månadsarkiv: november 2012

Källfallet i Grängesberg

Björkallén i Källfallet, Grängesberg

Björkallén i Källfallet, Grängesberg

Igår fick jag ett hett tips från Annica Eriksson-Jansson som driver ett ekocafé hemma på sin gård i Norhyttan utanför Sunnansjö, Jan-Ers Gårdens Café. Hon är med i Grängesbergs byalag, som tagit över området för att försöka visa att det är värt att bevara! Det är sannerligen en god gärning!! Området hotas av rivning sen några år tillbaka.

I morgon lördag 1 dec håller de öppet i Källfallet kl 13-17 i huset som ligger på Björkallèn 1. Visning utlovas! Man kan få en bild av hur det skulle kunna bli om det renoveras istället för rivs. Intressant! Det här är en möjlighet att stifta närmare bekantskap med det fina bostadsområdet för alla er som läser här och som befinner er i närheten.

Husen byggdes 1896 för gruvarbetarfamiljer, fyra hushåll per hus och efter engelsk modell. Det var ett mönsterområde.

Stora Hagen, Grängesberg.

Stora Hagen, Grängesberg.

Grängesberg var supermodernt! Nu finns de bleka resterna ännu kvar just här MEN på motsatta sidan i Grängesberg ligger Stora Hagen som byggdes i samma stil 1898 och det står kvar, upprustat och bebott. Där finns ett bostadsmuseum som ingår i Ekomuseum, mycket fint ordnat. Men folk borde ju vilja bo även i Källfallet….

Möte i Annexet i Fredriksberg

Annexet i Fredriksberg som är en lokal träffpunkt. Där möttes vi i går.

Vi samlas till möte i Bergslagsgruppen i Annexet, Fredriksberg.

Här är projektledarna Lars Findahl från Gävle och Susanne Andersson från Fredriksberg.

På höjderna väster om Ludvika ligger Fredriksberg och Säfsen och man känner av fjälluften. Det här är sista utposten i södra Dalarna. Jag halkade dit på mina dubbfria vinterdäck (vinterväglag!) och deltog i ett möte som finnskogarna.com hade kallat till. Det är ett projekt som går mot sitt slut, ett knappt halvår kvar. Några av Ekomuseums besöksmål ligger i Grangärde finnmark, därför är jag med på en kant. Och jag måste säga att det är det mest välskötta projekt jag sett. Vad de har åstadkommit mycket! Lars Findahl från Gävle och Susanne Andersson från Fredriksberg är de två proffsiga projektledarna. Titta bara på hemsidan här! Där finns förutom fin information även en massa roliga tips på vad man kan göra i finnskogarna. Två mässor återstår, Reiselivsmässan i Oslo 11-13 jan 2013 och Vildmarksmässan i Älvsjö i mars. Även Norge har en stor finnmark som gränsar till den svenska.

En ekonomisk förening ska startas till våren som tar över projektet och där blir alla finnskogsföretag medlemmar och sen drar man lasset tillsammans framöver. Projektet har byggt en bra grund att stå på. Eftersom finnskogarna spänner över ett så pass stort område så har man delat in det i tre stora mer hanterbara formationer: Torsbygruppen, Bergslagengruppen och Gävleborgsgruppen. Man håller möten i alla grupperna och samtliga träffas en gång per år i ett Finnskogsting. Nu har man t.o.m. fått ett världsarv: Fågelsjö gammelgård i norra Dalarna (dock i Ljusdals kommun) och den ingår i Hälsingegårdarna!

Många har inte en aning om att vi har så stora finnmarker i Mellansverige! Dessa moränmarker med sina täta skogar befolkades av inflyttade människor från Finland i slutet på 1500-talet under Gustav Vasa, s.k. skogsfinnar. Området går från Värmland genom Dalarna, Gästrikland till Hälsingland och faktiskt in i södra Medelpad och södra Jämtland. De överlevde genom svedjebruk och senare kolning till järnbruken. Vanligtvis har folk bara hört talas om Orsa finnmark och så var det även för mig en gång.

