Etikettarkiv: Rikkenstorp

Finngården Rikkenstorp i vårluft

RikkenstorpRikkenstorp_1Rikkenstorp permakulturRikkenstorp_3 Rikkenstorp_2Rikkenstorp Kazu OharaPå något leriga vägar tog vi oss fram, arkitekt Kazu Ohara och jag i min lilla bil. Slirigt var det så här efter vintern. Men nu skulle Rikkenstorp visas upp! Det är ett besöksmål som fogades till Ekomuseum 2009 trots att det ligger i Ljusnarsbergs kommun, men på gränsen till Ludvika och intimt kopplat till Bränntjärnstorpet och finnstigarna.

Jag får paradiskänslor varje gång jag kommer hit, det är som en alldeles egen värld där det ligger avskilt från Norra Hörkens alla sommarvisten. Snön har just smält och några vitsippor syns ännu inte till på ängarna ner mot gården. Ett år blommade de för fullt.

Unge Joel Holmdahl sågar till plank från eget grantimmer nere vid sjön, till ett traktorgarage. För övrigt utvecklas permakulturen alltmer. Ankor av gammal lantras simmar i en liten damm, tuppen gal och hönsen sticker ut huvudena, fåren bräker ovanför gården och odlingsbäddarna ska förberedas. Det är en fullständig idyll. Jag känner mig glad när jag ser allt som görs, det är hopp om framtiden. Och självklart bjuder Nils Holmdahl in oss på en kopp kaffe i det hemtrevliga köket, till och med katten är med. Men vilket trivsamt boställe! Och den 23 maj ska vi ha en ekomuseidag just här, det blir jättefint.

Här är deras hemsida: www.rikkenstorp.se

Kommunstyrelsen i Fagersta

Här sitter kommunstyrelsen samlad. Längst bort i högsätet sitter kommunalrådet Stig Henriksson. Den fjärde personen till vänster är Ekomuseums styrelseledamot Tomas Ulfborg

Här sitter kommunstyrelsen i Fagersta samlad. Längst bort i högsätet sitter kommunalrådet Stig Henriksson. Ekomuseums styrelseledamot Tomas Ulfborg sitter i mörk tröja till höger om damen i rött vid bordets vänstra sida. 

Så här var det – jag skulle berätta om Ekomuseum så som jag gjorde på vårt sista styrelsemöte i december. Då redovisade jag vad jag sa på Ekomuseikonferensen i Seixal i Portugal i september.  Det var via Tomas Ulfborg i vår styrelse som inbjudan till kommunstyrelsen i Fagersta kom. Jag kom, jag talade, jag körde bildspelet och försökte poängtera det här med att naturen måste in i kulturen. Naturen först, därefter kommer människan som skapar kultur i naturen. Vi måste ta en djupare titt på naturresurserna som skapat den kultur vi lever i. Det är även verkligheten under våra fötter, som vi inte vet så mycket om. Och sätter man på sig naturglasögonen så ser man plötsligt landskapet runt omkring gruvor och hyttor på ett nytt sätt och självklart hör allt det där till vardagslivet i Bergslagen och har så alltid gjort. Landskapet präglar människor mer än vad vi anar. Och här har vi något intressant att lägga till och börja jobba lite mer med.

Det är då vi plötsligt kommer in på ekologi, miljötänkande, hållbarhet, medvetenhet om naturresurserna, hushållning och så vidare –de där nyckelorden som vi hör om nu för tiden.  Jag kunde peka på nya unga energirika rörelser: permakultur (Rikkenstorp), gestaltning av vår lokala historia i naturen (Teatermaskinen), geoturism (Geopark Riddarhyttan), natursafaris (Kolarbyn och Wild Sweden) och inte minst på våra kontakter med naturvetarna i NAMSA på Naturhistoriska Riksmuseet. Jag gjorde vad jag kunde på 20 minuter, jag lät nog som en kulspruta! Men fick jag med allt? Nej, mycket är osagt! Men de såg rätt nöjda ut i kommunstyrelsen i alla fall.

