Etikettarkiv: DN

Ekomuseum som institution?

Lämna ett svar
Det här är slutet på Lena Anderssons text "Institutionen bevarar och förändrar" i Kolumnen, DN lördag 26 jan 2013.

Det här är slutet på Lena Anderssons text ”Institutionen bevarar och förändrar” i Kolumnen, DN lördag 26 jan 2013.

I lördagens DN fick jag nya tankar om institutioner. Jag säger ju alltid att ett ekomuseum inte är en institution, eftersom en sådan är något tungt, fyrkantigt och statiskt. Istället ska ett ekomuseum vara ett lätt och rörligt nätverk dock på en stabil grund och med en ständig beredskap för förnyelse – så länge man inte ruckar på själva basen. I vårt fall är det en gemensam historia som kretsar kring järn och människor. Ett ekomuseum ligger alltid ute i landskapet, fritt och luftigt där man kan begrunda de autentiska spåren av den verksamhet som pågått under 1000 år och mer.

Bäst nu att genast repetera vad eko- i ekomuseum står för.  Det kommer från grekiskans oikos som betyder hushåll. Att hushålla är att vara ekonomisk, ekonomi. Vårt ekomuseum handlar om ekonomisk historia. Men där finns en bit av ekologi också, samma eko-, hur man hushållar med naturresurserna, hur man känner sitt landskap och hur man värnar sin miljö. Vi jobbar med båda delarna och de är som parhästar dessutom, ekonomi och ekologi. Och kultur och identitet växer fram ur natur och landskap. Natur och kultur hör ihop.

Men nu till institutionen! Jag läste med stort intresse Lena Anderssons kolumn Institutionen bevarar och förändrar. Förändrar….??? Jahaja, jag ser som sagt institutionen som statisk, inget man vill vara i. Sega strukturer. Men Lena Andersson provar alltid nya tankespår, det är det som gör henne så rolig att läsa. Det hela blir mycket personligt. Hon frågar sig varför vissa samhällen på jorden förändras så lite när världen i stort förändras så mycket? Och tänker att det är institutioner som förutsätter förändring. Historia förutsätter institutioner, som fångar in och systematiserar medvetandets utflöden….här måste jag tänka, ajajaj. Hon tvingar mig att tänka!! Hon tänker att institutionen är något som tvingar människor att komma över sina motstånd, annars skulle det inte bli mycket gjort. Det handlar om medvetandet. När man blir medveten om något, då först går man vidare till nästa steg, då händer det saker. Så är det i institutioner. Och den yttersta institutionen är det egna livet. Och man fyller sin institution hela tiden. Vi går alltså alla omkring som institutioner och tillsammans skapar vi än större sådana. Ja, och då är naturligtvis Ekomuseum också en institution, vars behållare fylls på, svämmar över, tappas ur och fylls på igen – alltmedan tiden går – en process av liv och förändring. Det är som om jag fått nya glasögon på näsan….

Svenska språket lockar

2 svar

Nog kan man bli förvånad, ett sånt litet språk…och Sverige är ju ett sånt litet pluttland i det stora hela. Vi är visserligen stora i orden, men likväl små på jorden. Jag läste med stora ögon i DN i söndags (19 aug) om hur svenska lockade tusentals studenter i USA (och även i andra länder) – va??!  Varför i all sin dar besvärar sig unga amerikaner med att studera och lära sig svenska?? Det tar flera terminer!!

Svaret på frågan var att Sverige ligger långt fram vad gäller miljötänkande, teknik och ingenjörskonst. Och – svenska är ett enkelt språk att lära sig (det har jag alltid misstänkt!) och svensk kultur anses ”coolt”.

Vår kultur? Arbetskultur kanske, den är annorlunda. Vi är inte längre så formella oss människor emellan, vi hejar och duar glatt till höger och vänster. Vi tar fikapauser på jobbet och har lång semester, arbetslivet blir därmed lite lättare. Och sen klär vi oss ledigt och bekvämt både på jobbet och på fritiden – det flyter nästan ihop. Det är alltså inga större krusiduller med oss svenskar. Fast måttligt sociala är vi ju sägs det. Och nu kom jag att tänka på Jantelagen också… hm…. jaja, inget är perfekt, men ändå, vi lever väldigt fritt totalt sett.

