månadsarkiv: april 2013

Finngården Rikkenstorp i vårluft

Lämna ett svar

RikkenstorpRikkenstorp_1Rikkenstorp permakulturRikkenstorp_3 Rikkenstorp_2Rikkenstorp Kazu OharaPå något leriga vägar tog vi oss fram, arkitekt Kazu Ohara och jag i min lilla bil. Slirigt var det så här efter vintern. Men nu skulle Rikkenstorp visas upp! Det är ett besöksmål som fogades till Ekomuseum 2009 trots att det ligger i Ljusnarsbergs kommun, men på gränsen till Ludvika och intimt kopplat till Bränntjärnstorpet och finnstigarna.

Jag får paradiskänslor varje gång jag kommer hit, det är som en alldeles egen värld där det ligger avskilt från Norra Hörkens alla sommarvisten. Snön har just smält och några vitsippor syns ännu inte till på ängarna ner mot gården. Ett år blommade de för fullt.

Unge Joel Holmdahl sågar till plank från eget grantimmer nere vid sjön, till ett traktorgarage. För övrigt utvecklas permakulturen alltmer. Ankor av gammal lantras simmar i en liten damm, tuppen gal och hönsen sticker ut huvudena, fåren bräker ovanför gården och odlingsbäddarna ska förberedas. Det är en fullständig idyll. Jag känner mig glad när jag ser allt som görs, det är hopp om framtiden. Och självklart bjuder Nils Holmdahl in oss på en kopp kaffe i det hemtrevliga köket, till och med katten är med. Men vilket trivsamt boställe! Och den 23 maj ska vi ha en ekomuseidag just här, det blir jättefint.

Här är deras hemsida: www.rikkenstorp.se

Källfallet i Grängesberg

1 svar

Källfallet_4Källfallet_3Källfallet_2Källfallet_1Källfallet Kazu OharaNu for vi till Källfallet i Grängesberg igen, nyfikna som vanligt! Fick japanskt besök i går, professor på Dep of Architecture, Yokohama University Kazu Ohara och Källfallet har väckt hans intresse sen tidigare. Att åka dit nu var ganska självklart, speciellt som hela området, dvs alla de tjugotvå husen sen dec 2012 ägs av Grängesbergs Byalag. Det är det mest positiva som hänt på länge tycker jag. Husen är räddade tills vidare. Och nu när vintern lämnat markerna så vill man dit och titta. Byalaget har röjt! En massa sly och buskage ligger på backen, bra jobbat. Alla hus har även inventerats och befunnits i mer eller mindre hyfsat skick, i flera fall är det bättre än man trott. Under putsen ligger den gamla rödfärgade panelen och den ska tas fram igen, det ska bli som förr. Det här ska bli intressant att följa. Det är ett äventyr även för oss utomstående. Men stöd behövs från alla möjliga håll. Nu ligger en hel del information ute på deras hemsida: www.kallfallet.weebly.com.

Jag läser att de vill genomföra en villkorad försäljning av ett antal hus till köpare som ser det kulturhistoriska värdet och vill följa föreningens avsikter. Det här kan bli en bra lösning, en slags kooperation där man äger sitt hus men ingår i en förening och följer dess avsikter och målsättning åtminstone vad beträffar exteriörerna. Bra tänkt! Hm…man kanske ska slå till…??

NAMSAs årsmöte i Göteborg

Lämna ett svar

NamsaNamsa bokskogenNamsa lunchNamsa_2Namsa omlöpNamsa HedeforsAnna Falkengren och jag kom hem i går kväll efter två roliga dagar med mycket frisk luft. I Göteborg blåste det rätt bra! Göteborgs naturhistoriska museum, www.gnm.se, var huvudarrangör för årsmötet i samarbete med Universeum, www.universeum.se.

I Göteborg finns de mest oväntade stora grönområden alldeles in på knuten. Det var jag inte beredd på. Slottskogen är ett sådant och mycket större än man tror. Göteborgs botaniska trädgård, www.gotbot.se, är ett annat som dessutom har en gigantisk förlängning att bjuda på. Vi gick upp på ljungheden ovanför, en rejäl promenad, och där uppifrån hade man en fantastisk utsikt över inloppet, öar och ett Västerhav i fjärran.

Och på det middag på Universeum på kvällen med visning. På taket visas just nu en kul dinosaurieutställning. I museet kunde man följa vatten från det nordiska fjällområdet ned till havet och bortåt den sydamerikanska regnskogen. Två skäggdoppingar bodde i den nordiska delen, en vaktade till och med sitt revir och röda ibisar höll till i regnskogen. Och sen alla märkliga fiskar i gigantiska akvarier….en hoppande stirrande stör fick mig att backa!

Dan efter var det exkursion till Jonsered och vandring i Bokedalens naturreservat från Säveån till Jonsereds herrgård. Det var en skön vandring i bokskogen uppåt uppåt mot en utsiktspunkt varifrån man verkligen fattade hur grönt Göteborg är och vilka höjdskillnader som finns…nog kändes det i benen alltid. Efter lunch i det gröna for vi till Hedefors naturreservat och tittade på det omlöp (faunapassage) som länsstyrelsen är i färd med att bygga för fiskar som måste uppåt ån för att leka och yngla av sig. Om man gogglar på omlöp så finns det många bilder på anläggningar för den som är nyfiken. Omlöp är mer effektiva än gammaldags laxtrappor. Det känns bra att någon tänker på fisken.

