Etikettarkiv: ABB Ludvika

Funderingar kring energi

Lämna ett svar

Läste ett intressant reportage om grön energi i går lördag. Den blöder! Det är en analys av Peter Benson i SvD:s Näringslivsbilaga. Jag som trodde att den frodades!! Detta med tanke på de vindkraftparker som planeras här i Bergslagen, Olsbenning i Norberg är den senaste jag hört talas om. Vi har gubevars gott om både skogar och passande höjder i Bergslagen och skogsägare vill tydligen ibland upplåta sin skogiga mark för vindkraftverk och då inte bara några stycken utan som sagt en hel park, vilket betyder 30-40 st.

Visst vill man tro att detta är en god gärning, grön miljövänlig elkraft, något som kommer att bestå i minst hundra år framöver – särskilt som stora ingrepp måste göras i dessa naturområden. Man hyvlar ju ner höjder så de blir plana och fina byggplatser, man bygger ett rejält vägsystem runt kraftverken från det stora vägnätet i närheten, som ska bära tungt lastade långtradare som kör fram de gigantiska och tunga byggdelarna. Ja, lite så där. Man bygger sönder skogen och det är irreversibla ingrepp, tro inget annat, men vad finner man sig inte i för den goda sakens skull?

Och nu läser jag att den gröna energin blöder? Jag läser att efterfrågan har dykt som en sten hos de europeiska bolagen som ägnar sig åt vindkrafttillverkning samtidigt som Kina och Indien har tagit över marknaden nåstan totalt. Det hänger visst ihop med västvärldens avindustrialisering vilket dessutom gör att vi behöver allt mindre energi. Men? Om vi behöver allt mindre energi, varför ska vi då satsa så stort på vindkraftparker här ute på vischan? Och om de tillverkare som finns går omkull? Ska vi köpa kraftverken från Asien?

Det är nu jag tänker på ett snille, den gudomlige Gunnar Asplund, den suveräne uppfinnaren från ABB, numera fristående, som jobbar med nya energilösningar! Han var gäst här i Ludvika på Ekomuseums Bergslagsting 2010 och berättade bland annat om en ny sorts elbilar han uppfunnit. Just det läste jag faktiskt om för några veckor sen här i lokalpressen. Han testar nu en uppfinning med elbilar på en specialbyggd bana nära Arlanda och det lär funka. Om han får råda och vara med och lösa det energiproblem vi har så behöver vi inga vindkraftparker i våra skogar. De som nu byggs kommer antaligen att vara överflödiga om redan om 25-30 år….Vi har redan vattenkraft och utöver det kan vi få den solkraft vi behöver från Sahara! Och visst var det väl någon ung snillrik KTH:are som jobbar på att lösa det här med kärnkraftavfallet också? Så vi kan komplettera med ren (?) kärnkraft till och med. För elektricitet behöver vi! Ja, enkla tankar drar inte så värst mycket energi i alla fall, det knakar inte ens.

Det lilla ekotemplet i Ludvika ström

Lämna ett svar

En gång var ekotemplet en del av en romantisk engelsk park. Ja, jag kallar det för ekotempel. Det hörde till Ludvika herrgård och Roths äng på hitre sidan Ludvika ström. Herrgården anas uppe till vänster på andra sidan. Det var heller inte alls så långt från Marnäs gamla bergsmanshytta som låg nedanför forsarna. Herrgården med park ligger ovanför. Man ser på det gamla fotografiet hur damerna i brukspatron Roths familj besöker templet via en smal bro från strömmens kant mittemot herrgården. Bron är borta i dag men templet står kvar och är restaurerat. Det är roligt att jämföra bilder från förr med hur det ser ut i dag. Roths äng med tempel, kojor och stigar anlades på 1850-talet av Carl Edward Roth som tog över bruket efter fadern.

Den gamla bilden hänger uppe på Hammarbacken och jag skulle inte bli förvånad om det är Caroline von Knorring (1841-1925) som fotograferat. Hon gifte sig 1872 med brukspatrons yngste son Carl Ehrenfried och även om de tu bodde på Sunnansjö herrgård så var de ofta på besök i Ludvika. Före giftermålet arbetade hon som porträttfotograf i Stockholm med egen ateljé på Regeringsgatan 59. Efter flytten till Ludvika fotograferade hon miljöer och landskap istället och då för nöjes skull.

Med tiden drogs järnvägen med stadiga broar rakt igenom hela härligheten, det var bara att finna sig. Och lite senare tog kraftverket allt vatten och strömmen torrlades. Det var väl när verksamheten vid hyttan och smedjorna upphörde med sin vattenhjulsdrift. Järnhanteringen upphörde helt på 1890-talet och en epok var slut. I den torrlagda strömmen ser man björkbuskage växa sig stora och tuvor av blomster och gräs. I våras blommade forsen av stora fång kabbeleka. Nån gång ibland släpps vattnet på – sist jag såg det var i okt 2010 då man byggde om vid kraftverket. Då fick det forsa i flera veckor och det spolade rent. Herrgården ägs sedan länge av ABB i Ludvika.

Solen är en guldgruva!

Lämna ett svar

Solen kan ge oss energi för alltid. Solrevolution! Om detta läste jag i DN Debatt den 10 april, skrivet av Christian Azar, professor Energi & Miljö, Chalmers i Göteborg. Jag satt i Jämtland och bläddrade i tidningen. Det handlade om solceller och den snabba utvecklingen.  I Jämtland står solen högt på himlen under sommarhalvåret, det väckte tankar… en egen liten solfångare kanske?