Och vår natur, jag tror att den lockar också. Ekoturismen lär vara på väg att bli något riktigt stort och inte bara här utan även runt om i världen. Ekoturismen kan rädda hotade miljöer. Natur är inne och i naturen finns kulturen. Vi får göra oss redo…

Solen är en guldgruva!

Lämna ett svar

Solen kan ge oss energi för alltid. Solrevolution! Om detta läste jag i DN Debatt den 10 april, skrivet av Christian Azar, professor Energi & Miljö, Chalmers i Göteborg. Jag satt i Jämtland och bläddrade i tidningen. Det handlade om solceller och den snabba utvecklingen.  I Jämtland står solen högt på himlen under sommarhalvåret, det väckte tankar… en egen liten solfångare kanske?

Sist jag såg solen omtalas i sådana positiva ordalag var på vårt Bergslagsting den 13 nov 2010, då Gunnar Asplund, fd chefsutvecklare på ABB var hos oss. Han har haft en betydande del i utvecklingen av ABB:s specialare: HVDC-tekniken (high voltage direct current = högspänd likström), dvs kraftöverföring på ett högeffektivt sätt över långa avstånd. Bilderna ovan kommer från hans föredrag. Där ser ni att 90% av jordens befolkning bor så pass nära öknarna att de skulle kunna få elektricitet från närmsta ökenområde med hjälp av HVDC-teknik. 250 mils överföring är inga problem. Då kan Paris, ja hela Frankrike få sitt behov av elektricitet via solceller i Sahara! Resten av Europa kan utnyttja vindkraft, havs- och landbaserad, och vi här uppe i Skandinavien kompletterar även med den rena vattenkraften.

Christian Azar skriver att satsningarna på sol- och vindkraft ökar starkt, att tekniken förfinas hela tiden. Men att den också måste gå snabbare för att gå om de fossila bränslen vi nyttjar då utsläppen av koldioxid förtsätter att växa. Tyskland är det land i Europa som kommit längst med att utveckla förnyelsebar energi. Och Kina är stort på solcellsindustri. Och vi härhemma uppfinner. Det verkar vara nåt i görningen. En tredje industriell revolution står för dörren! Den första var ju på 1700-talet då industrins vagga låg i England, i Ironbridge. Den andra var i slutet av 1800-talet när oljan och elektriciteten kom och förändrade allt! Och nu kommer den förnyelsebara energin.

Det är glädjande nyheter.  Och jag tänker att det är rätt fantastiskt att rötterna till det stora ABB (som grundar sig på behovet av elektricitet i gruvan i Grängesberg i början av 1890-talet) finns just i Ekomuseum Bergslagen och att ABB:s forskning och utveckling sen dess faktiskt skett i Ludvika. Ja, här bygger ABB fortfarande ut.

En ljus och klar Nobeldag!

Lämna ett svar

Vilken skillnad mot igår! Ack detta underbara liv med sina växlingar – väderlek och humör följs åt. Läser i dagens DN om Tranströmer i min morronsoffa. På sid 10 i kulturdelen skriver Lasse Bergström en liten personlig text om Tomas Tranströmer och sig själv. Båda gick latinlinjen i slutet på 1940-talet på Södra Latin i Stockholm och de bildade en litterär förening i klassen, EV = Enighet och Vänskap, som gav ut den annonsstödda tidskriften Loke två gånger per år. Just då efter andra världskrigets slut var lättnaden förstås stor, en ny tid började, en ljus fredlig framtid med mörker i bagaget. Och Stockholms första Åhlénsvaruhus låg på Söder vid Skanstull, i korsningen Götgatan-Ringvägen. Där ligger det fortfarande.

Jag fastnade för dessa rader i dikten Bergslag från Loke, 1948. Då var Tomas Tranströmer bara 17 år (!) om jag har räknat rätt och han måste ha besökt Bergslagen även om jag vet att han mestadels höll till på Runmarö på sin fritid. Han fångade något om Bergslagen, en känsla, som om han såg in i framtiden…det här lite mörka och ensliga…och stigarna som söker sina mål, ja var mynnar de ut, vart leder de, vad såg han för sin inre syn? Gläntor, där de som går vilse kan hamna? Och alla nycklar…?

ensamt gruvtorn – ett finger av hin
och gruset svart av längtan efter vatten
och granen svart av längtan efter storm

jag går över rykande sår
som skrämda hästar flyr svedda moln över trädtopparna
stigarna söka sina mål
och skogen har tusen nycklar i bältet

Dags för ”Omställning Bergslagen”?

