Etikettarkiv: Norberg

Ångfartyget Å/F Runn

RunnDet fina fartyget träffade jag på i går i Smedjebackens hamn, jag var ute för att fota några platser när jag var på hemväg från Västanfors. Två karlar höll på att tvätta rent skrovet för det hade lyfts ur vattnet bara dan innan pga sjöfartsinspektion. Skrov får ju inte rosta sönder och fartyget ligger i Kolbäcksån hela vintern, vattnet fryser inte just där pga kraftverket ovanför. Å/F Runn har fått sitt namn efter sjön Runn, där Falun ligger som ni vet. Men numera går den på Barken och den drivs av en ekonomisk förening samt ingår i Föreningen Barkens Ångbåtar. I sommar planeras några mycket intressanta turer, som kallas Nostalgiturer. Jag tog en bild på programmet och hoppas att det är läsbart. Programmet ligger även ute på deras Facebooksida, här: www.facebook.com/ForeningenBarkensAngbatar?fref=ts  

Runn o resaFärden ska gå på Barken ner mot kanalen och Fagersta-Västanfors via Semla slussar och Västanfors ut på Åmänningen mot Oljeön och Ängelsberg. Där möter ENJ upp med rälsbussen (ENJ = Engelsbergs Norbergs Järnväg) och så far man iväg uppåt Norberg och Kärrgruvan och där möter en fin veteranbuss upp, som skjutsar sällskapet tillbaka till Smedjebacken. Och mat och kaffe får man under vägen på olika ställen. Visst är det ett suveränt resepaket!

Runn o hamnenTog en bild på Kolbäcksån också med Ovako till vänster. Här blir det allt finare, hamnen håller på att fixas till för att bli just lite trivsam med Barkens Hamncafé och sen den nya Hamnkrogen nere vid gästhamnen, ja de syns förstås inte på bilden, allt det ligger vid sidan av mig….

Bokslut och Ekobladet

Styrelsen sitter samlad på Logen på Västanfors hembygdsgård. Det är bokslutssammanträde. Fr vä sitter Carl-Magnus Gagge, chef Västmanlands läns museum, Gunlög Olsson, Skinnskattebergs kn, Ingrid Fahlqvist, Norbergs kn, Ulf Andersson, Smedjebackens kn. På kortänden ordf Ingvar Henriksson, Sen t hö  Mona Lisa Jansson Gleimar, Ludvika kn, Susanne Andersson, Ludvika kn, Anna-Karin Andersson, Ekorådet Dalarna, Jan Raihle, chef Dalarnas museum, Tomas Ulfborg, Fagersta kn. Två som också var med men som inte syns på bilden var Karin Johansson, ekonom och Gunnar Ahl, ordf Ekorådet. Dessutom anslöt ytterligare en ledamot, Joakim Graning från Hallstahammar kn, men då var mötet redan igång.

Styrelsen på Logen på Västanfors hembygdsgård. Fr vä Carl-Magnus Gagge, chef Västmanlands läns museum, Gunlög Olsson, Skinnskattebergs kn, Ingrid Fahlqvist, Norbergs kn, Ulf Andersson, Smedjebackens kn. På kortänden ordf Ingvar Henriksson, Ludvika kn. Därefter t hö Mona-Lisa Jansson Gleimar, Ludvika kn, Susanne Andersson, Ludvika kn, Anna-Karin Andersson, Ekorådet Dalarna, Jan Raihle, chef Dalarnas museum, Tomas Ulfborg, Fagersta kn. Två som också var med men som tyvärr inte syns var Karin Johansson, ekonom och Gunnar Ahl, Ekorådet Västmanland. Lite senare anslöt ytterligare en ledamot, Joakim Graning från Hallstahammar kn, han kom ju tyvärr aldrig ens med på bild.

Så var bokslutet gjort! Det var i fredags som styrelsen sammanträdde på Logen på trevliga Västanfors hembygdsgård. Och i år gick det som på räls. Alla utom en ledamot var där och i dag kom den saknade hit till kansliet och plitade på sitt namn. Nu är det påskrivet av alla som ska skriva på. Så fort har det aldrig gått tidigare. Nu går jag till revisorn och får hans påskrift också. Dessutom landade vi på en nätt liten vinst, nära nollstrecket. Det kunde inte vara bättre. En osannolik tur med allt! Eller är det månne skicklighet? Jag lutar faktiskt åt det senare…

Ekobladet ! Låt mig säga nåt om det. Det skickades ut den 28 februari till många epostmottagare, den hänger även på hemsidan. MEN jag har dessvärre en liten egenhet att svänga om dag och datum och det lyckades jag bra med i senaste Ekobladet. Observera nu detta: Geocentrums Vänner i Riddarhyttan håller sitt årsmöte MÅNDAG 18 mars kl 19. Inte tisdag som jag skrev, ber om ursäkt!! Må detta nu gå fram till några. Må det sprida sig som ringar på vattnet. Detta misstag var då otur!! Eller var det synnerligen oskickligt av mig? Jag lutar åt det senare även i detta fall. Och där ser ni – det skapas balans alldeles av sig självt!! Och på direkten dessutom. Livet är allt bra finurligt. Precis som en gungbräda. Det ska jämna ut sig!