Sist jag såg solen omtalas i sådana positiva ordalag var på vårt Bergslagsting den 13 nov 2010, då Gunnar Asplund, fd chefsutvecklare på ABB var hos oss. Han har haft en betydande del i utvecklingen av ABB:s specialare: HVDC-tekniken (high voltage direct current = högspänd likström), dvs kraftöverföring på ett högeffektivt sätt över långa avstånd. Bilderna ovan kommer från hans föredrag. Där ser ni att 90% av jordens befolkning bor så pass nära öknarna att de skulle kunna få elektricitet från närmsta ökenområde med hjälp av HVDC-teknik. 250 mils överföring är inga problem. Då kan Paris, ja hela Frankrike få sitt behov av elektricitet via solceller i Sahara! Resten av Europa kan utnyttja vindkraft, havs- och landbaserad, och vi här uppe i Skandinavien kompletterar även med den rena vattenkraften.

Christian Azar skriver att satsningarna på sol- och vindkraft ökar starkt, att tekniken förfinas hela tiden. Men att den också måste gå snabbare för att gå om de fossila bränslen vi nyttjar då utsläppen av koldioxid förtsätter att växa. Tyskland är det land i Europa som kommit längst med att utveckla förnyelsebar energi. Och Kina är stort på solcellsindustri. Och vi härhemma uppfinner. Det verkar vara nåt i görningen. En tredje industriell revolution står för dörren! Den första var ju på 1700-talet då industrins vagga låg i England, i Ironbridge. Den andra var i slutet av 1800-talet när oljan och elektriciteten kom och förändrade allt! Och nu kommer den förnyelsebara energin.

Det är glädjande nyheter.  Och jag tänker att det är rätt fantastiskt att rötterna till det stora ABB (som grundar sig på behovet av elektricitet i gruvan i Grängesberg i början av 1890-talet) finns just i Ekomuseum Bergslagen och att ABB:s forskning och utveckling sen dess faktiskt skett i Ludvika. Ja, här bygger ABB fortfarande ut.

…marschen mot förnybar energi.

Lämna ett svar
På den här platsen vid Marnästjärn vore det fint med ett kretsloppshus. Bredvid står det stora vattenhjulet från som kommer från Östanberg i Smedjebacken. Hjulet drev vattenpumparna vid en liten gruva för 100 år sen. Så var det då och inte för så längesen heller. Är de enkla vattenhjulens tid verkligen förbi?

På den här platsen vid Marnästjärn intill Ludvika Gammelgård vore det fint med ett kretsloppshus. Bredvid står det stora vattenhjulet från Östanberg i Smedjebacken. Hjulet drev vattenpumparna vid en liten gruva för 100 år sen. Är de enkla vattenhjulens tid verkligen förbi? Kanske - kanske inte.

Jag snodde uttrycket från en text i DN:s nätupplaga igår morse. Att marschera mot nya energimål lät så bra! Bestämt liksom. Texten handlade om Japan och kärnkraften. Det är förfärligt det som sker. Och jag har varit vän av kärnkraft just för att den är ”ren”. Jag var en sådan vän ända tills uppfinnaren Gunnar Asplund frälste mig på vårt Bergslagsting i höstas i Ludvika. Då såg jag ljuset!! Då var jag absolut nyfrälst!! Nu känner jag mig ännu mer övertygad om att Gunnar Asplund är något riktigt viktigt på spåren. Han har visat hur solkraft kan ledas från klotets öknar till alla tätbefolkade områden och det är en fullt möjlig lösning på allas våra behov av elektricitet. Europa skulle få elkraften från Sahara! Gunnar Asplund har i många år varit utvecklingschef på ABB i Ludvika och han har haft stor delaktighet i viktiga stora lösningar som rör överföringar av kraft och energi. Han har även uppfunnit den smartaste elbilen, den kommer.

Och nu börjar det väl snart bli skarpt läge för att bygga Ludvikas Miljö-, Eko- & Kretsloppshus (svårt bestämma sig för ett ord!) där Ekomuseum ska ha en plats. Vi har ju en plan och vi har en förstudie. Vi har påbörjat en process att skapa ett lärande centrum för nya, miljövänliga, hållbara, förnybara sätt att bygga, bo, leva och äta och med så mycket kretslopp inbyggt som det bara går. Vi behöver alla en plats att gå till – ett miljötempel? – för att med våra sinnen förstå vad det handlar om, vi behöver se nya goda lösningar på svåra problem. Det är väl klart att ett sånt centrum ska ligga där ABB med all sin energiforskning finns, dvs i Ludvika, som till råga på allt är en ”ekokommun”. Sympatiskt – här vill man ju bo!! Och sen finns Ekomuseum här med sitt Eko- från både ekonomi och ekologi, smart va!? Våra stadgar anger att vi ska jobba med båda delarna: ekonomisk historia och ekologisk kunskap. Vi bör lyfta ekologi- och miljöfrågor. Miljöministern Andreas Carlgren har nyligen sagt att det sker en rekordstor satsning på vind- och biokraft. Så bra! Men han ska också gynna en lika rekordstor satsning på elektricitet från Sahara och elbilar á la Gunnar Asplund. Våra ekosamhällen behöver få fart!