Etikettarkiv: Ingvar Henriksson

Bokslut och Ekobladet

Lämna ett svar
Styrelsen sitter samlad på Logen på Västanfors hembygdsgård. Det är bokslutssammanträde. Fr vä sitter Carl-Magnus Gagge, chef Västmanlands läns museum, Gunlög Olsson, Skinnskattebergs kn, Ingrid Fahlqvist, Norbergs kn, Ulf Andersson, Smedjebackens kn. På kortänden ordf Ingvar Henriksson, Sen t hö Mona Lisa Jansson Gleimar, Ludvika kn, Susanne Andersson, Ludvika kn, Anna-Karin Andersson, Ekorådet Dalarna, Jan Raihle, chef Dalarnas museum, Tomas Ulfborg, Fagersta kn. Två som också var med men som inte syns på bilden var Karin Johansson, ekonom och Gunnar Ahl, ordf Ekorådet. Dessutom anslöt ytterligare en ledamot, Joakim Graning från Hallstahammar kn, men då var mötet redan igång.

Styrelsen på Logen på Västanfors hembygdsgård. Fr vä Carl-Magnus Gagge, chef Västmanlands läns museum, Gunlög Olsson, Skinnskattebergs kn, Ingrid Fahlqvist, Norbergs kn, Ulf Andersson, Smedjebackens kn. På kortänden ordf Ingvar Henriksson, Ludvika kn. Därefter t hö Mona-Lisa Jansson Gleimar, Ludvika kn, Susanne Andersson, Ludvika kn, Anna-Karin Andersson, Ekorådet Dalarna, Jan Raihle, chef Dalarnas museum, Tomas Ulfborg, Fagersta kn. Två som också var med men som tyvärr inte syns var Karin Johansson, ekonom och Gunnar Ahl, Ekorådet Västmanland. Lite senare anslöt ytterligare en ledamot, Joakim Graning från Hallstahammar kn, han kom ju tyvärr aldrig ens med på bild.

Så var bokslutet gjort! Det var i fredags som styrelsen sammanträdde på Logen på trevliga Västanfors hembygdsgård. Och i år gick det som på räls. Alla utom en ledamot var där och i dag kom den saknade hit till kansliet och plitade på sitt namn. Nu är det påskrivet av alla som ska skriva på. Så fort har det aldrig gått tidigare. Nu går jag till revisorn och får hans påskrift också. Dessutom landade vi på en nätt liten vinst, nära nollstrecket. Det kunde inte vara bättre. En osannolik tur med allt! Eller är det månne skicklighet? Jag lutar faktiskt åt det senare…

Ekobladet ! Låt mig säga nåt om det. Det skickades ut den 28 februari till många epostmottagare, den hänger även på hemsidan. MEN jag har dessvärre en liten egenhet att svänga om dag och datum och det lyckades jag bra med i senaste Ekobladet. Observera nu detta: Geocentrums Vänner i Riddarhyttan håller sitt årsmöte MÅNDAG 18 mars kl 19. Inte tisdag som jag skrev, ber om ursäkt!! Må detta nu gå fram till några. Må det sprida sig som ringar på vattnet. Detta misstag var då otur!! Eller var det synnerligen oskickligt av mig? Jag lutar åt det senare även i detta fall. Och där ser ni – det skapas balans alldeles av sig självt!! Och på direkten dessutom. Livet är allt bra finurligt. Precis som en gungbräda. Det ska jämna ut sig!

Senaste Ekobladet finns att läsa: här!

 

Det första planeringsmötet

Lämna ett svar
Anna Falkengren och Ingvar Henriksson på Ekomuseums kansli. Nu planeras framtiden!

Anna Falkengren och Ingvar Henriksson på Ekomuseums kansli. Nu planeras framtiden!

Fredagar är bra dagar för planeringsmöten, det är liksom lite lugnare i slutet på veckan. Alltså bokade Anna Falkengren och jag vårt första riktiga möte i dag. Hon ska ju ta över efter mig den 1 juli när jag går i pension och det är otroligt skönt att vara ute i god tid, det säger jag bara. Vår ordförande Ingvar Henriksson dök också upp och tog sig en slurk kaffe med oss på förmiddagen. Det var mycket att prata om så här i början men nu är vi i alla fall i gång.

