Bergslagen är en vanlig benämning på ett stort område i mellersta Sverige. Det berör flera landskap: Värmland, Närke, Västmanland, Dalarna, Uppland och Gästrikland. Som namnet antyder har det med ”berg” och bergsbruk att göra. Slutledet -berg finns i många ortnamn där bergsbruk har bedrivits, till exempel Stollberg, Lekomberg, Grängesberg, Fredriksberg, Kopparberg.

Den medeltida staden Norberg hade eget ting år 1400 och ordet bergslag blir här för första gången använt som beteckning över ett geografiskt område. År 1444 beviljar man frihet och frälse åt en hytta ”i Norbergs lagh liggiande”. 1508 används för första gången ordet ”Bergslagen” om ett större område. Det syftar på ett lagområde och inte på bergsmännens arbetslag, som man först skulle kunna tro.

När Bergslagen blir ett begrepp i lagar och texter och på de första kartorna under medeltiden är dock området mindre och omfattar östra Värmland, västra och norra Västmanland, norra Närke och södra Dalarna. Här fanns då mindre områden som Norbergs bergslag, Vikabergs bergslag (Garpenberg) med flera. Därför kan man i äldre skrifter finna namnformen ”Bergslagerna”.

”Järnbäraland” är en annan mycket gammal benämning på Bergslagsområdet.

Bergsbruk och tillhörande näringar har även förekommit i Södermanland, Östergötland och Småland, men dessa landskap brukar inte räknas till Bergslagen.