Senaste Ekobladet finns att läsa: här!

 

Håll koll på Yvonne Gröning!

Yvonne Gröning besöker ibland Ekomuseums kansli i Ludvika och så planerar vi diverse föredrag och skrifter.

Yvonne Gröning besöker ibland Ekomuseums kansli i Ludvika och så planerar vi diverse föredrag och skrifter.

Denna dam är mycket flitig och igång mest hela tiden med olika projekt. Hon är beundransvärd! För Ekomuseum håller hon även under våren en serie föredrag för att sätta ljuset på våra två böcker Järnladies och Älskade Mathilda. Rubriken lyder som följer: Mathilda, Maj och andra järnladies. Första tillfället kommer tisdag 19 februari kl 18 på biblioteket i Smedjebacken. Nästa tillfälle kommer tisdag 26 mars kl 18 på stora biblioteket i Ludvika. Det kan ni plita in i era almanackor. Det är fri entré och Yvonne bjuder på kaffe med mandelkakor från Elsas konditori i Norberg. Därefter ska vi försöka få till ett föredrag på biblioteket i Hallstahammar i slutet av april, men om det går vet jag inte, jag återkommer.

Yvonne arbetar outtröttligt på ämnet ”kvinnohistoria” och det behövs sannerligen i Bergslagen, som alltid varit så dominerat av män av alla de slag: uppfinnare, metallurger, tekniska genier, ingenjörer, ja allsköns stålmän och kraftkarlar. Kvinnor skymtar nämligen bara här och där i vår regionala historia (och för all del i all historia!), det mesta handlar om män, det är dagsens sanning. Och ändå är inte kvinnor i Bergslagen några kuvade typer, ingalunda. Det är kraftfulla fruntimmer som inte ger upp så lätt och några av dem kan man alltså läsa om i Järnladies. Det är naturligtvis därför som den boken har väckt intresse, för den boken säljer. Jag som kommer utifrån, är en utböling alltså, ser kanske på tingens ordning lite annorlunda, men nog förnimmer jag en kvinnlig sturskhet här som känns både ovanlig och inspirerande.

Funderingar kring energi

Läste ett intressant reportage om grön energi i går lördag. Den blöder! Det är en analys av Peter Benson i SvD:s Näringslivsbilaga. Jag som trodde att den frodades!! Detta med tanke på de vindkraftparker som planeras här i Bergslagen, Olsbenning i Norberg är den senaste jag hört talas om. Vi har gubevars gott om både skogar och passande höjder i Bergslagen och skogsägare vill tydligen ibland upplåta sin skogiga mark för vindkraftverk och då inte bara några stycken utan som sagt en hel park, vilket betyder 30-40 st.

Visst vill man tro att detta är en god gärning, grön miljövänlig elkraft, något som kommer att bestå i minst hundra år framöver – särskilt som stora ingrepp måste göras i dessa naturområden. Man hyvlar ju ner höjder så de blir plana och fina byggplatser, man bygger ett rejält vägsystem runt kraftverken från det stora vägnätet i närheten, som ska bära tungt lastade långtradare som kör fram de gigantiska och tunga byggdelarna. Ja, lite så där. Man bygger sönder skogen och det är irreversibla ingrepp, tro inget annat, men vad finner man sig inte i för den goda sakens skull?

Och nu läser jag att den gröna energin blöder? Jag läser att efterfrågan har dykt som en sten hos de europeiska bolagen som ägnar sig åt vindkrafttillverkning samtidigt som Kina och Indien har tagit över marknaden nåstan totalt. Det hänger visst ihop med västvärldens avindustrialisering vilket dessutom gör att vi behöver allt mindre energi. Men? Om vi behöver allt mindre energi, varför ska vi då satsa så stort på vindkraftparker här ute på vischan? Och om de tillverkare som finns går omkull? Ska vi köpa kraftverken från Asien?

