Under helgen som gick träffade jag min kompis Ingrid. Vi var bästisar  redan när vi växte upp, och grannar. Nu bor vi långt ifrån varandra men när vi ses har vi massor att prata om. Inte minst gamla minnen. Den här gången plockade Ingrid fram en låda med fotografier från sin farmors samling. Till saken hör att även min mamma Kerstin och Ingrids pappa Sixten Sandberg också var kompisar och  grannar sedan de var små och så länge Sixten levde. Mamma växte upp på gården Carlmatts. Till gården hörde som sig bör en smedja som stod en bit bort. Den syns på bilden här nedan.Under 1920-talet kom smeden Gustav Sandberg till smedjan, startade hovslageri och smide, sån´t som behövdes på landsbygden på den tiden. Med tiden byggdes smedjan ut och Gustav köpte både den och lite mark intill av min morfar Calle Mattsson. Intill smedjan byggde han så småningom ett bostadshus där han flyttade in med sin fru Hilma och sonen Sixten. Smeden Gustav, smedjan och bostadshuset ses här nedan.

Mamma och Sixten fick med tiden sina egna familjer. Jag växte upp på Carlmatts precis som mamma och morfar. Sixten byggde nytt intill smedjan där Ingrid växte upp. Vi blev så klart kompisar, eller lekkamrater som det hette då på 1950- 0ch 60-talet. Ingrids mamma Rut blev  dessutom min småskollärarinna. Sixten gick i sin fars fotspår och utvecklade arbetet i smedjan. Han konstruerade och tillverkade bland annat Sandbergs Sandspridare som ofta syntes på bilar som sandade vägar på vintrarna. På bilden här under ses smidesmästaren Sixten Sandberg. Han var också kommun- och landstingspolitiker. Precis så här minns jag honom.

Gruvmuseet

Igår kväll fick jag chansen att medverka när Ludvika hembygdsförening bjöd in till stormöte. Det gör dom en gång om året. Då är föreningens alla arbetsgrupper där och berättar för varandra om vad de sysslar med. Väldigt trevligt och bra att få en bild av allt ideellt arbete som pågår. Grupperna jobbar var för sig och på olika tider av dygnet och under året, därför har de inte helt koll på varandra.

Ideella krafter sköter om hembygdsgården

Tänk dig att i det inom Ekomuseum Bergslagen finns  mer än 40 föreningar med anknytning till de 61 besöksmålen. Det blir mycket arbete det, drivet enbart av intresse och engagemang. Om man lägger till arrangörsföreningar, fritids- och idrottsföreningar kommer man upp i mycket stora arbetsinsatser. Man börjar undra hur det skulle se ut i samhället utan ideella människor. Majbrasor och majstångsresningar som välkomnar alla skulle det bli ont om. Det är då säkert. Liksom tillgänglig lokal historia. Hembygdsföreningarna förvaltar otroligt mycket från föremål och fotografier till gamla dokument. Sån´t som annars skulle försvunnit bort i förgängligheten utan att komma oss tillgodo som bakgrund och kunskap om platsens historia.

Interiör från Bergsmansgården

I Ludvika hembygdsförening finns det sju arbetsgrupper utöver själva styrelsen.  Alla arbetar med olika intresseområden. På Ludvika Gammelgård och Gruvmuseum, som själva besöksmålet kallas, finns även Västerbergslagens geologiska förening som  driver ett geologiskt museum, det kompletterar de andra utställningarna perfekt.

Arbetsgrupperna är:

Husmödrarna som bakar kakor, bullar och matbröd till julmarknaden, nationaldagen och till sommarkaffet. De tillverkar och saker att sälja.

Arkivgruppen som arkiverar fotografier och tar hand om alla pappersdokument och lägger ut bilder på Bygdeband. Sköter om biblioteket och tar hand om nyinkommet donerat material.

I Hällsjöboden arbetar en grupp med att se till att det går att få tag på material till Ludvika sockendräkt. Gruppen vårdar också om föreningens textilsamling.

Industrigruppen som vårdar och utvecklar gruvmuseets byggnader och föremål.

Museigruppen som vårdar och utvecklar bergsmansgården alla byggnader och inventarier. Inventerar och fotograferar alla föremål.

Vävstugegruppen, här väver man dukar, tabletter sjalar som sedan går till försäljning i Hällsjöboden.

Örtagården med Gruvmuseet i bakgrunden

Örtagårdsgruppen ser till, vårdar och odlar  och utvecklar den fina örtagården bakom Bergsmansgården.

Utöver allt det här så har man en halvtidsanställd ”fogde” som samordnar och håller igång det dagliga arbetet som sköts av ett gäng anställda personer. Det planeras för julmarknad, nationaldagsfirande, sommarcafé, nostalgidag, visningar och besök, dessutom ett skapande skolaprojekt. Och så ska man sköta räkenskaperna och scanna dokument med mera med mera…

Under ledning av föreningens ordförande renoverar man kök och fikarum, klipper gräs, renoverar fönster, lagar tak, rödfärgar, bygger staket, vårdar föremål. Matar höns och kaniner.  Ja det är mycket på en hembygdsgård som ska tas om hand och sedan utvecklas. Allt för att du och jag ska kunna gå dit och uppleva och ta till oss kunskap.