Länsstyrelsen i Västmanland har nyligen förklarat att delar av Karmansbo bruk blivit ett byggnadsminne, som ska invigas den 29 maj. Det är glädjande nyheter för Ekomuseum och särskilt för den ideella förening vars engagemang inte nog kan uppskattas. I smedjan demonstreras den fina konsten att valsa ut stångjärn i ett välbevarat valsverk enligt lanchashiremetoden. Här finns dessutom ett av de finaste vattenhjulen i Ekomuseum samt en gigantisk mumblingshammare, som slog ut det glödande ämnet till passande storlek för valsverket. Som om detta inte vore nog, så ligger det intill stora smedjan även en klensmedja, fullt brukbar och som används flitigt i olika aktiviteter. Nära de båda smedjorna ligger bostadslängan ”Långa raden” med ett smedbostadsmuseum i en av lägenheterna. Resten är numera kulturbostäder för vanligt folk. Allt detta plus kolhus, dammanläggning, kraftstation m.m. ingår i byggnadsminnet, vilket kommer att betyda mycket för Karmansbo.
Nu menar jag att vi nog kan tacka Gunnar Ahl för en hel del av detta, då han under lång tid arbetat för att få till det och med gott resultat som vi kan se i dag. Han har en särskild relation till smedjan eftersom han sprang här som barn och såg smederna producera stångjärnet. Människor med egna personliga minnen från järnproduktionens dagar finns snart inte mer. Smedjan lades ner 1958 och började förfalla. Den berömda vårfloden 1977 höll på att förstöra byggnaden och en eldsvåda 1983 tog mycket av träkonstruktionerna men räddningsarbetet gick nu igång. Med stöd av staten, kommunen, Volvo AB och en ideell förening drogs ett starkt uppbyggnadsarbete igång till vad vi ser i dag. Man hade även långt gångna planer på en byggnadshytta till en början. Smedjan räddades och blev byggnadsminne. Då blir man glad! Och jag har sagt det förr: det är en stor upplevelse att bege sig hit på Järnets Dag som alltid infaller den första lördagen i juli.
Läs mer om smedjan på www.karmansbo.se som administreras av nämnde Gunnar Ahl och som även är ordförande i Ekorådet.