Det är nu jag tänker på ett snille, den gudomlige Gunnar Asplund, den suveräne uppfinnaren från ABB, numera fristående, som jobbar med nya energilösningar! Han var gäst här i Ludvika på Ekomuseums Bergslagsting 2010 och berättade bland annat om en ny sorts elbilar han uppfunnit. Just det läste jag faktiskt om för några veckor sen här i lokalpressen. Han testar nu en uppfinning med elbilar på en specialbyggd bana nära Arlanda och det lär funka. Om han får råda och vara med och lösa det energiproblem vi har så behöver vi inga vindkraftparker i våra skogar. De som nu byggs kommer antaligen att vara överflödiga om redan om 25-30 år….Vi har redan vattenkraft och utöver det kan vi få den solkraft vi behöver från Sahara! Och visst var det väl någon ung snillrik KTH:are som jobbar på att lösa det här med kärnkraftavfallet också? Så vi kan komplettera med ren (?) kärnkraft till och med. För elektricitet behöver vi! Ja, enkla tankar drar inte så värst mycket energi i alla fall, det knakar inte ens.

Tjänstemannamöte i Norberg

Det var i torsdags som vi träffades i Norberg på det som från och med nu ska heta Bergslagens Medeltidsmuseum, här! Det är hela området med Berghuset och Nya Lapphyttan. Området ligger på kanten av Karlbergs hembygdsområde. Nya Lapphyttan är som alla vet en rekonstruerad medeltida hyttby som hyser en fungerande lika medeltida och rekonstruerad masugn. I denna ugn bedrivs järnförsök ett par veckor varje sommar sen många år tillbaka. I år fick man för första gången utslag med ”rent” järn å ena sidan och slagg å den andra, precis så som ska det vara. Stor glädje! Hemligheten med processen var röjd. Ja, det krävs tid för att förstå hur allt fungerar, det är sannerligen inte bara att ”göra järn” i en medeltida masugn. Årets tio utslag gav järn och slagg var för sig. Nu finns de tio utslagen redovisade i besökscentrat som numera är öppet året runt då huset blivit en arbetsplats. Gå dit och titta om ni är i närheten.

Här i Norberg har man siktet tydligt inställt på att bli ett centrum i Bergslagen, det var här industrihistorien började. Om detta finns åsikter runt omkring i nejderna men att Bergslagen verkligen utgjort grunden för Svea rikes uppbyggnad är det nog ingen som betvivlar. ”Bergslagen made Sweden” är ett begrepp myntat just i Norberg. Historia är spännande värre! Tolkningsföreträdarna likaså.

Nya Lapphyttan är fortfarande ett besöksmål i Ekomuseum och här hänger allt lite i luften för närvarande. Ska Bergslagens Medeltidsmuseum ingå eller ej? Denna fråga är alltid berättigad, då platser utvecklas på egen hand och knyter nya nätverk till sig. Det uppstår ständigt många frågor som vi måste förhålla oss till då både platser och människor utvecklas och förändras med tiden. Ekomuseum är i grunden främst en folkrörelse, en jättestor studiecirkel, och den bygger i mycket på industrihistoriska platser där ideella föreningar är verksamma. Den här frågan ska vi ta upp och belysa på ett kommande Bergslagsting 2013. Hur skapar vi balans i Ekomuseum? Och hur ser framtiden ut?

Sopplunch och tryckpressar

Ja, Järnladies går åt faktiskt. Den tog totalt slut här på kansliet förra veckan, sen jag skickat de sista till ABF i Leksand, som skulle ha en bokcirkel. Först om en månad får vi nya från tryckeriet, vi har beställt en andra upplaga.

Men så kom jag på att Yvonne Gröning hade fått två kartonger med sig när hon var här sist. Hon ska ut på en föredragsturné om Järnladies och om Mathilda, mor till en av våra ladies. Ska återkomma till den lite senare. Alltså landade jag i Olsbenning utanför Norberg i fredags för att hämta hem en kartong och då bjöds jag på en god sopplunch! Det är varmt och gott hos Yvonne i hennes fina smedja. Här finns böcker och bokprojekt ska jag säga. Hon är ständigt läsande och recenserar böcker för Dalademokraten, när hon inte skriver på en bok eller en teaterpjäs. Utanför fönstret flyter Svartån, den som går ut i Mälaren genom Västerås. Fint som bara den.

