Etikettarkiv: Finnskogarna.com

Skogsfinnarna som tämjde skogen

Skogsfinnarna_2

Skifsen är ett finnboställe utanför Fredriksberg i södra Dalarna. Byalaget bygger och håller det öppet med aktiviteter på sommaren, bl a bastubad och samkväm. Alla är välkomna!

Skifsen är ett finnboställe utanför Fredriksberg i södra Dalarna. Byalaget bygger och håller det öppet med aktiviteter på sommaren, bl a bastubad och samkväm. Alla är välkomna!

Understreckaren i söndagens SvD (24 feb) av professor Dick Harrison var verkligen intressant, den handlade om hur skogsfinnarna tämjde det svenska landskapet. Ja, det vet vi som bor här i södra Dalarna och har nära till Grangärde och Nås finnmarker. Och den 24 februari är också Sverigefinnarnas dag! Inte många som vet det! Jag var en av dem. Svenskar är pinsamt okunniga om den finska invandringen som pågått i olika perioder under flera hundra år skriver Dick Harrison. Han skriver att i det svenska rike som växte fram på 1100- och 1200-talen så var en stor del av befolkningen finsktalande. Och de svenska Östersjöstäderna var flerspråkiga. Det verkar som om Sverige mer var som en sjudande gryta på den tiden. Mångfald är ordet. Och finländare bidrog i hög grad till framväxten av Sverige, t ex nybyggarna på 1600-talet (i finnmarkerna!), finska soldater i den svenska armén, den svenska industrins beroende av finländsk arbetskraft under efterkrigstiden – allt detta är inte så väl bekant för oss svenskar. Dick Harrisons studenter blir genuint förvånade när han berättar att Sverige och Finland utgjorde en stat före 1809. Ordagrant så!

Motti är en typisk finsk anrättning och himmelskt god! Det är skrämjölsgröt med stekt fläsk och lingon. Skrämjöl görs på rostad havre.

Motti är en typisk finsk anrättning och himmelskt god! Det är skrämjölsgröt med stekt fläsk och lingon. Skrämjöl görs på rostad havre.

Kolonisationen av skogsmarkerna i Mellansverige tog fart på 1600-talet och skogsfinnar lockades hit av skattebefrielse. De byggde sina timmerhus (pörten), odlade med svedjebruk, det var tuffa tider men skogen lämpade sig mer för boskap än för jordbruk. Getter och får betade mellan furorna och stenarna. Man ska veta att dessa skogsmarker också är moränmarker och inte helt lämpade för uppodling.  Senare kom de att försörja järnbruken med träkol, överallt restes kolmilor då masugnar och hammare slukade kol. Den finska kulturen kunde överleva i generationer. 1600-talets folkkultur från Savolax vill Dick Harrison särskilt lyfta fram. Det är just den som vi har spår av i Grangärde finnmark. Den präglades av storfamiljer, lagarbete, näverhantverk, rågodling (svedjeråg) med jästa rågbröd, rökpörten och finnplogar. Den som vill uppleva lite av detta kan hälsa på familjen Holmdahl som bor på Finngården Rikkenstorp, www.rikkenstorp.se, ett äkta gammalt finnboställe. Eller ta sig till Skifsen utanför Fredriksberg, www.skifsen.se, där man kan uppleva en riktig rökbastu sommartid när Skifsens Vänner har sina aktiviteter. Äkta finskt bastubad erbjuds och därefter motti eller nävgröt som det också kallas.

Förresten – här är länken till Dick Harrisons text i SvD: www.svd.se  

En webbmakare på besök

Stefan Frick besöker Ekomuseums kansli, vi pratar webb och bilder.

Stefan Frick besöker Ekomuseums kansli, vi pratar webb och bilder.

