Etikettarkiv: Fredriksberg

Möte i Annexet i Fredriksberg

Annexet i Fredriksberg som är en lokal träffpunkt. Där möttes vi i går.

Vi samlas till möte i Bergslagsgruppen i Annexet, Fredriksberg.

Här är projektledarna Lars Findahl från Gävle och Susanne Andersson från Fredriksberg.

På höjderna väster om Ludvika ligger Fredriksberg och Säfsen och man känner av fjälluften. Det här är sista utposten i södra Dalarna. Jag halkade dit på mina dubbfria vinterdäck (vinterväglag!) och deltog i ett möte som finnskogarna.com hade kallat till. Det är ett projekt som går mot sitt slut, ett knappt halvår kvar. Några av Ekomuseums besöksmål ligger i Grangärde finnmark, därför är jag med på en kant. Och jag måste säga att det är det mest välskötta projekt jag sett. Vad de har åstadkommit mycket! Lars Findahl från Gävle och Susanne Andersson från Fredriksberg är de två proffsiga projektledarna. Titta bara på hemsidan här! Där finns förutom fin information även en massa roliga tips på vad man kan göra i finnskogarna. Två mässor återstår, Reiselivsmässan i Oslo 11-13 jan 2013 och Vildmarksmässan i Älvsjö i mars. Även Norge har en stor finnmark som gränsar till den svenska.

En ekonomisk förening ska startas till våren som tar över projektet och där blir alla finnskogsföretag medlemmar och sen drar man lasset tillsammans framöver. Projektet har byggt en bra grund att stå på. Eftersom finnskogarna spänner över ett så pass stort område så har man delat in det i tre stora mer hanterbara formationer: Torsbygruppen, Bergslagengruppen och Gävleborgsgruppen. Man håller möten i alla grupperna och samtliga träffas en gång per år i ett Finnskogsting. Nu har man t.o.m. fått ett världsarv: Fågelsjö gammelgård i norra Dalarna (dock i Ljusdals kommun) och den ingår i Hälsingegårdarna!

Många har inte en aning om att vi har så stora finnmarker i Mellansverige! Dessa moränmarker med sina täta skogar befolkades av inflyttade människor från Finland i slutet på 1500-talet under Gustav Vasa, s.k. skogsfinnar. Området går från Värmland genom Dalarna, Gästrikland till Hälsingland och faktiskt in i södra Medelpad och södra Jämtland. De överlevde genom svedjebruk och senare kolning till järnbruken. Vanligtvis har folk bara hört talas om Orsa finnmark och så var det även för mig en gång.

Och här exempel på ett finnskogstips: www.ko-lugn.se

Skogseko – en intressant tidning!

Den här tidningen från Skogsstyrelsen dimper ner i kansliets brevlåda med jämna mellanrum och jag läser tacksamt! Det senaste numret var otroligt läsvärt dessutom, allt var intressant. Där stod om en lajvargrupp som hade skogen som sin scen, de höll till utanför Norrköping och gestaltade kurortslivet kring sekelskiftet 1900, såg roligt ut. Där stod om skogsmänniskorna, alltid roligt läsa om det. Och om en som snickrar mest i björk, det gillade jag! Och hon har skrivit en bok om björk också, jag må då säga. Därefter ett reportage om skogens kallkällor, ååh…..

Det var Källakademins arbete med att kartlägga kallkällor det handlade om med ordföranden Gunnar Wiklander i spetsen. Jag gick med dem en gång i Grangärde finnmark och det var hur intressant som helst att titta på kallkällor. En källa är grundvatten som kommer upp till ytan från djupa, kalla lager långt nere i underjorden. Visste ni att man tar reda på om det är en källa genom att mäta vattentemperaturen? Man ska ha en termometer i fickan helt enkelt. Är vattnet 7,3 grader eller lite lägre så är det källvatten. Folk vet inte så mycket om kallkällor idag, man behöver ju inte veta sen vi fått vattenledningar. Förr så visste alla hur viktiga de var, för man var helt beroende av dem. Gamla boställen ligger ofta intill källor, självklart när man tänker efter. Vem vill inte ha friskt vatten?? Vattnet i bäckar och sjöar duger inte till dricksvatten, bara i värsta nödfall.

Skogsmaskinerna kan gladeligt köra över gamla fina källor på grund av okunskap hos förarna. Nu försöker Källakademin öka på kunskapen så källorna kan bevaras och då ska några träd sparas intill dem också, det är nån slags naturlig balans som krävs för att hålla en kallkälla vid liv.

Läs mer på Källakademin här!

finnskogarna.com

I torsdags förra veckan hade finnskogsprojektet möte på mitt kansli och jag själv var i Riddarhyttan mest hela dan. Jag kunde därför låna ut mitt trevliga rum. Susanne Andersson från Fredriksberg är projektledare och hon lämnade en trave med fina nya foldrar som de tagit fram eftersom de satsade på en egen monter på Vildmarksmässan i Älvsjö alldeles nyligen. Finnskogsprojektet har jobbat hårt på att ta fram nytt material, ny logga och ny hemsida, www.finnskogarna.com, för när tiden går ut i slutet av året (?) så ska projektet överleva och stå på egna ben.

