Etikettarkiv: SvD

Funderingar kring energi

Läste ett intressant reportage om grön energi i går lördag. Den blöder! Det är en analys av Peter Benson i SvD:s Näringslivsbilaga. Jag som trodde att den frodades!! Detta med tanke på de vindkraftparker som planeras här i Bergslagen, Olsbenning i Norberg är den senaste jag hört talas om. Vi har gubevars gott om både skogar och passande höjder i Bergslagen och skogsägare vill tydligen ibland upplåta sin skogiga mark för vindkraftverk och då inte bara några stycken utan som sagt en hel park, vilket betyder 30-40 st.

Visst vill man tro att detta är en god gärning, grön miljövänlig elkraft, något som kommer att bestå i minst hundra år framöver – särskilt som stora ingrepp måste göras i dessa naturområden. Man hyvlar ju ner höjder så de blir plana och fina byggplatser, man bygger ett rejält vägsystem runt kraftverken från det stora vägnätet i närheten, som ska bära tungt lastade långtradare som kör fram de gigantiska och tunga byggdelarna. Ja, lite så där. Man bygger sönder skogen och det är irreversibla ingrepp, tro inget annat, men vad finner man sig inte i för den goda sakens skull?

Och nu läser jag att den gröna energin blöder? Jag läser att efterfrågan har dykt som en sten hos de europeiska bolagen som ägnar sig åt vindkrafttillverkning samtidigt som Kina och Indien har tagit över marknaden nåstan totalt. Det hänger visst ihop med västvärldens avindustrialisering vilket dessutom gör att vi behöver allt mindre energi. Men? Om vi behöver allt mindre energi, varför ska vi då satsa så stort på vindkraftparker här ute på vischan? Och om de tillverkare som finns går omkull? Ska vi köpa kraftverken från Asien?

Det är nu jag tänker på ett snille, den gudomlige Gunnar Asplund, den suveräne uppfinnaren från ABB, numera fristående, som jobbar med nya energilösningar! Han var gäst här i Ludvika på Ekomuseums Bergslagsting 2010 och berättade bland annat om en ny sorts elbilar han uppfunnit. Just det läste jag faktiskt om för några veckor sen här i lokalpressen. Han testar nu en uppfinning med elbilar på en specialbyggd bana nära Arlanda och det lär funka. Om han får råda och vara med och lösa det energiproblem vi har så behöver vi inga vindkraftparker i våra skogar. De som nu byggs kommer antaligen att vara överflödiga om redan om 25-30 år….Vi har redan vattenkraft och utöver det kan vi få den solkraft vi behöver från Sahara! Och visst var det väl någon ung snillrik KTH:are som jobbar på att lösa det här med kärnkraftavfallet också? Så vi kan komplettera med ren (?) kärnkraft till och med. För elektricitet behöver vi! Ja, enkla tankar drar inte så värst mycket energi i alla fall, det knakar inte ens.

Slowcities, Slow Sunday och Slow life

Lämna ett svar

Men vilken söndag!! En sån långsam dag. Ett regnande ända sen morronkulan. Och luften står stilla, man kippar nästan efter andan, inte en krusning i lövverket utanför. Tur man har båda stora tidningarna, jag är alltså fullt sysselsatt. I dag lever jag livet långsamt och det är mycket behagligt. Jag läser i lördagens SvD om motrörelsen Slowcities – eller Cittàslow som det heter på italienska, staden med det långsamma livet. Begreppet uppfanns i Italien 1999. Många motrörelser finns det numera, fler än förr som det känns. Det är mycket folk är emot i dag, jag också. Jag är emot nästan allt som är etablerat tänkande nuförtiden, ja det blir värre med åren det där, men i motrörelserna ligger framtiden…

Cittàslow är sprunget ur Slowfood-rörelsen som drog igång i Barolo, Cuneo för två decennier sedan. Och den här rörelsen har ökat så pass att den nu hamnat under strecket i SvD med en text författad av Lisbeth Lindeborg, fil.dr i statsvetenskap. Helt klart kul läsning! Rörelsen breder ut sig över världen och finns nu i alla världsdelar. Nu finns föreningen Cittàslow Norden här och i Sverige har åtminstone en stad anammat tänket. Det är Falköping i Västergötland som gick med 2008, som har tagit ställning för det goda livet i sin stad. I Norge finns flera städer men Finland och Danmark har bara varsin än så länge. Jaha, norrmännen är bäst i detta.

