Vi som läser DN på helgerna, vi kunde läsa den 3 juni att husbilen kör om husvagnen. Det är 40-talisterna som styr marknaden och de som nu går i pension vill ha en husbil. Några byter till och med in sina båtar. Det händer alltså nåt med turistmarknaden nu. 40-talisterna är många som vi vet och de som köper husbil är både resvana och språkkunniga, men de vill inte köra runt i Europa, nejnej….de vill köra runt i Sverige, landet de inte känner. Det sista har jag hört från en säker källa på annat håll. Den källan pratade också om husbilstrenden. Den finns verkligen, flera har märkt av den. Husbilsfolket vill se nåt nytt och då är Sverige det blanka, vita bladet – landet som ligger nära, men ändå så okänt, som bara väntar på att upptäckas.

Som ni förstår, får jag genast syner! Husbilarna far kors och tvärs i Sverige, in och ut i Norge och Finland, över bron till Danmark, ner till Nordtyskland för bunkring och uppåt igen. Det här kan bli intressant. Karavaner av husbilar med 40-talister kommer ångande från lite varstans hit till Bergslagen, nyfiket spanande efter udda upplevelser för vad kan väl finnas här att upptäcka? Ett nytt rörligt, fritt och självständigt resande närmar sig med stor bestämdhet, en ny attityd till resandet ingår också. Vad vill husbilsfolket? Vi sitter här och skapar diverse paket för tänkta tillresande….vi tror att vi vet: de vill ha färdiga paket. Många vill nog det men glömmer man inte nåt? Vill de inte skapa själva, dessa fria självständiga resande? Det verkar ju vara mer åt det hållet tycker då jag. Ska vi fixa enkla vackra ställplatser bredvid hyttorna istället? De har cyklar, moppar eller motorcyklar med sig i bilarna, kanske även kanoter eller kajaker. Och mat har de med sig. Då vill de ha stigar, leder, cykelvägar och vattendrag, vacker natur, intressanta platser, möjligen mumsiga sommarfik och lokalt gott hantverk. Samt en och annan unik upplevelse på ett besöksmål som en vild krydda i naturlandskapet, som för inte så länge sen var ett industrilandskap. De vill möta lokalbefolkningen, byta berättelser, prata om livet, jämföra, se och lära – få något med sig hem. Det är vad jag tror. Att tro eller ställa frågor är för övrigt ingen konst alls – men att hitta svaren…