Förmiddag på Rikkenstorp

Jag kom lagom till förmiddagskaffet. Det var i dag. Att kliva in i köket på Rikkenstorp hos den varma trevliga familjen Holmdahl är något jag gillar skarpt. Vid köksbordet satt Hèlène Littmarck Holmdahl mittemot maken Nils och bredvid honom sonen Joel. Vi skulle prata vandringsfolder. På Rikkenstorp finns nämligen en 2 km lång vandringsled runt gården och här behöver man en karta så man lätt kan ta sig runt och stanna och se de olika platserna som finns. Den ska hängas som en pdf på vår hemsida under Rikkenstorp. Vi ska också trycka upp ett antal, som de kan ha och dela ut till besökare som kommer för att vandra runt gården och njuta av naturen. Här finns även ett litet gårdsmuseum som berättar dels om gården och dels om finnmarken och den  skogsfinska kulturen samt inte minst om magiska Bränntjärnstorpet där Dan Anderssons farmor Anna-Stina Knas bodde som änka med fem barn. Nere vid sjön kan man hyra en stuga utan el och där tillbringa en helg i total tystnad, ja med bara naturljud då förstås – om man vill. Och många vill det. Ja, det här är ett litet paradis, det har jag alltid tyckt. Det är ungefär tre mil dit från Ludvika och efter Grängesberg är vägen längs Norra Hörken slingrande och vacker genom finnskogen.

Den som driver gården nu med permakultur som huvudsak är sonen Joel Holmdahl. Han sköter odlingar och betande djur, håller kurser i allt möjligt som syftar till en hållbar miljö. Nu håller de på och timrar upp en stor lada för traktorn till exempel. Den ska också kunna användas för en större publik, för på Rikkenstorp är det många aktiviteter om somrarna. Dan Andersson-veckan är det finnmarknad på gårdstunet till exempel, det är ett bra tillfälle att besöka finngården!  Den går av stapeln torsdag 2 aug, kl 10-17.

www.rikkenstorp.se
www.dananderssonveckan.se

Finnmarknaden på Rikkenstorp

Oj vilken dag det var i tisdags. Det började soligt och varmt med nattdagg i gräset tidigt på förmiddagen och det slutade med åskmuller och lite regn framemot eftermiddagen precis när Göran Greider och Nils Holmdahl slutade sitt samtal kring den politiske Dan Andersson från den lilla scenen. Åskmullret pågick lite hotfullt under samtalet varför vi i marknadsstånden anade att det var dags att packa ihop. Det kunde bli ösregn! Vi såg regnet härja långt borta över skogskanten. Blöta böcker är inte kul. Vi tog det säkra före det osäkra och bar överblivna böcker i säkerhet. Sen blev det akustisk musik i ladugården istället, med kaffe o bullar. Folk trivs på Rikkenstorp för att det är så fritt. Man bara är där. Man får vara som man är.

EU-projektet finnskogarna.com hade ordnat med en massa roliga hantverkare. En gjorde finfina liar och räfsor, en smidde i den gamla smedjan, en tredje kärnade eget fantastiskt gott knallgult smör från sina ”fjällnära” kor från den egna gården i byn Hoberg mitt i finnmarken. Dit bara måste jag åka efter semestern, den byn och den gården ska jag besöka! Eva Långberg bakade ett mjukt tunnbröd med skrädmjöl i som hon bjöd på och Säfsnäs bakstuga sålde allt sitt tunnbröd som de hade med sig. Jag hade hjälp av dottern Petra och vi sålde överraskande många böcker, det var roligt!  Här fanns även mycket god mat som de fina tyska korvarna från den lilla korvfabriken i Grängesberg och rökt fisk och annat lokalt producerat. Det var en marknad med kvalitet! Finnskogarna.com  (här) är ett projekt som sätter ljuset på den skogfinska invandringen för många hundra år sen och som syftar till att få folk att tillbringa mer unik tid i finnmarkerna i Mellansverige. Det är som bäddat för rekreation och upplevelser just här. Man vill ”lyfta fram den skogsfinska kulturen i besöksnäringen”. Och Rikkenstorp är som ett litet paradis på en sluttande åsrygg mot blå höjder i finnskogen (här).

Men nu sitter jag i Jämtland och spanar ut över andra blånande skogshöjder…..jag har semester och det betyder att det blir glesare med inläggen nu i augusti.

Det drar ihop sig till semester…

Redan augusti!!! Det här med tiden…en ständig förundran över dess lopp. Jag håller på och avslutar en del saker här på kansliet för jag ska gå på semester den här veckan. Dryga tre veckor. Imorrn ska jag först delta i finnmarknaden på Rikkenstorp men sen….!! Idag har jag lagt sista handen vid Ekobladet och det går nu till tryckeriet i Hultebo, sen dimper det ner i era brevlådor kring den 3 sept skulle jag tro. Ni som får bladet med posten alltså. Det läggs även ut på hemsidan som en pdf-fil och där kan ni läsa det lite tidigare om ni är intresserade. Så är det.