Det här är lite som Model Forest-rörelsen här, som tar med skogen som kvalitetsfaktor i ett samhälle, skogssamhällen. Jag tänker på Säfsenskogarna nu och de två skogskarlarna som besökte mig i juni (se bloggen 15 juni). Ekomuseirörelsen drar lite åt samma håll. Sen har vi permakulturen här, med det hållbara odlandet, den hållbara djurhållningen. Alla de här rörelserna sammantagna skulle kunna bli nåt: ge upphov till nya samhällssystem, nya ekonomiska system, nya verksamheter, småskalighet och kvalitet, nya livsåskådningar (detta härliga ord!) och ett skönare liv för alla. Hoppfullt? Jajamen, just dessa idéer behöver klotet!

Om Parkinsons lagar

Lämna ett svar

Läste i söndagens SvD om Parkinsons lagar. Det var P.J. Anders Linder som skrev söndagskrönikan och en av lagarna lyder så här: ”Arbete utvidgar sig så att det fyller den tid som är tillgänglig för att utföra det”. Om man ger en arbetsuppgift en vecka på sig för att göras då tar det en vecka. Ger man uppgiften en månad på sig, då tar det en månad. Det händer aldrig att uppgiften blir klar i förtid alltså. Nä. Jag tänkte då att det där känner jag väl igen. Sätter jag en dag när något ska vara färdigt så blir det färdigt just till den dan, det är lite av ett trolleri! Det handlar förstås om att man själv ställer in sig på att DÅ ska det vara klart, punkt och slut. Likadant är det med utrymmen, eller hur? Har man ett kansli med lite plats över så genast fylls vrårna med allt möjligt ”skräp” och man undrar hur det kom dit. För att inte tala om ens hem…. det fylls obönhörligt. Tiden fylls, utrymmen fylls. Ja, det uppstår liksom av sig självt en slags strävan efter jämvikt precis som i naturen.

Parkinson var marinhistoriker och hade umgåtts med den brittiska statsförvaltningen under långa tider. Han lade märke till att kolonialdepartementet fick alltfler tjänstemän i takt med att det blev allt färre kolonier. Parkinson var förstås en tänkande och skarpögd man och han skrev en bok som blev en enorm succé.

Hans andra lag lyder: ”Utgifterna stiger till inkomsternas nivå.” Ja, detta blev sagt med den växande välfärdsstaten i åtanke. Det är väl lite som att rätta munnen efter matsäcken? De pengar som kommer in, de går ut igen i samma takt, ja det sker även i Ekomuseum. 1980 var han på Sverigebesök, talade på en arbetsgivarkongress och då föddes en lag just för oss i Sverige: ”Sikta på välstånd och du får sysselsättning. Sikta på sysselsättning och du får allt annat än välstånd.”. Jag slutar här för sen följde en analys av maktkampen i vårt land, som jag inte tänker orda om här. Till sist blir det nog ändå en fråga om vem som har bäst insikter i dessa saker. De här lagarna som den skarpögde marinhistorikern formulerade gillade jag verkligen, vilken avundsvärd förmåga att kunna se och sammanfatta svåra tillstånd med några få kloka ord som går fram i all sin enkelhet. Lika enkelt och begripligt som ordspråk!

