Etikettarkiv: Strömsholms kanal

Museimässa i Norrköping

Museimässan NorrköpingDet drar ihop sig till museimässa! Den genomförs på Arbetets museum i Norrköping 15-16 mars, en fredag-lördag. Invigning sker kl 11 första dan av kommunalrådet Lars Stjernkvist. Nu är det ArbetSam, dvs Arbetslivsmuseernas Samarbetsorganisation, som arrangerar mässan för sina medlemsmuseer. Intresserad? Läs mer här: www.museimassan.se.  Fri entre.

Förutom att Ekomuseum Bergslagen är medlem i ArbetSam så är även 13 st besöksmål medlemmar, 6 st i Dalarna och 7 st i Västmanland. Vilka de är? Jo det ska jag tala om.

Dalarna: bostadsmuseet Stora Hagen och Gruvcentrum Mojsen, båda i Grängesberg, Gravendals hammare, Ludvika Gammelgård & Gruvmuseum, Hammarbacken med smedsbostad och Flogbergets besöksgruva.

Västmanland: Norbergs Gruvmuseum, Myrbergs verkstad på Karlbergs hembygdsgård, Fagersta bruksmuseum, Engelsbergs bruk, Oljeön med oljefabrik, Trångfors smedja & kraftstation samt Kanalmuseet Skantzen, de båda sistnämnda i Hallstahammar.

Ekomuseum har bokat upp en mässplats och representeras av ett gäng från Trångfors smedja och Svedvi Berg hembygdsförening, som driver Kanalmuseet Skantzen. De kör ner och deltar i mässan och de tänker lyfta fram Strömsholms kanal. Det är jättebra, eftersom kanalen bara ligger där så självklart och väntar på folk. Det finns ingen ideell förening som jobbar särskilt med kanalen, så som det finns på de andra platserna men kanalen är ändå ett viktigt besöksmål i Ekomuseum. Den håller ihop hela området, alla berörs på något sätt av kanalen.

Kanalen har ett eget bolag, Kanalbolaget, med säte i Hallstahammar. En stor Kanalbyggnadshytta finns nära Skantzen där de gigantiska slussportarna tas in en efter en och renoveras men det är Hallstahammars kommun som håller koll på kanaljobbet och driften och det är ingen enkel match. För oss andra är den bara självklar, vi förväntar oss att den alltid ska finnas där och att slussarna ska funka. Nu gör de en extra drive i Norrköping med fokus på kanalen, bra tänkt!

Länkar:  www.stromsholmskanal.se   och www.ekomuseum.se/besoksmal/stromsholms_kanal.html

 

Här är Strömsholms kanal

Här är Strömsholms kanal. Varje sluss har sitt eget namn och som ni ser heter den här Lustigkulla. Den ligger nedanför Trångfors smedja innan man kommer ut på Dammsjön mot Skantzen.

Här är Strömsholms kanal. Varje sluss har sitt eget namn och som ni ser heter den här Lustigkulla. Den ligger nedanför Trångfors smedja innan man kommer ut på Dammsjön mot Skantzen. Och visst är det en karl som står där så lugnt och fiskar i godan ro…

Satt i går och skrev en redaktionell text om just Strömsholms kanal för Upptäcktsresan 2013. Det är Svenskt Kulturarvs fina sommarmagasin med kulturtips från hela landet. Alla landskap är med och för Ekomuseums del är det alltid lite knepigt för vi finns ju i två landskap. Men kanalen går genom båda även om självaste kanalcentrum faktiskt ligger i Hallstahammar. Där finns Kanalmuseet på Skantzen, granne med Mekanikus där kanalens tekniske chef bodde. Och dessutom ligger Kanalbyggnadshyttan inte lång därifrån, där slussportarna renoveras löpande. Kanalens hemsida här!