Det är varmt idag, värsta värmen! Och det är lugnt på Gammelgården efter lördagens vimmel då Dan Andersson-veckan invigdes. Gammelgården tar igen sig. Elisabet och Ann knogar runt i värmen nu på eftermiddagen, de håller sig i skuggan där det rengörs gamla blomkrukor för idag har de städat en garderob full med bråte. Det var bra gjort. Jag har tagit kort på dem och ni ser dem här på den heta soliga trappan. De satt bara en kort stund. Själv gick jag genast inomhus. Det bränner för mycket. Har suttit med öppna fönster och plitat med bladet, en och annan spyfluga dundrar in med raketfart. Det är sommar, nu kommer den till mig. Jag har packat bilen inför marknaden och nu är dagen faktiskt nästan slut, ska lägga brev på posten och sen går jag hem. Minsann dyker det inte upp några molntussar över Marnästjärn? Joo…

Dan Andersson i Ludvika

Finngården Rikkenstorp utanför Grängesberg. Vandrar man upp på höjden ovanför gården så långt man kan, bjuds man denna utsikt med ett mjukt böljande landskap, gröna skogar, blått i fjärran, vattenspegel, fritt och luftigt. Det är finnmarken. Foto ChL.

Finngården Rikkenstorp utanför Grängesberg. Vandrar man upp på höjden ovanför gården så långt man kan, bjuds man denna utsikt med ett mjukt böljande landskap, gröna skogar, blått i fjärran, vattenspegel, fritt och luftigt. Det är finnmarken. Foto ChL.

Temaveckorna avlöser varandra i Ludvika! Och nu stundar den största och mest besökta veckan av dem alla: Dan Anderssonveckan. Dan Andersson skulle nog förundras över intresset kring hans person och diktning om han såg oss från sin himmel… med stora ögon tittar han ner på oss när hans vecka nu drar igång på lördag den 30 juli här på Ludvika Gammelgård med invigning av Marcus Birro kl 13.00 på gårdstunet. Hembygdsgården med gruvmuseum, mineralmuseum och servering håller öppet hela dan som vanligt. Loppisen är igång på stora parkeringen och så även den trevliga byggnadsvårdsbutiken Nordiska Kaminer. Den kommande veckan bjuder sen på många programpunkter varje dag runt hela Grangärde finnmark. Det är ett stort område som sträcker sig från Ludvika till Säfsen, nästan hela kommunen faktiskt. En stor del i alla fall.

På tisdag 2 aug är det Finnmarknad kl 10-17 på Finngården Rikkenstorp. Ni kan gå en 2 km ”Kulturvandring” runt gården kl 10 med finnmarksforskaren Nils Holmdahl som också äger, bor och driver Rikkenstorp med sin familj. Och det är marknad ute på gårdstunet hela dan med den sköna utsikten över blånande berg. Finnskogarna.com ska vara där med många projektdeltagare. Bröd i Bergslagen ska vara där med Eva Långberg. Ekomuseum Bergslagen ska vara där med mig själv. Det ska bli jättekul! Och på eftermiddagen kl 15 kommer Göran Greider att föra ett litterärt samtal med Nils Holmdahl om den politiske Dan Andersson. Det blir intressant. Finnskogsmat och fika finns att köpa, man bör ta med sig nåt att sitta på, pall eller filt. Allt är utomhus. Gud förbjude att det blir regn denna dag. Entréavgiften är 100 kr. Vi kanske ses på Rikkenstorp??

Här  kan ni läsa om:
Dan Anderssonveckan:   www.dananderssonveckan.se
Finngården Rikkenstorp:  www.rikkenstorp.se
Finnskogarna:  www.finnskogarna.com

Branden vid Bränntjärn

När jag ändå var uppe på Rikkenstorp och for runt på vägarna i måndags, så passade jag på att köra runt Kestina till Bränntjärnstorpet, det enklaste av alla Ekomuseums besöksmål. Det var här som Dan Anderssons farmor Anna-Stina Knas bodde som änka med sina fem barn. Det var här hon förde sin kamp mot Björnhyttans bruksägare, som ville vräka henne. Det var då hon kom på att hon kunde flytta sin stuga över länsgränsen 40 meter bort, från dåvarande Kopparbergs län till Örebro län. Sagt och gjort! Hon klarade sig och fick behålla stugan och hon passade samtidigt på att bygga om den med skorsten och en öppen spis samt ett litet fönster. Det blev en ”svenskstuga” av det gamla finska pörtet. Och sonen Adolf blev senare i livet far till Dan Andersson.

