Skinnskattebergs herrgårdsmiljö

På sina strövtåg runt om i Bergslagen hade Wilhelm Hisinger (1766-1852) upptäckt ett mineral från Bastnäs vid Riddarhyttan. Då han försökte analysera vad det var för ett mineral gick han bet. När han visade mineralet för sin vän kemisten och naturforskaren Jacob Berzelius och berättade om svårigheterna att analysera det, beslöt de att tillsammans försöka ta reda på vad det var för en sten han hittat.
 
Skinnskatteberg har varit bebott ända sedan 1300-talet. Trakten hade rika tillgångar på både malm och skog och snart byggde bergsmän ett flertal hyttor här utmed Hedströmmen. Hyttor som i början av 1600-talet slogs ihop till Skinnskattebergs Bruk, som blev ett av de yngsta bruken i trakten.
 
1771 köpte brukspatron Vilhelm Hising Skinnskattebergs bruk, då tidigare ägarens dödsbo gått i konkurs, efter att landet genomgått en deflationskris när mössorna, som ett av dåtidens riksdagspartier kallades då de företrädde de lägre stånden, hade tagit makten.
Vilhelm Hising ville ha en vacker herrgård här på sitt bruk. Men det tog honom flera årtionden att slutföra herrgårdsbyggnaden och när den till sist stod klar var den påverkad av flera olika stilar och strömningar inom konst och arkitektur.
 
Det var först när Vilhelm Hisings son, som också hette Wilhelm, men så småningom bytte efternamnet till Hisinger, tog över bruksrörelsen sedan hans far dött 1780, som herrgården blev färdigställd, och även inredd.
Wilhelm Hisinger hade från början tänkt att börja arbeta inom Bergskollegium, men efter lite eftertanke beslöt han ändå att flytta till sitt nu ägandes Skinnskatteberg. Fadern hade påbörjat en nyorganisering av bruksrörelsen här och han ville gärna följa järnhanteringen på bruket.
Men gång på gång tog hans stora intresse för mineralogi och geologi överhanden. Ja, ha blev en framstående geolog och naturvetenskapsman som präglades av den tidens anda, som ansåg att mineralogin och naturen fanns till speciellt för människornas nytta.
Därför uppförde ett laboratorium i sin engelska park som han låtit anlägga runt den vita herrgårdsbyggnaden. Där tillbringade han en stor del av dagarna med sina undersökningar. Outtröttligt forskade han på mineral som han hittade.
 
På sina strövtåg runt om i Bergslagen hade han hittat ett mineral i Bastnäs vid Riddarhyttan. Men det var ett konstigt mineral, tyckte han. Hur han än funderade kunde han inte komma på vad det var för en sort.
Våren 1803 fick han besök av sin gode vän sedan många år, Jöns Jacob Berzelius. De hade samarbetat länge och nu visade Wilhelm Hisinger upp mineralet för honom och frågade om vad han ansåg om det.
Även Berzelius stod frågande till stenen som Hisinger visat för honom, men sade sig villig att de tillsammans skulle kunna klura ut vad det var för ett mineral.
Nu satte de igång att arbeta, ibland var och en på sitt håll och ibland tillsammans. Och till slut löste de mysteriet. Det var ett hittills okänt grundämne som Hisinger hittat. De gav mineralet namnet cerit, och metallen cerium. efter en nyupptäckt asteroid som döpts till Ceres, en upptäckt som väckt stor uppmärksamhet hos mineraloger från hela världen.
Cerium använder man till exempel i självrengörande köksugnar och i bildrör till färgteve. Vill du veta mer om detta så scrolla dig fram till Bastnäs gruvfält.
 
FAKTA
Vacker miljö mitt i Skinnskatteberg, centralt beläget nära kyrkan. Stor park, hembygdsgård i arbetarlängan på andra sidan strömmen.
Ända fram till sekelskiftet 18-1900-talet var det främst järnproduktion som Skinnskattebergs bruk satsade på.
Bruksområdet med smedjor och arbetarbostäder låg bakom herrgårdsbyggnaderna. Där strömmade vatten mellan sjöarna Övre och Nedre Vättern och försåg bruket med vattenkraft
Det var stor skillnad på hur brukspatronerna bodde mot brukets arbetare. Herrgårdarna i Bergslagen är ofta ståtliga och flera ser nästan ut som slott. Herrskapet hade till exempel sina egna dass, eller avträden som man sa ibland, dit tjänstefolket inte fick gå. Ända in på 1900-talet fick vanligt folk istället bara sätta sig lite varsom när behovet trängde på.
Under 1900-talet blev Skinnskatteberg en central ort för skogsindustrin och 1944 flyttade Skogsmästarskolan in i herrgården
Besök på egen hand.