Men kanalen är så liten och smal! Jag har svårt att fatta att segeljakterna med sina enorma segel för att fånga vinden, gick här. De kallades ”smedjebackare” och byggdes väl i Smedjebacken där kanalen börjar – eller om den slutar där – jag blir aldrig klok på vilket. Kanske fick de riva seglen något när de emellanåt seglade ur kanalen och ut på sjöarna? Det är tänkbart. Åmänningen är rätt stor, det är den sjö som ligger nedanför Fagersta, där Ängelsberg och Oljeön ligger. Där kan det nog blåsa upp. Dessa flatbottnade pråmliknande segeljakter kunde lastas med 60-70 ton järn!! Och de gjorde 8-9 resor per år mellan Smedjebacken och Borgåsund, där allt järn lastades om för vidare transport till järnvågen i Stockholm. Sen for järnet iväg ut på de sju haven, det gick på export och gjorde många människor förmögna. Men runt 1860 kom ångkraften att ersätta seglen och ångbåtar började gå med släp av lastade pråmar efter sig. Viss persontrafik förekom också. Folk for med båt längs kanalen och till Stockholm. Sen kom järnvägen och tog över all trafik och kanalen hamnade i skuggan. Livet runt kanalen försvann trots att  den var Sveriges viktigaste vattentransportled – näst Göta kanal.

Men snart är det sommar! Vi kan åka med turistbåtar på kanalen, såna finns! Och slussarna fungerar. Man kan vandra och cykla längs med den. Man kan fiska i den och njuta av den. Och man kan lära sig nåt om hur det var för inte så väldigt länge sen. 

Vattnet i Västanfors, Fagersta

Det här var i torsdags förra veckan. Nu sitter jag i södra Jämtland inbäddad i snö. Hur det ser ut i Fagersta i dag har jag ingen aning om (snö??), men när dammluckorna öppnar vid Väsman och vattnet kastar sig utför Ludvika ström vidare ner i sjösystemen, ja då tar det inte lång tid innan det blir livat i Kolbäcksån och Strömsholms kanal. Så är det. Dammluckorna öppnas efter hand nedströms och efter tjänstemannamötet i Norberg förra veckan for Anna Falkengren, kulturchef i Smedjebacken och jag tillbaka hem via Västanfors. Vi ville ju prompt skåda vattnet! Och det var som vi hört: värsta vattenfallet vid det gamla kraftverket mittemot hembygdsgården. Full fart med öppna dammluckor. Och längre ner stiger vattnet i Mälaren och även vid Slussen i Stockholm, en kedjereaktion. Mycket vatten har vi i detta land, på gott och på ont.

Och visst gick vi sen till Kaffestugan och fick oss en kopp på den fina ombonade glasverandan. Det är så mysigt på Västanfors hembydgsgård, som är öppen i princip varje dag året runt mellan 10-18. Nu förbereds julaktiviteter och julutställning. Bra spana på deras hemsida så ni inte missar nåt, gör det här.

På vattenhjulens tid

Ja, tänk när det var det vanliga, att man byggde ett vattenhjul när man ville få kraft till ett verktyg som en hammare eller en malande kvarnsten eller nåt annat viktigt. Det blev som en naturlig maskin. På bilden ovan ses det gamla av eld och fukt förfallna vattenhjulet från Trångfors smedja i Hallstahammar. Och tänk er ett gäng herrar som ser det här hjulet och genast känner en obändig lust att bygga ett nytt! Visioner! Det kliar i deras fingrar och deras hjärnor sätter genast igång med att tänka ut ritningar till dess konstruktion.

Det var nog så det gick till en gång när Trångforsgruppen började jobba på sin smedja. Den skulle renoveras och kunna köras för visningar. Så var det och nu är de vid målet, men det har tagit många långa envisa år.  Det här totalt nedbrutna vattenhjulet har tjänat som modell, det har studerats in i minsta detalj och idag står ett nytt fullt fungerande likadant hjul med en fullt fungerande nybyggd vattenränna direkt från Strömholms kanal som passerar några meter från smedjan. Det här är imponerande. Och likadant är det i Karmansbo smedja. Den är renoverad på ett liknande sätt av en grupp lika passionerade herrar.