I går eftermiddag klev Stefan Frick från Gonäs nära Ludvika in på kansliet, han är konstnär men även webbmakare. Han kan programmera och han ska nu göra om Ekomuseums hemsida till ett WordPressformat, så att det blir lätthanterligt, ja det skrev jag om i inlägget i går. Nu skulle vi pratas vid lite och kolla bilder. Den nya sajten kommer att integrera Ekomuseums blogg, som redan nu ligger i WordPress, på ett bättre sätt och jag tror att den blir mer synlig. Det ska som sagt bli jätteskönt att i framtiden kunna sköta både hemsida och blogg direkt från kansliet. Det hela kommer att bli lite mer levande. Den 1 mars ska det vara klart, så är planen, och det har jag sagt tidigare dessutom.

Stefan Frick har jobbat med finnskogarna.com här och byggt deras fina hemsida i nära samarbete med Landet Reklam i Björnhyttan. Det var genom ett tips från finnskogarna som hans namn dök upp. Och han är även involverad med Landet Reklam i ABB:s jätteintressanta projekt som heter High Voltage Valley Walk, här , där man kan se en kort film med en presentation. Det handlar om ett ca 2 km långt gångstråk i Ludvika som även inbegriper magiska Ludvika ström där allting började en gång i mitten på 1500-talet då Sveriges första kronobruk anlades vid strömmen av Gustav Vasa. Det här är goda nyheter, eller hur? Att nutida uppfinningar och stora företag så direkt kan kopplas till historia med ökade insikter och förståelse för processer som följd. Roligt att viljan finns hos ABB, att de tagit detta initiativ.

Och Stefan Frick finns här: Under korkeken och även här: cirfzen.com.

Möte i Annexet i Fredriksberg

Annexet i Fredriksberg som är en lokal träffpunkt. Där möttes vi i går.

Vi samlas till möte i Bergslagsgruppen i Annexet, Fredriksberg.

Här är projektledarna Lars Findahl från Gävle och Susanne Andersson från Fredriksberg.

På höjderna väster om Ludvika ligger Fredriksberg och Säfsen och man känner av fjälluften. Det här är sista utposten i södra Dalarna. Jag halkade dit på mina dubbfria vinterdäck (vinterväglag!) och deltog i ett möte som finnskogarna.com hade kallat till. Det är ett projekt som går mot sitt slut, ett knappt halvår kvar. Några av Ekomuseums besöksmål ligger i Grangärde finnmark, därför är jag med på en kant. Och jag måste säga att det är det mest välskötta projekt jag sett. Vad de har åstadkommit mycket! Lars Findahl från Gävle och Susanne Andersson från Fredriksberg är de två proffsiga projektledarna. Titta bara på hemsidan här! Där finns förutom fin information även en massa roliga tips på vad man kan göra i finnskogarna. Två mässor återstår, Reiselivsmässan i Oslo 11-13 jan 2013 och Vildmarksmässan i Älvsjö i mars. Även Norge har en stor finnmark som gränsar till den svenska.

En ekonomisk förening ska startas till våren som tar över projektet och där blir alla finnskogsföretag medlemmar och sen drar man lasset tillsammans framöver. Projektet har byggt en bra grund att stå på. Eftersom finnskogarna spänner över ett så pass stort område så har man delat in det i tre stora mer hanterbara formationer: Torsbygruppen, Bergslagengruppen och Gävleborgsgruppen. Man håller möten i alla grupperna och samtliga träffas en gång per år i ett Finnskogsting. Nu har man t.o.m. fått ett världsarv: Fågelsjö gammelgård i norra Dalarna (dock i Ljusdals kommun) och den ingår i Hälsingegårdarna!

Många har inte en aning om att vi har så stora finnmarker i Mellansverige! Dessa moränmarker med sina täta skogar befolkades av inflyttade människor från Finland i slutet på 1500-talet under Gustav Vasa, s.k. skogsfinnar. Området går från Värmland genom Dalarna, Gästrikland till Hälsingland och faktiskt in i södra Medelpad och södra Jämtland. De överlevde genom svedjebruk och senare kolning till järnbruken. Vanligtvis har folk bara hört talas om Orsa finnmark och så var det även för mig en gång.