Samma dag passade jag även på att hämta hem en låda med nya utvecklingsplaner, som låg färdiga på Smedjebackens kommuntryckeri hos förträfflige Jan Lycke. De hade också tagit slut så nu finns en ny trave som jag ska dela ut till styrelseledamöterna på fredag, då vi har sammanträde. Några har inte sett den. Den gjordes hösten 2007 och den följer vi. Natur & Kultur-inriktningen är högst aktuell! Att vi måste få med naturen i båten också, dvs ”ekologin” och inte bara ”ekonomin”, är viktigt. Att få de tu att smälta samman i en välbalanserad innehållsrik verksamhet är en inte helt lätt uppgift för övrigt och balansen borde vara 50/50 skulle jag vilja säga. Det är något att bita i.

Masugnen på Nya Lapphyttan

Nu hettar det snart till på Nya Lapphyttan i Norberg. Två veckors järnförsök väntar. Starten går lördag den 1 sep med den Stora Döparedagen, kl 11-15 då landshövding Ingemar Skogö ”inleder en ny fas i områdets historia”, han välsignar järnförsöken förstås. Masugnen är uppvärmd och nu sätter man igång med att göra järn, försöken pågår sen dygnet runt fram till den 16 september. Då ryker och brinner det från masugnens topp och inuti pipan hörs hettan dåna av allt påfyllt kol som ska få järnmalmen att till slut smälta så man kan få den att rinna ut. Flammor och glöd! Och man behöver hyttdrängar (både kvinnor och män) till arbetet, det är mycket passning och vakthållning. Det går att anmäla sig på Nya Lapphyttans hemsida, www.nyalapphyttan.se. Där finns även mycket information om järnförsöken och vad som ska ske. Det är ett gediget program under de två veckorna försöken pågår. Varje dag kl 14 förevisas masugnen. Även barnen får särskilt program. De kan delta i en tidsresa i Barnens Bergslag lör-sön 1-2 sep samt 8-9 sep mellan kl 10-16. Och föreningen Järnet på Lapphyttan, www.jarnetpalapphyttan, är en stark samarbetspartner med en bra hemsida, där finns en massa information och en blogg om järnförsöken.

Efter vad jag både hört och förstått så är det otroligt spännande att delta om man gillar järn och känslan av att göra järn på det medeltida sättet. Det är som en tidsresa, man får gå i kläder med medeltida stuk. Linnekläder alltså. Och ull. Det finns nog en medeltidsgarderob i hyttbyn. Nog säger jag för jag vet inte riktigt, jag har själv inte varit hyttdräng, jag har bara varit där och tittat på dem. De ser så nöjda ut för det är en konst att smälta ner järnmalm och få ut flytande järn ur ugnen. Man måste lista ut hur de egentligen gjorde på 1100-talet och prova sig fram. Ja, lite kinkigt är det, det har man ju förstått. Det handlar mycket om graden av hetta. Ska förstås dit och titta igen…

Tips för resten av sommar’n

Tiden går snabbt nu och det är snart augusti! Därför vill jag bara ge er lite fler tips om ni är sugna på nån utflykt och befinner er i närheten och det innan sommarn helt svunnit sin kos. Dan Anderssonveckan pågår för fullt hela nästa vecka och det har jag redan skrivit om, men det finns mycket annat också!

Nu i morgon och på söndag 28 och 29 juli kl 13.30 är det dramatiserade visningar på Världsarvet Engelsbergs bruk (lörd) och Oljeön (sönd). Biljetter köps i Bruksboden i Ängelsberg eller i Lilla Slaggarboden vid bruket.

Lörd 4 aug kl 13-15 sker den tredje och sista av sommarens dramatiserade visningar av Flogbergets gruva.

Torsd-sönd 2-5 aug genomförs en färskningshelg med malmrostning på Nya Lapphyttan i Norberg inför järnförsöket i masugnen de två första veckorna i september.

Sönd 5 aug är det Röda Jordens Dag kl 9-14 för den som vill göra järn av rödjord så som skedde för 2 500 år sen på precis samma plats. Då tar man sig till skogen utanför Riddarhyttan. Följ skyltning från rv 68 söder om Riddarhyttan. Knepigt? Fråga på  Café 1093 Lokstallet i Riddarhyttan först.

Sönd 5 aug från kl 13 är det Hembygdens dag på Skantzen i Hallstahammar.

Tors 9 aug kl 19.30 genomförs Gruvspelet på Flogbergets gruva i Smedjebacken. Då är Flogbergssellskapet i farten och det mest oväntade kan hända. Man kan få information och boka biljetter på turistbyrån i Ludvika 0240-860 50. Men man kan nog köpa biljetter på plats också.

Lörd 11 aug är det Hemvändardag på Västanfors hembygdsgård.

Sönd 12 aug är det Engelsbergsdagen – bruket och stationssamhället Ängelsberg.