Lämna ett svar

Nu har något börjat…det finns människor som börjar märkas, de har ändrat livsstil, visat sympatiska handgripligheter. Däri ligger något viktigt. Många bara pratar, men någon gör. Ett intressant reportage i söndagens DN handlar om det. Det står att en ny gröna-vågenrörelse håller på att födas och det i Storstockhom. ”Om vi ska vänta på de politiska besluten tar det för lång tid”, säger Pella Thiel på Ingarö, Värmdö kommun. Hon bor lantligt med make och två små barn, odlar, pendlar till jobbet i Uppsala (!) men hinner med att engagera sig i ”Omställning Värmdö” och i den lokala Naturskyddsföreningen. Under en resa i USA stötte hon på den omställning mot ett mer ekologiskt liv som var på gång där i vissa grupper. Det inspirerade till att starta upp en konkret handlingsplan på Ingarö för något år sen med några likasinnade. Det här gillar jag mycket!

Det pågår något runt om i västvärlden, så där lite tyst, men plötsligt så märks det! Kanske för att vi blivit skrämda av klimathotet? Av vårt oljeberoende? I England finns Transition Towns som startade 2006 i staden Totnes. Där har man ställt om matproduktion och energi med vissheten om att lösningen på oljeberoende och klimatkris ligger i ett starkt lokalt engagemang. Jag känner igen orden från ekomuseirörelsen! Alltfler ekomuseer jobbar med miljöfrågor, med naturen, med hållbarhetstankar – alltså ekologi snarare än ekonomi. De hör också till denna framtidsrörelse. Och jag tänker även på Slow Food-rörelsen som gav upphov till Slow Living och med Slow-begreppet kom att omfatta hushållning av resurser, framförhållning och hållbarhet på lång sikt.

Det finns fler rörelser…ja, det ser ljust ut, det är glädjande. Relationerna människor emellan blir viktiga liksom platsen där vi bor. Just det, det handlar om platser och människor. Goda folkrörelser får man hoppas.

Och helt raskt har Transitionidén även nått Sverige i organisationen Hela Sverige ska leva! Det kan gå fort nu. Läs här: http://transitionsweden.ning.com/

Om den svenska riksbildningen

1 svar

Ett mynt har grävts fram vid Örsundaån i Uppland och vår syn på historien förändras. Allt är i rörelse som vi vet. Vi som anser att Ursverige ligger i Bergslagen får nu flytta tanken lite längre österut. Det läser jag i söndagens DN. Jag har ju båda rikstidningarna på helgerna och jag håller på hela veckan och bläddrar och läser. I söndags 25 september hade vetenskapssidan ett reportage om ”Medeltid i nytt ljus”. Vi har ju mycket om medeltid i Norberg, urgamla gruvor och hyttor, så jag fastnade direkt. Norberg ligger ju ändå rätt nära Örsundaåns dalgång….

Det ser nu ut som om Fjärdhundraland, området längs Örsundaån, varit av central betydelse för riksbildningen, alltså när Sverige bildades som rike och det var ju under 1200-talet då Birger Jarl klev fram på arenan. Allt beror på myntfyndet! Ljuset riktas mot Birka och Sigtuna, mot mineralfyndigheterna mellan Sala silvergruva och Falu koppargruva, då farbara vattenleder från Mälaren uppåt längs nämnda å, som på den tiden var båda djupare och bredare. Landhöjningen har dränerat markerna sen dess. Ja, jag förstår in i märgen hur de metaller som utvunnits i och omkring Bergslagen har påverkat folk och samhällsutvecklingen, till och med riksbildningen. Business! Och ett mynt präglat under kung Knuts tid ger en ny syn på sakerna. Kung Knut Eriksson var ”Svears och Götes konung” mellan 1167 till ca 1196. Det är en spännande tid, Eriksättens och Sverkersättens maktkamp i Västergötland respektive Östergötland och Birger Magnusson från Östergötland som sen blev Birger Jarl och tog makten efter många hårda strider. Han grundade Stockholm och riket Sverige kring 1250… ja, så lite yvigt beskrivet. Och det var metallerna i Bergslagen som avgjorde till slut. Stockholm med sitt strategiska läge ”låset mot Mälaren” blev huvudstad i det nya riket. Man kan fylla på kunskapen med Dick Harrisons text: här.