Nu vill jag bara berätta att Arbetslivsmuseerna, www.arbetsam.com, en fantastisk förening som huserar på Arbetets museum i Norrköping, är arrangör för en tvådagars konferens 24-25 maj i Orrefors som heter : Vattenmaskiner II  – Dammar, vattenrännor, vattenhjul & maskiner. Det kostar bara 700 kr att delta och från Karmansbo kommer Tommy ”Tompa” Berglund och berättar. Dessutom kommer Nya Lapphyttans anläggning med ett vattenhjul i kontinuerlig drift att presenteras. Det är Norberg det. Och i Orrefors håller en grupp eldsjälar – herrar får jag förmoda – på att restaurera en hammarsmedja. Det blir erfarenhetsutbyte i två hela dagar, ett tillfälle! Alla intresserade är välkomna.

Mer information? Mejla till: info@arbetsam.com   eller ring 011-23 17 30.

Kanalutveckling på Västmanlands läns museum

Det var i fredags det! Att bänka sig till möte med Sven-Olof Juvas, kultur- och fritidschef i Hallstahammar, är något av en kick. Han driver projektet framåt med gott humör och mycket energi. Vi var tolv personer som möttes på Krlsg.2 i Västerås för att tala om Kanal- och Bergslagsutvecklingen och det är Sven-Olof Juvas som leder projektet. Det handlar om att utveckla Strömsholms kanal och kommunerna runt kanalen. Det är i princip samma område som Ekomuseum Bergslagen, det hela är mycket intressant. Hallstahammar kommun är ju en av Ekomuseums stiftare och även delägare i Kanalbolaget. I Hallstahammar ligger även Kanalbyggnadshyttan där bl.a. slussportarna renoveras varje vinterhalvår, några i taget. Den bygghyttan är jätteintressant, visste ni att en slussport väger ca sju ton? Eller var det nio? Det såg jag på TV som visade en snutt från Kanalbyggnadshyttan just igår. Jag har varit där på besök ett par gånger och tittat på de gigantiska portarna.

Och utvecklingsidén – jo den är stor och kulturell, innehåller musik, sång och teater med lite festivalkänsla … och mycket folk förstås längs hela kanalen och kringliggande bygder. Det kan verkligen bli ett lyft för området med långtgående effekter som vi inte ens kan ana idag, lite som en lavin ni vet. Något återkommande, något som tar fart och växer… Den känslan har jag.

Vid mötesbordet bänkade sig AF Kultur & Media från Örebro med Mats Gustavsson, Kanalbolaget med Hasse Eriksson, ett nybildat båtbolag med Håkan Lindberg och Anneli Engstrand och med Björks buss i Västerås som delägare, Länsmuseet med Veronica Dahlberg, programansvarig, Länsteatern med nya chefen Kajsa Giertz, Västerås kommun med kulturstrategen Ulla Arvidsson. Av våra tjänstemän kom Anna Falkengren från Smedjebacken. Och från Ekomuseum kom både jag och Ingvar Henriksson, ordförande i vår stiftelse. Ja, det var ett bra möte, fyllt av energi och många roliga goda idéer. Efteråt rundande vi av med lunch, vi som hade tid, i det fina caféet på museitorget. Ja, detta artar sig, det vill jag bara säga!!

Vårvinter, dagsmeja och planer

Igår värmde solen så det droppade från taken och snön smälte på trappan till Gästis där jag jobbar. Det är en skön period som kommer nu: vårvintern! Det är nästan en egen årstid. Och så ljuset….och nu genar man över Ludvikas tjärnar när man är ute och går.

Det är även bokslutstider och vi har gjort klart, Karin och jag! Allt ligger hos Öhrlings nu för att synas. Vi lämnade in det förra veckan och ska ha bokslutssammanträde nästa fredag och då ska det skrivas på. Sen gör jag ett lite roligare häfte med bilder som delas ut till stämman i maj, vi blir glada av bilder. Den här gången har vi dessutom svarta siffror i resultatet efter två års mindre förluster. Det är inga stora pengar alls men svart är svart – väldigt skönt när man hamnar på rätta sidan strecket, men självklart är pengarna till för verksamheter. Och ser man till årsberättelsen så har vi fått mycket ur händerna 2011.