Och här exempel på ett finnskogstips: www.ko-lugn.se

Vi går runt Bastnäs gruva

I Bastnäs utanför Riddarhyttan står ett 150 år gammalt hakspel på sin ursprungliga plats, vilket är högst ovanligt. Det finns bara ett hakspel till vad vi vet och det står på Ludvika Gammelgård och Gruvmuseum, men det är ditflyttat från Grängesberg. Det här hakspelet ”skänktes” till Tekniska museet på 1920-talet och nu var föremålsintendenten Chris Hinchcliffe på besök och kikade på nämnda hakspel och förutom honom var även tjänstemän från Skinnskattebergs kommun med samt bergsingenjör Bengt Högrelius som guidade oss runt. Han känner Bastnäs utan och innan och kan allt om gruvor, skrotning, järnmalm och masugnar.

Nu handlade det om underhållsinsatser av både hakspel och Nya Bastnässtollen. Ett hakspel kan med hjälp av en lina hissa saker upp och ner i ett gruvschakt. Man kan alltså köra spelet både fram- och baklänges genom att byta hakspår och till det krävdes en karl som skötte om en spak. Bastnäs hakspel står kvar intakt sen 1873, inbyggd i ett litet rödmålat hus. Det drevs med hjälp av en stånggång som kom från Haggruvan 2,5 km bort. Den siste hakspelaren som arbetade här skrev på träväggen inne i huset: Den första augusti 1889 som var den sista dagen hakspelet användes. Sen las gruvan ner just här.

1922 drevs en ny stollgång i berget, Nya Bastnässtollen, för att undersöka den gamla Ceritgruvan. I Bastnäs finns nämligen ett antal ovanliga jordartsmetaller. Vi gick även in i stollen och den ska nu skrotas så den kan öppnas upp för besökare. Bastnäs gruva kommer framöver att ingå i Geopark Riddarhyttan, det är självklart. Det är naturligtvis också en välkänd plats för mineralsamlare. Vad kan man inte hitta i varphögarna…

Funderingar kring energi

Läste ett intressant reportage om grön energi i går lördag. Den blöder! Det är en analys av Peter Benson i SvD:s Näringslivsbilaga. Jag som trodde att den frodades!! Detta med tanke på de vindkraftparker som planeras här i Bergslagen, Olsbenning i Norberg är den senaste jag hört talas om. Vi har gubevars gott om både skogar och passande höjder i Bergslagen och skogsägare vill tydligen ibland upplåta sin skogiga mark för vindkraftverk och då inte bara några stycken utan som sagt en hel park, vilket betyder 30-40 st.

Visst vill man tro att detta är en god gärning, grön miljövänlig elkraft, något som kommer att bestå i minst hundra år framöver – särskilt som stora ingrepp måste göras i dessa naturområden. Man hyvlar ju ner höjder så de blir plana och fina byggplatser, man bygger ett rejält vägsystem runt kraftverken från det stora vägnätet i närheten, som ska bära tungt lastade långtradare som kör fram de gigantiska och tunga byggdelarna. Ja, lite så där. Man bygger sönder skogen och det är irreversibla ingrepp, tro inget annat, men vad finner man sig inte i för den goda sakens skull?

Och nu läser jag att den gröna energin blöder? Jag läser att efterfrågan har dykt som en sten hos de europeiska bolagen som ägnar sig åt vindkrafttillverkning samtidigt som Kina och Indien har tagit över marknaden nåstan totalt. Det hänger visst ihop med västvärldens avindustrialisering vilket dessutom gör att vi behöver allt mindre energi. Men? Om vi behöver allt mindre energi, varför ska vi då satsa så stort på vindkraftparker här ute på vischan? Och om de tillverkare som finns går omkull? Ska vi köpa kraftverken från Asien?

