Nyfikenheten driver henne, AnnMarie Gunnarsson, som skrev om husjungfrun Clara Hammarin, i Ekomuseum Bergslagens bok Järnladies.

Då beskrev AnnMarie sig själv som ”kulturhistorisk spårhund … som nyfiket söker sanningen bakom rykten och ovissheter till exempel gällande de små kantiga fodersocklarna, kronskorstenar av järn, hus av slagg, Sunnansjö Herrgård som älskarinnebostad, helgdagsstugor som företeelse eller vad som kan dyka upp och ifrågasättas och öppna historiska titthål”.

Det blev också bland annat två böcker om slagg. Bland annat, tillsammans med Peter Nyblom, ”Slaggsten och slagghus: unika kulturskatter, som bland annat finns att köpa här.

På frågan om hur AnnMarie vill beskriva sig själv nu, svarar hon: Jag är precis som förr med samma intresse att få svar på frågor och försvara sanningar bakom misstolkningar. Jag har tagit reda på vad de fantastiska gravhällarna av gjutjärn som finns i Bergslagen har för bakgrund och historia. Mycket spännande!! Den kommer från södra Europa och var förutom kanoner det första större som göts, vandrade sedan upp genom Europas länder och kom till Sverige efter trettioåriga kriget. Kanske är hällarna nere i Europa nedsmälta till vapen under världskrigen. I så fall har Sverige – och Norge – en fantastisk kulturskatt bevarad. Och nu senast har jag utforskat de anonyma kolhusbyggnaderna och livet i dessa.

Ett av kolhusen som AnnMarie har intresserat sig för är det som står i Trångfors i Hallstahammars kommun. Det finns mycket material samlat nu och förhoppningen är att det ska bli en kolhusbok framöver.

Kolhuset i Trångfors.

Vilken kvinna skulle AnnMarie välja att skriva om nu? Åh jag vill gärna skriva, men jag har ingen kvinna jag känner så väl. Men från när betraktas kvinnor som bakgrundsfigurer? Och tänker man då bara på 1800-talets ”överklasskvinnor”. Vilken roll ha kvinnor haft genom historien och varför – det tycker jag vore intressant.

Ett annat ämne AnnMarie intresserar sig för är Bergsmansgården: Vad är det för en gård? Många tror att det är en speciell gårdstyp och alltid att den är stor. Det är ju fel. Jag tycker det ska finnas en bok om bergsmansgårdar i Bergslagen. De omskrivna Hälsingegårdarna är ju en sen företeelse och med annan historia.

Ett annat tema kunde vara barnarbetet i Bergslagen. Det borde ges nyanser och inte bara framhållas som gräsligt. Här finns återigen en fråga som bör ställas: Varför? Varför skulle det vara värre än andra situationer för barn under samma tid.

Man skulle också kunna skriva om gjutjärnet. Det fanns ju överallt på bergsmansgårdarna, i grindar, trappor, spishällar och senare i vedspisarna, i grytor, pannor och kastruller, i strykjärn, mortlar, staket, spottlådor, fönstergaller och gravhällar, om vi håller oss till tiden före industrialismen, vilket jag tycker är mest intressant. Innan industrialismen har allt kontakt med människohanden i stället för med maskinen.

Järnspisen i herrgårdsflygeln på Västanfors hembygdsgård.