Johan Ahlbäcks ateljé

Johan Ahlbäck har kallats ”arbetets målare” eftersom han ofta målade grovarbetare i full färd med sitt arbete. Men han har även målat mycket annat som får honom att ta plats bland de stora konstnärerna i historien.
 

Johan Ahlbäck föddes i Smedjebacken 1895. Precis som de flesta barn på den tiden fick han gå i sin pappas fotspår. Endast åtta år gammal började han därför jobba på valsverket. De små barnen var lägst ner i hierarkin och han fick tidigt lära sig att han var mindervärdig, de rötterna gick aldrig ur honom.
Arbetet var hårt och olyckor inträffade ofta, som när någon fått rykande smält järn över sig eller klämts till döds i en maskin. Alla tragedier han såg, etsade sig fast i hans minne och för att bli kvitt dem började han teckna av ur minnet det han såg.
 

Han hade inte råd att köpa någon målarutrustning, istället lånade han kritan som låg bredvid järnvågen i valsverket. Att utbilda sig till konstnär hade han inte en tanke på.
Men av en händelse, när han var 24 år, såg en känd professor hans verk och uppmanade honom att söka in på Konstakademin. Äntligen tog han mod till sig och sa upp sig och gav sig iväg till Stockholm. Men där förstod sig ingen på hans mustiga arbetarmåleri. Han som hoppats så mycket, blev inte antagen. Men hem till Smedjebacken igen ville han inte, det var ett för stort nederlag. Istället hittade han en målarskola där det var lättare att komma in. Och efter den, ansökte han än en gång till Konstakademin och denna gång kom han in.
 

Johan Ahlbäck var äldre än de andra eleverna och genom alla år han ständigt på sitt eget sätt hade avbildat det han såg, hade han redan utvecklat en egen konstnärsstil. I Stockholm hade han några utställningar som blev uppmärksammade och han fick också sälja en del målningar. Men han längtade tillbaka till Smedjebacken. Det var här han hade sina motiv och sin drivkraft för sitt måleri.
1931 flyttade han tillbaka till hembygden, men han blev inte så accepterad som konstnär där, som han hoppats på. I början var hans forna arbetskamrater ointresserade av hans konstnärskap. Arbetet på järnverket var en verklighet de ville bort från, inte se på tavlor.
Först då konstvetaren Sixten Rönnow skrev en artikel om honom i Metallarbetaren 1937 insåg arbetskamraterna att han faktiskt var en skicklig konstnär.
 

Ett par år senare träffade han sin blivande livskamrat Svea Morin. Hennes optimism smittade av sig på honom och hans bilder blev ljusare.
 

Under flera år i Smedjebacken ledde han egna konstcirklar och många har varit elever hos Johan. År 1950 fick han tillgång till en egen ateljé, som väsentligt underlättade hans arbete.
 

Fakta
Johan Ahlbäcks Ateljé finns fortfarande kvar i oförändrat skick och visas för besökare efter kontakt med biblioteket. Varje år arrangerar Smedjebacken kommun Ahlbäcksdagar med föreläsningar och utdelning av Ahlbäckspriset.
Visningar av ateljén bokas via kulturchefen 0240-660 283.
Smedjebackens kommun: 0240 – 66 00 00