Det är nu jag tänker på ett snille, den gudomlige Gunnar Asplund, den suveräne uppfinnaren från ABB, numera fristående, som jobbar med nya energilösningar! Han var gäst här i Ludvika på Ekomuseums Bergslagsting 2010 och berättade bland annat om en ny sorts elbilar han uppfunnit. Just det läste jag faktiskt om för några veckor sen här i lokalpressen. Han testar nu en uppfinning med elbilar på en specialbyggd bana nära Arlanda och det lär funka. Om han får råda och vara med och lösa det energiproblem vi har så behöver vi inga vindkraftparker i våra skogar. De som nu byggs kommer antaligen att vara överflödiga om redan om 25-30 år….Vi har redan vattenkraft och utöver det kan vi få den solkraft vi behöver från Sahara! Och visst var det väl någon ung snillrik KTH:are som jobbar på att lösa det här med kärnkraftavfallet också? Så vi kan komplettera med ren (?) kärnkraft till och med. För elektricitet behöver vi! Ja, enkla tankar drar inte så värst mycket energi i alla fall, det knakar inte ens.

Kronprinsessparet i farten…

I morse for jag till Västanfors för att se kronprinsessparet Victoria och Daniel. De båda deltog i ett möte som handlade om integration och mötet var förlagt till Magasinet på hembygdsgården och det är den trevligaste av miljöer dessutom. Vilket bra val av mötesplats!! De satt på översta våningsplanet och med på mötet var även integrationsminister Erik Ullenhag och kommunalrådet Stig Henriksson. Sen deltog förstås ett tiotal personer från företag som Adecco, Swedbank samt organisationer som Somaliska föreningen, Försörjning & Arbete, Tillväxtgruppen i Norra Västmanland.

Och vad gjorde jag där? Jo, jag ville se kronprinsessparet live på ett av Ekomuseums finaste besöksmål och försöka få till några bilder av det celebra besöket. Strömsholms kanal passerar ju intill med en sluss just vid Västanfors, som är döpt efter kronprinsessan. Dessutom är integrationsfrågan angelägen för oss alla. Vi har själva haft ett integrationsprojekt med ABF i Ekomuseum, om bröd och bakning. Vi är beroende av inflyttning i vårt land och så har det alltid varit. Inte minst i Bergslagen!

Sen var det ju det där med julborden som lockade, det mesta av julpyntet på hembygdsgården är framme nu. Verksamhetsledaren Malin Andersson guidade oss runt medan mötet pågick och nog förstärktes julkänslan avsevärt av dessa syner. Ni som vill ha en fin upplevelse gör klokt i att fara dit och gå runt i stugorna och sen dricka en god kopp kaffe i Kaffestugan. Bäst är det nog på söndagar då flest hus är öppna.

Jag tänkte beskriva julen på Västanfors i kommande Ekoblad som kommer 1 dec. Och glöm nu för all del inte bort Västanfors Julmarknad sön 2 dec!! Här kan ni läsa mer:  www.hembygdsgarden.nu

Juldofter på Ludvika Gammelgård

Så är julen på g rent fysiskt! Här sitter jag och vädrar och sniffar, hela kansliet doftar av saffran och bullbak, snålvattnet rinner, i köket stökar två husmödrar, har faktiskt följt deras bakning lite grann i dag och jag fick mig en varm go’ lussekatt till eftermiddagskaffet nyss, mmm….den slank ner lätt som en plätt, tro inget annat!

Det är Ludvika hembygdsförenings medlemmar som gnor ihop till julmarknaden. Elisabeth Munther och Lisbeth Andersson jobbar i köket och vad jag förstår, ska detta pågå fram till marknadsdagen. Juldoft varje dag fram tills dess, härligt. Sen när julen äntligen kommer så är man rätt nöjd, då är det skönt att den går så snabbt över till isiga glittriga nyår som vänder på steken och en ny tid börjar. Just därför är denna period så fin!

Så kom ihåg nu:  JULMARKNAD på Ludvika Gammelgård söndag 9 dec kl 12-16.
Husmödrarnas julbröd från köket här intill mig finns då till salu! Dessutom en massa annat som t.ex. julkransar av buxbom och lingonris, virkade grytlappar, stickade sockor och vantar, broderier…ja, lite av varje. Och så kaffeservering förstås.

Dags för julmarknader!