NAMSA = Naturhistoriska Museernas Samarbetsorganisation, www.nrm.se/namsa

 

Årsstämma i sköna maj

Lämna ett svar

Årsredovisning 2012
Fick iväg utskicken i dag, många tunga kuvert med möteshandlingar och en matig årsredovisning. Vi håller stämma i mitten på maj. Och nu har jag gjort detta för sista gången och visst känns det lite märkligt men ändå är det fullständigt naturligt. Det är min elfte och sista årsstämma. Den första var på Färna herrgård, den minns jag mycket väl – stressen – och nu den sista förlägger vi på Tolvsbo Bergsmansgård utanför Söderbärke. Nu är allt lugnare. Och där äter man också gott och sånt är viktigt eftersom vi har för vana att äta lunch efter årstämman.

I sinnet gräver jag redan i min jämtländska trädgård och planerar fjällturer och norska resor. I den verkliga vardagen knogar jag på med Järnrutten just nu, samlar information och fixar fakta till Jenny Findahl, som bygger. Nu i helgen bär det i väg till Göteborg för NAMSA:s årsmöte och Anna Falkengren följer med mig. Nu ska hon få träffa de trevliga naturvetarna. Ekomuseum behöver många såna bekantskaper, de är viktiga för vår utveckling. Allt det här blir så bra! Ni vet hur det kan vara när allt faller på plats liksom av sig självt…. Just så är det nu.

Ting Tar Tid

Lämna ett svar

Ludvika Gammelgård Mineralmuseet
Jo, ting tar tid och var sak har sin tid. En gruk om tid (en gruk är en kortfattad, koncis och finurligt rimmad liten aforistisk dansk dikt) dyker ofta upp i minnet när jag tänker på tiden. Det är förstås Piet Hein som skriver, grukens uppfinnare. Så här går den:

Husk de tre
T.T.T.
Slid men hvid
Ting Tar Tid

Ludvika Gammelgård snöhögOch jag sliter, rensar, städar och vet att tingen tar oändlig tid, jag behöver MER tid! Men istället brakar den på som en raket!! Våren knackar på, snöresterna blir bruna och grå, sandalerna börjar röra på sig i garderoben. Jag vet hur det är, man kliver från vinterkängorna rakt i sandalerna vissa år och det bara sker från en dag till en annan. Inte långt kvar till Valborg nu, ajajaj.

Evald Persson, ordf i Västerbergslagens geologiska förening öppnar upp Mineralmuseet och berättar att de just köpt in 750 stora fina stuffer som de ska katalogisera och ordna upp, de har att göra. Jojo, det har en annan också som sagt. Jag staplar tomma pärmar på hög och fyller  svarta plastsäckar med gamla papper för ytterligare en tur till sopstationen. Dock vill jag tillägga till dem som får kaffet i halsen, en och annan pärm är så värdefull på innehåll att den hamnar i hyllan igen och några dokument åker raka vägen ner i arkivet. Rätt skönt att låta det goda omdömet styra…

Norberg och järnet!

1 svar

Pims bok_2Pims bok_3 Pims bokNu har det kommit en bok och inte vilken bok som helst, utan en som många har gått och väntat på. Det är medeltidsarkeologen Ing-Marie Pettersson Jensen (Pim), sektorschef på Kultur & Fritid, Norbergs kommun som färdigställt sin doktorsavhandling efter många slitsamma år – sånt brukar nämligen ta sin lilla tid, men trägen vinner! Det blev en stor mycket fin och tung bok fylld av historia och intressanta fakta om Norbergs järnhistoria och Norbergs bergslag. Boken heter: Norberg och järnet. Bergsmännen och den medeltida industrialiseringen. Jernkontorets bergshistoriska skriftserie nr 46. 308 sidor.

Den finns att köpa på Jernkontoret i Stockholm, www.jernkontoret.se. Ni som vill veta mer om boken kan läsa på länken här! Medeltiden är en intressant epok i svensk historia med tanke på människornas stora rörlighet, handelns expansion och något senare även den svåra Digerdöden ”den svarta döden”, en pest och farsot som spred sig i Sverige 1350 och satte stopp för utvecklingen, tog många liv i hela landet och lämnade hela byar öde. Det är svårt att föreställa sig hur det egentligen var. Det var därefter som bergsmännen stärkte sina positioner och pesten innebar även slutet på den första mer industrialiserade järnhanteringen runt Norberg. Den här boken kommer att utgöra grunden till Bergslagens Medeltidsmuseum, där nya Lapphyttan ingår.

På kartan här ovan ser man blästplatser, masugnar, hyttor och medeltida städer i Mellansverige. De senare är välkända platser än i dag, men nu kan vi verkligen förstå hur allt började och varför Stockholm ligger där det ligger – som en vaktpost över pengaströmmarna!