Turister och intäkter…

Lämna ett svar

Intäkter från turism och till vilket pris? Om detta delikata ämne läste jag i söndagens SvD, det var en krönika med rubriken: Trist med turist. Klart man läser! Bobo Karlsson skrev om turism, han har författat boken ”Urban Safari” som nu finns i pocket. Den vore nog kul att införskaffa och läsa. Har alltid tänkt att Sverige är underbefolkat vad gäller turism, vi är bara nio miljoner människor och kan omöjligt dra runt en hel turistindustri. Alla regioner i Sverige verkar dessutom vilja bli ett centrum för turism, inte bara Bergslagen. I så fall krävs ytterligare några miljoner besökare som alltså måste komma utifrån hit. Och vilka är de då? Ett par miljoner tyskar kanske? De är 80 miljoner i sitt land. Och vi som inte ens kan tyska längre…..schade!!

Bobo Karlsson skriver om platser som tröttnat på turister ”Get out of my town” och andra antituristiska uttryck som det rättframma ”dra åt helvete!” som ett helt café vid ett litet torg i Barcelona skrek åt överförfriskade brittiska killar. I Berlin finns det barer och butiker i de mest turisttäta stadsdelarna som satt upp dekaler ”Mot turism” i sina fönster. Men visst är det intressant? Det kan alltså bli för mycket!! Paris har visst 30 miljoner turister varje år (!!) och ändå vill de ha fler!! Och vem minns inte Vattenfestivalen i Stockholm, en plåga för stadens invånare. Ja, tänk om man bara kunde få pengarna, men slippa människorna?? Drömmen om lugna turister som förälskade par med feta plånböcker som bor på våra fina herrgårdar, äter och dricker dyrt är mer en illusion än verklighet. Bobo Karlsson pekar på något vi andra helst inte vill se….avigsidorna, det överdrivna, det omåttliga.

I Ekomuseum är det mest hemvändare och deras familjer som turistar, så livet är ganska enkelt just här i alla fall – än så länge. Och vi kanske ska nöja oss?? Våra besökare har ofta starka lokala kopplingar, det är gynnsamt. Dock ser vi faktiskt en ökning av besökare från Holland, de t o m flyttar hit och får på sikt också kopplingar till våra platser. Snart dags att börja samla in statistiken för 2011 förresten. Vi brukar ligga på runt dryga 500 000 besökare totalt för hela Ekomuseum, som är stort till ytan och med många publika platser. Och det är besökare som hela tiden kommer tillbaka – stort sett.

Resereportage från Bergslagen

Lämna ett svar

Och så är jag tillbaka i Ludvika igen efter en treveckorssemester och allt är plötsligt som vanligt. Utom skrivaren som totalstrejkade, den gick bara inte. Den bullrade och levde rövare och sen inget mera. Åskan? Ja, förmodligen. Slutkörd var den. Jag MÅSTE ha en skrivare som funkar. Nu i eftermiddags fick jag en ny installerad, den går som smort och jag kunde skriva ut en massa räkningar på bokbeställningar och snart ska jag ge mig iväg till posten med alla bokpaket. Boken Järnladies är inte precis svårsåld, det är trevligt.

Jo – ett intressant resereportage fanns i SvD en söndag i mitten på augusti, det handlade om Bergslagen, en kul resa i våra trakter, ja just det – i Ekomuseum Bergslagen!! Vem blev glad tror ni? Jag blev jätteglad, för det var en trevlig text om en mixad tur i Västmanlandsdelen på en 3-4 dagar med både herrgårdsliv på Färna och Karmansbo och skogsliv i Kolarbyn med älgsafari och vargyl, matlagning över öppen eld och sen slutade det med en gruvnatt i Sala Silvergruva som ligger nästgårds. Helt perfekt tripp alltså med lite av varje av allt som finns här i krokarna. Klart jag blev glad av en sån text! Den var skriven av Cenneth Sparby, som är frilansande journalist och författare. Just så tänker jag mig alltid att resenärer här ska göra. De ska själva skapa sig en personlig resa, jobba lite för att tänka ut den för att sen få sig en fin upplevelse. Ekomuseums webbadress fanns med, det gjorde mig extraglad.