Då var det ett hårt liv, nu tycker vi att det är en underbar liten oas mitt i skogen och vi är glada att torpet står kvar. Och det är därför att det brann rejält sommaren 2008 på många ställen i Grangärde finnmark, stora hotande skogsbränder. Det var i början av juli har jag för mig, torra heta sommardagar. Den stickande röklukten kändes ända ner till Ludvika vill jag minnas. Och himlen fylldes av rökdis. Den gången var torpet i Bränntjärn hotat, elden gick rakt på men de som bekämpade branden lyckades med ansträngning stoppa flammorna 30 meter från torpet. Det brann faktiskt ända fram till ängskanten som i en kil riktad mot gaveln. Det var nog ett mirakel att torpet klarade sig. En stor del av skogen mellan Bränntjärn och torpet brändes av. Jag ville dit för att se hur återhämtningen har skett och jag såg att det fortfarande var väldigt svartbränt där elden farit fram men att ängarna runt torpet och skogen bakom såg ut precis som vanligt. Bränntjärnstorpet är fortfarande en oas och det finns en gammal finnstig framtagen av Nils Holmdahl på Rikkenstorp som går från hans finngård till Bränntjärn och Kestina och tillbaka – man vandrar som i en cirkel. Det är vandringar som brukar arrangeras av folket på Rikkenstorp.

Rikkenstorp plats för möte i finnskogsprojektet

Solen var starkt på Rikkenstorp. Här njuter av av svalkan inomhus. Fr vä Susanne Andersson, sen familjen Holmdahl med Joel, Nils och Hélène LIttmarck Holmdahl.  Här njuter av av svalkan inomhus. Fr vä Susanne Andersson, sen familjen Holmdahl med Joel, Nils och Hélène LIttmarck Holmdahl. Foto ChL.

Denna varma soliga dag möttes vi på Rikkenstorp, som är en 400-årig finngård som hänger på kanten till Ludvika kommun, liksom på gär’sgårn och är med i Ekomuseum sedan 2009. Formellt sett så ligger Rikkenstorp i Ljusnarsbergs kommun men nära Grängesberg. Man kör över Väster i Grängesberg, passerar Fjällberget, Örtjärn och följer norra Hörkens strandkant. Ena sidan stor blank sjö, andra sidan Dan Anderssons finnmarker. Susanne Andersson som är projektledare kom från andra hållet, från Säfsen. Vi skulle ha ett planeringsmöte i projektet finnskogarna.com. Jag var med för att jag ska delta i Finnmarknaden den 2 augusti på Rikkenstorps sluttande ängar. Det är Dan Anderssonveckan v.31 (30 jul-7 aug) och Ludvika kommun är huvudansvarig. Det är kulmen på sommaren och sen är i princip sommaren slut, det klingar av rätt snabbt sen. Men 2 aug blir det feststämning i paradiset Rikkenstorp. Vi gick ner till sjön, Lammtjärn, där de har byggt en ny timmerstuga som ska ingå i deras verksamhet och måhända bli ett undantag för makarna Holmdahl längre fram! De är ju gubevars unga än, kring 50 så där, den gyllene medelåldern. Sonen Joel har just flyttat hem från studier i Uppsala och med ambitionen att utveckla gården med nåt som heter permakultur. Hållbart!! Vi satt med kaffet utanför stugan och lyssnade på fågelsången. Vi har inte hört göken än…sa Hélène. Tio minuter senare hördes gökens ko-ko borta på skogen. Härligt var det! Västergök är bästergök. Och solen hettade till så starkt att vi var tvungna att gå in i stugan för att inte bli stekta i solgasset och det på förmiddagen den 9 maj! Vitsippor och hägg blommar samtidigt nu, är inte det lite ovanligt?

