1964 delade Svenska Barnläkarföreningen och Svenska Läkaresällskapet för första gången ut Nils Rosén von Rosenstein-medaljen, vilket sedan dess har gjorts vart femte år.
Medaljen är en av de mest prestigefyllda utmärkelserna som finns inom ämnet pediatrik, som är den medicinska specialitet som handlar om barns och ungdomars hälsa, sjukdomar och utveckling från fosterstadiet till 18 års ålder.
Mannen som har fått ge namn åt denna utmärkelse, Nils Rosén von Rosenstein, köpte år 1751 Lisjö bruk vars brukskyrka med arbetarbostäder nu är ett av besöksmålen i Ekomuseum Bergslagen.
Byggnaderna var förfallna när han kom dit, men under de 21 år som han ägde bruket återställde han dem och arbetade mycket med trädgården där han började odla många sorters medicinalväxter som ännu växer i parken.
Nils var en pionjär inom pediatriken. Hans föräldrar skickade honom till skolan för att läsa till präst, men han valde själv att istället studera medicin, vilket han inte vågade eller ville tala om förrän efter åtta år. Han studerade i Lund och Uppsala och reste i Europa till bland annat Haarderwijk där han avlade medicine licentiatexamen år 1730 med en avhandling om anamnesen, alltså nedtecknandet av en persons sjukdomshistoria.
1746 gav han ut läroboken ”Underrättelser om Barn-Sjukdomar och deras Bote-Medel” som översattes till flera språk och användes i läkarutbildningar i många decennier.
När Nils verkade som läkare var Sverige ett u-land. Hälften av alla människor dog före vuxen ålder. Barnadödligheten var enorm.
Nils förespråkade att barn skulle få tillräckligt med vätska, att vattnet skulle vara rent, hygienen god och maten näringsrik. Om möjligt skulle barnen ammas länge. Kunskap som är självklar för oss idag, men som gemene man inte hade i 1700-talets Sverige.
Han var själv väldigt sjuk i pesten som liten och han berättade ofta själv att hans föräldrar trodde att han hade avlidit. Men ett dygn senare, när han skulle svepas, visade han livstecken igen och det var tur att hans föräldrar inte hade lytt myndigheternas föreskrift att pestdöda skulle begravas omgående för att hindra smittspridning.
Nils Rosén var samtida med Carl von Linné och de var från början osams, men blev senare vänner som båda blev medicine professorer på Uppsala universitet och delade upp arbetet mellan sig. Tillsammans, år 1748, sammanställde de examensföreskrifterna för blivande läkare.
Roséns och Linnés undervisning gjorde så att läkare kunde ta examen i Sverige och inte behövde åka utomlands för att doktorera.
Nils Rosén blev utnämnd till kunglig livmedikus och hans skicklighet betydde mycket när kungaparet Lovisa Ulrika och Adolf Fredrik fick sin förste son år 1746, Gustaf, som så småningom blev Gustaf III. Det var en svår förlossning som skadade barnets pannben och han var sjuk ofta som barn och ung vuxen då han bland annat, på Roséns inrådan, blev vaccinerad, eller varioliserad som det kallades, med smittkoppsvaccin.
Nils Rosén von Rosenstein skrev flera läroböcker, bland annat en anatomibok med utvikbara planscher. Han skapade ett recept på mediciner, bland annat en som skulle bota malaria och innehöll kinabark, apelsin och socker och skulle ges till barn ”till dess det fått frisk färg och sin förra hälsa igen”. Han levde 1706 till 1773.
Här finns en intressant artikel i Läkartidningen från 2014, om Nils Rosén von Rosenstein.
Brukskyrkan i Lisjö byggdes av ägaren som tog över efter Nils, Warner Groen, och stod färdig 1795.
