Etikettarkiv: Ing-Marie Pettersson Jensen

Norberg och järnet!

Pims bok_2Pims bok_3 Pims bokNu har det kommit en bok och inte vilken bok som helst, utan en som många har gått och väntat på. Det är medeltidsarkeologen Ing-Marie Pettersson Jensen (Pim), sektorschef på Kultur & Fritid, Norbergs kommun som färdigställt sin doktorsavhandling efter många slitsamma år – sånt brukar nämligen ta sin lilla tid, men trägen vinner! Det blev en stor mycket fin och tung bok fylld av historia och intressanta fakta om Norbergs järnhistoria och Norbergs bergslag. Boken heter: Norberg och järnet. Bergsmännen och den medeltida industrialiseringen. Jernkontorets bergshistoriska skriftserie nr 46. 308 sidor.

Den finns att köpa på Jernkontoret i Stockholm, www.jernkontoret.seNi som vill veta mer om boken kan läsa på länken här! Medeltiden är en intressant epok i svensk historia med tanke på människornas stora rörlighet, handelns expansion och något senare även den svåra Digerdöden ”den svarta döden”, en pest och farsot som spred sig i Sverige 1350 och satte stopp för utvecklingen, tog många liv i hela landet och lämnade hela byar öde. Det är svårt att föreställa sig hur det egentligen var. Det var därefter som bergsmännen stärkte sina positioner och pesten innebar även slutet på den första mer industrialiserade järnhanteringen runt Norberg. Den här boken kommer att utgöra grunden till Bergslagens Medeltidsmuseum, där nya Lapphyttan ingår.

På kartan här ovan ser man blästplatser, masugnar, hyttor och medeltida städer i Mellansverige. De senare är välkända platser än i dag, men nu kan vi verkligen förstå hur allt började och varför Stockholm ligger där det ligger – som en vaktpost över pengaströmmarna!

Masugnen på Nya Lapphyttan

Nu hettar det snart till på Nya Lapphyttan i Norberg. Två veckors järnförsök väntar. Starten går lördag den 1 sep med den Stora Döparedagen, kl 11-15 då landshövding Ingemar Skogö ”inleder en ny fas i områdets historia”, han välsignar järnförsöken förstås. Masugnen är uppvärmd och nu sätter man igång med att göra järn, försöken pågår sen dygnet runt fram till den 16 september. Då ryker och brinner det från masugnens topp och inuti pipan hörs hettan dåna av allt påfyllt kol som ska få järnmalmen att till slut smälta så man kan få den att rinna ut. Flammor och glöd! Och man behöver hyttdrängar (både kvinnor och män) till arbetet, det är mycket passning och vakthållning. Det går att anmäla sig på Nya Lapphyttans hemsida, www.nyalapphyttan.se. Där finns även mycket information om järnförsöken och vad som ska ske. Det är ett gediget program under de två veckorna försöken pågår. Varje dag kl 14 förevisas masugnen. Även barnen får särskilt program. De kan delta i en tidsresa i Barnens Bergslag lör-sön 1-2 sep samt 8-9 sep mellan kl 10-16. Och föreningen Järnet på Lapphyttan, www.jarnetpalapphyttan, är en stark samarbetspartner med en bra hemsida, där finns en massa information och en blogg om järnförsöken.

Efter vad jag både hört och förstått så är det otroligt spännande att delta om man gillar järn och känslan av att göra järn på det medeltida sättet. Det är som en tidsresa, man får gå i kläder med medeltida stuk. Linnekläder alltså. Och ull. Det finns nog en medeltidsgarderob i hyttbyn. Nog säger jag för jag vet inte riktigt, jag har själv inte varit hyttdräng, jag har bara varit där och tittat på dem. De ser så nöjda ut för det är en konst att smälta ner järnmalm och få ut flytande järn ur ugnen. Man måste lista ut hur de egentligen gjorde på 1100-talet och prova sig fram. Ja, lite kinkigt är det, det har man ju förstått. Det handlar mycket om graden av hetta. Ska förstås dit och titta igen…

Nya Lapphyttan en söndag i juli

Igår söndag var det mycket folk i farten på Nya Lapphyttan i Norberg, många barnfamiljer. Värmen steg ur masugnen. På eftermiddagen var det en dramatiserad visning som jag var mycket intresserad av, därför var jag där. Barnen lekte lite överallt, det var sista dagen i barnaveckan, ett Leaderprojekt för barn som Norberg haft ihop med Ängelsberg och Virsbo och som fallit väl ut, så pass att det kanske kan bli en tradition. En barnavecka varje år vore väl fint! Barn behöver leka till sig kunskap och de tycker det är kul, det märks. Jag såg många barn igår som verkade gilla det här med historia och lekar. De provade på smide, de lekte med det lilla vattenhjulet och med mini-masugnen och käpphästarna var populära. Pyssel fanns det gott om också, målarfärg, träbitar och annat. Föräldrarna såg nöjda ut. Dessutom var barnen märkvärdigt intresserade av den dramatiserade visningen och många barn följde med runt och lyssnade uppmärksamt. Det är alltid roligt att se tycker jag. Den här berättelsen biter sig säkert fast i deras sinnen. Det här med en speciell barnavecka är ett jättebra initiativ. Samarbetet mellan de tre områdena i projektet gör att barnfamiljerna kan förflytta sig mellan olika miljöer och prova på lite olika saker. Man får se mer! Virsbo har en fin och stor konsthall som gjord för skapande barnaktiviteter. Ängelsberg har en väl fungerande gammal bakstuga precis bredvid Världsarvet Engelsbergs bruk och här har barnen både fått baka och pyssla med korgar och björkris. Så det är bara att hålla tummarna inför nästa sommar och hoppas att barnaveckan kan upprepas och utvecklas. Nu när man har fått lite erfarenhet. Och jag måste skriva ett inlägg till om dramat! Det får bli imorrn det.