Det blir en långsam grundlig överlämning som kommer att löpa på fram till sommaren och det gör att vi hinner med.  Överföringen av all information kommer att ske i en takt som inte stressar sönder oss. Det ska ju kännas tryggt för oss båda och även för ordföranden. Och det kommer det att göra. Vi kände oss jätteglada alla tre för att allt det här löser sig så bra!! Det betyder mycket för sinnesron. Man vill ju ha ro i sinnet, eller hur? Då blir det också arbetsro.

Julmarknad i Ludvika

Lämna ett svar

Julmarknad på Ludvika Gammelgård med gruvmuseet i bakgrunden.

Julmarknad i Ludvika på Gammelgården.

Ekomuseums kansli är öppet på Gammelgårdens julmarknad. Här sitter ordföranden Ingvar Henriksson och känner in julen med kaffe, pepparkaka och chokladbitar.

Det är julmarknad på Ludvika Gammelgård. Överst ses Gruvmuseet i bakgrunden med det fina Östanbergshjulet, 15 m i diameter. Ekomuseums kansli är också öppet i dag och här sitter ordföranden Ingvar Henriksson och känner in julen med kaffe och mjuk pepparkaka som husmödrarna bakat.

Platsen är Ludvika Gammelgård och det är nog den sista julmarknaden för året, åtminstone vad jag känner till. Och eftersom den går av stapeln här på Gammelgården, håller även jag kansliet öppet och det strosar folk in och ut mest hela tiden. Sen har jag en termos med kaffe för jag passade på att bjuda in min ordförande Ingvar Henriksson och han dök upp med sin sambo Stina Stenberg och vi satt en god stund med tända ljus och kände in julstämningen och pratade med folk som kommer in. Roligt med gamla Ludvikabor som kliver på och minns forna tider här i gamla Gästis, när kansliet var en festlokal! Många trevliga historier får man höra här.

Men visst är det ändå rätt skönt att det här med marknader nu snart är till ända för i år, även om det är lite kul. Jag köper alldeles för mycket hemmagjord choklad! Och dricker alldeles för mycket kaffe….

I slutet på veckan som kommer har vi sista styrelsesammanträdet för i år och veckan därpå är sista arbetsveckan före jul och då vänder solen, men herregud! Är vi redan där? Ja det är vi! Jag vädrar vårvinterluft, ljus och talgoxekvitter…

Norrköping ”Peking” och Arbetets museum

Lämna ett svar

Arbetets museum, www.arbetetsmuseum.se, ligger verkligen mitt i smeten, mitt i stadens centrum, mitt i det som nu kallas Industrilandskapet och allt detta växte upp runt Motala ström där fallhöjden är 18 meter. Snacka om kraft! Norrköping blev av naturliga skäl Sveriges textila centrum. Längs strömmen anlades ullspinnerier och ylleväverier samt senare dito för bomull. Här fanns kvarnar redan på medeltiden. Själv lärde jag mig i skolan att Norrköping är Sveriges fjärde stad i storlek och folkmängd (längesen!!) men så är det inte längre. I dag är textilindustrin borta sen 1970-talet och andra städer har vuxit förbi Norrköping, som nu hamnar på 10:e plats efter Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Hälsingborg och Jönköping. Störst är förstås fortfarande Stockholm, Göteborg och Malmö.

Men trots detta så kändes Norrköping stort, det var ett myller av folk i alla åldrar och av alla sorter runt omkring och i museet och det berodde kanske på att universitetet har lokaler i området. Här finns också ett antal kunskapsföretag och även andra museer i närheten.

Arbetets museum drog igång sin verksamhet efter invigningen i december 1991. Dess upphovsman och förste chef heter Erik Hofrén, vem annars skulle hitta på en sån här idé?? I går var vi där på ett studiebesök, min chef Ingvar Henriksson och jag. På Arbetets museum jobbar nämligen Torsten Nilsson som är involverad med arbetslivsmuseerna i nätverket Arbetsam, www.arbetsam.com, som har sitt kansli just här. Detta intresserar oss mycket då många av våra besöksmål också är med i Arbetsam. Det är ett nätverk som täcker hela Sverige och de gör enormt mycket nytta med olika kurser och seminarier. Här gäller det att hänga på… och lära känna….det var just det vi gjorde.

