilegier för att starta en stångjärnshammare här.
Adolf var rådman och borgmästare i Västerås och alls ingen bergsman. Det han visste om bergshantering var inte mycket. Men han hade ett bra kontaktnät både med andra handelsmän och bergsmän i Norberg. Därför kunde han byta sin spannmål och sina saltade matvaror mot att han fick tackjärn till sin hammare.
Men att få hammaren att gå med vinst var inte så lätt som han trott. Den var liten med bara tre anställda och han var tvungen att betala skatt till Bergskollegiet. 4 skeppund (680 kg) av det stångjärn han lyckades få fram gick direkt till skatten.
Både Adolf och hans son, med samma namn som så småningom tog över driften, skrev flera gånger till Bergskollegiet, som utfärdat privilegiet, för att få skatten sänkt, utan att lyckas.
Det var inte bara skatten som gjorde det svårt för dem. Att hålla på med smide krävde öppen eld och flera gånger fattade hela hammaren eld och brann ner. Adolf blev tvungen att låna pengar för att hålla igång driften. Men han gav inte upp utan kämpade på.
När Adolf den yngre och även hans fru Stina dött och dödsboet skulle betala alla skulder, hade arvingarna inget annat val än att låta långivaren Lars Olofsson ta över hela hammaren.
Under de kommande åren var det många ägare som satte sig i skuld. En liten hammare som enligt privilegiet inte fick producera så mycket järn de ville, var svår att få att gå runt.
I slutet av 1700-talet då Strömsholms kanal byggdes blev Trångfors, precis som flera andra järnverk, delat på mitten av kanalen. Både bostadshus och smedja fick rivas. Herrgården flyttade till Åsby i närheten.
Men en ny smedja kunde byggas på samma ställe som tidigare. En träränna från kanalen till hammaren gjorde att man kunde utnyttja kanalens vatten till sitt vattenhjul.
LANCASHIREUGN – VÄLLUGN
I England, där det var ont om skog att göra träkol av, hade en forskare lyckats få fram en metod att göra järn genom att använda stenkol som bränsle. Stenkolen fick upp temperaturen i ugnen så mycket att järnet kunde pressas ihop – valsas – medan det fortfarande var väldigt hett. Sådant järn blev lättare att smida och hade bättre kvalitet än tidigare järn.
1875 introducerades lancashiresmidet i Trångfors och då ökade produktionen radikalt. År 1900 nådde produktionen en topp på 3100 ton. Men smedjan lades ned redan 1915.
FAKTA
Lanchashiresmedja från 1875 med vattenhjul.
En av smedjans fyra lancashirehärdar har restaurerats likaledes de två vattenhjulen och vattenrännan. Den stora mumblingshammaren har fått ny sockel.
På sikt ska färskning av tackjärn och hopslagning av smältorna kunna demonstreras i smedjan. Intill smedjan i det forna gnistrummet, finns idag en trevlig gemytlig lokal med öppen spis för uthyrning och samkväm.
Labbit, ovanpå smedjan är det rum där smederna vilade mellan arbetspassen, idag ombyggt till samlingslokal. Väggmålningarna är utförda av Gunnar Hall.
Strax intill ligger kolhuset från år 1800 där kolvagnarna körde rakt in och tippade ner sina lass från de bryggor som löper under taket.
Varje sommar i juni infaller det traditionella evenemanget ”En afton vid milan”, i kolladan och i augusti infaller “Trångforsdagen” då byggnaderna öppnas för visning av driften av smedjan. Om vattnet i kanalen är tillräckligt medverkar även ångbåten REX.
Trångfors smedja är öppen måndagar 08.00 – 12.00 maj – september. Trångfors gamla kraftstation bokar du visning av hos Svedvi Berg hembygdsförening.
”Trångforsdagen” tredje sönd i augusti. Cykel- och vandringleder längs kanalen.
