Etikettarkiv: Susanne Andersson

Bokslut och Ekobladet

Styrelsen sitter samlad på Logen på Västanfors hembygdsgård. Det är bokslutssammanträde. Fr vä sitter Carl-Magnus Gagge, chef Västmanlands läns museum, Gunlög Olsson, Skinnskattebergs kn, Ingrid Fahlqvist, Norbergs kn, Ulf Andersson, Smedjebackens kn. På kortänden ordf Ingvar Henriksson, Sen t hö  Mona Lisa Jansson Gleimar, Ludvika kn, Susanne Andersson, Ludvika kn, Anna-Karin Andersson, Ekorådet Dalarna, Jan Raihle, chef Dalarnas museum, Tomas Ulfborg, Fagersta kn. Två som också var med men som inte syns på bilden var Karin Johansson, ekonom och Gunnar Ahl, ordf Ekorådet. Dessutom anslöt ytterligare en ledamot, Joakim Graning från Hallstahammar kn, men då var mötet redan igång.

Styrelsen på Logen på Västanfors hembygdsgård. Fr vä Carl-Magnus Gagge, chef Västmanlands läns museum, Gunlög Olsson, Skinnskattebergs kn, Ingrid Fahlqvist, Norbergs kn, Ulf Andersson, Smedjebackens kn. På kortänden ordf Ingvar Henriksson, Ludvika kn. Därefter t hö Mona-Lisa Jansson Gleimar, Ludvika kn, Susanne Andersson, Ludvika kn, Anna-Karin Andersson, Ekorådet Dalarna, Jan Raihle, chef Dalarnas museum, Tomas Ulfborg, Fagersta kn. Två som också var med men som tyvärr inte syns var Karin Johansson, ekonom och Gunnar Ahl, Ekorådet Västmanland. Lite senare anslöt ytterligare en ledamot, Joakim Graning från Hallstahammar kn, han kom ju tyvärr aldrig ens med på bild.

Så var bokslutet gjort! Det var i fredags som styrelsen sammanträdde på Logen på trevliga Västanfors hembygdsgård. Och i år gick det som på räls. Alla utom en ledamot var där och i dag kom den saknade hit till kansliet och plitade på sitt namn. Nu är det påskrivet av alla som ska skriva på. Så fort har det aldrig gått tidigare. Nu går jag till revisorn och får hans påskrift också. Dessutom landade vi på en nätt liten vinst, nära nollstrecket. Det kunde inte vara bättre. En osannolik tur med allt! Eller är det månne skicklighet? Jag lutar faktiskt åt det senare…

Ekobladet ! Låt mig säga nåt om det. Det skickades ut den 28 februari till många epostmottagare, den hänger även på hemsidan. MEN jag har dessvärre en liten egenhet att svänga om dag och datum och det lyckades jag bra med i senaste Ekobladet. Observera nu detta: Geocentrums Vänner i Riddarhyttan håller sitt årsmöte MÅNDAG 18 mars kl 19. Inte tisdag som jag skrev, ber om ursäkt!! Må detta nu gå fram till några. Må det sprida sig som ringar på vattnet. Detta misstag var då otur!! Eller var det synnerligen oskickligt av mig? Jag lutar åt det senare även i detta fall. Och där ser ni – det skapas balans alldeles av sig självt!! Och på direkten dessutom. Livet är allt bra finurligt. Precis som en gungbräda. Det ska jämna ut sig!

Senaste Ekobladet finns att läsa: här!

 

Möte i Annexet i Fredriksberg

Annexet i Fredriksberg som är en lokal träffpunkt. Där möttes vi i går.

Vi samlas till möte i Bergslagsgruppen i Annexet, Fredriksberg.

Här är projektledarna Lars Findahl från Gävle och Susanne Andersson från Fredriksberg.