Men varför kallas Norrköping för Peking?  Och tänk att Louis de Geer föredrog att bo i Norrköping framför Stockholm på 1600-talet när han kom från Amsterdam till Sverige och drog igång den svenska industrin… Läs mer om Industrilandskapet här!

Ekomuseums styrelse hos Teatermaskinen

Lämna ett svar

Vi förlade ett sammanträde hos Teatermaskinen i dag fredag. Alla måste ju bara få se detta fenomen med egna ögon! Det är en helt udda upplevelse, något liknande finns inte. Vi fick sitta i den gamla skolsalen i Skräppbo skola som nu kallas Studion. Först kaffe och jättegoda smörgåsar, därefter ett bra möte. Och det var en utmärkt möteslokal, ljus och fin trots att hela huset är överbyggt med ett annat hus…jättemärkligt…nog var vi alla förundrade över hur allt detta över huvudtaget varit möjligt. Men det fick sin förklaring efteråt.

VD Anders Olsson berättade intressant och så kortfattat han förmådde hur de tänkt, hur de jobbat och hur det ena kommit efter det andra, liksom helt naturligt. Mötet med den tyske arkitekten i Milano, utbytet med teatergrupper i EU, alla workshops, alla människor som strömmat hit, alla som frivilligt har hjälpt till – minst 150 personer har jobbat med bygget. Bara det! Verksamheten väcker lust hos folk, så är det.

Det är sannerligen en märkvärdig berättelse, som man inte kan undgå att bli gripen av. De har skapat ett ”kulturreservat” som är under utveckling med hållbarhetsprinciper och ett medvetet miljötänkande. Den som är intresserad kan åka hit och titta själv och kanske få några nya tankar på köpet.

Ett hett tips! Fredag 26 okt och lör 27 okt kl 17-21 har ni chansen att uppleva en samproduktion av Teatermaskinen och den franska teatergruppen La communauté inavouable på Västmanlands läns museum, Karlsg.2 i Västerås. Det är unik föreställning som rör sig i gränsen mellan teater och bildkonst: Hamletmaskinen av Heiner Müller. Biljettpris 200 kr, förköp 150 kr.

www.vastmanlandsmuseum.se
www.teatermaskinen.com

Styrelsesammanträde på Flogberget

Lämna ett svar

Flogberget med styrelsen som ställde upp sig i skarpt solsken. Fr vä står Ulf Andersson och Thomas Björnhager, Smedjebackens kn, Olle Olsson, Fagersta kn, Gunlög Olsson, Skinnskattebergs kn, ordf Ingvar Henriksson, Ludvika kn, Carl-Magnus Gagge, Länsmuseet Västmanland, Ulf Löfwall, länsantikvarie Dalarna, Karin Johanson, ekonom står bakom Mona-Lisa Gleimar och Anna-Karin Andersson, båda från Ludvika kn och längst t hö bakom damerna står Ekorådets ordf Gunnar Ahl från Karmansbo i Skinnskatteberg.

Flogberget med styrelsen som ställde upp sig i skarpt solsken. Fr vä står Ulf Andersson och Thomas Björnhager, Smedjebackens kn, Olle Olsson, Fagersta kn, Gunlög Olsson, Skinnskattebergs kn, ordf Ingvar Henriksson, Ludvika kn, Carl-Magnus Gagge, Länsmuseet Västmanland, Ulf Löfwall, länsantikvarie Dalarna, Karin Johanson, ekonom står bakom Mona-Lisa Gleimar och Anna-Karin Andersson, båda från Ludvika kn och längst t hö bakom damerna står Ekorådets ordf Gunnar Ahl från Karmansbo i Skinnskatteberg.

Veckan gick i ett huj måste jag säga. I går fredag var vi i alla fall uppe på Flogberget i Smedjebackens kommun. Här finns en järngruva som lades ner 1918 efter första världskriget och som nu är en besöksgruva, en av Smedjebackens finaste besöksmål och en miljö i ekomuseum dessutom. Det är stängt för säsongen men jag lånade nyckeln på Grenanderska gården, där kulturförvaltningen numera håller till.

