Gravendal
Tackjärn från Strömsdals masugn blev stångjärn i Gravendals hammarsmedja.
I början av 1700-talet rådde i Bergslagen stor brist på träråvara för bergsbrukets energibehov. Sebastian Grave (1684-1748) var lärjunge till uppfinnargeniet Christopher Polhem, som hade genomfört många nya idéer om bergteknik. Påverkad av Polhem bröt Grave med det gamla mönstret där hyttor och bruk låg nära de malmrika bergen. Här blev energiråvaran – skog och vattenkraft – viktiga faktorer för lokalisering. Det var skogen och träkolet som drog bruken till finnmarken. De nya bruken var Gravendal, Fredriksberg, Annefors, Tyfors, Ulriksberg och Strömsdal. På så vis kom Säfsnäs att vävas in i Bergslagen och blev under 200 år en framgångsrik bruksbygd.
Gravendals bruk var det av Säfsnäsbruken som fick sitt namn av grundaren Grave, som år 1720 fann platsen vid Skärsjöns utlopp där älven hade en fallhöjd på 30 meter inom loppet av en kilometer. Vattnet gav kraft åt såg, kvarn och räckhammare samt en spik- och plåtsmedja. Senare byggdes ytterligare en räckhammarsmedja som kallades Stensmedjan. Där tillverkades stångjärn för export bl a till England och Amerika. Mot slutet av 1800-talet byggdes ett valsverk. Råvaran tackjärnet kom från hyttan i Strömsdal och järnmalmen från Grängesbergs gruva. 1916 upphörde driften i Gravendal.
Stensmedjan revs på 1930-talet, men 1987 gjordes en rekonstruktion av hammaren tillsammans med vattenhjul och hjulstock. 2003 invigdes den nyuppförda tyskhärden. Räckhammarsmedjan körs under sommaren, då besökare får uppleva hur tysksmidet gick till.
Spikhammarbyggnaden och labbit – smedernas viloplats – finns kvar från brukstiden liksom herrgård, arbetarbostäder, dammar samt en gammal ännu fungerande kraftstation. Man kan även finna ruiner från många fler av brukets anläggningar. Byalaget håller liv i husen en dag i veckan sommartid. Då pågår verksamhet I hammarsmedjan, spiksmedjan och bakarstugan. Vissa dagar är även bygdegården öppen, med aktiviteter samt kaffe och tilltugg, även kolbullar på tunet.