Läs om Rikkenstorp här

Minnen från finnmarken

Ovan den trevliga tidskriften med omslagsbild av Hélène Littmarck och här de underbara bilderna från den tid då Kocka-Lotta levde, det är bilder från hennes bygder lite utanför Grängesberg och uppåt mot Säfsen.

Ovan den informativa tidskriften med omslagsbild av Hélène Littmarck och här de underbara bilderna från den tid då Kocka-Lotta levde, det är bilder från hennes bygder lite utanför Grängesberg och uppåt mot Säfsen.

Sista mars redan….och imorrn ska man lura nån. Jaja, det är imorrn det….idag bläddrar jag i nya numret av ”FINNMARKEN förr och nu”, tittar på bilder och läser några texter – det är kul! Tidskriften kommer två gånger per år. Ekomuseum har äntligen fått igång en prenumeration! Jag är glad för det eftersom halva redaktionsstyrkan, nämligen makarna Nils Holmdahl och Hélène Littmarck Holmdahl, finns på finngården Rikkenstorp som sedan 2009 är ett besöksmål på vår lista. Gå in på deras hemsida www.rikkenstorp.se och titta på finngården, den håller på att utvecklas till ett naturligt centrum i finnmarken, det är vad jag ser. Här kan ni själva beställa tidskriften om ni är intresserade! Nils är en stor kännare av finnmarkslivet och har byggt upp ett omfattande arkiv av både handlingar och bilder. Rikkenstorp är självklart med i EU-projektet Finnskogarna.com.

Jag läser Nils inledande text om Kocka-Lotta, som föddes 1852 i Kåkkaåsen inte långt från Säfsen. Fattig men stark, fick ett svårt liv, födde ett utomäktenskapligt barn med en man som svek henne ”fast hon släpat och trälat för att hjälpa honom”. Karln betraktades som en bov av Dan Anderssons far Adolf, som skrivit om saken i sin dagbok och väl kände Kocka-Lotta.  Men trots det tunga livet var hon ”mycket kraftig och rörlig ända till inemot 70 års ålder, men så tog hon sig före ett rengöringsarbete, varigenom hon genom överansträngning bröt sin förut så starka helsa” och inte långt därefter så ”miste hon andningen” och avled 1922. Så kunde det gå till.

Det är intressant att läsa om människor som levt en gång, om livsval och öden. Det triggar min fantasi. Och jag ser fram emot vår bok Järnladies som vi arbetar på för fullt nu, med texter och bilder som flyter in. Boken håller på att ta form. Den kommer i början på juli – då blir det boksläpp på Ekomuseums kansli!

Finnskogsträff i Fredriksberg

Folkets Hus i Fredriksberg, plats för Finnskogsträffen.

Folkets Hus i Fredriksberg, plats för Finnskogsträffen. Foto Ch Lindeqvist.

Plötsligt kom snön! På sliriga vägar tog sig i alla fall ett 30-tal personer till Folkets Hus i Fredriksberg för ett första lokalt möte i EU-projektet Finnskogarna.com. Nu drar jobbet igång med lokala träffar i alla finnskogshörn från Torsby i Värmland till Alfta i Hälsingland och kanske uppåt norra Hälsingland och Medelpad också. Finnskogarna eller finnmarkerna, som de kallas i Dalarna, är vidsträckta områden och finns i stora delar av Mellansverige. Läs om det nya projektet här. Idag gick projektledaren Susanne Andersson, själv från Fredriksberg, igenom hela upplägget.

Susanne Andersson går igenom projektets alla delar.
Susanne Andersson går igenom projektets alla delar.

Det finns ett stort intresse för att lyfta den skogsfinska kulturen i besöksnäringen – just så lyder även projektets syfte. Företag och föreningar är välkomna. Jag finns med för Ekomuseums besöksmål i Grangärde finnmark: Finngården Rikkenstorp, Luossastugan och Skattlösberg samt Mårtens och Kullens kyrkstigar.

Projektupplägget handlar mycket om att få igång turismen. Målet är att 2013 ha 200 bokningsbara paket med aktiva och hållbara affärsplaner och alltihop med miljö- och kvalitetscertifiering. Det känns bra! En basutbildning erbjuds nu i finnskogskunskap, dels en generell kurs och dels i lokala cirklar. Sen kommer miljö- och kvalitetssäkring och paketering på det. Det blev mycket prat och möten beslutades, cirklar ska bildas och jag själv funderar över hur Ekomuseum kan vara med och paketera Rikkenstorp.