Finnskogarna breder ut sig över hela Bergslagen från norra Värmland till Gästrikland och sträcker sig även upp mot norra Hälsingland och Dalarna, går in även något i Medelpad och södra Jämtland. Det är med andra ord ett stort område som har en skogsfinsk invandring vilket förstås gett avtryck i den lokala kulturen.  Att vi har en stark finnkultur i Bergslagen är inte så väl känt, men ränderna går aldrig ur. Därefter har det kommit fler invandringsvågor till järnindustrin i Bergslagen just från Finland men det är en annan historia.

Den första skogsfinska invandringen skedde på 1500-talet under Gustav Vasa, då Finland och Sverige var ett och samma land. Han erbjöd ett antal skattefria år om man tog upp nya hemman i utmarkerna, dvs i de obebodda skogsområdena i både Finland och Sverige. De som antog utmaningen kom från Savolax i Finland, de behärskade svedjebruket. Det hela började i Finland men i slutet på 1500-talet koloniserades även de svenska utmarkerna av finska svedjebrukare. Deras ättlingar finns kvar och vill man få närmare kunskap om denna stora invandringsvåg, kan man med fördel besöka Finngården Rikkenstorp väster om Grängesberg och titta in i deras Finnmarksmuseum. Det är förstås ett besöksmål i Ekomuseum Bergslagen: www.rikkenstorp.se.

Vildmarksmässan i full gång

Den börjar idag, på självaste Kvinnodagen och håller på till och med söndag 11 mars. Jag fick ett påminnelsemejl igår och det på grund av att projektet finnskogarna.com dels har gjort om sin hemsida se här! som blev jättesnygg (!!) och informationsrik och dels står de allihop i egen monter på Vildmarksmässan i Stockholm, Älvsjö, se här! Ni som är intresserade av naturupplevelser och äventyr bör absolut bevista mässan i Älvsjö, det är bara ett hett tips! Och Sveriges finnmarker har mycket att erbjuda.

Ekomuseum är med på ett hörn i finnskogsprojektet med vårt finnmarksområde i norra Ludvika kommun. Det är ett underbart naturområde med fina byar och gårdar väl värda inte bara ett besök utan flera. En enda gång hittills har jag varit på det urgamla finnbostället Skifsen, som en ideell förening i Fredriksberg håller på att bygga upp med hjälp av gamla kartor och beskrivningar och där Susanne Andersson finns med i förgrunden. Hon är även projektledare i finnskogarna.com. Och innan vi hittade dit… ja, bara det var ett stort äventyr! Sista biten fick man gå på en skogsstig och sen kommer man fram till ett näs vid en stilla sjö och där hade de bränt ner skogen i bästa svedjebruksstil några år tidigare. Strax intill hade de nu byggt upp en riktig finnstuga, en finnbastu, jag tror det kan kallas för pörte. Där kan man både bo och basta på finnskogsvis och sen hoppa direkt i sjön. Och väl där så serverades vi den godaste traditionella maträtt man kan tänka sig: motti (skrämjölsgröt) med stekt rimmat fläsk, fläskspad och lingon. Det var bättre än kolbullar!!

Nog finns det planer på att införliva denna magiska plats i Ekomuseums samling när vi nästa gång gör en så kallad objektsinventering. Det blir väl om ca 4-5 år kanske. Joo, i finnskogarna lurar många överraskningar….

Finnskogsträff i Fredriksberg

Folkets Hus i Fredriksberg, plats för Finnskogsträffen.

Folkets Hus i Fredriksberg, plats för Finnskogsträffen. Foto Ch Lindeqvist.

Plötsligt kom snön! På sliriga vägar tog sig i alla fall ett 30-tal personer till Folkets Hus i Fredriksberg för ett första lokalt möte i EU-projektet Finnskogarna.com. Nu drar jobbet igång med lokala träffar i alla finnskogshörn från Torsby i Värmland till Alfta i Hälsingland och kanske uppåt norra Hälsingland och Medelpad också. Finnskogarna eller finnmarkerna, som de kallas i Dalarna, är vidsträckta områden och finns i stora delar av Mellansverige. Läs om det nya projektet här. Idag gick projektledaren Susanne Andersson, själv från Fredriksberg, igenom hela upplägget.

Susanne Andersson går igenom projektets alla delar.
Susanne Andersson går igenom projektets alla delar.

Det finns ett stort intresse för att lyfta den skogsfinska kulturen i besöksnäringen – just så lyder även projektets syfte. Företag och föreningar är välkomna. Jag finns med för Ekomuseums besöksmål i Grangärde finnmark: Finngården Rikkenstorp, Luossastugan och Skattlösberg samt Mårtens och Kullens kyrkstigar.

Projektupplägget handlar mycket om att få igång turismen. Målet är att 2013 ha 200 bokningsbara paket med aktiva och hållbara affärsplaner och alltihop med miljö- och kvalitetscertifiering. Det känns bra! En basutbildning erbjuds nu i finnskogskunskap, dels en generell kurs och dels i lokala cirklar. Sen kommer miljö- och kvalitetssäkring och paketering på det. Det blev mycket prat och möten beslutades, cirklar ska bildas och jag själv funderar över hur Ekomuseum kan vara med och paketera Rikkenstorp.