Ekomuseum Bergslagens historia går tillbaka till 700 f.Kr. Redan då gjordes järn av rödjord i Riddarhyttan på den plats vi idag kallar ”Röda Jorden” – den tidigast kända platsen för järnframställning i Sverige.  Där görs järn än idag, precis på samma plats och på samma sätt fast nu handlar det om ”levande historia”, inget annat. Varje år på ”Röda Jordens dag” (alltid första söndagen i augusti) kan ni själva pröva på!

Ja, nu ska det visst vara husbil…

Lämna ett svar

Vi som läser DN på helgerna, vi kunde läsa den 3 juni att husbilen kör om husvagnen. Det är 40-talisterna som styr marknaden och de som nu går i pension vill ha en husbil. Några byter till och med in sina båtar. Det händer alltså nåt med turistmarknaden nu. 40-talisterna är många som vi vet och de som köper husbil är både resvana och språkkunniga, men de vill inte köra runt i Europa, nejnej….de vill köra runt i Sverige, landet de inte känner. Det sista har jag hört från en säker källa på annat håll. Den källan pratade också om husbilstrenden. Den finns verkligen, flera har märkt av den. Husbilsfolket vill se nåt nytt och då är Sverige det blanka, vita bladet – landet som ligger nära, men ändå så okänt, som bara väntar på att upptäckas.

Som ni förstår, får jag genast syner! Husbilarna far kors och tvärs i Sverige, in och ut i Norge och Finland, över bron till Danmark, ner till Nordtyskland för bunkring och uppåt igen. Det här kan bli intressant. Karavaner av husbilar med 40-talister kommer ångande från lite varstans hit till Bergslagen, nyfiket spanande efter udda upplevelser för vad kan väl finnas här att upptäcka? Ett nytt rörligt, fritt och självständigt resande närmar sig med stor bestämdhet, en ny attityd till resandet ingår också. Vad vill husbilsfolket? Vi sitter här och skapar diverse paket för tänkta tillresande….vi tror att vi vet: de vill ha färdiga paket. Många vill nog det men glömmer man inte nåt? Vill de inte skapa själva, dessa fria självständiga resande? Det verkar ju vara mer åt det hållet tycker då jag. Ska vi fixa enkla vackra ställplatser bredvid hyttorna istället? De har cyklar, moppar eller motorcyklar med sig i bilarna, kanske även kanoter eller kajaker. Och mat har de med sig. Då vill de ha stigar, leder, cykelvägar och vattendrag, vacker natur, intressanta platser, möjligen mumsiga sommarfik och lokalt gott hantverk. Samt en och annan unik upplevelse på ett besöksmål som en vild krydda i naturlandskapet, som för inte så länge sen var ett industrilandskap. De vill möta lokalbefolkningen, byta berättelser, prata om livet, jämföra, se och lära – få något med sig hem. Det är vad jag tror. Att tro eller ställa frågor är för övrigt ingen konst alls – men att hitta svaren…

Tillbaka till framtiden

Lämna ett svar

Roligt tema för årets möbelformgivare, det står om det i DN idag söndag. Just nu pågår utställningen ”Slow living – en grön möbelmässa” på Kulturhuset i Stockholm – ett tips till er som är nära Stockholm! Måste nog dit och kolla läget själv, en stol som växer sig i form? Måste ses!  Låter helt bisarrt men det är vide som växer i en form av plexiglas, det tar några år men stolen gör sig själv. Vilken idé! Michel Bussein, designer skriver om den självväxande stolen: Vi har nu nått den punkt där vägen framåt går bakåt. Det var det jag fastnade för! Det är en så intressant och paradoxal tanke: att vägen framåt går bakåt! Vi går framåt men ändå bakåt, kanske för att framtiden cirklar runt oss – fattar ni? Vi går som i stora cirklar, det är så jag ser det. Framtiden böjer av (precis som ljuset!) och plötsligt är vi tillbaka och så går det runt på det viset hela tiden. Och när man varit i framtiden och fått impulser så kommer man tillbaka och förnyar och så ger man sig framåt igen och så håller det på. Det är som en jättelik spiral. Nu hänger ni med va?