På höjderna väster om Ludvika ligger Fredriksberg och Säfsen och man känner av fjälluften. Det här är sista utposten i södra Dalarna. Jag halkade dit på mina dubbfria vinterdäck (vinterväglag!) och deltog i ett möte som finnskogarna.com hade kallat till. Det är ett projekt som går mot sitt slut, ett knappt halvår kvar. Några av Ekomuseums besöksmål ligger i Grangärde finnmark, därför är jag med på en kant. Och jag måste säga att det är det mest välskötta projekt jag sett. Vad de har åstadkommit mycket! Lars Findahl från Gävle och Susanne Andersson från Fredriksberg är de två proffsiga projektledarna. Titta bara på hemsidan här! Där finns förutom fin information även en massa roliga tips på vad man kan göra i finnskogarna. Två mässor återstår, Reiselivsmässan i Oslo 11-13 jan 2013 och Vildmarksmässan i Älvsjö i mars. Även Norge har en stor finnmark som gränsar till den svenska.

En ekonomisk förening ska startas till våren som tar över projektet och där blir alla finnskogsföretag medlemmar och sen drar man lasset tillsammans framöver. Projektet har byggt en bra grund att stå på. Eftersom finnskogarna spänner över ett så pass stort område så har man delat in det i tre stora mer hanterbara formationer: Torsbygruppen, Bergslagengruppen och Gävleborgsgruppen. Man håller möten i alla grupperna och samtliga träffas en gång per år i ett Finnskogsting. Nu har man t.o.m. fått ett världsarv: Fågelsjö gammelgård i norra Dalarna (dock i Ljusdals kommun) och den ingår i Hälsingegårdarna!

Många har inte en aning om att vi har så stora finnmarker i Mellansverige! Dessa moränmarker med sina täta skogar befolkades av inflyttade människor från Finland i slutet på 1500-talet under Gustav Vasa, s.k. skogsfinnar. Området går från Värmland genom Dalarna, Gästrikland till Hälsingland och faktiskt in i södra Medelpad och södra Jämtland. De överlevde genom svedjebruk och senare kolning till järnbruken. Vanligtvis har folk bara hört talas om Orsa finnmark och så var det även för mig en gång.

Och här exempel på ett finnskogstips: www.ko-lugn.se

finnskogarna.com

I torsdags förra veckan hade finnskogsprojektet möte på mitt kansli och jag själv var i Riddarhyttan mest hela dan. Jag kunde därför låna ut mitt trevliga rum. Susanne Andersson från Fredriksberg är projektledare och hon lämnade en trave med fina nya foldrar som de tagit fram eftersom de satsade på en egen monter på Vildmarksmässan i Älvsjö alldeles nyligen. Finnskogsprojektet har jobbat hårt på att ta fram nytt material, ny logga och ny hemsida, www.finnskogarna.com, för när tiden går ut i slutet av året (?) så ska projektet överleva och stå på egna ben.

Finnskogarna breder ut sig över hela Bergslagen från norra Värmland till Gästrikland och sträcker sig även upp mot norra Hälsingland och Dalarna, går in även något i Medelpad och södra Jämtland. Det är med andra ord ett stort område som har en skogsfinsk invandring vilket förstås gett avtryck i den lokala kulturen.  Att vi har en stark finnkultur i Bergslagen är inte så väl känt, men ränderna går aldrig ur. Därefter har det kommit fler invandringsvågor till järnindustrin i Bergslagen just från Finland men det är en annan historia.

Den första skogsfinska invandringen skedde på 1500-talet under Gustav Vasa, då Finland och Sverige var ett och samma land. Han erbjöd ett antal skattefria år om man tog upp nya hemman i utmarkerna, dvs i de obebodda skogsområdena i både Finland och Sverige. De som antog utmaningen kom från Savolax i Finland, de behärskade svedjebruket. Det hela började i Finland men i slutet på 1500-talet koloniserades även de svenska utmarkerna av finska svedjebrukare. Deras ättlingar finns kvar och vill man få närmare kunskap om denna stora invandringsvåg, kan man med fördel besöka Finngården Rikkenstorp väster om Grängesberg och titta in i deras Finnmarksmuseum. Det är förstås ett besöksmål i Ekomuseum Bergslagen: www.rikkenstorp.se.

