Uttersbergs bruksmiljö
När man i Sverige skulle göra järn på medeltiden hettade man upp malmen i masugnen. När järnet smälte rann det ut och stelnade i formar och blev till tackjärn. Eftersom tackjärnet inte gick att smida, smälte man om det i en härd. Där rörde man om i det smälta järnet med ett spett, så luften kom in i det och fick en del av kolet att försvinna. Med mindre av kol i sig gick järnet att smida. Det kallades att man färskade järnet. Det färskade järnet kallas för osmundjärn och såldes i tunnor, i ganska små bitar, halvrunda och kluvna på mitten. Mellan 1200- till 1600-talet var osmundjärnet en av Sveriges viktigaste exportvaror.
Men ute i Europa började man smälta om osmundjärnet från Sverige. De lade det under jättestora vattendrivna hammare, som hamrade ut järnet i långa stänger, stångjärn.
Gustav Vasa som ständigt behövde mera pengar för att kunna utveckla kungadömet Sverige, insåg att det var betydligt mer lönsamt att vi själva tillverkade stångjärn. Det kunde säljas för dubbla priset utomlands. Han bjöd in två tyska män, som på egen bekostnad kom till Sverige och byggde en hammare som kunde göra stångjärn.
Drygt tio år senare var stångjärnsproduktionen etablerad i Sverige.
En av de hyttor som moderniserades i slutet på 1500-talet med en stångjärnshammare var Uttersberg. Fast då kallades Uttersberg för Flohammar. Vem som ägde hyttan från början är det ingen längre som vet och den bytte ägare ett flertal gånger. Mellan 1606 – 1621 var ”hustru Elin” ägare till gården som så småningom fick sitt namn Uttersberg av Johan Utterklo 1672, som var den egentliga grundaren av bruket.
Johan hette Anderson i efternamn, men tog sig det lite finare namnet Utterklo. Tack vare Uttersberg och hans andra bruk Grängshammar blev Johan mycket förmögen och även adlad endast 26 år gammal.
På Johan Utterklos tid fanns här en ännu större herrgård än idag, med nyanlagd park och lusthus vid stranden.
På Skinnskattebergs sida av ån låg Ström- och hammarsmedjan med två härdar. Lite högre upp på samma strand fanns en klensmedja. Där arbetade smeden som tillverkade järnverktyg och andra lite mindre saker av järn. Han och hans familj bodde i ett hus som låg på andra sidan av ån.
Ute på en holme i forsen låg ett brygghus, dit kvinnorna kom när de skulle tvätta. Men där bryggde man också öl, ja huset användes även när det var dags för storbak.
Då Johan Utterklo dog i slutet av 1600-talet och några år efteråt även hans hustru Ingrid, så fick dottern Maria Utterklo ta över och bli brukspatron och efter henne ärvde hennes son bruket 1731. Han var den siste i släkten Utterklo som hade Uttersberg då han sålde vidare bruket till sin svåger, greve Fredrik Gyllenborg.
Fredrik Gyllenborg hade mycket om sig, han var både en ivrig politiker och president i Bergskollegium så hans bruksaffärer gick allt sämre. Men han lyckades hålla konkursen stången. Fast efter hans död tvingades hans dödsbo att sälja Uttersberg på auktion.
Hammarsmidet vid Uttersberg var igång ända till 1901 då de istället började inrikta sig på att göra gjutjärn.
På 1920-talet, i den stora bruksdödens spår, blev lönsamheten allt sämre och Uttersbergs bruk lades ner.
Idag finns ett av Sveriges finaste gallerier, Galleri Astley med en fantastisk skulpturpark här och själva området är ett naturreservat med akustikpark, ett av få i hela världen.
FAKTA
Anor från 1500-talet. Grafik, konstmuseum, galleri, verkstad, skulpturpark, ateljé, café.
Av bruket finns nu herrgården – i privat ägo – och arbetarbostäder kvar.
1866 nådde järnvägen Uttersberg som lite senare förlängdes. Den fick, till följd av ett missförstånd när första loket beställdes, en unik spårvidd.
Sista persontåget gick 1952 och godstrafiken upphörde sexton år senare.
På det tidigare stationsområdet finns nu galleri och skulpturpark. Här finns också ett naturreservat skyddad av en ovanlig anledning – en akustikpark.
Galleri Astley. Öppet varje dag året runt, mån-fre 10-18, lör-sön 10-17.
Besöks på egen hand