I det skönaste sensommarväder samlades vi utanför Gruvstugan och efter sammanträdet gick vi på spaning runt gruvhålen. Här uppe har det hänt saker i år, det ska jag bara säga. För det första så är det skrotat och inte bara i Nordvalls stoll – en lång gruvgång från nedre vägen rakt in i underjordsgruvan. Även Storbottenhålet var liksom renrakat! Jag kände knappt igen mig. När man skrotar, så knackar man bort alla lösa stenar i väggar och tak i gruvan. Det måste göras med jämna mellanrum och det är en dyrbar historia. Kommunen har satsat stort i år. Vi klev alla storögda runt gruvhålet och tittade ner. Träd och buskar har röjts också, vilket öppnat upp utsikten ännu mer ner mot sjön Leran och visst är det Morgårdshammar man anar längst bort… På sammanträdet berättade Smedjebackens ledamot Thomas Björnhager att Flogberget ökat besöksantalet med 16% i sommar och alla barnvisningarna hade varit överfulla. Det var roliga nyheter. Andra i styrelsen vittnade om samma sak, kanske allt regn drev folk till museerna?

Flogberget är tillgänglig året runt även om Gruvstugan är stängd, det ska ni veta. Och bilen parkerar man nedanför bommen, där finns en bra P-plats. Sen följer man bara grusvägen upp till toppen och Gruvstugan och där börjar gruvområdet. Här kan man gå och ”skrota” i timmar i fint väder och även njuta av utsikten. Ta med en kaffetermos.

Planeringsträff på kansliet

Lämna ett svar

Vi ses med jämna mellanrum på kansliet för planering Ingvar och jag. Ingvar är alltså min chef, ordförande i Stiftelsen Ekomuseum Bergslagen. Idag var det en sådan dag, vi har suttit hela förmiddagen och pratat igenom vad som komma skall. Vi reser till Portugal om två veckor på en ekomuseikonferens Ecomuseums 2012 i Seixal utanför Lissabon arrangerad av Green Lines Institute for Sustainable Development och Newcastle University. Vi tar med oss två för Ekomuseum viktiga personer, professor emeritus Erik Hofrén och antikvarie Örjan Hamrin, båda med ett förflutet på Dalarnas museum. Dessa två herrar var initativtagare till vårt fina ekomuseum och det redan på 1980-talet. I Seixal kommer de att få möta personer de den gången mötte och liksom knyta ihop cirklarna. Det blir roligt! Själv ska jag hålla en presentation om vårt ekomuseum och dess möjliga framtid. Internationellt sett så existerar vi i högsta grad, eftersom det finns en ekomuseirörelse därute. I Sverige ligger den kanske mer i träda just nu, men det rör på sig även här – det vet jag som tar emot samtal och mejl om saken. Intresset finns definitivt.

Förra helgen var jag på en givande skogstur i Riddarhyttan med Teatermaskinen. Nu i helgen var jag på en dopdag på Nya Lapphyttan, som bytte namn till Bergslagens Medeltidsmuseum. Spännande händelser på två håll alltså. Jag skriver om båda i Ekobladet som ska bli klart nu i dag, så där kan ni snart läsa om detta och titta på några bilder. Det sista numret hänger alltid uppe i högra hörnet på frontsidan på www.ekomuseum.se. En grupp får det direkt till sin epostlåda för de tycker att det är enklare och det går bra att anmäla sig på info@ekomuseum.se. om man vill komma med på sändlistan.

Kontraster i Grängesberg

1 svar

Grängesberg är något alldeles extra faktiskt, ja hela gruvmiljön med bostäderna från olika epoker och resterna från gruvindustrin som finns överallt, det är lite som vilda västern. Det är mycket att titta på. Det är något av det trendiga Östberlin över platsen, sade någon. Och ja, så är det. Ruffighet och kontraster!

Maskinhuset på Dillners väg i Grängesbergs gruvområde har rena vackra funkislinjer, det är Bauhauskänsla med rymd. Och nu är det invigt och iordningställt som konstscen. Och det var en upplevelse, absolut. Miljön var inte överdrivet välstädad heller, gud ske lov. Den fick lov att vara lite som den var, autentisk och äkta. Låt det nu förbli så här! Folk kan nämligen få för sig att vissa miljöer ovillkorligen måste putsas upp, med nya golv och skrubbade målade ytor, för att det ska bli ”snyggt”. Men då skulle stämningen i huset försvinna direkt. Nej, må nu den kvarvarande ruffigheten och dammet bland maskinerna bevaras. Det ger den äkta känslan. Men visst, trasiga fönster måste ju bytas. Och det görs också. Må de som fattar beslut begripa detta med gränser för renovering och om de tvekar så här ett tips: res till Berlin, till Ruhr – lär hur man går tillväga! Där har de förstått något viktigt.

