På 30 meters djup upptäckte fritidsdykare i Stockholms skärgård ett sjunket skepp. Ett skepp med en mast som stod rakt upp, 18 meter hög. VRAK; museum och wrecks, kontaktades och de i sin tur kontaktade Jernkontoret, som blev eld och lågor när de hörde att skeppet verkade vara från 1500-talet och att det fanns tunnor ombord. Tunnor som visade sig innehålla osmundar.
Catarina Karlsson, forskningschef för området bergshistoria på Jernkontoret, som är den svenska stålindustrins branschorganisation, föreläste om osmundskeppet som upptäcktes 2017, i ett samarrangemang mellan Västmanlands läns museum i Västerås och Ekomuseum Bergslagen.
Drygt 50 personer hörde den fascinerande berättelse om det som nu utvecklar sig.
Att undersöka i djupt vatten är svårt och kostsamt, men hittills har några kvadratmeter av det sjunkna skeppet undersökts och en tunna har bärgats. Undersökningarna av skepp och tunna ger svar på mysteriet osmundjärn, men samtidigt uppstår nya frågor.
Det har länge varit känt att innan stångjärnet började tillverkas så var det osmundar som såldes – små bitar av järn, omkring 300 gram tunga. De höggs ut ur runda ”kakor” av färskat järn och lastades i tunnor och exporterades. När Gustav Vasa förstod att man i Europa tillverkade stångjärn av det svenska osmundjärnet och sålde det vidare för mer pengar, bestämde han att man i Sverige skulle sluta med osmundar och tillverka stångjärn i stället. I en lång process installerades hammare som slog ut järnet till stångjärn i de svenska smedjorna.
Lasten ombord visar på denna brytningstid, då där förutom de många tunnorna med osmundar även finns en del stångjärn.
Tack vare detta skepp kommer man nu att kunna forska om handelsvägar, transporter, sjöfart och kommunikation kring Östersjön och om osmundar och övergången till stångjärn.
Samtidigt uppstår nya frågor.
Till exempel har det upptäckts att tunnorna är konstruerade så att de har ett spår mitt på laggarna. Någon funktion fyllde dessa spår, men vilken, då det rimligen gjorde tunnorna mindre hållbara när de skulle rullas fram, tungt lastade med järn.
Här finns information om skeppet och projektet på Jernkontorets hemsida.
Efter föreläsningen fick åhörarna se och känna på en bit av stångjärnet från skeppet och en osmund, som alltså har legat i sin tunna, i ett skepp i Stockholms skärgård sedan 1500-talet!