Nu ska jag skriva Ekobladet som skickas ut kring 1 mars eller veckan efter och så drar annat igång också. Foldrar ska göras, varje plats ska ha en folder men i vilken ordning, var börjar vi, det är en fråga. Barnboken Från Berg till Spik ska göras klar, det är lite till att fila på där, men snart så… Jenny Findahl, Snowtrail och jag ska till storstan på ett ”Teknikseminarium” nästa vecka (QR-koder …m.m.) i Stockholm, det är Centrum för Naturvägledning på SLU i Uppsala som anordnar det. Jag ska förbereda lite kring nästa tjänstemannamöte i Västerås den 23 mars, det är aktiviteterna runt Strömsholms kanal och angränsande områden som är i fokus. Sen har vi ett boksläpp: ”Älskade Mathilda” nån gång i början på juni att tänka på och det ska också förläggas till Västerås och Västmanlands läns museum, Krlsg.2 och det ser ut som om Mathildas barnbarn Birgit Hirdman kommer från Oslo samt andra Hirdmansläktingar och det ska bli så otroligt kul att få träffa dem alla. Då ska vi ha tårtkalas!

Första året med www.oljeon.se

Oljeön utanför Ängelsberg fick en egen hemsida den 1 maj 2011, för ett knappt år sen alltså och den har redan haft 10 000 visningar, det är bra! Det bådar gott inför framtiden. Det glada beskedet kom igår i ett mejl från Malin Andersson, www.primaleve.se, som är dess upphovskvinna. Malin som i många år arbetat som guide och turisminformatör i Ängelsberg och på Världsarvet Engelsbergs bruk samt naturligtvis på Oljeön är samma Malin som i morgon den 1 februari börjar jobba som verksamhetschef på Västanfors hembygdsgård i Fagersta.

Oljeön är en märklig ö. Det var en framsynt herre vid namn Per August Åhlund som anlade ett oljeraffinaderi 1875 på ön, en oljefabrik där han tillverkade lysfotogen och smörjoljor och fetter av olika slag. Brandrisken gjorde att ön var det perfekta stället för en sån verksamhet. Råoljan kom från Texas i båt via Mälaren och Strömsholms kanal ända fram till porten. Fett och talg kom från Ryssland och tjära (en slags naturlig asfalttjära, s.k. goudron) kom från södra Polen (Galizien). Lysfotogen blev en stor produkt och det berodde förstås på att ungefär samtidigt kom järnspisarna och då stängdes ljuset från den öppna elden in i järnspisen och man måste lysa upp stugorna med annat ljus. Fotogenlampan gjorde sitt intåg i hemmen. Oljeraffinaderiet räknas idag som ett av de äldsta bevarade i världen! Ja, här ligger alltihop kvar mer eller mindre intakt, www.oljeon.se

En mycket fin bok har skrivits om Oljeön, den kom förra året samtidigt som hemsidan. Författare är Kersti Kollberg som har rötter på Oljeön. Hennes farfar var den siste oljefabrikören. De supervackra bilderna i boken har tagits av Björn Ullhagen. Boken kan ni beställa via hemsidan från Balkong Förlag  för 249 kr inkl moms och porto.

Tåg Fagersta-Västerås

Det är lite kul att åka tåg! Jag kör för det mesta bil överallt, det blir ju så, man ska iväg kvickt och det går snabbt, inga väntetider precis. Men så skulle jag till Västerås och Västmanlands läns museum nu i veckan och då har jag ju kört den där vägen, riksväg 66, så många gånger att den börjar bli lite tråkig. Då kollade jag tågtiderna. Från Ludvika var det ju knepigt, inget passade riktigt, men från Fagersta var det desto bättre. Där går det flera tåg till Västerås varje dag. Förstås! Det tar 57 min och många pendlar till jobbet, man bor i Fagersta men jobbar i Västerås eller vice versa.

