Dunshammar blästerugnar
Dunshammar är ett av få ställen i hela Sverige där man kan få se ugnar från järnåldern i sin rätta miljö. Vackert belägna vid sjön Åmänningens östra sida ligger de precis som de låg för hela 1 700 år sedan! Tanken svindlar när man besöker Dunshammar idag. Hur kunde järnåldersmänniskorna bygga ugnar, som än idag är så välbevarade?
Från parkeringen i skogen leder en liten vacker skogsstig 300 meter ner mot sjön. Här har järnåldersmänniskorna grävt sina blästerugnar, som fått sitt namn för att man blåste in luft i elden med en blåsbälg, så att det blev så varmt inne i ugnen att malmen smälte och skiljde järnet från slaggen. Än hade man inte kommit på att mura ugnar på höjden utan man grävde små gropar i marken som tätades med sten och lera.
Man hade inte heller upptäckt att det fanns järn i berget, utan järnmalmen togs upp från sjöbottnen. På sommaren rodde man båtar eller flottar och hämtade upp bottensanden som var rik på järn. På vintern gjorde man hål i isen och fick upp sjömalmen genom dem. Sjömalmen kunde innehålla hela 60 % järnoxid och låg som små klumpar på bottnen.
Under de århundraden som järnåldersmänniskorna bodde här och tillverkade järn upptäckte de då och då saker som gjorde det lättare att producera järnet. Och även hur man kunde göra ännu mer järn än tidigare. Sjömalmen innehöll fosfor som gjorde järnet hårt och sprött. Om man började rosta sjömalmen – travade långved ovanpå varandra i några varv och tände på, innan man lade malmen högst upp i den brinnande elden, så att fukt och andra föroreningar ångade bort innan man smälte malmen i ugnen, blev järnet lättare att smida.
Då malmen var rostad hettade man upp blästerugnen med träkol och la sedan i den rostade sjömalmen. För att få upp värmen till ungefär 1100 grader fick man pumpa ett bra tag med blåsbälgen så att luften fick elden att bli allt varmare. Efter några timmars pumpande med blåsbälgen och påfyllnad av kol och rostad malm, rann slaggen ner och la sig på botten av ugnen. Järnet klumpade efter ännu en tid ihop sig och la sig ovanpå slaggen.
Så småningom upptäckte man också att ju varmare man fick i ugnen, desto hårdare blev järnet och kunde användas till verktyg och vapen.
I Dunshammar kan man inte bara se de små grävda blästerugnarna, utan även en kolningsgrop där de gjorde träkol och flera högar med slaggvarp – det som inte var järnmalm i klumparna med sjömalm, utan en trögfluten, tung och rostbrun restprodukt som smälte före järnet i ugnarna.
Här finns också ett litet museum som visar hur processen gick till både i text och bild.
Fakta
Unik plats från järnåldern med små grävda blästerugnar och ett litet museum.
Platsen kan besökas själv oavsett öppettider och är väl skyltad.
Sommartid är museet öppet.
Vid två tillfällen, 1969-70 samt 1985, har man gjort arkeologiska utgrävningar på platsen. Ugnarna har daterats med hjälp av C14-metoden till 300-800-talen.
Arkeologerna har kommit fram till att man producerat 6 -7 ton järn här under århundradens lopp.
Grusvägen fram till parkeringen är smal.
8 km söderut kring Västervåla kyrka och i Virsbo har man funnit gravar från järnåldern.