Och jag tänker även på fenomenet ”ekomuseum” så klart. Det handlar mycket om människans liv förr, hur hon använde naturresurserna för att överleva och hur hon skapade en livsstil som var fulländat småskalig med lokal produktion. Så uppstod en lokal stark identitet som vi idag närmast betraktar som en kvalitet. Vi vänder oss om och ser detta när vi är på väg mot framtiden med sina stora grepp och stora visioner. Vi skaffar oss en global livsstil, bär kläder, köper möbler och äter mat och allt är importerat från jordens alla hörn som en självklarhet. Tillståndet varar ett tag, vi lever stort och vi tänker stort men det stora krackelerar snart i små delar. Och så böjer framtiden av och vi är plötsligt tillbaka igen med trender som småskalighet, lokalproducerat (mat, kläder, möbler), återbruk, hantverk, resor med tåg och cykel och en kommunikation som mer och mer liknar den gamla djungeltelegrafen….Facebook, twitter, snackisar, skvaller….jaa, då kan man ta sig en titt på Ekomuseum igen med sina rester av gediget hantverk, god teknik, enkla kraftöverföringar, byggnader som fortfarande står sig (timmer och sten förstås!),  lokala matsedlar som ”Kåhl och Kjött” eller hemmagjord korv, bakugnar beredda att livas upp i surdegstrendens spår, till och med barkbröd är inne, det såg jag på teve. Och nu kan vi förnya vår livsstil, vi har fått impulser och sen bär det iväg framåt igen!

 

”Förtvivla icke, ty vårvindar komma”

Lämna ett svar

Så som Jonas Thente skrev i DN:s Boklördag den 5 mars apropå fd chefredaktören Olof Lagercrantz, som skulle ha fyllt 100 år om han levt idag. Han införde på sin tid en typ av texter på DN:s kultursida: ”en fri tanke utan krok” som kallades Motroten och som faktiskt påminner om dagens alla bloggtexter! Fria tankar utan krokar! En bra beskrivning på bloggandet. Olof Lagercrantz var före sin tid. Jonas Thente skrev en ganska lång Motrotstext och jag gillade inledningen: ”Också i år kommer världen att spricka upp i mars och dofta av puttrande sav och knoppande framtid. Men känner vi noga efter så är det inte av framtid våren doftar, utan av det förflutnas alla vårar. Det vi inbillar oss spritta av begynnelse är i själva verket den ungdom vi fryst in och etiketterat för länge sedan och nu låter nödvändigheten sakta tina upp igen.” Här finns något av livets kontinuitet, något man aldrig blir fri från utan det man alltid har med sig och ur vilket man bygger det nya. Det där att drabbas av helt nya vårkänslor är mer en illusion då det i själva verket snarare är en fortsättning på de gamla infrysta. Det var en ny tanke! Det är det som tinar upp i vårvärmen och spritter i en lust att växa till nya former…. fröna är som de är, inte så nya men ur dem växer groddarna och sen det nya gröna och detta kan se ut lite hur som helst. Lite nytt blir det fast sprunget ur det gamla. Ja dåtidens erfarenheter hänger ihop med nutidens och framtidens som långa girlanger. Nä men nu trasslade jag in mig!

Idag sveper vårvindarna in över Ludvika i alla fall och i rabatten där snön just har smält, där blommar redan vintergäcken!! Och först idag ser jag det……

Om Järnladies lite överallt och i Bergslagen

Lämna ett svar

I DN imorse läste jag nåt roligt i en vänsterkant, en liten notis bara! ”Järnlady tog till handväskan”. Det var en 70-årig kvinna med handväska som blivit dagens hjältinna i Storbritannien. Hon lyckades jaga bort sex män som försökte råna en juvelerarbutik i Northampton. Hon filmades till och med när hon rusade över gatan och slog tre av rånarna med handväskan och fick en av dem att ramla av sin moped!!! Hon sprang längs vägen med handväskan i luften.  Och fem av rånarna kunde gripas! Roligt!! Ja, järnladies har det funnits i alla tider. Vi har en egen ”Järnlady” i Riddarhyttan, Ulla Fredriksson som bor i gamla masmästarbostaden mellan Lienshytte masugn och en kulturskyddad gigantisk hög av grönblå slagg från ugnen. Ulla visar masugnen en kväll i veckan under sommaren. Hon jobbar även frivilligt på Röda Jorden sen många år. Hon ingår i en grupp ideella som tar emot skolklasser för att göra järn. Oftast kommer skolklasserna från Lindesbergshållet.  Och sen är Järnladies också titeln på vår roliga resehandbok för Järnrutten, som kommer till sommaren. Just nu pågår ett väldigt textarbete lite runt omkring i bygderna. Den ska ta form under våren och tryckas före midsommar, den ska bli så bra!