Och det redan i övermorgon!! Och först ut i Ekomuseums område är Färna herrgård med sin stora, välfyllda och berömda julmarknad. Den är inrymd i en f.d. förrådslänga där Färna Herrgårdsbod finns. Nu tas hela utrymmet i anspråk för marknaden eller som den också beskrivs: Hantverksmässa i Juletid.
FÄRNA JULMARKNAD 16-18 nov
Fre kl 12-18, lör-sön 10-17. Entré 50 kr, gratis parkering. Ni finner mer information här!

Efter Färna kommer Västanfors hembygdsgård med sina julutställningar och julaktiviteter. Det får ni bara inte missa om ni vill komma åt julkänslorna. Inget är så lustfyllt som att vandra runt på denna förtätade hembygdsgård och beskåda allt julpynt, känna juldofterna i Kaffestugan…bland annat.
GAMMALDAGS JUL, start 17 nov & JULMARKNAD 2 dec
Ni finner mer information här!

Och därefter kan ni göra er redo för följande marknader:

GAMMELDAGS JULMARKNAD i Sunnansjö 24 nov
Platsen är Sunnansjö hembygdsgård mellan kl 11-16.

KREATIV JULMARKNAD på Meken 2 dec
ligger på Kyrkogatan i Smedjebacken, kl 13-18. Fri entré.

JULMARKNAD på Ludvika Gammelgård 9 dec
ligger nära rv 66 vid utfarten mot Västerås, kl 12-16.

GAMMELDAGS JULMARKNAD på Skantzen 9 dec
Hallstahammar, kl 12-16. Man passar på att kröna Lucia 2012. Det här brukar vara en stor matrik julmarknad pga Åsbyhandelns närvaro med alla sina lokalproducerade produkter.

JULMARKNAD, liten trevlig sådan i Karmansbo 9 dec
Den hittar du i Kolhuset vid smedjan, kl 14-17. Och vill jag verkligen passa på att puffa för det magiska Luciafirandet i smedjan!! Hon skrider fram med sitt följe kl 15 och smedjan är helt upptänd av levande ljus. Den som har möjlighet att åka dit och som inte har sett det förut, glömmer det aldrig! Smedjan fylls av musik, sköna röster…det är en veritabel rysare.

Och nu är vi redan inne i adventstid och det rasslar på kvickt fram till jul – men visst är det obegripligt?? En månad kvar tills solen vänder typ.

Pågående uppröjning och platsberedning

Ibland måste man ju ta ett nappatag, ett rejält sådant till på köpet. Nu håller jag på med det – sen ett par dar tillbaka. Och detta BÖR pågå tills alla handlingar är uppsorterade och instoppade på de rätta platserna och detta inbegriper även sopsäcken, för det är den rätta platsen för ungefär hälften av de dokument som får se dagens ljus efter många år i mörker. Det är rätt otroligt vad man kan gräva upp ur gömmorna …man kan bli stående långa stunder men några gamla papper i handen, ja herregud, detta ekomuseum med alla sina planer och idéer. Det är riktigt roligt! Sånt måste naturligtvis sparas, absolut. Så bara lugn – ni som läser – det är endast kopior av kopior, kladdiga anteckningar och gamla oläsliga fax på brungult papper som går i soporna och såna papper är det gott om lustigt nog. Att spara var visst en dygd! Och allt detta beror på att i morgon levereras en ny upplaga av boken Järnladies och den får plats i det tomma hörnet. Att tömma ett hörn leder ofelbart till en kedjereaktion som slutar i en tur till Björnhyttans avfallsanläggning.

Och lite intressant är att man i detta rensande av dokument tydligt förnimmer en skiljelinje som går nånstans i början på 2000-talet. Det var då datorn och Internet började ta över verksamheten på allvar. Sen dess har alla dessa dokument och mappar blivit stående i arkivvagnar och kartonger. Den gamla tiden tar rätt så tvärt slut runt 2005 ungefär. Och nu ligger de flesta idéer och planer tätt sammanpackade i en extern hårddisk istället och man ser dem inte alls. Inga kaffefläckar, inga tumavtryck, inget damm.  Man får sitta vid skärmen och leta och titta om man vill åt nåt. Nog är det lite tristare nu.

