Trummelsbergs bruk

När man kommer till Trummelsberg ser man ofta de höga kolhuspelarna i slaggtegel först och imponeras över dem. Där kan man få en föreställning om hur enormt stort kolhuset varit och hur väldigt mycket kol som gick åt när man smälte malmen i masugnen. Det var de höga pelarna av slaggsten som en gång bar upp kolhuset.
 

Första gången det omtalas att någon bott vid Trummelsberg mellan sjöarna Dammen och Stora Kedjen, var 1580, då det låg ett hemman här. Lite senare, på 1620-talet hade bergsmannen Olav Trummel köpt marken, och byggt sig en hytta och en hammare nere vid bäcken och kallade det för Trummelsberg – på den här tiden var det mycket vanligt att brukspatronerna uppkallade sina bruk efter sig själva.
 

Men redan efter drygt 20 år såldes bruket vidare till Färna Bruk, som fortsatte med bergshanteringen i Trummelsberg. 1668 fick man privilegium för att även bygga en hammare här.
Den äldsta hyttan i Trummelsberg var igång fram till 1741 då Bastmora bruk tog över den och den ursprungliga masugnen blåstes ner. Men hammaren var igång ända fram till 1825.
 

I mitten av 1800-talet, när industrialiseringen tagit fart i Sverige, var det dags att bygga en ny modernare masugn. Det var en bra investering, verksamheten blomstrade och snart måste man bygga flera nya byggnader. Idag finns masmästarbostaden, lillstugan, smedfamiljernas hus och förvaltarhuset kvar.
 

Masmästarbostaden är det röda huset med snickarglädje. Där bodde den som övervakade järnframställningen. För att framställa ett bra järn behövdes en skicklig masmästare, eftersom det var han som bestämde hur man gick till väga när järnet smältes. Därför fick han högre lön och bodde fint.
 

Inne i skogen till höger om masmästarens hus ligger Lillstugan. Där bodde skogsvaktaren. Han hade också ett viktigt jobb. Utan skog skulle det inte gå att kola och med kolen värma upp masugnen, därför måste skogen passas ordentligt. Han såg även till att ingen av torparna eller någon annan var ute på tjuvjakt. Viltet i skogen tillhörde brukspatronen och en tjuvjägare kunde straffas hårt.
 

Eftersom Trummelsberg ägdes av Färna Bruk bodde inte brukspatronen här, utan i Färnas herrgård. Men i stenhuset var förvaltaren och hans familj bosatta. Det var han som såg till att allt gick ordentligt till på Trummelsberg, att arbetarna skötte sig och att järnet producerades i den takt det var tänkt. Han delade också ut lön till de anställda. Lönen var ofta både i pengar men också i mat, brännvin eller ved.
I stenhuset fanns även kontoret där han arbetade, då han inte var ute och inspekterade vad som hände på bruket. Både verksamheten i hyttan, men också vad som hände med ladugården och svinhuset, hade han uppsikt över från sitt kontor.
 

Tyvärr finns bara grundmurarna kvar av ladugården och svinhuset men bostadshusen finns kvar.
 

I 40 år blomstrade järntillverkningen i Trummelsberg, sedan var det hela över. 1907 lades hela verksamheten ner. I fyra år stod Trummelsbergs bruk öde, men sedan revs de flesta byggnaderna. Grundstenarna kom då till användning när Virsbo kyrka byggdes. Den stod färdig 1937.
 

FAKTA
En plats med historia från 300 år av järnproduktion. Gammalt bruksområde, vackra slaggstenruiner, nyrestaurerade kolhuspelare.
Läs gärna vandringsfoldern som är länkad till denna sida.
Vandringsleden Bruksleden går igenom området. Etappkartor finns på Bruksledens webbplats. Översiktskarta finns även via den digitala friluftsguiden Naturkartan.
 

Kommer man till Trummelsberg och vill åka vidare mot Bockhammar/Skinnskatteberg så kan man göra det, i vanlig ordning är det allmänt trafikvett som råder. Det finns också möjlighet att ta sig till grillplatser samt badplats i Trummelsberg.
Visa aktsamhet för rådande förhållanden, omgivning samt boende i området.
Aktuellt
På grund av att en damm har brustit vid Sågsjön så finns det ingen broövergång kvar på platsen. Det finns för tillfället en upprättad passage som är en provisorisk lösning. Vi uppmanar till försiktighet.