Alltså körde jag bil till Fagersta, parkerade gratis vid stationen och klev på tåget. Det är Tågkompaniet som upprätthåller trafiken på banan. Åh vad skönt det var! Fint väder och vackert landskap att titta på. Man åker utmed sjösystemen neråt Mälaren, man följer i princip Strömsholms kanal. Otroligt vackra sjöar här i Bergslagen! Och tåget stannar vid alla gamla stationer. Här gick det förr ånglok tidigt, redan på 1880-talet och det på grund av järnindustrin förstås. Det var när järnvägen kom och slog igenom som kanalen mer eller mindre övergavs som transportled. Det byggdes broar över sjöleden så låga att seglande fartyg som ”Smedjebackare” inte längre kunde passera. Låga ångmaskinsdrivna pråmar gick ner genom kanalen, men allt färre med tiden.

Satt och tänkte på det. Tänkte på resandet förr då på senare delen av 1800-talet när folk for med det moderna tåget. Då var stationerna säkert enkla men efter sekelskiftet då elektriciteten slog igenom överallt och då industrisamhället tog fart, byggdes vackra arkitektritade stationshus längs banorna och många finns kvar än idag, dock ofta med andra funktioner. Dock är stationshuset i Västanfors i Fagersta ett av dem som fortfarande har kvar sin funktion.

Kulturträff i Fagersta

Kom just hem från ett kreativt tjänstemannamöte i Fagersta. Vi träffades i Logen på Västanfors hembygdsgård, idag på eftermiddan, en ombonad och trivsam miljö. Och vi pratade bara om en enda sak, nämligen kulturarrangemang i våra kommuner med Strömsholms kanal som gemensam faktor, det är vår pulsåder, så även i Ekomuseum. Det gäller för både södra Dalarna och östra Västmanland. Kanalen var en gång den absoluta huvudsakliga leden för järntransporter och resande till och från Bergslagen från Mälardalen och Stockholm. Jag tror inte att vi riktigt inser dess forna stora betydelse. Kanalen finns kvar men lever ett rätt undanskymt liv, den underhålls så gott det går med sina 26 slussar. Det är många slussportar som måste restaureras varje år, ett enormt drygt arbete. Kanalbyggnadshyttan ligger i Hallstahammar. Mer ljus på kanalen alltså!

Med kultur kan vi stödja hela kanalområdet och de kringliggande kommunerna. Det är i princip Ekomuseums sju stiftarkommuner det först och främst handlar om, sen sprider vi ut det hela. Bergslagen är stort. Idén kommer från nye kulturchefen i Hallstahammar Sven-Olof Juvas. Vi liksom vaknade till i tjänstemannagruppen, nu har vi fått ett gemensamt, konkret och roligt förslag att jobba med. Det här är något nytt. Det här är bara så bra! Vi träffas nästa gång den 23 mars på Västmanlands läns museum i Västerås.

Tjänstemannamöte fick kanaltema

Vi träffades igår på trevliga Lindgården vid Västanfors kyrka. Det blev ett ovanligt bra möte därför att nye kulturchefen i Hallstahammar, Sven-Olof Juvas, bidrog med nya friska idéer, vilket fick igång ett brett och kreativt samtal! Jag må då säga! Ja, jag blev lite tagen. Jag ska inte här orda så mycket om idéerna utan mer säga att det kommer att visa sig på sikt och att vi har kanalen för ögonen.

Vi formerade oss raskt till en arbetsgrupp som stämde möte i mitten på januari i Västanfors och vi ska planera saker som har med vår gemensamma kanal att göra. Det är lite ovanligt att tjänstemannagruppen går igång på detta sätt. Strömsholms kanal, vår pulsåder, där all trafik mellan Stockholm och stora delar av Bergslagen gick innan järnvägen, bilarna och vägnätet slog ut den totalt.

Betänk att allt resande före järnvägens tid till Dalarna skedde via Strömsholms kanal. Man for med båt från Stockholm på Mälaren till Strömsholm, som ligger i Hallstahammar. Där bytte man till pråm som tog sig upp genom de 26 slussarna 100 m uppåt till Smedjebacken, slutstation. Därifrån gick man nog mest till fots över skogen till Falun och Siljansbygden om man inte fick lift med hästskjuts. Hela båtfärden tog två dygn.

Dags sätta ljuset på vår kanal som berör alla våra stiftare, ett gemensamt kulturarv: www.stromsholmskanal.se.