Och här exempel på ett finnskogstips: www.ko-lugn.se

finnskogarna.com

I torsdags förra veckan hade finnskogsprojektet möte på mitt kansli och jag själv var i Riddarhyttan mest hela dan. Jag kunde därför låna ut mitt trevliga rum. Susanne Andersson från Fredriksberg är projektledare och hon lämnade en trave med fina nya foldrar som de tagit fram eftersom de satsade på en egen monter på Vildmarksmässan i Älvsjö alldeles nyligen. Finnskogsprojektet har jobbat hårt på att ta fram nytt material, ny logga och ny hemsida, www.finnskogarna.com, för när tiden går ut i slutet av året (?) så ska projektet överleva och stå på egna ben.

Finnskogarna breder ut sig över hela Bergslagen från norra Värmland till Gästrikland och sträcker sig även upp mot norra Hälsingland och Dalarna, går in även något i Medelpad och södra Jämtland. Det är med andra ord ett stort område som har en skogsfinsk invandring vilket förstås gett avtryck i den lokala kulturen.  Att vi har en stark finnkultur i Bergslagen är inte så väl känt, men ränderna går aldrig ur. Därefter har det kommit fler invandringsvågor till järnindustrin i Bergslagen just från Finland men det är en annan historia.

Den första skogsfinska invandringen skedde på 1500-talet under Gustav Vasa, då Finland och Sverige var ett och samma land. Han erbjöd ett antal skattefria år om man tog upp nya hemman i utmarkerna, dvs i de obebodda skogsområdena i både Finland och Sverige. De som antog utmaningen kom från Savolax i Finland, de behärskade svedjebruket. Det hela började i Finland men i slutet på 1500-talet koloniserades även de svenska utmarkerna av finska svedjebrukare. Deras ättlingar finns kvar och vill man få närmare kunskap om denna stora invandringsvåg, kan man med fördel besöka Finngården Rikkenstorp väster om Grängesberg och titta in i deras Finnmarksmuseum. Det är förstås ett besöksmål i Ekomuseum Bergslagen: www.rikkenstorp.se.

Vildmarksmässan i full gång

Den börjar idag, på självaste Kvinnodagen och håller på till och med söndag 11 mars. Jag fick ett påminnelsemejl igår och det på grund av att projektet finnskogarna.com dels har gjort om sin hemsida se här! som blev jättesnygg (!!) och informationsrik och dels står de allihop i egen monter på Vildmarksmässan i Stockholm, Älvsjö, se här! Ni som är intresserade av naturupplevelser och äventyr bör absolut bevista mässan i Älvsjö, det är bara ett hett tips! Och Sveriges finnmarker har mycket att erbjuda.

Ekomuseum är med på ett hörn i finnskogsprojektet med vårt finnmarksområde i norra Ludvika kommun. Det är ett underbart naturområde med fina byar och gårdar väl värda inte bara ett besök utan flera. En enda gång hittills har jag varit på det urgamla finnbostället Skifsen, som en ideell förening i Fredriksberg håller på att bygga upp med hjälp av gamla kartor och beskrivningar och där Susanne Andersson finns med i förgrunden. Hon är även projektledare i finnskogarna.com. Och innan vi hittade dit… ja, bara det var ett stort äventyr! Sista biten fick man gå på en skogsstig och sen kommer man fram till ett näs vid en stilla sjö och där hade de bränt ner skogen i bästa svedjebruksstil några år tidigare. Strax intill hade de nu byggt upp en riktig finnstuga, en finnbastu, jag tror det kan kallas för pörte. Där kan man både bo och basta på finnskogsvis och sen hoppa direkt i sjön. Och väl där så serverades vi den godaste traditionella maträtt man kan tänka sig: motti (skrämjölsgröt) med stekt rimmat fläsk, fläskspad och lingon. Det var bättre än kolbullar!!