Och så var det utställningen Den hemlighetsfulla trädgården med Mia Malmlöf-Häggs bilder målade med olja på plexiglas i färgglada krumelurer som satt som en smäck på väggytorna i Maskinhuset. Det var stora freskliknande konstverk men Maskinhuset var större, så konstverken närapå försvann, de liksom flöt in i som färgpaletter på maskinhallens väggfält. Man fick söka upp dem, de fanns lite här och där. Hallen är enormt stor! Fri och luftig. Det var många där igår och spanade. Och nu är Maskinhuset öppet fram till den 12 augusti: ti-fr 11-17, lö-sö 11-15.

Invigning av Maskinhuset, Grängesberg 15 juli

Lämna ett svar

Det är nu på söndag.  Och det är ett spännande konstprojekt. Maskinhuset är en av tre konstarenor i Bergslagen, de andra två är Avesta Art i Koppardalen och Meken samt Arkivhuset i Smedjebacken. Och det hela sker genom Bergslagssatsningens projekt Kultur & Turism. Det är en bra satsning.

AB Samarkand2015 i Ludvika har jobbat med Maskinhuset i projektet Grängesberg 2020. Nu slår det ruffiga och spännande huset upp dörrarna för konstnären Mia Malmlöf som ställer ut målningar under temat Den hemlighetsfulla trädgården.  Fotografen Albin Anderssons gruvbilder från Grängesberg omkring sekelskiftet 1900 finns även att beskåda samt en mindre gruvutställning.  Albin Andersson (1866-1909) var en av de första industrifotograferna och fick många fina priser och diplom för sina bilder.

Invigning kl 11 på söndag av Ingvar Henriksson, Kulturnämndens ordförande i Ludvika kommun och tillika ordförande i Stiftelsen Ekomuseum Bergslagen. Maskinhuset ligger i gruvområdet och är förstås ett besöksmål i ekomuseet. Och gruvcentret Mojsen ligger lite längre ner på Dillners väg mittemot Centrallaven som syns på den nedre bilden.

Ordförandebesök på Ekomuseums kansli

Lämna ett svar

Jaha, så var man igång igen då efter lite ledighet. Ledig och ledig förresten…jo men visst, fri från klocka och tidspassning, det är en rätt bra definition på ledighet faktiskt. Att själv äga sin tid – det är frihet och det gillar jag verkligen. Men så här första dan på jobbet är det allt lite segt, en trave med post som ska ordnas upp, fakturor… och en lista med allt som ska göras, det är bara att börja pricka av den. Och väl här på kansliet, så dök min ordförande Ingvar Henriksson upp för att prata lite kring alla våra bestyr och ärenden.

Vi planerar nämligen en resa till Portugal i mitten på september. Det ska bli konferens, Ecomuseums 2012 heter den med underrubriken 1st International Conference on Ecomuseums, Community museums and Living Communities.  Det ska bli otroligt spännande för jag har aldrig varit i Portugal. Det hela kommer att ske i Seixal utanför Lissabon och det kommer rätt mycket folk från världens alla hörn. Då ska jag göra ett inlägg om Ekomuseum, så jag har jobbat som sjutton med ett föredrag om hur man kan få ihop Natur + Kultur på ett bra sätt – och det här med naturen känns allt viktigare. Sen är det ju roligt att vårt egna ”gamla” ekomuseum fortfarande tuffar på med rätt bra fart, eftersom det var ett av de första ekomuseerna i världen, ja faktiskt, och att det överlevt alla fallgropar dessutom. Intresset för ekomuseer verkar också ha ökat, förfrågningarna blir fler både från utlandet och från Sverige, jag har lagt märke till det. Men vi är också en gamling i sammanhanget med våra 26 år på nacken och många vill veta mer om vår organisation och några vill även se med egna ögon. Jag är också glad över att vi har en engelsk guidebok att vifta med – det är lite enklare att förklara för Europa med en bok i handen.

Ja, vi hade en del att prata om, ordföranden och jag. En kaffetår kunde jag bju’ på också.