Norrköping ”Peking” och Arbetets museum

Arbetets museum, www.arbetetsmuseum.se, ligger verkligen mitt i smeten, mitt i stadens centrum, mitt i det som nu kallas Industrilandskapet och allt detta växte upp runt Motala ström där fallhöjden är 18 meter. Snacka om kraft! Norrköping blev av naturliga skäl Sveriges textila centrum. Längs strömmen anlades ullspinnerier och ylleväverier samt senare dito för bomull. Här fanns kvarnar redan på medeltiden. Själv lärde jag mig i skolan att Norrköping är Sveriges fjärde stad i storlek och folkmängd (längesen!!) men så är det inte längre. I dag är textilindustrin borta sen 1970-talet och andra städer har vuxit förbi Norrköping, som nu hamnar på 10:e plats efter Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Hälsingborg och Jönköping. Störst är förstås fortfarande Stockholm, Göteborg och Malmö.

Men trots detta så kändes Norrköping stort, det var ett myller av folk i alla åldrar och av alla sorter runt omkring och i museet och det berodde kanske på att universitetet har lokaler i området. Här finns också ett antal kunskapsföretag och även andra museer i närheten.

Arbetets museum drog igång sin verksamhet efter invigningen i december 1991. Dess upphovsman och förste chef heter Erik Hofrén, vem annars skulle hitta på en sån här idé?? I går var vi där på ett studiebesök, min chef Ingvar Henriksson och jag. På Arbetets museum jobbar nämligen Torsten Nilsson som är involverad med arbetslivsmuseerna i nätverket Arbetsam, www.arbetsam.com, som har sitt kansli just här. Detta intresserar oss mycket då många av våra besöksmål också är med i Arbetsam. Det är ett nätverk som täcker hela Sverige och de gör enormt mycket nytta med olika kurser och seminarier. Här gäller det att hänga på… och lära känna….det var just det vi gjorde.

Men varför kallas Norrköping för Peking?  Och tänk att Louis de Geer föredrog att bo i Norrköping framför Stockholm på 1600-talet när han kom från Amsterdam till Sverige och drog igång den svenska industrin… Läs mer om Industrilandskapet här!

Gotosweden – Sverige på riktigt!

Det här var kul, fast jag var väldigt motsträvig till en början. Först ringde Jonna Lauhage och jag ville inte gärna lyssna. Ännu en turistresesajt…puh, tänkte jag först. Bara pengar som ska ut! Nyttan?? Men så kom hon i dag och presenterade Gotosweden, www.gotosweden.se. Och till min stora förvåning gillade jag vad jag såg! Sajten var enkel och rakt på, inga störande flådiga dimmiga bilder, inga halvsuddiga närbilder, ingen jobbig intro utan bara informativ, funktionell och helt utan reklam och banners. Men vad skönt! Och heltäckande över Sverige ska den göras, i stort som i smått. Ja, även vi är ju onekligen en del av Sverige. Join the Revolution som det stod på hennes visitkort. Turistsajtrevolution!

Nu ska sajten byggas upp och Jonna Lauhage reser runt och säljer in och jag tror att det kommer att gå bra. Vi hänger med! Ekomuseum Bergslagen ska ha en plats här, fast det hade jag då verkligen inte tänkt till en början, nej minsann – men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig. Vi börjar så smått och sen med tiden kanske alla våra platser kan vara med var och en för sig.

Tanken är i princip densamma som Järnrutten fast väldigt mycket mer utbyggd och med en massa fina funktioner som inte vi har. Järnrutten håller vi (som ni vet) på med att uppdatera just nu och göra lite mer grafiskt renare i formen dessutom. Men den handlar bara om en del av Bergslagen förstås och mest om platser som är lite udda och smått unika där man har en chans att få stöta på en och annan eldsjäl, som hängivet jobbar med sin lokala historia…sånt behövs också.