Gravendal
På 1700-talet var det många som försökte hitta nya vägar för att utveckla järnhanteringen. Sebastian Grave var en av de som tänkte nytt. Varför inte bygga ett bruk i en skog som ännu inte var skövlad till förmån för träkolstillverkningen? Så kunde man köra dit malmen istället för träkolen.
Sebastian Graves stora intresse var bergsvetenskap, därför åkte han runt både i Värmland och Bergslagen för att leta efter malmfyndigheter. En dag fick han kontakt med skogsfinnen Rik-Mats som bodde i finnmarken väster om Ludvika.
Rik-Mats kände väl till sin skog och vad som behövdes för bergshantering. Han berättade för Sebastian om Skärsjön som hade ett utlopp där älven hade en fallhöjd på 30 meter. Ett perfekt ställe att anlägga ett järnverk på även om det inte fanns en gruva i direkt anslutning. Skogen runtomkring var orörd och kunde ge träkol att värma ugnarna med. Och vattnet skulle kunna ge kraft både åt såg, kvarn, räckhammare samt en spik- och plåtsmedja.
– Men, sa Rik-Mats, de andra skogsfinnarna som bor här vill nog inte gärna ha ett bruk i sin närhet. Men lovar du att gifta dig med min dotter, kan jag nog övertala dem.
Sebastian Grave ville inte gärna gå miste om chansen att starta ett bruk här ute i finnmarken, så han lovade Rik-Mats att gifta sig med hans dotter. Sagt och gjort Rik-Mats talade med sina grannar och till sist gav skogsfinnarna med sig och lovade inför Bergskollegium att gå med på att Sebastian Grave kunde anlägga ett bruk där.
Den 13 december 1721 fick han sitt tillstånd som innehöll. “En stångjärnshammare med twenne härdar. En släthammare med 2:ne härdar. En kniphammare och Spikhammare, med tillstånd att få köpa tackjern från Philipstad Bergslag.” Senare byggdes ytterligare en räckhammarsmedja som kallades Stensmedjan. Där tillverkades stångjärn för export till bland annat England och Amerika.
Rik-Mats höll sin del av avtalet. Men med Sebastian Grave var det värre. Istället för att gifta sig med Rik-Mats dotter gifte han sig med Anna Kristina Chennon. Enligt myten la sig då den rasande Rik-Mats i bakhåll för honom. Sebastian Grave överlevde bakhållet, men deras vänskap var för alltid över. Istället utmynnade deras fiendskap i flera olika rättsprocesser som till slut fick Sebastian Graves ekonomi att bli allt sämre.
Men Sebastian Grave lyckades få kontakt med en rik köpman från Göteborg, Hans Olofsson Ström, som lovade att låna ut pengar. Sebastian Grave och Hans Olofsson Ström blev kompanjoner. De såg möjligheten att uppföra flera bruk i finnskogen. På elva år anlade de järnbruk i Gravendal, Fredriksberg och Annefors och masugnar i Strömsdal och Ulriksberg!
Stensmedjan revs på 1930-talet, men 1987 gjordes en rekonstruktion av hammaren tillsammans med vattenhjul och hjulstock. 2003 invigdes den nyuppförda tyskhärden. Räckhammarsmedjan körs under sommaren, då besökare får uppleva hur tysksmidet gick till. Gravendals hammare lades ner i början av 1900-talet. Sommartid görs guidade visningar vissa tider.