Nog finns det planer på att införliva denna magiska plats i Ekomuseums samling när vi nästa gång gör en så kallad objektsinventering. Det blir väl om ca 4-5 år kanske. Joo, i finnskogarna lurar många överraskningar….

Finnmarknaden på Rikkenstorp

Oj vilken dag det var i tisdags. Det började soligt och varmt med nattdagg i gräset tidigt på förmiddagen och det slutade med åskmuller och lite regn framemot eftermiddagen precis när Göran Greider och Nils Holmdahl slutade sitt samtal kring den politiske Dan Andersson från den lilla scenen. Åskmullret pågick lite hotfullt under samtalet varför vi i marknadsstånden anade att det var dags att packa ihop. Det kunde bli ösregn! Vi såg regnet härja långt borta över skogskanten. Blöta böcker är inte kul. Vi tog det säkra före det osäkra och bar överblivna böcker i säkerhet. Sen blev det akustisk musik i ladugården istället, med kaffe o bullar. Folk trivs på Rikkenstorp för att det är så fritt. Man bara är där. Man får vara som man är.

EU-projektet finnskogarna.com hade ordnat med en massa roliga hantverkare. En gjorde finfina liar och räfsor, en smidde i den gamla smedjan, en tredje kärnade eget fantastiskt gott knallgult smör från sina ”fjällnära” kor från den egna gården i byn Hoberg mitt i finnmarken. Dit bara måste jag åka efter semestern, den byn och den gården ska jag besöka! Eva Långberg bakade ett mjukt tunnbröd med skrädmjöl i som hon bjöd på och Säfsnäs bakstuga sålde allt sitt tunnbröd som de hade med sig. Jag hade hjälp av dottern Petra och vi sålde överraskande många böcker, det var roligt!  Här fanns även mycket god mat som de fina tyska korvarna från den lilla korvfabriken i Grängesberg och rökt fisk och annat lokalt producerat. Det var en marknad med kvalitet! Finnskogarna.com  (här) är ett projekt som sätter ljuset på den skogfinska invandringen för många hundra år sen och som syftar till att få folk att tillbringa mer unik tid i finnmarkerna i Mellansverige. Det är som bäddat för rekreation och upplevelser just här. Man vill ”lyfta fram den skogsfinska kulturen i besöksnäringen”. Och Rikkenstorp är som ett litet paradis på en sluttande åsrygg mot blå höjder i finnskogen (här).

Men nu sitter jag i Jämtland och spanar ut över andra blånande skogshöjder…..jag har semester och det betyder att det blir glesare med inläggen nu i augusti.

Dan Andersson i Ludvika

Finngården Rikkenstorp utanför Grängesberg. Vandrar man upp på höjden ovanför gården så långt man kan, bjuds man denna utsikt med ett mjukt böljande landskap, gröna skogar, blått i fjärran, vattenspegel, fritt och luftigt. Det är finnmarken. Foto ChL.

Finngården Rikkenstorp utanför Grängesberg. Vandrar man upp på höjden ovanför gården så långt man kan, bjuds man denna utsikt med ett mjukt böljande landskap, gröna skogar, blått i fjärran, vattenspegel, fritt och luftigt. Det är finnmarken. Foto ChL.

Temaveckorna avlöser varandra i Ludvika! Och nu stundar den största och mest besökta veckan av dem alla: Dan Anderssonveckan. Dan Andersson skulle nog förundras över intresset kring hans person och diktning om han såg oss från sin himmel… med stora ögon tittar han ner på oss när hans vecka nu drar igång på lördag den 30 juli här på Ludvika Gammelgård med invigning av Marcus Birro kl 13.00 på gårdstunet. Hembygdsgården med gruvmuseum, mineralmuseum och servering håller öppet hela dan som vanligt. Loppisen är igång på stora parkeringen och så även den trevliga byggnadsvårdsbutiken Nordiska Kaminer. Den kommande veckan bjuder sen på många programpunkter varje dag runt hela Grangärde finnmark. Det är ett stort område som sträcker sig från Ludvika till Säfsen, nästan hela kommunen faktiskt. En stor del i alla fall.