Vildmarksmässan i full gång

Den börjar idag, på självaste Kvinnodagen och håller på till och med söndag 11 mars. Jag fick ett påminnelsemejl igår och det på grund av att projektet finnskogarna.com dels har gjort om sin hemsida se här! som blev jättesnygg (!!) och informationsrik och dels står de allihop i egen monter på Vildmarksmässan i Stockholm, Älvsjö, se här! Ni som är intresserade av naturupplevelser och äventyr bör absolut bevista mässan i Älvsjö, det är bara ett hett tips! Och Sveriges finnmarker har mycket att erbjuda.

Ekomuseum är med på ett hörn i finnskogsprojektet med vårt finnmarksområde i norra Ludvika kommun. Det är ett underbart naturområde med fina byar och gårdar väl värda inte bara ett besök utan flera. En enda gång hittills har jag varit på det urgamla finnbostället Skifsen, som en ideell förening i Fredriksberg håller på att bygga upp med hjälp av gamla kartor och beskrivningar och där Susanne Andersson finns med i förgrunden. Hon är även projektledare i finnskogarna.com. Och innan vi hittade dit… ja, bara det var ett stort äventyr! Sista biten fick man gå på en skogsstig och sen kommer man fram till ett näs vid en stilla sjö och där hade de bränt ner skogen i bästa svedjebruksstil några år tidigare. Strax intill hade de nu byggt upp en riktig finnstuga, en finnbastu, jag tror det kan kallas för pörte. Där kan man både bo och basta på finnskogsvis och sen hoppa direkt i sjön. Och väl där så serverades vi den godaste traditionella maträtt man kan tänka sig: motti (skrämjölsgröt) med stekt rimmat fläsk, fläskspad och lingon. Det var bättre än kolbullar!!

Nog finns det planer på att införliva denna magiska plats i Ekomuseums samling när vi nästa gång gör en så kallad objektsinventering. Det blir väl om ca 4-5 år kanske. Joo, i finnskogarna lurar många överraskningar….

Styrelsen samlades i Västanfors

Vi samlas väldigt ofta på Logen mittemot Kaffestugan på Västanfors hembygdsgård i Fagersta, så också denna gång. Där är det trevligt att mötas och hembygdsgården ligger strategiskt mitt i Ekomuseum. Man sitter dessutom som på ett litet bytorg, fast inomhus förstås. Den här dan fick vi nybakade grahamsfrallor direkt från Kaffestugan, urgott.

Nästan alla i styrelsen mötte upp, bokslutet skulle nämligen skrivas på och det hela funkade fint. Jag gick igenom verksamhetsberättelsen och det är ändå rätt märkligt hur pass mycket vi hinner med på ett år! Det ser man när allt radas upp i en text. Och pengarna har räckt till med hjälp av lite trollerikonster och jo då, vi fick till och med lite grann över som kunde balansera något av tidigare års underskott. Det innebar att vi nu kan bygga på vår lilla kassa med några tusenlappar, vilket aldrig skadar. Bokslutet blev klart och ska nu sammanställas med bilder från året som gått och klubbas igenom på stämman i maj.

Nu går vi in i ett något kostsamt år igen då vi ska göra vandringsfoldrar till så många miljöer vi hinner med och sen gnor vi på tills alla miljöer har en ny fräsch folder, det kan ju ta ett år till. Ekomuseum Bergslagen ska få en egen folder på tre språk: svenska, engelska och tyska. Vi ska även tänka till lite vad gäller Järnrutten och dess engelska version Ironroute, hur vi kan utveckla den, vi kan ju tänja ut den lite söderut …. Den hänger på ERIH:s webbsajt som en länk, vilket förpliktigar (ERIH är det europeiska industrihistoriska nätverket). Järnrutten behöver omsorg och det ska den få – av oss. Och vår egen hemsida behöver också en insats, uppdatering framför allt. En skylt ska fixas till Rastplats Dalaporten, där ska vi vara med och flagga för vår existens. Vi har även några internationella aktiviteter för oss kommande år, det blir bra. Ja, som ni hör så är vi igång, beredda att ta itu med ett nytt verksamhetsår. Vi ser framåt! Just precis – och med stadig blick.