Helgen 11-12 aug är hela Riddarhyttan på fötterna, då är det marknad i byn.

Sönd 19 aug kl 12-16 är det Trångforsdagen då hela miljön kring Trångfors smedja i Hallstahammar lever upp och det gigantiska och passionerade arbete som föreningen har lagt ned i åratal i och omkring smedjan kan beskådas. Väl värt ett besök alltså.

Tiden, tiden, tiden…

Maj är snart slut.… och jag hänger inte riktigt med märker jag. Syjuntan hade möte på trappan till kansliet i förrgår, den första varma kvällen. Äntligen sommar. Syjuntan är det som är kvar efter ett EU-projekt som jobbade med tidsresor. Gun Sörbring sitter på stolen till höger i bild, hon var vår handledare. De två på bänken mittemot är Leea Eriksson och Eva Eriksson, ideella medlemmar i Väster Silfbergs Vänner, de som tar hand om Stollbergs gruva. Vi träffas regelbundet.

Idag fick jag mejl från Polen där min kollega Barbara Kazior håller på och jobbar upp en ny organisation med en mycket närvarande ekomuseitanke. Det kan nog bli ett polskt besök i sommar. Vårt ekomuseum är alltid intressant att besöka vid sådana tillfällen. De vill studera upplägget på plats, se med egna ögon. Det är roligt med sådana grupper! Och det internationella intresset är viktigare än man kan tro. Det positionerar oss på ett sympatiskt sätt, man kan verkligen bygga goda relationer som sen kan bli mycket lärande för båda parter. Sen blir det motbesök i Polen med föredrag och nån sorts konferens, kanske i höst, vi får se. Jaha, och så kom sommarfoldrarna. Kartongerna fyller hallväggen än så länge, de ska nu spridas ut på bygden. Bokkartongerna trängs också längs väggarna.

Och idag hade vi tjänstemannamöte på kansliet men det var inte många som kom, maj är en hektisk månad för alla. Men Smedjebacken och Norberg kom och min ordförande Ingvar Henriksson från Ludvika fyllde ut lite tomrum, han kom för att skriva på stämmoprotokollet och stannade sen under hela samtalet och det var bra. Vi plöjde igenom alla uppställda punkter och fick mycket sagt faktiskt. Framför allt försvann en massa kartonger med böcker både till Norberg och Smedjebacken. Sen tog de med sig sommarfoldrar också. Alla mina kartongtravar krympte! Men tror ni att jag kom ihåg att ta en bild på dagens möte? Nä….

På vattenhjulens tid

Ja, tänk när det var det vanliga, att man byggde ett vattenhjul när man ville få kraft till ett verktyg som en hammare eller en malande kvarnsten eller nåt annat viktigt. Det blev som en naturlig maskin. På bilden ovan ses det gamla av eld och fukt förfallna vattenhjulet från Trångfors smedja i Hallstahammar. Och tänk er ett gäng herrar som ser det här hjulet och genast känner en obändig lust att bygga ett nytt! Visioner! Det kliar i deras fingrar och deras hjärnor sätter genast igång med att tänka ut ritningar till dess konstruktion.

Det var nog så det gick till en gång när Trångforsgruppen började jobba på sin smedja. Den skulle renoveras och kunna köras för visningar. Så var det och nu är de vid målet, men det har tagit många långa envisa år.  Det här totalt nedbrutna vattenhjulet har tjänat som modell, det har studerats in i minsta detalj och idag står ett nytt fullt fungerande likadant hjul med en fullt fungerande nybyggd vattenränna direkt från Strömholms kanal som passerar några meter från smedjan. Det här är imponerande. Och likadant är det i Karmansbo smedja. Den är renoverad på ett liknande sätt av en grupp lika passionerade herrar.

Nu vill jag bara berätta att Arbetslivsmuseerna, www.arbetsam.com, en fantastisk förening som huserar på Arbetets museum i Norrköping, är arrangör för en tvådagars konferens 24-25 maj i Orrefors som heter : Vattenmaskiner II  – Dammar, vattenrännor, vattenhjul & maskiner. Det kostar bara 700 kr att delta och från Karmansbo kommer Tommy ”Tompa” Berglund och berättar. Dessutom kommer Nya Lapphyttans anläggning med ett vattenhjul i kontinuerlig drift att presenteras. Det är Norberg det. Och i Orrefors håller en grupp eldsjälar – herrar får jag förmoda – på att restaurera en hammarsmedja. Det blir erfarenhetsutbyte i två hela dagar, ett tillfälle! Alla intresserade är välkomna.

Mer information? Mejla till: info@arbetsam.com   eller ring 011-23 17 30.