På tisdag 2 aug är det Finnmarknad kl 10-17 på Finngården Rikkenstorp. Ni kan gå en 2 km ”Kulturvandring” runt gården kl 10 med finnmarksforskaren Nils Holmdahl som också äger, bor och driver Rikkenstorp med sin familj. Och det är marknad ute på gårdstunet hela dan med den sköna utsikten över blånande berg. Finnskogarna.com ska vara där med många projektdeltagare. Bröd i Bergslagen ska vara där med Eva Långberg. Ekomuseum Bergslagen ska vara där med mig själv. Det ska bli jättekul! Och på eftermiddagen kl 15 kommer Göran Greider att föra ett litterärt samtal med Nils Holmdahl om den politiske Dan Andersson. Det blir intressant. Finnskogsmat och fika finns att köpa, man bör ta med sig nåt att sitta på, pall eller filt. Allt är utomhus. Gud förbjude att det blir regn denna dag. Entréavgiften är 100 kr. Vi kanske ses på Rikkenstorp??

Här  kan ni läsa om:
Dan Anderssonveckan:   www.dananderssonveckan.se
Finngården Rikkenstorp:  www.rikkenstorp.se
Finnskogarna:  www.finnskogarna.com

Rikkenstorp plats för möte i finnskogsprojektet

Solen var starkt på Rikkenstorp. Här njuter av av svalkan inomhus. Fr vä Susanne Andersson, sen familjen Holmdahl med Joel, Nils och Hélène LIttmarck Holmdahl.  Här njuter av av svalkan inomhus. Fr vä Susanne Andersson, sen familjen Holmdahl med Joel, Nils och Hélène LIttmarck Holmdahl. Foto ChL.

Denna varma soliga dag möttes vi på Rikkenstorp, som är en 400-årig finngård som hänger på kanten till Ludvika kommun, liksom på gär’sgårn och är med i Ekomuseum sedan 2009. Formellt sett så ligger Rikkenstorp i Ljusnarsbergs kommun men nära Grängesberg. Man kör över Väster i Grängesberg, passerar Fjällberget, Örtjärn och följer norra Hörkens strandkant. Ena sidan stor blank sjö, andra sidan Dan Anderssons finnmarker. Susanne Andersson som är projektledare kom från andra hållet, från Säfsen. Vi skulle ha ett planeringsmöte i projektet finnskogarna.com. Jag var med för att jag ska delta i Finnmarknaden den 2 augusti på Rikkenstorps sluttande ängar. Det är Dan Anderssonveckan v.31 (30 jul-7 aug) och Ludvika kommun är huvudansvarig. Det är kulmen på sommaren och sen är i princip sommaren slut, det klingar av rätt snabbt sen. Men 2 aug blir det feststämning i paradiset Rikkenstorp. Vi gick ner till sjön, Lammtjärn, där de har byggt en ny timmerstuga som ska ingå i deras verksamhet och måhända bli ett undantag för makarna Holmdahl längre fram! De är ju gubevars unga än, kring 50 så där, den gyllene medelåldern. Sonen Joel har just flyttat hem från studier i Uppsala och med ambitionen att utveckla gården med nåt som heter permakultur. Hållbart!! Vi satt med kaffet utanför stugan och lyssnade på fågelsången. Vi har inte hört göken än…sa Hélène. Tio minuter senare hördes gökens ko-ko borta på skogen. Härligt var det! Västergök är bästergök. Och solen hettade till så starkt att vi var tvungna att gå in i stugan för att inte bli stekta i solgasset och det på förmiddagen den 9 maj! Vitsippor och hägg blommar samtidigt nu, är inte det lite ovanligt?

Läs om Rikkenstorp här