Rikkenstorp plats för möte i finnskogsprojektet

Solen var starkt på Rikkenstorp. Här njuter av av svalkan inomhus. Fr vä Susanne Andersson, sen familjen Holmdahl med Joel, Nils och Hélène LIttmarck Holmdahl.  Här njuter av av svalkan inomhus. Fr vä Susanne Andersson, sen familjen Holmdahl med Joel, Nils och Hélène LIttmarck Holmdahl. Foto ChL.

Denna varma soliga dag möttes vi på Rikkenstorp, som är en 400-årig finngård som hänger på kanten till Ludvika kommun, liksom på gär’sgårn och är med i Ekomuseum sedan 2009. Formellt sett så ligger Rikkenstorp i Ljusnarsbergs kommun men nära Grängesberg. Man kör över Väster i Grängesberg, passerar Fjällberget, Örtjärn och följer norra Hörkens strandkant. Ena sidan stor blank sjö, andra sidan Dan Anderssons finnmarker. Susanne Andersson som är projektledare kom från andra hållet, från Säfsen. Vi skulle ha ett planeringsmöte i projektet finnskogarna.com. Jag var med för att jag ska delta i Finnmarknaden den 2 augusti på Rikkenstorps sluttande ängar. Det är Dan Anderssonveckan v.31 (30 jul-7 aug) och Ludvika kommun är huvudansvarig. Det är kulmen på sommaren och sen är i princip sommaren slut, det klingar av rätt snabbt sen. Men 2 aug blir det feststämning i paradiset Rikkenstorp. Vi gick ner till sjön, Lammtjärn, där de har byggt en ny timmerstuga som ska ingå i deras verksamhet och måhända bli ett undantag för makarna Holmdahl längre fram! De är ju gubevars unga än, kring 50 så där, den gyllene medelåldern. Sonen Joel har just flyttat hem från studier i Uppsala och med ambitionen att utveckla gården med nåt som heter permakultur. Hållbart!! Vi satt med kaffet utanför stugan och lyssnade på fågelsången. Vi har inte hört göken än…sa Hélène. Tio minuter senare hördes gökens ko-ko borta på skogen. Härligt var det! Västergök är bästergök. Och solen hettade till så starkt att vi var tvungna att gå in i stugan för att inte bli stekta i solgasset och det på förmiddagen den 9 maj! Vitsippor och hägg blommar samtidigt nu, är inte det lite ovanligt?

Läs om Rikkenstorp här

Finnskogsträff i Fredriksberg

Folkets Hus i Fredriksberg, plats för Finnskogsträffen.

Folkets Hus i Fredriksberg, plats för Finnskogsträffen. Foto Ch Lindeqvist.

Plötsligt kom snön! På sliriga vägar tog sig i alla fall ett 30-tal personer till Folkets Hus i Fredriksberg för ett första lokalt möte i EU-projektet Finnskogarna.com. Nu drar jobbet igång med lokala träffar i alla finnskogshörn från Torsby i Värmland till Alfta i Hälsingland och kanske uppåt norra Hälsingland och Medelpad också. Finnskogarna eller finnmarkerna, som de kallas i Dalarna, är vidsträckta områden och finns i stora delar av Mellansverige. Läs om det nya projektet här. Idag gick projektledaren Susanne Andersson, själv från Fredriksberg, igenom hela upplägget.

Susanne Andersson går igenom projektets alla delar.
Susanne Andersson går igenom projektets alla delar.

Det finns ett stort intresse för att lyfta den skogsfinska kulturen i besöksnäringen – just så lyder även projektets syfte. Företag och föreningar är välkomna. Jag finns med för Ekomuseums besöksmål i Grangärde finnmark: Finngården Rikkenstorp, Luossastugan och Skattlösberg samt Mårtens och Kullens kyrkstigar.

Projektupplägget handlar mycket om att få igång turismen. Målet är att 2013 ha 200 bokningsbara paket med aktiva och hållbara affärsplaner och alltihop med miljö- och kvalitetscertifiering. Det känns bra! En basutbildning erbjuds nu i finnskogskunskap, dels en generell kurs och dels i lokala cirklar. Sen kommer miljö- och kvalitetssäkring och paketering på det. Det blev mycket prat och möten beslutades, cirklar ska bildas och jag själv funderar över hur Ekomuseum kan vara med och paketera Rikkenstorp.